Alltså Stephen King måste ha skrivit IT direkt till mig

Ser ni det? Ser ni det? Lite suddigt men det kan ju bara inte vara ett tillfälle. IT är skriven till mig! Världens bästa bok förresten. Världens bästa!

Lästa böcker juni

The Raising av Laura Kasischke

Världskrig Z av Max Brooks 

Jaha! Det var inte direkt mycket att hänga i julgranen. Men jag får skylla på att jag faktiskt håller på för fullt med bland annat hyllbyggeplanering och träffar arkitekter och letar grejer hela eftermiddagrna och kvällarna. Så lite bokrelateratpyssel sysslar jag ju med ändå. Jag hade någonslags förhoppning om att jag skulle läsa ut IT men jag har faktiskt inte kommit längre än till lite över hälften. Fantastiskt bra var böckerna i allafall plus de som jag håller på och läser just nu, så lästiden spenderas helt klart på allra bästa sätt. Ja som ni märker, ursäkterna bara haglar!

"IT" - Stephen King (600 sidor fortsatt babblig läsrapport utan spoiler)

Halva mastodontboken läst och om jag lägger mina åsiker åt sidan om hur vidrigt kvinnor porträtteras i den här boken så måste jag nog säga att än så länge är det här en helt fantastisk bok. Nog en av de absolut bästa King-böckerna! 600 sidor lästa och jag har varken tappat lässuget eller intresset för en sekund! Hur i hela friden gör människan undrar jag? För detta är så fantastiskt bra. Så här långt har det hunnit hända en hel del fast ändå inte. Vi har fått uppleva de ungas barndom och hur de träffades och fått mycket bakgrundsinformation till vad som komma skall och alldeles nyss innan jag stängde boken när jag klev av tunnelbanan på morgonen så hade de precis återträffats som vuxna. Och boken är ruggig och läskig och trollbindande och helt underbar och jag älskar varje lässekund av den. Den här boken är rent ut sagt magisk. Eller för att citera Kingen själv:

“Books are a uniquely portable magic.”
― Stephen King, On Writing

Men IT måste nog vara en av de absolut mest magiska av de allra magiska.

(Och otäckast!)

 

Första inlägget om IT finns att hitta här.

"IT" - Stephen King (200 sidor babblig läsrapport utan spoiler)

Det är mycket King nu. Men vad annat går att göra när han är så otroligt genialiskt bra. Såhär 200 sidor in i boken är jag helt förlorad i den bok som jag misstänker starkt kommer bli en av mina stora favoriter. "Har hon bara läst 200 än så länge", kanske ni tänker nu? Inte mycket läst för att ha läst boken i två veckor. Nej det är det verkligen inte men förutom att jag läser annat samtidigt så läser jag nästan alltid King plågsamt långsamt. Jag kan inte göra annat nämligen. Hans språk går rakt in i hjärtat och jag läser varje ord andaktigt och vördnadsfullt men främst av allt så misstänker jag med 1100 sidor kvar att läsa att King är ett geni. Så här långt (då många andra författare redan avslutat sina böcker) har King egentligen bara betat av en introduktion till vad som komma skall. En presentation av de som kommer stå i händelsenas centrum samt lyckats förtrolla mig med magiska ord och ordlekar. Vad jag gillar främst med King är hur han väldigt Jungianskt lyckas beskriva ondska som något kollektivt och här i "IT" har han klarat av bygga upp en hotfull och otäck stämning med bara några få ord. Han leker med ord och begrepp. 

Haunting, Haunted, Haunt. 

A feeding place for animals.

Och jag fullkomligt älskar det! 

Men vad jag älskade mest så här långt är hur han på sidan 199 för oss tillbaka i tiden på ett fullkomligt genialt vis. På ett skumpigt flyg med Ben Hanscom. Så jag fortsätter läsa. Andaktigt, vördnadsfullt, med andan i halsen och med ett förhoppningsvis ett numera clownsäkert hus.

En liten måndagsrapport!

Tack och lov att bloggen ofta sköter sig själv för det är tungt här för tillfället. Inte när det gäller läsandet för jag läser som en galning men i livet i allmänhet. I helgen var det dock bröllop så det tjongade om det och både jag och Herr Lingis dansade som små virvelvindar fram till klockan 06.00 på morgonen och var nog antagligen de som stod längst på dansgolvet. Ibland behöver man en lång och fröjdfylld danskväll så livet blir lite lättare. Sen är ju de argentinska bröllopen helt galet roliga och som tur är har vi ett till om några veckor att gå på. 

