To all the boys I've loved before - Filmen

Så efter att ha läst ut båda böckerna om Lara Jean (läs min recension här) så kunde jag inte låta bli att slänga mig över filmen på Netflix också såklart. Självklart enormt peppad på att se den men också övertygad om att jag skulle bli besviken. Boken är ju alltid mycket bättre än filmen och allt det där ni vet. Filmens huvudpersoner ser inte alls ut som jag tänkt mig (såklart) men då speciellt inte Lara Jeans lillasyster som totalt skiljer sig från hur jag föreställt mig henne fast framförallt beter hon sig inte som i boken. Även Josh är praktiskt taget osynlig i boken vilket är lite konstigt med tanke på att boken fokuserar på just Josh. Filmen är söt och ganska så gullig ändå men den skiljer så enormt mycket från boken att det stör mig något så förbaskat mycket. De har liksom lyckats blanda både första och lite av den andra boken och filmen faller sig platt i jämförelse men boken. Fast om man inte har läst boken så är detta helt klart en sevärd film för skådespelarna är bra och jag gillar faktiskt pappan bättre i filmen än i boken. 

Egentligen undrar jag varför jag envisas med att alltid se filmen efter att ha läst boken för, för det mesta så är det ju så otroligt mycket sämre. Fast samtidigt så kan man ju ha tur ibland för vissa filmer lever ju nästan upp till boken. Den här filmen gör absolut inte det men den är ändå sevärd. Plus att trailern är lite roligt ändå:

To All the Boys I´ve Loved Before

Som jag redan baserat ut så är jag helt fast i Jenny Hans böcker om Lara Jean Song och hennes systrar. Fast vägen dit var faktiskt inte spikrak. Faktum är att jag läste nästan hela boken lite tveksamt för om jag ska vara riktigt ärlig så känns den inte alls trovärdig. Alla karaktärerna känns lite för bra, lite för perfekta. Fast å andra sidan så kanske det är det som gör att boken blir så härlig att läsa. Det kan vara skönt att ibland få en stor dos av ren litterär lycka. För det är precis vad denna bok är. En stor dos av härlighet. För när jag läst ut den här boken var jag bara tvungen att få umgås mer med Lara Jean och tack och lov finns det en uppföljare.

Lara Jean har två systrar. En storasyster och en lillasyster vilka båda spelar en stor roll i hennes liv. Hon är duktig i skolan och älskar att baka. Hon har haft fem stora förälskelser i sitt liv och varje gång hon varit förälskad och sedan försökt ge upp denna förälskelse så har hon skrivit dessa personer var sitt kärleksbrev som hon sedan sparat i en hattlåda. Enbart för henne egna räkning. Fast så en dag så postas dessa brev av någon okänd person och Lara Jean får nu ta hand om konsekvenserna. Som redan nämnt så tyckte jag boken bara var ok när jag började läsa. Fast ju mer jag läste, ju mer trivdes jag. Någonstans mellan allt detta bakande och Lara Jeans ångest så fastnade jag. För det är väldigt trevligt att vara hemma hos familjen Song och i Lara Jeans huvud. Och även om allt är lite för perfekt så är det också så skönt att det är så. Så enkelt och härligt och underhållande. Jag slängde mig som sagt över uppföljaren och om ni inte visste det så finns filmen nu ute på Netflix. Själv har jag inte sett filmen än men jag sparar den tills jag läst ut P.S. I Still Love You som för övrigt är lika bra. 

Om du vågar

Jag önskar så att jag inte var så här otrevlig när jag var tonåring. För det här är verkligen inga trevliga ungdomar som vi får träffa i Om du vågar av Megan Abbott. Addy och Beth är bästa vänner och ingen i hela världen kan ge sig på dem. De är cheerleaders och ouppnåeliga och inga är så fantastiska, så coola och så snygga som de är. Beth är den självklara ledaren och Addy är hennes trogna löjtnant och tillsammans terroriserar de sin omgivning samtidigt som alla antingen vill vara dem eller vara med dem. En dag kommer det en ny cheerleading coach till skolan och Addy och de flesta av skolans cheerleaders avgudar den nya coachen medan Beth vägrar att låta sig charmas. Och på så vis börjar en viljekamp utav dess like.

     Jag har läst på flera ställen att Abbot är väldigt duktig på att skriva om "mean girls" och nu förstår jag vad alla pratar om. För det här är mörkt och skitigt och alldeles fantastiskt otrevligt. De här gestalterna är så galet osympatiska att man som läsare mår lite (sympti-)illa (mycket svält och kräk i den här boken) samtidigt som jag inte kan sluta läsa för att det är så bra. Det är lite som att läsa Gillian Flynn fast inriktat mer på unga vuxna. Sen är det här också väldigt bra skrivet. Intrigen i den här boken är också väldigt bra och den fungerar lite som en deckare och som en psykologisk thriller fast ändå inte. Det är inte handlingen som är obehaglig. Det är dessa ungdomars psykologiska inre. Så jorå det här är riktigt bra och jag antar att jag nog inte behöver nämna att jag klickade hem The Fever efter att jag lästa bara halva boken.    

