Bokbloggsjerka

I och med att jag fortfarande ser lite suddigt och inte kan läsa ordentligt, har påbörjat fem olika inlägg men kan inte slutföra den samt är skrivsugen så ger jag mig nu istället på Annikas bokbloggsjerka som har blivit en av mina veckofavoriter här i bokbloggsvärlden.

Veckans fråga ser ut så här:

Har du någon du kan diskutera böcker med IRL? Berätta lite om honom/henne!

Jag känner ingen här i Argentina som läser böcker. Böcker verkar rent generellt vara lite underskattat här tycker jag eller också har jag bara inte haft turen att träffa någon som älskar böcker lika mycket som jag. Min sambo gillar heller inte att läsa böcker. Han är inte heller direkt förtjust i historia (om det inte gäller andra världskriget), religionsvetenskap eller släktforskning heller. Han tycker rent av att mina intressen är trista. Själv är han ekonom och jag har bara ett svar till mitt intresse till det: Zzzzzzzzzzzz. Nej, det är inte på grund av våra gemensamma intressen som vi hittat varandra. 

       När jag och fina Johanna från Breakfast Book Club hittade varandra här i Buenos Aires och innan hon åkte hem hade jag henne att diskutera med. En fantastisk person att diskutera allt med och en fantastisk person överhuvudtaget. Fast sedan hon flyttade hem igen har jag inte känt mig alls ensam på bokdiskussionsfronten för jag hittade ju er. Jag startade min bokblogg mer för mitt behov av att få skriva av mig gällande mitt intresse för böcker men förväntade mig egentligen inte så mycket gensvar. Jag förväntade mig heller inte sådana härliga diskussioner som ni alla för. Så jag skulle vilja passa på att säga att jag är så fantastiskt glad över att ni finns och för att ni varje dag förgyller min dag. Mer behöver jag faktiskt inte.

Notis om Edison och det elektriska ljuset i Bollnäs Tidning från 1878

Det här är en härlig gammal notis från 1878 om elektricitetens framsteg som jag hittade för ett tag sedan. Själv blev jag väldigt förtjust i det på grund av att jag tycker mig kunna känna historiens vingslag när jag läser det.

Glasfåglarna av Elsie Johansson

När jag var liten så hade jag alltid så svårt att föreställa mig hur mina mor- och farföräldrar hade det när de var små i början av 30-talet. Hur det var att växa upp på landet i en förhållandevis fattig miljö och att inte vara livegen. Att ständigt behöva förlita sig på andra och alltid vara rädd att inte ha mat på bordet. Men nu behöver jag inte fundera på det längre. För Elsie Johanssons berättelse om TåPelles Nancy´s uppväxt beskriver så i detalj om hur det var att växa upp en sådan miljö. 

        Glasfåglarna var en av de böcker som jag spenderade påsken med. Boken är första delen av tre som handlar om Nancy och hennes familj och den första boken skildrar henne som barn och genom puberteten. Boken skildrar tystnaden i en familj på den tiden. Om hur man inte pratade om saker som menstruation, sex, kvinnans roll i samhället och hur fel det vara att tror att man var bättre än någon annan. Nancy är en tänkande gestalt och det är ur hennes synvinkel vi får följa henne och hennes sammanbitna och oroande mamma, hennes besvikna och hårt arbetande pappa, hennes syster Dora, hennes syster Betty och hennes två bröder. Berättelsen är skör, sävlig och sorglig men otroligt vacker och detta är verkligen en av de bästa böcker som jag har läst/lyssnat på. Språket är enkelt och autentiskt och jag tror på vartenda ord som Elsie Johansson berättar. Att det även är Elsie Johansson läser upp sin egna bok lyfter även hela upplevelsen ett snäpp. Det här är verkligen en av de finaste böcker som jag läst och vad som början för mig var en studie i tiden, blev snabbt till ett litterärt lyckorus.    

Titel: Glasfåglarna   Författare: Elsie Johansson   ISBN: 9789179533281   Förlag: Bonnier Audio   Utgivningsår: 2005-10-20   Format: Ljudbok   Finns att köpas här och här.   Betyg: 5/5 

Årets nu lästa böcker

Jag kan inte skriva inlägg från Blogspot idag och det gör mig helt galen. Därför testar jag nu att skriva från min mejl och riskerar det faktum att inlägget kan se estetiskt fult ut. Nöden har ingen lag. Skriva måste jag för jag har en massa viktiga saker på hjärtat om böcker. Äsch, så viktiga är det inte egentligen men skriva om dem vill jag i alla fall.

       Men istället för att börja skriva om alla dessa viktiga saker nu så har jag bestämt mig för att lista upp alla skönlitterära böcker som jag läst vid sidan om mina studier sedan jag började med bloggen. Vilket var i början av februari så listan blir nog inte så lång direkt. Fast det kan vara skoj att veta och lista upp dem för sig själv. So here we go:

Böcker lästa från den 3 februari fram till den 28:e april:  