     Annars har jag precis börjat på A Clash of Kings och är redan fast. Samtidigt läser jag i fantastiska Onda Flickor och Saga Swärd så ont om läsning har jag inte direkt. Det börjar bli riktig krispig höst här i Buenos Aires och solen lyser vackert på dagarna och det är runt 5 grader nu på nätterna. Perfekt för kvällar med raggsockor, uppkrupen i soffan bramför brasan med en bok och lite sherry. Så egentligen kan jag inte direkt klaga. Hösten är ju här och bara det gör ju livet lite lättare.

Kärlek vid första ögonkastet

Tänk er Susan Hill som korsats med Sarah Waters fast en man. Då får ni John Harwood och en läsupplevelse som får din viktorianska-Haunted-House-spök-förkärlek att slå ut i blom. Jag har bara läst en tredjedel av hans fantastiska bok The Seance och jag måste hela tiden ta små andningspauser för att jag nästan inte klarar av hans genialitet. Jag blir alldeles för exalterad. För det här innehåller precis allt som jag fullkomligt älskar, viktorianskt stort spökhus, sekelskifte, intelligent och historisk korrekt text och det är så mustigt och kryddigt att det skulle kunna göras Thai-mat av hela schabraket. Jag älskar det här och hoppas det håller i sig hela vägen. Sen är detta även en helt underbar och lite torr man. Det är nästan för bra för att vara sant det här. Tack gode gud för att jag fick tillfälle att låna boken i förrgår och för Calliopes underbara recension som fick mig att läsa det här. I am in pure horror heaven!

Fredagsrapport från gotisk skäms-bok

Det är fredag och jag ligger hemma sjukskriven vilket är allmänt pisstrist och även om jag har läst ut två böcker så har jag inte haft någon gigantisk läslust efter det. Så jag tog och plockade fram den där boken som saknades i min litterära utbildning för att få roas, skrämmas och fasas lite över åttiotalets mest skandallösa litterära verk, The flowers in the attic av V C Andrews.

     Så här långt in i läsningen (cirka 100 sidor typ) så kan jag berätta att det här är ju riktigt bra. Det är mörkt, gotiskt, fasansfullt, drömskt och samtidigt alldeles underbart! Språket är flytande och vackert (på engelska) och jag insåg snabbt att den här boken inte alls kan läsas som någoting realistiskt utan som någonting mörkt och fantasifullt. För barnen har vuxendialoger och mormodern är så ond att hon får den onda anden i The haunting of Hill House att verka som en fluffig gosig kaninunge och det viktigaste av allt, halli hallå, är ju att de befinner sig i ett gigantiskt mörkt hus med ändlösa korridorer. Det är nästan som om den här boken är skriven direkt till mig. Nu har jag i och för sig inte kommit till incestscenerna än men den röda mattan har redan lagts ut och då kanske jag ändrar min åsikt av boken. Men än så länge så älskar jag den. Ibland är det bara helt underbart med fulkultur.

Sen är jag också väldigt sugen på att se filmen efter att boken är utläst. Den här trailern är ju bara för roligt:

Lite The Stand funderingar

• Det går förbannat långsamt att läsa The Stand. Inte för att det gör så mycket för att den är så bra men blir lite stressad av att se att jag har typ 800 sidor kvar av bokskrället.
• Kan inte komma över att både jag och alla omkring mig precis överallt har pesten. Har aldrig hört och sett så många människor nysa och snora förr.
• Blir nojjig och tänker hela tiden på den där fågel (fisk) och grisinfluensan...tänker att det är ju möjligt det här som händer i The Stand...
• Har upptäck att jag har illustrationer i min bok. Värsta lyckoträffen ju!
• Tycker i och för sig att illustrationerna är lite läskiga och blir lite nojjig igen...
• Undrar hur många det är som kommer överleva den där pesten. Typ två eller?
• Funderar om jag själv skulle överleva pesten om den inträffade på riktigt. Antagligen inte i och med att jag jämt blir sjuk. Jädrans skit också!
• Undrar när zombisarna kommer dyka upp i boken...fast kommer sedan på att det nog inte finns några och undrar vad i hela friden kommer hända under de resterande 800 sidorna?
• Tycker nog att The Stand är en av Kings bästa så här 400 sidor in i boken.
• Kommer på att jag spenderar de största delen av min vakna tid med att fundera på The Stand.
• Kan konstantera att jag tycker The Stand är en av hans läskigaste på grund av konstant nojja..