     Jag vet faktiskt att jag inte var i närheten av att vara så hör vidrig som tonåring. Jag var ganska så snäll. Men däremot är det otroligt spännande att läsa böcker om ungdomars dolda och mörka inre. För det här är riktigt mörkt och skitigt och jag ser fram emot att få läsa många av Abbotts böcker nu i framtiden.

Förlag: Bokfabriken

Köpa kan du till exempel göra här och här.
Rec.ex

Kanske är det allt du behöver veta

Kanske är det allt du behöver veta eller We were liars som boken heter på engelska av E. Lockhart har nog varit en av vårens mest hypade böcker. Kanske till och med en av årets mest hypade böcker än så länge för hurraropen har varit många. Självklart var det en stor anledning till att jag nästan slängde mig över boken när Lavender Lit nu idag släpper boken på svenska men slängde mig över den med ganska så halvhöga förväntningar faktiskt. Anledning till det är att ju mer hypad en bok är ju mer sparkar jag liksom lite bakut. Och tack och lov att jag är en sådan där motvallskärring för det hjälper mig ofta när jag läser hypade böcker. Plus att jag också då sällan läser om vad boken handlar om innan utan vet inte ett jota om boken när jag väl påbörjar den. Jag går in med en sådär förväntansfull och nollställd attityd och kommer ut på andra sidan helt glad och lycklig.

     För den här boken är väldigt bra. Som alla andra skriver så går det inte att berätta om vad boken handlar om förutom att boken handlar om Cady vars familj är från New England och som spenderar varje sommar med sina kusiner på deras familjeägda ö. Vad som händer i boken får ni sedan ta reda på själva men det som gör den här boken så bra är att Lockhart är en sådan fantastisk författare som vet hur man berättar en historia. Den här boken är lite som ett garnnystan där man som läsare får reda ut historien undan för undan med lite tålamod men utan att bli alls uttråkad. Själva plotten i boken förvånade mig egentligen inte direkt men det tycker inte jag gjorde boken sämre för som jag redan nämnt så är det för mig författaren sätt att berätta på som gör den så bra. Så jo jag kan förstå varför den här boken är så hypad och varför så många älskar den. Den är helt klart värd all den beröm den redan fått.

Rec.ex Lavender Lit

     

Insurgent - rörig och beroendeframkallande

Det är så fantastiskt skönt när efterföljaren håller måttet till föregångaren. När berättelsen utvecklas mer och kompletterar det som redan skett på ett bra sätt. Väldigt ofta händer det att nummer två kanske spårar ur lite eller blir för fjantig när det gäller böcker för unga vuxna men Veronice Roth vet verkligen vad hon gör. 

     I Insurgent så får vi återigen träffa Tris och denna gång fokuserar det inte direkt alls på henne och kärleken till Tobias utan denna gång kämpar hon för vad hon tror på och vad hon tror är rätt. Hon kämpar för rättvisa och överlevnad och med ångest över vad som skedde i slutet av den första boken och jag tycker att det här är riktigt spännande och bra. Det var många gånger som jag kände frustration över att jag var tvungen att lägga boken ifrån mig när livet ryckte mig i kragen eller när ögonlocken föll ihop och jag tycker helt klart att ett helt år är hemskt länge att vänta tills den tredje och sista boken släpps.
     Här krigas det mellan falangerna och det är hemskt förvirrande gällande vilken sida man står på eller hejar på så jag höll mig hela tiden på Tris sida ävenom jag väldigt ofta inte alls förstod varför hon betedde sig på ett visst sätt. För det snurras runt med information och man är inte alls klar över vilka som är onda eller goda. Men det är också det som är det fina med boken. Att det onda och det goda har så många olika nyanser och gråskalor. Sen gillade jag även att jag fick mycket större förståelse över hur de olika falangerna fungerar plus att jag tyckte även att man fick mycket mer bakgrundsinformation till världen i sig. Sen gillar jag dock inte att boken avslutades med en cliffhanger man det kan bero på att det gjorde mig mest galet frustrerad över att jag inte fick läsa vidare. För jag är hemskt nyfiken nu på hur allting kommer sluta. Tänk att ett helt år kan känna så avlägset!

Fler som läst är: Eli, Bokomaten och Skuggornas Bibliotek

Recex. Modernista

Underbara (läs)helvete!

