onsdag 26 september 2018

Dan före dan

Jaha! Återigen sitter jag här borta i tjottaheiti medan ni tokpeppar inför Bokmässan. Imorgon kommer ett gammalt inlägg ut här på bloggen om hur jag föreställer mig att ni har det. Obs ett inte ironiskt inlägg även om många kanske kan uppfatta det så. Nej, jag är totalt och vansinnigt avundsjuk på er alla. Och det säger jag med all kärlek till er. För jag unnar er också dessa underbara bokmässedagar och hoppas att ni får det fantastiskt. Själv ska jag försöka ignorera vilken typ av dagar dessa är och bara njuta av den varma vårsolen. Och fortsätta läsningen av Mr. Mercedes. Vilken fantastisk bok det är! 


via GIPHY

torsdag 20 september 2018

Into the Water - En recension


Into the Water av Paula Hawkins skiljer sig väldigt mycket från The Girl on the Train (Kvinnan på tåget). Kvinnan på tåget är en riktigt skickligt skriven bok där berättelsen och karaktärerna är komplicerade och samtidigt otroligt välskrivna. Into the water är också en bok med välskrivna karaktärer men de är så otroligt många att jag som lyssnade på boken tappade bort mig flera gånger. Jag lyssnade på den på engelska och då är det vanligt att den är inläst av flera skådespelare så att alla karaktärer får var sin röst och det säger en hel del att den här boken har fem olika inläsare. Otroligt förvirrande.

Into the Water handlar om Jules som åker tillbaka till sin hemort på grund av att hennes syster har dött. Jules hade inte något bra förhållande med sin syster Nel. Faktum är att de båda systrarna inte hade pratat med varandra på många år. Nel brukade ringa sin syster Jules men Jules svarade aldrig och nu var Nel död, vilket de flesta anser vara självmord. Jules kommer alltså tillbaka till sin hemort för att ta hand om hennes syskonbarn och huset hon växte upp i och all hennes gamla ångest och rädslor kommer över henne som en gammal filt. Snabbt befinner hon sig bland gamla känslor, gamla klasskamrater och i ett virrvarr av lösa trådar som hon försöker nysta ihop så hon kan få något hum om hur Nels liv såg ut.

Som sagt så är jag sådär förtjust i den här boken. Den är spännande så jag sträckläser den ganska så snabbt men samtidigt är den rörig plus att jag tycker inte riktigt att vissa saker är trovärdiga. Varför Nel och Jules inte pratat med varandra på så länge är inte heller riktigt trovärdigt och boken är lite rörig i sin historia. Jag gillar ändå berättelsen i sin helhet och den röda tråden i boken som är "the drowning pool" samt bakgrundshistorien till den, och som jag redan nämnt så är det inte en dålig bok men den hade enligt min smak varit bättre om jag inte blev så snurrig av alla karaktärer. Så den här boken får både bra och lite dålig kritik. Och den håller absolut inte måttet om den ska jämföras med The Girl on the Train som jag gillade skarpt.


onsdag 19 september 2018

Dockhusskräck

Det är lite sporadiskt bloggande just nu för både jobb och livet är lite i vägen men de senaste dagarna har jag varit med familjen på den argentinska pampas och ridit häst. Eller jag har inte ridit häst. (Hästar är nämligen stora och lite läskiga enligt mig och enligt min före detta hästhoppande man och treåriga dotter är hästar det bästa som finns i hela världen.) Jag har tittat på medan min man och min dotter har ridit en stor (vansinnigt stor, enligt en nervös mamma) häst. Vi har alltså varit på landet och där hann jag varken läsa eller skriva på bloggen då hästar, mat och vin gick före men däremot så bodde vi i ett fantastiskt och gammalt hus där även möblemanget är antikt. Mysigt enligt mig och min dotter, fruktansvärt läskigt enligt min make. Åsikterna gick isär de här dagarna som ni kanske märker.