Lite av en besatthet!

Det är både lite roligt (och lite skönt) att se att det inte bara är jag som blev besatt av S.J Bolton nu vid Nu ser du mig:s recensionsdatum i veckan och hennes fantastisk mörka och fina sätt att skriva på. Roligt för att så många av oss älskade den och skönt för att jag märker att jag inte är den ende som direkt nästan gick över lik för att få tag på hennes böcker. Både Dark Places-Helena, Fiktiviteter-Helena och fina Bokomaten blev precis lika hooked som jag. Både Helenorna vet jag beställde hem fortsättningen på Nu ser du mig som är Dead Scared och själv slet jag mitt hår för att försöka få tag på alla Boltons böcker för att läsa mer av henne. Då jag upptäckte att de inte fanns på engelska här borta på den här förgätna kontinenten så höll jag på att få krupp men i och med att jag inte ger upp så lätt så började jag trakassera mina medmänniskor omkring mig. Mitt ibland dem hittar jag en Boltonfantast med alla böckerna i sin ägo. På engelska. Lite besatt som man kan bli ibland så slängde jag mig över Dead Scared jag med och fastnade redan i prologen. Men det går ju bara inte att inte gilla den här boken. För det är mörkt, aka-porrigt och alldeles underbart läskigt. Plus att den har den första bokvideon som jag någonsin blivit rädd av:

  

Jenny Valentine och jag

Jag kanske är jättesent ute i bokbloggsvärlden med att upptäcka Jenny Valentines fantastiskhet men so be it. Jag är mitt i läsningen av Trasig Soppa och verkligen älskar den. Jag har spenderat hela dagen med att tänka på den och är nu lite irriterad över att jag måste gå på AW och dricka öl. Jag vill ju bara hem och läsa ju. Det jobbiga nu är bara att jag nu vill läsa alla av Valentines böcker på en och samma gång och har så mycket som står på kö. Fast också i och med att det tagit mig runt en timma sammanlagt att läsa halva denna bok så kan jag nog klämma in några fler av henne utan problem. Totalt beroendeframkallade. Läs, för bövelen läs!

Finns att köpa här!

Tack Atrium Förlag för recexet!

Det är kallt, ruggigt och blodigt och samtidigt alldeles underbart!

Nu är jag precis i början av Game of Thrones-serien men de måste nog vara de mest lättlästa tjockisböcker som någonsin finns. Man bara öppnar boken och vips befinner man sig på sidan tvåhundra. Språket är underhållande, flytande och humoristisk och det spelar ingen som helst roll om huvuden rullar och blodet sprutar, det finns ingenting i boken som jag tycker är skrämmande eller ens lite obehagligt. Sen denne författare alltså. Vilken karl som han kan berätta! Sen att han ser ut som en tomte gör ju saken bara bättre. Jag är så lycklig just nu!

Foto från Wikipedia.

Små kärlekstankar under Eld-läsningen

• Det går att läsa ut nästan 500 sidor på ett dygn. Utan problem.
• Nessa läser Pestens Tid. Där föll jag pladask för Nessa.
• Viktor läser Den hemliga historien. Där föll jag pladask för Viktor.
• Viktor läser bara på originalspråk vilket både låter både lite drygt så att man tycker att Viktor är lite fjantig och vääääldigt igenkännande med tanke på att jag själv föredrar det...
• Funderar nu på om jag själv låter fjantig fast sen kommer Minoo och säger att hon själv nu också föredrar att läsa på originalspråket...så kan ju nu inte mer än att hålla med igen.
• Undrar hur i hela välden jag ska överleva ett år till nästa bok i trilogin kommer ut. Vill ju läsa fortsättningen NU ju!

Det obligatoriska helginlägget

Det känns som om det är mycket inlägg med foton på min frukost varje helg men det är så här som jag spenderar en stor del av helgen oftast. Har kommit en bit in i The Gunslinger nu och det känns som om jag befinner mig i ett långt drömliknande tillstånd. Jag känner inte riktigt igen mig i King sätt att skriva på och det känns som om King inte riktigt vetat vilken riktning han skulle skriva i här. Flummigt är det men jag kämpar vidare. För jag ska ju läsa alla King. Det har jag ju bestämt!