När jag påbörjade läsningen av den här boken hade jag ingen som helst aning om vad jag gav mig in på. Jag var beredd på en ungdomsbok a la Jellicoe Road men hamnade istället i en Hollywood-aktig bok för unga vuxna som är våldsam, smått erotisk och fullkomligt beroendeframkallande. Det fanns massor med saker som jag störde mig på under läsningen och som jag egentligen borde ha ogillat starkt men samtidigt så älskade jag den, vilket är anledningen till att den verkligen gör skäl för sitt svenska namn: Underbara Helvete. 

     Berättelsen handlar om Abby och Travis som träffar varandra på universitetet och är varandras raka motsatser. Abby är duktig, snäll och ordningsam och Travis är farlig, våldsam och enligt mig smått psykotisk. De inleder en vänskap då Abby fullkomligt vägrar att falla för Travis men upptäcker snart att de har blivit beroende av varandras sällskap. 

    I början så tyckte jag att dessa två karaktärer var ganska så stereotypa och enkelspåriga men ju mer jag läste, ju mer komplexa blev de och ju mer fastnade jag för dem. Visst tycker jag att Travis är läskig och fullkomligt galen men ändå kan jag inte låta bli att gilla honom och kände mig lite som om jag helt plötsligt hade förvandlats till sjutton år igen och drömde om den där galna och beroendeframkallande kärleken. Ni vet den där en som bara styrdes av passion och av kärlek och inte av sunt förnuft. Och känslan som jag fick under läsningen av den här boken var så otroligt härlig att jag mer eller mindre sträcktläste den. 

     Det finns dock några saker som jag vill ta upp gällande den här boken då den har fått en viss kritik med tanke på Travis uppförande som inte direkt är sunt. Den här boken är absolut ingen ungdomsbok. Det är en bok som riktar sig åt unga vuxna och åt samma läsekrets som Fifty Shades of Grey även om det är en helt annan slags bok. För den är som sagt våldsam och den är lite smått erotisk (fast den har att göra med riktiga kärleksscenen och inte smisk) och varken Abby eller Travis är direkt några förebilder. Utan det sups och slåss och bråkas hejvilt genom hela den här boken. Så om man kommer över det och klarar av det där Hollywoodslisket och sugen på att läsa en moralfri bok så är detta en underhållande bok som är lättläst, fartfylld, underhållande, totalt beroendeframkallande och med huvudgestalter som båda två är väldigt eh...annorlunda. Jag vill dock tillägga att Abby är heller ingen som helst mespropp vilket jag verkligen gillar med den här boken. Hon går sin egna väg och gör som hon vill. Punkt slut!

     Så ja, jag älskade den här boken. Eller kanske hatälskade den rättare sagt. Att läsa den var verkligen ett underbart helvete och en bok som jag absolut kommer läsa om. För att jag misstänker att det här är en sådan bok som man kan läsa om hundratals gånger och fortfarande bli lika beroende av den. Ren underhållsläsning på hög nivå alltså.

Ja just det! Filmrättigheterna har sålts till boken och om Jamie McGuire får som hon vill så spelar Christopher Hemsworth rollen som Travis och då vet ni i alla fall en person som kommer sitta bänkad i biosalongen. (Eller två kanske, då även Herr Lingis gillar hans Marvel Comics filmer.)

Rec.ex Kalla Kulor

Finns att köpa här och här.

Fel Grav & Askungelekar men helt rätt kvällsläsning!

Fel grav och andra berättelser samt Askungeleken av Kelly Link är två böcker som jag har häckat på länge innan jag läste ut dem. Anledningen är för att jag upptäckte hur fantastiskt fina de var som kvällsläsning. Ni vet när man är sådär trött att man inte orkar ta upp sin vanliga bok men ändå vill läsa någonting bra men kort. 

Fel grav innehåller fem olika små noveller och i och med att detta är mitt första möte med Kelly Link så måste jag få säga att hon är härligt koko för det var helt underbara små knäppa noveller det här. Vissa bättre än andra men alla härliga och fina. Här finns troll och magi och andra konstiga varelser i en härlig blandning men min favoritnovell av dem var helt klart Trolleri för nybörjare där texten är fylld av finheter, saker som får mig att le.

Askungeleken är även den fylld med korta små fina noveller och hör ihop med Fel grav. Om jag har förstått rätt så är det igentligen en bok, uppdelad i två. I båda böckerna finns noveller som man fastnar för och jag gillar att Kelly Link lyckts utmärkt med att skriva noveller för unga vuxna men som kan läsas av alla åldrar. Något som X-Publishing lyckats med när de utgiver de här böckerna på svenska är att översättningen är i toppklass. För jag kan tänka mig att det måste vara svårt att översätta de här novellerna. Men språket är flytande och vackert och jag känner inte att berättelsen försvinner i översättningen som jag kan tycka lite ibland när jag läser översatta böcker. 

