Just nu

Det var själva fan vad det går långsamt här hos mig. Ursäkta svordomen men det går så förbaskat långsamt med allt för tillfället. Och så ligger jag så galet efter igen med att svara på mejl och kommentarer men jag tar lite i taget så framåt går det i alla fall. Jag läser i alla fall. En sång från havet av Katheringe Webb är riktigt bra även om jag läser 10 sidor i taget och jag har en hel del som ligger på hög nu som jag bara vill kasta mig över. Men sedan är jag även väldigt distraherad av TV-serier för tillfället då min hjärna helt stänger av efter klockan 21.00 på kvällen. Just nu är det The Americans som vi mer eller mindre inhalerar hemma hos mig men vi sneglar även lite på Walking Deads spinoff-serie Fear the Walking Dead. 

Så vad säger ni som redan sett? Är den värd att se om man är en Walking Dead-fan?

Skulle du överleva?

Jag hittade ett fantastiskt roligt zombie-apokalyp-söverlevnadstest igår hos ...med näsan i en bok som jag  mer eller mindre spammat mina vänner med sedan dess. Så tänkte att jag för vidare det här med. Själv fick jag 68% och känner mig ganska så stold över mina i alla fall hyfsade överlevnadschanser. Jag misstänker dock att jag hade klarat mig bättre om jag räddat mig själv istället för mina syskon i testet men lite medmänsklighet måste man ju ha om apokalypsen kommer...

Världskrig Z - undergångseufori

Detta kan nog vara världens bästa zombieapokalypsberättelse. 

Någonsin.

Varför kanske ni undrar? Jo, för att den är beskriven på ett sådan verkligt sätt att det känns som om jag har tagit del av den. Genom intervjuer som skett efter själva apokalypsen och återblickar till vad som hände med människor över hela världen så får vi beskrivet för oss hur zombies tar över världen. Det är väldigt sällan som jag tycker zombier är läskiga men i Världskrig Z så blir jag väldigt rädd flera gånger om. För berättelsen kryper en under skinnet och skapar bilder i huvudet och boken är enligt mig helt genialiskt skriven.
     Boken är som sagt berättad genom intervjuer om vad som hände under utbrottet av viruset och hur kriget och undergången fortgick. Vi får möta människor från olika länder över hela världen och som på väldigt olika sätt hanterar situtationen. Vad som skrämmer mig mest är den mänskliga psykologin och hur människan regerar i en sådan här situtuation enligt Brooks. Han beskriver människan psyke så verkligt och otäckt att det är nästan så att jag tyckte ibland under läsningen att zombierna borde ha vunnit världskrig Z. Fast det finns en och annan zombie som skrämmer mig också då vissa intervjuade får vara med om riktigt otäcka händelser.

 Det är rätt och slätt en helt fantastisk bok och jag även om jag tror att filmen inte kan bli i närheten så bra som boken, så känner jag att jag bara måste se den. Vem kan säga nej till zombisar i 3D? Inte jag i alla fall. 

Rec.ex Modernista.

Andra som har läst och älskar är Eli och Bokstävlarna.

The dishonored dead - Recensionsutmaning hos Swedish Zombie

The dishonored dead av Robert Swartwood var en bok som jag vann hos Swedish Zombie i höstas men det var inte förrän Swedish Zombie utmanande till recensionsläsning som jag tog upp boken och började läsa den. Och glad för det är jag nu.

     The dishonoerd dead handlar om zombiejägaren Conrad, en man med fru och barn och som lever ett förhållandevis så normalt liv man kan leva om man är zombiejägare. Det är bara någonting som är lite underligt med Conrad och hans omvärld... Nämligen att han och hans medmänniskor är döda. Fast om nu Conrad och hans medmänniskor är döda, vad är det då för zombisar som de jagar, kanske ni frågar er nu? Jo, zombisarna är nämligen de levande, alltså du och jag (om vi nu skulle ha levt i Conrads värld). Genom ett litet missöde i jobbet blir Conrad befordrad samtidigt som det knakar i äktenskapsknogarna och helt plötsligt blir hela Conrads värld vänd uppochner.

     The dishonored dead är ingen vanlig zombieroman i och med att Swartwood har vänt på steken. Detta är någonting som jag tycker väldigt mycket om både för att det är en intressant vinkel och annorlunda skrivet samt för att det är ett snyggt sätt att kritisera samhället på. Vad som anses vara norm i ett samhälle kan i ett annat samhälle anses vara oacceptabelt, annorlunda och därför bli rent utav hatat. Ett snyggt sätt av Swartwood att uppmärksamma läsarna på och ett väldigt viktigt ämne i en så pass globaliserad värld vi lever i. 

     Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den var väldigt spännande och actionfylld samt att de döda (alltså de vanliga och inte zombisarna) är väldigt intressanta att läsa om. Jag går fortfarande omkring och funderar på dem lite då och då. Däremot tyckte jag nog att boken var lite för kort. Jag hade absolut velat utöka boken med sisådär hundra sidor för den tog slut så snabbt. Sedan så tyckte jag även att vissa personer i boken var lite platta men i det stora hela så var jag jätteförtjust hela vägen igenom. Så nu vill jag läsa mer zombilitteratur. Mer levande döda och döda levande till mig tack.    