     Väntandes på mig gör också The Poison Tree av Erin Kelly som jag velat påbörja i evigheter så skyndar mig nu lite igenom The Gunslinger. Jobbigt det här med att ha så många olästa böcker hemma. Blir lite stressigt ibland...

Smutsig läsning!

Nu när jag har avslutat fantastiska Full dark, no stars så kände jag att jag ville avsluta både The historian av Elizabeth Kostova och Smuts av Katarina Wennstam innan jag påbörjade något nytt. Smuts hade jag bara läst några sidor ur innan jag lade den åt sidan men fy sjutton vad bra hon är Katarina Wennstam. I och för sig så visste jag det redan för blev väldigt förtjust i Alfahannen som jag läste förra året. Så här mitt i boken så är jag både helt fast och har lite ont i magen för hur verklighetsbeskrivande hon är. Väldigt bra läsning såhär på en helgdag som det är idag härborta i tjottahejti. Så bra att jag funderar att göra som Eli och läsa alla på en och samma gång. 

  

Junilistan

Oj vad det gick undan den här månaden. Hela nio böcker blev lästa. Eller rättare sagt blev sju riktiga böcker lästa och två korta noveller. För Canterville Ghost är ju inte riktigt en bok och Blå linjer av Amanda Hellberg är ju bara en kortis. Halvblod däremot är en tegelsten så en hel del hann jag med. Sen har jag även läst halva The Historian och snart halva av Full dark, no stars och de är ju också två tegelstenar. Så jag känner mig riktigt nöjd. De två bästa böckerna den här månaden var helt klart Jellicoe Road och Generation Loss men Halvblod kommer inte långt efter. Sämst den här månaden var så klart Fifty shades of Grey men den var nog roligast att skriva om med tanke på att jag sågar så sällan. Nu håller jag tummarna för att juli blir lika fin. Det börjar bra i alla fall.

Canterville Ghost av Oscar Wild
Before I go to Sleep av SJ Watson
Fifty shades of Grey av E L James
Halvblod av Sofie Trinh Johansson
Mörkrädd av Anders Roman
Blå linjer av Amanda Hellberg
Generation Loss av Elizabeth Hand
Jellicoe Road av Melina Marchetta
Tusmørkeøjne Dean Koontz

Ibland bara klickar det!

Vissa böcker måste man jobba lite på när man läser dem för att komma in i dem. Ett bra exempel på det är Jellicoe Road (vars recension kommer snart) där jag spenderade femtio sidor in i boken som ett frågetecken men sen älskade. Andra böcker faller man för direkt. Jag har bara läst tio sidor in i The Historian av Elizabeth Kostova och kanske tjugo sidor in i Before I go to sleep av SJ Watson och båda är helt underbara. Måste jag välja en vinnare just nu så väljer jag The Historian men Watsons kommer inte långt efter. Visst så har jag läst fantastiska recensioner angående båda böckerna men så här bra förstod jag inte att de var. Det är nästan så jag vill skrika ur mig min lycka till omvärlden.  Det enda jag vill göra nu är att gå ifrån jobbet, sätta mig i tunnelbanan med alla andra knuff- och bokläsande resenärer och läsa vidare.

     För övrigt vill jag tillägga att det skrattades väldigt mycket igår på mitt jobb när jag berättade att jag läser två böcker samtidigt. De undrade varför i hela friden jag gör det och skämtade att jag antagligen har en bok liggandes i badrummet också. Själv förstod jag inte alls det roliga med det. Självklart har jag en bok liggandes i badrummet. Jag menar, vilken boknörd läser inte på toa eller i badkarlet?   

  

Att läsa Sookie!

Nä, jag har inte läst klart Salems Lot än men var tvungen att överge den vampyrinvaderade lilla staden för att hänge mig åt Sookie Stackhouse igår kväll. (Charlaine Harris tolfte bok i Sookie Stackhouse serien) Och det är något speciellt med att läsa en bok ur en serie oavsett hur bra boken är eller inte. Nu säger jag dock inte alls att den är dålig. För hur kan en Sookie-bok vara dålig? Helt omöjligt. Det jag menar är däremot att det känns som att komma hem. På sidan femton fnittrar jag redan högt, vi har redan fått bekanta oss med avklädda hunkar och övernaturliga varelser och Sookie har redan roat oss med hennes lite torra och smått sexistiska humor. När man läser om Sookie får man nämligen lägga sina feministiska åsikter åt sidan och bara hänga på och jag tror att det är det som gör att jag trivs så med att läsa om Sookie och hennes vampyrälskare. Det finns ingenting som är moraliskt korrekt eller ok med de här böckerna. Utan istället är det som att komma hem efter att ha varit borta ett tag, till en miljö där allt är accepterat hur knasigt eller fel det i själva verket är. Jag tycker att alla borde få ha sådana stunder i livet. Då nivån är riktigt låg och man fnittrar åt saker som är galet skruvade och knäppa men som får en på gott humör. För mig är en Sookie-bok en andningspaus i livet och jag njuter av varje sekund. Bara tanken på att det bara kommer ut en till bok i serien är ångestframkallande just nu.