Nu blir detta nästan en helt oförlåtligt kort recension på någonting som är så bra men ska jag vara riktigt ärlig så vill jag inte berätta någonting om vad novellerna handlar om. Jag vill istället att ni ska läsa dem själva. 

Andra som har läst finns det gott om och dem kan ni finna här.

Rec.ex från X-Publishing

Förälskad i Katsa

Katsa, denna fantastiska Katsa. Denna hårdkokta, stentuffa brud som spöar allt som kommer i hennes väg. Jag är fullkomligt upp över öronen förälskad i henne och därför också rätt så förälskad i Kristin Cashore som författarinna. För det krävs nog en del att vara sådär kompromisslös med sina gestalter när man skriver för unga vuxna. Jag tror att det är galet lätt att falla i den så kallade YA-fällan med triangeldramor, mjäkiga hjältinnor som tvivlar på sig själva och ofta senare i böckerna går emot sin egna karaktär och stor starka pojkar med beskyddarinstinkt och som alltid räddar den unga mjäkiga hjältinnan. Jag är så trött på den här typen av YA-litteratur.  

     Som tur var så kom då Bokstävlarna med det fantastiska förslaget att jag skulle läsa Graceling av Kristin Cashore. För där lovade hon att det fanns inga mjäkiga hjältinnor. Och så rätt hon hade! För där fann jag Katsa. En artonårig tjej med med en väldigt speciell förmåga, att döda. Katsa är nämligen en särling, vilket innebär att hon har olika färger på ögonen och därför född med en speciell gåva. I Katsas fall så är denna gåva just att slåss och döda andra människor. Att sedan boken tillhör fantasygenren, är välskriven och underhållande gör verkligen inte saken sämre. Tuffare och mer fantastisk hjältinna får man leta efter och då gör det ingenting att Katsa träffar Po som är nästan hennes jämlike.

     Jag fullkomligt älskade den här boken och ser verkligen fram emot att få läsa nästa två fristående delarna. För Cashore kan verkligen skriva bra YA-litteratur.

Andra som har läst: Bokstävlarna, Heller barfota än boklös, Saras Perspektiv.    

Divergent. Inte en The Hunger Games kopia.

Nej för det är det inte. En The Hunger Games kopia alltså. För det kan man tro när man läser lite om boken och den har fått lite rykte om att vara lite lik the Hunger Games. Så glöm det nu och läs istället Divergent av Veronica Roth. 

     I ett framtida Chicago bor Beatrice (Tris) som är en sextonårig ung tjej som tillhör falangen De osjälviska. I denna värld finns det nämligen ett antal olika falanger som har skapats genom sin tro på vad som egentligen är människans allra största brist. De osjälviska tror på att människan är alldeles för egocentrisk och därför har de valt att leva ett osjälvisk liv. I denna falang känner sig Tris inte riktigt hemma utan när det är dags att söka en annan falang så söker hon sig ifrån sin familj till De tappras falang. Där får hon gå igenom ett introduceringsprov som testar modets förmåga hos varje deltagare. 

     Divergent är en bok som man sträckläser. Den är lite seg de första sidorna men när man kommer över dem så går läsningen i en rasande fart. Jag gillar utformningen av bokens berättelse. Jag gillar att Roth har använt sig av ett filosofiskt perspektiv som ifrågasätter människans fel och brister. Det är även mycket action i den här boken och det är någonting som uppskattas när det gäller mig och littertur för unga vuxna. Däremot är jag lite trött på att kvinnliga huvudgestalter ofta känner sig osäkra och rädda och även om de alltid överkommer sina rädslor så är det någonting som känns platt och trist. Personligen tycker jag att Tris är ganska så trist och fjantig ända tills slutet då hon skärper till sig. Sedan är det också (självklart) en kärlekshistoria i boken. Jag hade även här önskat att Roth hade väntat lite med kärlekshistorien tills bok nummer två kmmer ut. Eller till och med till bok nummer tre. Kärlekshistorien känns lite påtvingad och skedde alldeles för snabbt och jag hoppas att Roth vänder på steken i de kommande böckerna.

     Fast även om jag har en del att klaga lite på i den här boken så är det en sträckläsningsbok. Den är underhållande, spännande och jag ser helt klart fram emot de nästkommande två böckerna. Då hoppas jag bara att Tris har lite mer jävlar anamma. Hon har i alla fall helt klart tendeserna till att bli en riktigt hårdkokt YA-hjältinna.