Zombieskräckminnen

Året var 1982 och jag var sex år gammal då Sveriges Television visade världspremiären av Michael Jacksons musikvideo Thriller. Det var då min skräck för zombie tog vid som senare övergick till ointresse för att nu i år övergå till överförtjusning, Detta slog mig på bröllopsresan då hotellet en kväll bjöd på en fenomenal Michael Jackson show och någonting som jag helt förträngt. Jag var nämligen rädd för zombies i flera år efter att jag såg den här videon. Totalt förstörd! I dag älskar jag den och zombisarna med för den delen. 

Det var inte så mycket mer jag ville säga. Bara att jag tycker att det är fint när någonting så läskigt förvandlas till någonting så vackert och apropå att jag läser The dishonered dead av Robert Swartwood just nu. Riktigt bra är den.

Plus att videon är ju helt fantastisk.

Postapokalyptisk zombiehistoria för unga vuxna

Det finns vissa genrer inom litteraturen som vi alla undviker. Då menar jag inga speciella genrer utan genrer som bara intresserar oss mindre. Bokstävlarna belyste det för några dagar sedan då hon ifrågasatte varför så många i bokbloggsfären undviker science fiction. Själv älskar jag science fiction och allt som har med det att göra. Däremot har jag undvikit en helt annan genre som jag egentligen borde gilla, nämligen zombie-apokalyps litteraturen. Jag har inte riktigt förstått charmen med zombies för att de inte har skrämt mig. Efter att ha läst Roth & Ruin av Jonathan Maberry som Swedish zombie rekommenderade mig så förstår jag att jag har varit helt ute och cyklat. Apokalyptiska eller postapokalyptiska zombieberättelser ska inte skrämmas, de är vackra, sköna och hoppfulla. 

“Benny Imura couldn’t hold a job, so he took to killing.” Så inleder Maberry sin bok. Benny Imura är från början av boken en ganska irriterande, barnslig och jobbig tonåring som växer upp ett litet samhälle avspärrat från världen. Världen har nämligen cirka fjorton år tidigare infekterats av ett virus som förvandlar döda till zombier. Människoätande zombier. När det är dags för Benny Imura vid femton års ålder att skaffa sig ett jobb så ansluter han sig tillslut och mot sin vilja till sin zombiedödande storebror. Jag fullkomligt älskar den här historien. Älskar zombierna, postapokalypsen och de starka karaktärerna. Speciellt då de starka kvinnliga karaktärerna. Det finns vissa saker som jag irriterar mig på dock. Jag tycker att Maberry har försökt anpassa sitt språk till målgruppen som han skrivit till. Dialogerna är övertydliga och det känns som om man ibland får en moralkaka slängd i ansiktet på sig. Personligen tycker inte jag att böcker för unga vuxna ska vara för övertydliga. Det är inte treåringar vi har att göra med här utan vuxna människor. Det hade varit lite skönt om Maberry hade tonat ner lite ibland och jag sluppit känna för att skrika ut min frustration över att han för hundrafemtionde gången förklarat skillnaden på gott och ont. Nu har jag i och för sig inte läst hans andra böcker, så det kan vara så att det är på detta sätt som Maberry skriver. Oavsett så är detta ändå en bok som jag älskar och som får mig sugen på att läsa mer vackra postapokalyptiska zombieböcker.

Fantastiskt att komma över min zombielitteraturspärr bara sådär.

Botar Midsommar med skräck

Den absolut jobbigaste dagen att bo utomlands för mig är just Midsommar. Det finns nog ingen dag som jag tycker bättre om. Runt julen längtar jag också alltid hem med då är det ofta varmt och jag ligger oftast då i poolen med en kall öl när jag beklagar mig. På Midsommarafton här i Argentina, ja då är det bara vinter, fuktigt och kallt. 

     Den optimala platsen att vara på för mig på Midsommar är antingen på Västgötaslätten eller i Stockholms Skärgård oavsett väder och det gör alltid lite ont i hjärtat varje år jag sitter här borta på Midsommar och tänker på hur fint ni alla kommer ha det. Därför ska jag i år bota min hemlängtan och skärgårdslust med skräck och zombisar. Imorgon tar jag en paus från mina vampyrer och tar mig mentalt längst ut i Stockholms Skärgård för att möta det här:

Känn på den du midsommarhemlängtan!

Det här med zombies...

Det kanske inte är någon nyhet vid det här laget att jag gillar skönlitteratur med övernaturligheter. Det spelar inte så stor roll vad det är för övernaturligheter bara det är en trovärdig och välskriven bok. Just nu läser jag till exempel The Summoning av Kelley Armstrong vilket är, helt otippat, en riktigt bra young adult bok som innehåller allt från nekromatiker, till magiker, till shamaner, till människor med Supermankrafter. Japp, jag tycker om det mesta men det finns en slags mytologisk varelse som jag inte kan lära mig att tycka om: Zombies.

   Hur jag än gör och vad jag än läser så kan jag inte tycka att zombier känns verkliga eller ens det minsta läskigt och då har jag försökt mig på att läsa zombieböcker, se zombiefilmer och till och med tittat på zombie-TV-serier. Fast idag då när Breakfast Book Club tipsade om bokbloggen Swedishzombie så slog det mig att det är en bok som jag faktiskt inte provat på och som de flesta verkar gilla oavsett zombiekärlek eller inte, nämligen Tjärven av John Ajvide Lindqvist. 

   Så nu gör jag i sommar ett sista försök till att läsa om zombies. Sen får det vara nog.