Vad som däremot var enormt läskigt var ett otroligt vackert men uråldrigt gammalt dockskåp från mitten av 1800-talet ungefär om jag räknat rätt som jag var tvungen att gå förbi varje dag. Detta gamla dockskåp var som sagt fantastiskt men samtidigt så vansinnigt otäckt. Anledningen var att det såg ut som att passa in The Woman in Black eller ännu värre, det jag associerade dockskåpet med var nämligen denna otäcka film där just denna scen enligt mig är en av de värsta jag sett:




Gissa om jag tittade in genom fönsterna på detta dockskåp. Nä just det! Jag är inte dum i huvudet. Inte ens min smarta dotter gick i närheten av det...

fredag 14 september 2018

Things that go "Tik-Tik" in the night - A Friday Horror Story


Då jag har både nära familj och vänner från Filippinerna så jag har också varit där några gånger. Sista gången jag var där, vilket nu var väldigt många år sedan, så åkte vi upp i bergen någonstans mitt i djungeln för att hälsa på ett äldre par på cirka 70-år som bodde där i ett vackert litet hus på pålar mitt ute i ingenstans. Detta var alltså mitt ute i djungeln och även om de sa att de hade grannar i närheten så såg man inget mer är fantastisk och underbar djungel. Huset hade ingen elektricitet och i och med att det var en bit att åka innan man kom fram till huset (plus vandring över risfält) så stannade vi över en natt eller två. Detta var som sagt många år sedan så jag kommer bara ihåg fragment av vistelsen där men några av de saker som jag minns sitter där i minnet för livet. Dessa saker var naturen som omgav huset, gaslamporna på kvällen som gav ifrån sig ett gult sken över allas ansikten och den otroligt skräckfyllda historien om Tik-Tik som berättades när mörkret lagt sig som en svart filt över djungel. 

Tik-Tik är nämligen ett filippinskt (folklore)-monster (Aswang), en shapeshifter eller vampyrliknande varelse som jagar unga och gravida kvinnor genom djungeln för att äta deras ofödda barn och kvinnan själv. De ska utgöra ett tik-tik-tik-ljud som ska bli svagare ju närmre de befinner sig för att sedan avslutas med ett svagt "tik-tik"-ljud i örat. Tydligen kan denna varelse se ut själv som en unga vacker kvinna med fladdermusvingar och ska kunna dela sig i två delar och ska lämna den undre delen när hon jagar. För att döda detta moster måste man hitta den undre delen och sprida aska och/eller salt över det öppna såret på den undre delen så de inte kan återföras. Eller också ser den ut som en stor svart fågel med lång tunga. Oavsett hur de ser ut (finns många varianter) så ser de ut som människor på dagen och otäcka monster på natten. Och de äter ofödda barn och unga kvinnor och det berättades hårresande historier för mig om hur deras nära vänner och familj flytt hals över huvud genom djungeln.

Berättelsen om Tik-Tik berättades alltså för mig av äkta Tik-Tik troende människor mitt i den kolsvarta djungeln, mitt ute i ingenstans och oavsett om jag trodde på historien om Tik-Tik eller inte så kommer jag ihåg att jag inte sov så mycket den natten. Jag låg vaken och lyssnade på djungelns alla ljud. Och vet ni hur mycket ljud i nattdjungeln som låter tik-tik?

torsdag 13 september 2018

Att jobba på distans...

...kan se helt annorlunda ut vecka för vecka.

Ibland är det helt lugnt och man hinner skriva på bloggen, läsa böcker, strosa omkring i vårsolen och bara ta det lugnt.

Så här:


via GIPHY




Och andra veckor är det liksom lite mer ös.

Som så här:


via GIPHY

Med tanke på tystnaden här, gissa vilken vecka vi är i nu...


fredag 7 september 2018

Läskiga saker barn säger - A Friday Horror Story


Idag tänkte jag skicka er raka vägen till den här länken då min tid har varit lite knapp i veckan. Så tyvärr är den på engelska och har inte hunnit översätta men om ni kan läsa den på engelska så är det värt det. För det här är läskigt värre!

torsdag 6 september 2018

Just nu!


Försöker praktiskt taget springa ifrån spökena när jag powerwalkar och lyssnar på böcker om hemsökta hus.