Andra som har läst är Bokstävlarna, Eli, & Beasbokhylla, 

Recex: Modernista  

Ungdomssnusk! En minirecension.

Het är en trevlig liten bok som innehåller tio stycken sensuella...eh...erotiska...eh...äsch varför hymla om saken, snuskiga berättelser om ett antal ungdomar och deras sexuella upplevelser. Det här är en fantastiskt bra skriven bok av Åsa Anderberg Strollo, Gunnar Ardelius, Lisa Bjärbo, Inti Chavez Perez, Manne Forsberg, Martin Jern, Jenny Jägerfeld, Sara Ohlsson, Ingrid Olsson och Jessica Schiefauer och jag är så glad att denna kom ut lagom till att den svenska översättningen av Fifty shades of Grey också kom ut i Sverige. För jag tycker inte att man kan få för lite av bra skrivna böcker om sex. Speciellt då för ungdomar och vi behöver speciellt nu fler böcker som kan konkurrera med Fifty Shades tycker jag. 

     Het är en fin bok och en väldigt lättläst sådan och jag tycker att detta är en fantastiskt fin bok att ge bort till ungdomar. Och vuxna med för den delen. För den är full med fantasi och och fina relationer så läs den nu. Läs! 

Torsdagsbarn. Lite som ett hårt slag i mellangärdet

När jag påbörjade Torsdagsbarn av Sonya Hartnett så måste jag erkänna att jag inte var något vidare imponerad. Jag hade förberett mig på en mjuk och fluffig historia, inte en historia som handlade om dåtid, fattigdom och sorg. Fast sedan bytte jag snabbt åsikt. För helt plötsligt befann jag mig i någonting som svävade mellan fantasi och verklighet och som fullkomligt väckte min uppmärksamhet. För detta är en historia om styrka och om att tro på sig själv, om att våga lämna de gamla bakom sig för att gå vidare mot det okända utan att veta vilka konsekvenser som följer. Jag gillar att den här boken inte handlar om trygghet, utan om att stå upp för och acceptera vem du är.
     I slutet av boken står det att Sonya Harnett är en arg författare. Hon säger uttryckligen att hon skriver enbart för intelligenta läsare och inget annat och jag inte låta bli att gilla det starkt. Hon är ingen författare man ska ta till som om man är ute efter just något lätt och fluffigt utan att läsa Torsdagsbarn var lite som att få ett hårt slag i mellangärdet eller en smäll på käften. Underbart, sorgligt och vackert.
     Boken handlar om Harper som bor med sin familj någonstans bak i tiden, någonstans på jorden. Vi får nämligen aldrig veta när och vart vi befinner oss men tidsperioden uppfattar man efter ett tag och efter Hartnetts finulighet. Harper har flera syskon men en dag när hon är barnvakt åt sin lillebror Tim, drunknar han nästan. Det resulterar i att Tim blir grävare.
     Den här historien är lite som en korsning mellan trilogin om Nancy och och en sagobok. Man vet inte riktigt åt vilket håll som berättelsen ska gå. Fast det är bra. Riktigt bra faktiskt och jag vill läsa mer av Hartnett. Sen förstår jag även att Harper i boken både är Hartnetts favoritgestalt plus bygger lite på henne själv och det kan man ju inte annat att gilla. 

För få kockar skapar Trasig Soppa

Rowan är en femtonårig tjej som drar ett tungt lass efter en familjetragedi. Hon tar hand om sin lilla familj och har förlorat nästan alla sina vänner och alltihopa är en stor trasig soppa. En dag knackar en kille henne på axeln och säger att hon har tappat ett negativ som egentligen inte alls är hennes men hon tackar och tar emot ändå. På grund av den här lilla händelsen förändras hela Rowans liv.

     Det här är en otroligt fin och varm berättelse om vänskap, kärlek, sorg och hur livet kan förändrar genom att man vågar vara modig. Jag föll pladask för Valentines språk och berättarteknik som är enkelt och mjukt samtidigt som det är fartfullt. Jag tror att jag var sen med att upptäcka Jenny Valentine men glad är jag nu över att jag har upptäckt henne. För detta är så fantastiskt bra. Jag slukade de 250 sidorna snabbare än ögat och fortfarande efteråt går jag och tänker på boken. Sen är det också väldigt skönt att läsa en ungdomsbok som inte handlar om vampyrer, änglar, varulvar eller annat oknytt och fantasifulla figurer. Alltså missförstå mig inte, jag gillar verkligen att läsa om det också men det här är lite mer på riktigt och om en alldeles vanlig tjej vars liv förändras i 360 grader. Det är nästan så jag skulle vilja tvinga alla att läsa den här boken så fin är den men det går ju inte. Så istället nöjer jag mig med om att säga att detta måste vara en bok som är helt otänkbar att inte gilla. I alla fall så älskade jag den och vill nu inhalera de andra som Valentine har skrivit. Som tur är verkar hon spotta ur sig böcker och förhoppningsvis fortsätter hon att göra så. Så läs nu snälla ni. LÄS!