Lästa böcker i mars

Sju lästa böcker mars månad. Inte fy skam för en som inte haft någon fritid. Fast då har jag heller inte spenderat mycket av den lilla tid jag haft utanför jobbet med något eller någon annan än mina böcker. 

• The rules of attraction av Brett Easton Ellis (Var inte så förtjust i Eastin Ellis hattiga skrivsätt. Helt klart månadens sämsta bok.)
• The time traveller´s wife av Audrey Niffenegger (En riktig guldklimo helt klart. Men vad annat kan man förvänta sig av Niffenegger?)
• The Shining av Stephen King. (Den ultimata Haunted House-boken. En riktig favorit.)
• Agnes Grey av Anne Bronte (En väldigt fin Bronte-bok men gillade The tenant of...från februari månad bättre.)
• Dark Matter av Michelle Paver. (En fin spökhistoria som fick mig att längta hem. Ljuvlig och läskig bok.)
• A Room full of Bones av Elly Griffith. (Älskade Griffith! När kommer din nästa bok ut?)
• Bag of Bones av Stephen King. (En av de bästa jag läst och lovar att sluta tjata om den nu.)

Boken som får mitt egna hem att spöka.

Igår spenderade jag en stor del av kvällen med den här boken utan att kunna slita mig. Jag hade helt glömt av vilket geni Kingen är och jag är speciellt förtjust i hur han lyckas leka med psykologiska termer och få en alldeles normal läsare att börja känna sig smått paranoid. Att The shining är en läslig bok är det ingen tvekan om och jag förstår precis varför Joey i Friends lade in boken i frysen. Den här boken har helt enkelt en stark psykologisk effekt på läsaren. Att saker och ting började röra på sig här hemma av egen vilja när jag läste boken i går kväll är därför någonting som väl inte bara då kan vara en slump, eller? När jag låg i soffan i vardagsrummet såg jag nämligen den tomma vattenflaskan på sängbordet i rummet bredvid svaja av egen vilja. Först så var jag helt säker på att det bara var boken som fått mig se i syne men ju mer jag stirrade på den ju mer svajade den alldeles själv i rummet bredvid. Det tog ett tag innan jag förstod att det var takfläkten i sovrummet som fick den att svaja men innan jag förstod det, befann jag mig ett bra tag i något slags skräckfyllt Shining-limbo.  

     Vet inte riktigt längre om det är så nyttigt att läsa den här boken, men det är helt galet så bra den är!

The book of lost things: Läsrapport 1

Det börjar bra! Eller rättare sagt så börjar det otroligt bra. Till och mycket bättre än jag tidigare trodde. Jag får lite fjärilar i magen och vill nästan krypa in i boken av bokkärlek. Halva boken lästes ut på någon timme inatt och jag hoppas så att den håller hela vägen. Lyssna här bara:

"Before she became ill, David´s mother would often tell him that stories were alive. They weren´t alive in the way that people were alive, or even dogs or cats. People were alive whether you chose to notice them or not, while dogs tended to make you notice them if they decided that you weren’t paying them enough attention. Cats, meanwhile, were very good at pretending people didn’t exist at all when it suited them, but that was another matter entirely.

Stories were different, though: they came alive in the telling. Without a human voice to read them aloud, or a pair of wide eyes following them by flashlight beneath a blanket, they had no real existence in our world. They were like seeds in the beak of a bird, waiting to fall to earth, or the notes of a song laid out on a sheet, yearning for an instrument to bring their music into being. They lay dormant, hoping for the chance to emerge. Once someone started to read them, they could begin to change. They could take root in the imagination, and transform the reader. Stories wanted to be read, David’s mother would whisper. They needed it. It was the reason they forced themselves from their world into ours. They wanted us to give them life.”

― John Connolly, The Book of Lost Things