John Harwoods "The Ghost Writer" - en riktig otäcking!

Om jag inte minns fel så var det mitt under den extatiska läsningen av The Seance som jag beställde hem John Harwoods först skrivna bok The Ghost Writer. För jag kunde inte komma över hur bra The Seance var. Och nu så här i efterhand så kan jag bekräfta att The Ghost Writer inte bara har världens snyggaste omslag utan också är riktigt obehaglig. Till och med mycket mer obehaglig än The Seance.   

     Boken börjar med Gerard som är en ung kille som bor ensam med sin mamma i Australien. Genom att ha rotat igenom sin mammas rum, så där som barn kan göra av nyfikenhet, stöter han på ett foto som får hans fantasi att löpa fritt tillsammans då med hans mammas fantastiska historier om sitt barndomshem i England. Genom att Gerard får en brevvän, hans mammas berättelser och genom fyndet av sin mormors nedskrivna spökhistorier, tas Gerard tillbaka till början av 1900-talet och en riktigt ruskig historia som till en början börjar mjukt och fint men som efter andra halvan börjar bli ruggigare och ruggigare. Ska jag vara riktigt ärlig så är det få böcker som har fått mig känna mig så obehaglig till mots. 

     Det är svårt att försöka förklara vad det är som gör boken så obehaglig för det är inte själva spökerier som skrämmer mig utan det är mer uppbyggnaden av berättelsen och vad som händer. Jag har läst en hel del kritik om den här boken men jag tror att mycket av den kritik är för att den lämnar läsaren i just obehag och inte inlindad i skön mjuk bomull som jag tyckte att The Seance gjorde. Det är också svårt att skriva om boken utan att utlämna några viktiga detaljer så istället överlämnar jag det åt er att utforska. Det enda jag känner att jag behöver säga är att den här är full med spökerier och obehagligheter utan att den för den skull är en just spökhistoria. För det är historien som spökar här. Och hualigen vad Harwood är bra på att spöka till det med historien. Jag var tvungen att vila upp mig lite efter att boken var utläst. Nu väntar jag med spänning tills att The Asylum kommer ut i juni och juni har nog aldrig känts så långt borta förut.

Snyggt och ljuvligt!

Det är så otroligt tillfredställande att läsa böcker som är så sjukt snygga och när man vet redan i inledningen att man kommer älska dem. Jag klappar ihjäl mig just nu på The Ghost Writer av John Harwood för jag tror nästan att detta är det snyggaste jag har sett. Sen är det guldkanter runt titeln, fina små inramningar inne i boken och språket är bara helt ljuvligt. Det det säger ganska så mycket med tanke på att jag precis läst ut den fantastiska Asta´s book av Barbara Vine. Den har en hel del att leva upp till. Fast om ni kommer ihåg min hysteriska glädje över den tidigare John Harwood boken som jag läste, så är jag inte direkt förvånad och jag känner mig trygg i Harwoods litterära famn.

 

Unboxingförsök nr 2!

 

Nähä!Det gick inte den här gången heller. Men den här var så galet välkommen att jag slet upp paketet på väg till yogan.

Kärlek vid första ögonkastet

Tänk er Susan Hill som korsats med Sarah Waters fast en man. Då får ni John Harwood och en läsupplevelse som får din viktorianska-Haunted-House-spök-förkärlek att slå ut i blom. Jag har bara läst en tredjedel av hans fantastiska bok The Seance och jag måste hela tiden ta små andningspauser för att jag nästan inte klarar av hans genialitet. Jag blir alldeles för exalterad. För det här innehåller precis allt som jag fullkomligt älskar, viktorianskt stort spökhus, sekelskifte, intelligent och historisk korrekt text och det är så mustigt och kryddigt att det skulle kunna göras Thai-mat av hela schabraket. Jag älskar det här och hoppas det håller i sig hela vägen. Sen är detta även en helt underbar och lite torr man. Det är nästan för bra för att vara sant det här. Tack gode gud för att jag fick tillfälle att låna boken i förrgår och för Calliopes underbara recension som fick mig att läsa det här. I am in pure horror heaven!