Recensionsexempler från Atrium Förlag

Fler som läst och älskat: Boktoka och Bokgläntan

Rör mig inte! av Tahereh Mafi

Juliette befinner sig på något slags mentalsjukhus någonstans i framtiden. Hon är instängd och har varken talat på över 200 dagar eller berört någon på riktigt sedan hon var fjorton år. Varför? När hon tar på människor så dör de. Fast sedan en dag så får hon sällskap i cellen av en kille och sedan tar hela historien fart. 

     Den här boken läste jag ut väldigt snabbt och jag gillar författarens sätt att skriva på som är ganska så ryckigt och klaustrofobiskt. Vi befinner oss hela tiden inne i Juliettes huvud och läsaren känner med henne. Fast det är någonting med den här boken som gör att jag inte älskar den. Det känns nämligen alldeles för mycket igen det här och hade jag inte varit en gigantisk fan av X-men så skulle jag kunnat ha förlåtit författaren. Men det här är alldeles för likt X-men för mig. Sen så gillar jag inte att Juliette är så förbannat god. Jag menar att någon slags ilska måste hon ju ha inom sig. Visst lyser det till ibland men som sagt så blir det aldrig sådär lysande. Man förstår också ganska så snart att det kommer bli någon slags superhjälte grej av hela serien. Ja, detta är en serie på tre böcker, det kanske jag glömde säga och lite tur är väl det för första boken verkar bara vara ett förspel till vad som kommer hända.
     Jag skulle väl kunna säga att jag tycker att den här boken är helt ok och jag tror att en hel del skulle kunna älska den men som sagt, har ni sett eller läst X-men serien så kanske ni inte ska läsa denna. Själv så vet jag inte om jag orkar läsa resten av serien. Jag misstänker att det beror lite på det humör som jag är just då.

Fler som har läst är bland annat: Bokhora, En bok om dagen och Boktycke.    

Det har ryktats om Eld...

...och om att den ska finnas till utlåning som e-bok på biblioteket från och med den 26 juli. Så vad skådar mitt öga denna vackra natt? Jojomänsan, så visst stämmer ryktet. Misstänker att ni inte kommer se mig mer på några dagar. Vi ses på andra (Eld)sidan.

Jellicoe Road i mitt hjärta

Två. Så många gånger har jag nu läst om Jellicoe Road.
En miljon. Så många gånger vill jag läsa om den.

För jag älskar verkligen den här boken. Så mycket att jag inte klarade av att skriva en recension om den första gången jag läste den för lite över en månad sedan och så mycket att jag sträckläste den återigen i helgen. Jellicoe Road handlar om Taylor som som är föräldralös och som går på internatskola i Jellicoe, är ledare för skolan och krigar om territoriet med en annan lokal skola och en militärskola. Så börjar boken och som läsare känner man sig riktigt vilsen i berättelsen. Ungefär lika vilsen som Taylor är och känner sig. Fast sedan börjar bitarna fall på plats och vi får ta del av en vänskap mellan Taylor och hennes vänner och som läsare både gråter och skrattar man och man får hjärtat krossat och sedan ihop-pusslat flera gånger om och man känner sig som en tonåring igen med alla härliga känslor som man får för en viss fantastisk Jonah. För det här är en sådan vacker historia att den går att läsas flera gånger om och älskas lika mycket varje gång. Tro mig. Andra gången man läser den blir den inte mindre bra utan nästan bara bättre. Jag skulle vilja gå så långt och säga att den här boken är en av de bästa som jag har läst. I alla fall en av mina stora favoriter helt klart.

     Jag skulle också vilja ge en eloge för översättningen och det jobb som översättaren och författaren Katarina Kuick på X Publishing har lagt ner på den. Om jag fick bestämma skulle jag vilja att Katarina Kuick översatte allt jag läser hädanefter. För språket är flytande och vackert och jag som annars är väldigt kinkig gällande översättningar från engelska till svenska har ingenting alls att anmärka på. Det är helt enkelt bara rent perfekt. Så är det någon där ute som inte har läst den här boken än så läs den genast. Oavsett ålder, kön eller vem du är, jag kan nästan garantera att när du kommit över förvirringen man känner de första femtio sidorna så du kommer förlora dig själv i den.

Tach X Publishing för att ni gett mig en av årets bästa läsupplevelse. 

Två gånger.

När jag vaknar finns du inte av Cat Patrick. Systerdottern recenserar.

När jag fick besök av min elvaåriga systerdotter för några veckor sedan inför bröllopet så slog det mig att hon kanske skulle vara intresserad av att läsa en av mina böcker som jag själv inte hunnit läsa än, medan hon var på besök. Sagt och gjort så lånade jag henne När jag vaknar finns du inte av Cat Patrick som Pocketlover varit så fin och skickat hit i bröllopspresent. Boken gjorde succé och bara efter några dagar så hade hon slukat halva boken och då med ett fullspäckat turistschema sammtidigt.

     Nu är min systerdottern tryggt hemma i Sverige igen (med boken som hon lovat låna ut till mig för läsning nästa gång jag kommer hem till Sverige). Därför gjorde vi som så att i utbyte mot att hon kunde ta med sig boken hem så gav hon mig en liten kort recension av boken för att publicera på bloggen. Recensionen lade vi upp så att jag frågade henne frågor och hon svarade men innan vi börjar med själva recensionen så skulle jag bara vilja anmärka på hur glad jag är över att hon gillade boken. Sitter nu nämligen och gör listor på böcker som hon skulle kunna tycka om. Fast hon har ju att brås på. Både jag och min syster är bokslukare och min mamma talade om för mig när hon var på besök att anledningen till att jag egentligen lärde mig läsa ordentligt var på grund av rena frustrationen över att inte få läst för mig tillräckligt ofta. Så jag tog upp boken själv för att läsa. Så bokslukare har jag tydligen varit sedan barnsben.

Men nog om det. Nu till själva recensionen: 

Recension

Vad handlar boken om?

Boken handlar om en tjej som heter London som varje natt glömmer dagen innan så när hon vaknar så minns hon inte hennes tidigare liv. För att kunna komma ihåg så skriver hon en dagbok som hon läser i varje morgon. Efter ett tag så träffar hon en kille som heter Lucas som hon blir kär i och hon får det riktigt jobbigt ibland då hon inte kommer ihåg att hon har träffat honom. Ibland blir det bara fel. Sen drömmer hon om framtiden också, om en begravning och om andra saker men hon vet inte om vad det handlar om eller om vem det handlar om.  

Vad var det bästa/sämsta med boken?

Det bästa med boken är att den är så spännande. Den är också ganska lättläst. Den är helt enkelt bara bra. Sen är den lite konstig när det gäller det där att hon drömmer om framtiden och inte minns någonting om vad som har hänt tidigare men den är så bra att det gör ingenting. 

Om du skulle ge ett betyg mellan ett och fem, vad skulle boken hamna då?

Då får den en trea. Kanske får den ett bättre betyg senare men just nu får den en trea.   

Systerdottern i full läskoncentration

På tal om starka kvinnliga förebilder i YA-litteraturen.

Sitter här och försöker få ihop en recension till The woman in black vilket går trögt. (För hur skriver man en värdig recension till någonting så fantastiskt bra?) Fast blev nu helt tillfälligt distraherad av ett bloggtips som jag fick av Miriam på Schitzo-Cookies´s bokblogg, nämligen en blogg som bara fokuserar på starka kvinnliga förebilder i YA-litteraturen. Bloggen heter Fierce heroines: Young women in YA fiction och skriver få men riktigt bra inlägg. För oss som gillar att läsa riktigt bra YA-litteratur är detta ett fantastiskt tips. Så här skriver bloggerskan om sin egen blogg och sina hjältinnor:

"What's my definition of a fierce heroine? A character who's primary motivations aren't centered around finding love or a man. A character who can do what the boys do, and not be judged for it. A character who can be feminine without being knocked on for it. A character who is flawed and imperfect, and has some serious growth within the story. A character who isn't shuffled off to the side and isn't just in the book to be The Girl in the ensemble. A fierce heroine doesn't have to be likable or the main character either."

Postapokalyptisk zombiehistoria för unga vuxna

Det finns vissa genrer inom litteraturen som vi alla undviker. Då menar jag inga speciella genrer utan genrer som bara intresserar oss mindre. Bokstävlarna belyste det för några dagar sedan då hon ifrågasatte varför så många i bokbloggsfären undviker science fiction. Själv älskar jag science fiction och allt som har med det att göra. Däremot har jag undvikit en helt annan genre som jag egentligen borde gilla, nämligen zombie-apokalyps litteraturen. Jag har inte riktigt förstått charmen med zombies för att de inte har skrämt mig. Efter att ha läst Roth & Ruin av Jonathan Maberry som Swedish zombie rekommenderade mig så förstår jag att jag har varit helt ute och cyklat. Apokalyptiska eller postapokalyptiska zombieberättelser ska inte skrämmas, de är vackra, sköna och hoppfulla. 

“Benny Imura couldn’t hold a job, so he took to killing.” Så inleder Maberry sin bok. Benny Imura är från början av boken en ganska irriterande, barnslig och jobbig tonåring som växer upp ett litet samhälle avspärrat från världen. Världen har nämligen cirka fjorton år tidigare infekterats av ett virus som förvandlar döda till zombier. Människoätande zombier. När det är dags för Benny Imura vid femton års ålder att skaffa sig ett jobb så ansluter han sig tillslut och mot sin vilja till sin zombiedödande storebror. Jag fullkomligt älskar den här historien. Älskar zombierna, postapokalypsen och de starka karaktärerna. Speciellt då de starka kvinnliga karaktärerna. Det finns vissa saker som jag irriterar mig på dock. Jag tycker att Maberry har försökt anpassa sitt språk till målgruppen som han skrivit till. Dialogerna är övertydliga och det känns som om man ibland får en moralkaka slängd i ansiktet på sig. Personligen tycker inte jag att böcker för unga vuxna ska vara för övertydliga. Det är inte treåringar vi har att göra med här utan vuxna människor. Det hade varit lite skönt om Maberry hade tonat ner lite ibland och jag sluppit känna för att skrika ut min frustration över att han för hundrafemtionde gången förklarat skillnaden på gott och ont. Nu har jag i och för sig inte läst hans andra böcker, så det kan vara så att det är på detta sätt som Maberry skriver. Oavsett så är detta ändå en bok som jag älskar och som får mig sugen på att läsa mer vackra postapokalyptiska zombieböcker.

Fantastiskt att komma över min zombielitteraturspärr bara sådär.

Efterlyses: Starka kvinnliga föredömen i litteratur. (Helst YA)

Håller på att förbereda lite framtidsplaner här och jag skulle behöva lite tips. Därför efterlyser jag litteratur, helst Young Adult men inte nödvändigt, där det finns starka kvinnliga föredömen. All litteratur som unga vuxna kan identifiera sig med fungerar alldeles utmärkt. 

     Med starka kvinnliga föredömen så menar jag kvinnor inom litteraturen som är starka, självständiga och som gör det som krävs av dem. Samt som inte gör allt för kärleken. Bra exempel är  bland annat Rose i Vampire Academy och tjejerna i Cirkeln. Det behöver inte nödvändigtvis vara litteratur med övernaturliga inslag bara det är böcker med starka kvinnor. 

     Så är det någon som sitter inne på en massa bra tips åt mig så blir jag jätteglad och väldigt, väldigt tacksam.  

The Awakening av Kelley Armstrong. Fortsättningen på plågan.

Med tanke på hur jag avslutade förra boken så är det inte så konstigt att jag påbörjar denna full med avsky.Det finns ingenting värre än dåliga böcker som man inte kan sluta läsa på grund av att man bara måste veta hur det slutar. Inte hjälper det heller med att jag är väldigt irriterad på mig själv på grund av att jag köpte dessa två böcker samtidigt. Hade jag inte köpt båda så hade jag haft en fantastisk ursäkt till att inte läsa (lyssna) på nummer två. Sen verkar det inte bättre att jag nog köpt piratkopierade böcker i god tro för alla filer verkar sitta i oordning och måste organiseras. Visst köpte jag dem i en riktig bokhandel med riktiga omslag och paketering och allt men som tidigare påpekats, här i Argentina vet man aldrig vad man får. Som sagt, det här börjar inte bra.

     Fast mitt inne i boken så märker jag plötsligt min avsky börjar förändras till intresse. En relation börjar utvecklas mellan Derick (surkaraktären) och Chloe och karaktärerna blir helt plötsligt sympatiska. Jag fortsätter därför att lyssna på boken med intresse. 

     Jag skulle inte rekommendera den här bokenserien för vuxna men kan tänka mig att en del unga vuxna kan gilla den. För det känns lite som om att Kelley Armstrong inte bara skrivit för tonåringar utan även som en tonåring. Någonting som jag personligen inte alls tycker om. För mig är det som om Armstrong nedvärderar läsaren genom att själv låtsas vara tonåring medan författare som Maria Gripe och till och med Stephanie Meyer behandlar läsaren som en jämlike. De här böckerna ingår i en serie som heter The Darkest Power series men är en young adult serie som jag inte kommer fortsätta läsa. Mitt måste-behov har äntligen försvunnit. 

Författare: Kelley Armstrong    ISBN: 9781907410079     Förlag: Harper Collins     Bandtyp: Ljudbok       Språk: Engelska   

Kan köpas här och här