Dead Until Dark av Charlaine Harris
Living Dead In Dallas av Charlaine Harris
Club Dead av Charlaine Harris
Dead To The World av Charlaine Harris
Dead As A Doornail av Charlaine Harris
Definitely Dead av Charlaine Harris
The Vampyre John Polidori
Bollnäs historia av J.E Blomberg
Committed: a sceptic makes peace with marriage av Elizabeth Gilbert
The History of Sexuality av Michel Foucault
Silvermasken av Peter Englund (läste inte riktigt klart)
Överenskommelser - Simona Ahrnstedt
Stenhusets hemlighet av Annika Widholm
Agnes Cecilia av Maria Gripe
Morberg: Scenen, livet och konsten att laga mat av Per Morberg
En dag av David Nicholls
Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson
Glasfåglarna av Elsie Johansson
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe
Vargsläkte av Caroline L jensen (inte riktigt utläst än)

Med skräckblandad förtjusning

NU precis nu är klockan 15.15 här i Argentina. Det vet jag för att detta är ett förinställt inlägg. Nu ligger jag nog på en brits och är ganska rädd och nervös. Och ganska glad tror jag för det här har jag väntat på länge. Antagligen ligger jag där på britsen med några läkare omkring mig som håller upp mina ögon och några som trycker på en knapp som skickar en laserstråle rakt in i mitt ena öga. Sen väntar det andra ögat. Jag befinner mig nu nämligen på en klinik och får min syn fixad.

         Sen jag var två år har min syn varit riktigt dålig. Ni som ser dåligt vet nog vad det innebär när jag säger att jag har -7 på båda mina ögon. För er som inte vet så betyder det mer eller mindre att jag inte ser ett skit utan linser eller glasögon. Sen är jag också väldigt astigmatisk på båda ögonen vilket innebär att jag inte heller kan se bra med varken linser eller glasögon. Så jag är överlycklig över att jag snart för första gången i mitt liv kommer kunna se någonting. Att imorgon är den första morgonen i hela mitt liv som jag kommer att vakna på morgonen och faktiskt kunna se min sambo som ligger bredvid mig. Att imorgon kommer vara den första morgonen som jag vaknar med min sambo utan att skrämma ihjäl honom med mina glasflaskebottnar till glasögon. Jag tror att även om det kanske kommer svida i mina ögon i morgon så kommer det även nog kännas fantastiskt. Samtidigt är jag självklart också jätterädd. För tänk om någonting går fel? Den mest skrämmande tanken är ju självklart: Tänk om jag aldrig mer kan läsa? 

         Tydligen är denna typ av operation den mest säkra man kan göra. Det finns ingen som någonsin blivit blind eller som någonsin fått allvarliga komplikationer. Tydligen kommer jag kunna se och läsa normalt imorgon bitti redan. Och det värsta som kan hända är att jag blir lite ljuskänslig, får lite dåligt mörkerseende eller får läsglasögon i framtiden. Det kan man ju leva med med tanke på att jag är nästan blind nu. Men utifall att någonting går fel, att jag inte kan läsa på en vecka eller att jag kommer få abstinens i eftermiddag då jag måste spendera mestadels av tiden blundande, så har jag laddat min mp3-spelare med så mycket böcker att det räcker för ett år framåt. För utan en bok bara för en enda eftermiddag, det klarar jag nog inte. 

Sju böcker jag inte vill läsa just nu. Eller?

Det finns några böcker som nästan dagligen envisas med att dyka upp framför mitt synfält och ju oftare jag ser dem desto mindre vill jag läsa dem. Vissa av dessa böcker har fått fantastiskt betyg och fantastiska recensioner så jag tänkte att jag gör en lista här av de böcker som jag för tillfället ha minst lust att läsa och så får ni gärna tala om för mig om jag har fel eller inte. För samtidigt känner jag att det vore fy och skam att missa någonting riktigt bra bara för att jag har fått för mig någonting idiotiskt. Bara det känns ju idiotiskt.

Så här kommer listan på de böcker som jag minst vill läsa just nu:

Bok nummer 1
Tedags för normalt byggda damer av Alexander McCall Smith.

Fy sjutton vad osugen jag är på den här boken. Eller på Alexander McCall Smith´s böcker överhuvudtaget. Jag vet inte varför men jag har fått för mig att hans böcker är tråkiga och platta oavsett hur bra recensioner de får. Jag har säkert fel men än så länge har jag inte blivit övertygad om att dessa böcker är bra.

Bok nummer 2
Yarden av Kristian Lundberg

Jag tycker mycket om samhällskritiska böcker och all slags samtida skönlitteratur men jag kan inte rå för att tycka att denna bok verkar så deprimerande. Och detta oavsett hur mycket Babel höjde den till skyarna. Bara av att läsa alla recensionerna hos Bokus gör min deprimerad och hur roligt är det att bli deprimerad av en bok?

Bok nummer 3
Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer

Även denna bok har fått lysande recensioner och jag tycker mycket om Mia Skäringer. Tycker hon är fantastiskt rolig och duktig och hon verkar vara bra på det mesta hon gör. Men läsa om henne. Nej.

Bok nummer 4
Systerskap av Katerina Janouch

Vet inte varför jag inte har någon som helst lust att läsa Katerina Janouch böcker. De får bra betyg och verkar vara lättlästa. Jag känner bara att de nog inte kommer ge mig någonting. Fast samtidigt är det nog bara någonting jag har fått för mig...

Bok nummer 5
Carl XVI Gustaf : den motvillige monarken

Jag som är så förtjust i historia är ju självklart också då förtjust i den svenska kungafamiljens historia och monarkin historia i Europa. Däremot tycker jag inte att det verkar vara direkt underhållande att läsa om Carl XVI Gustafs kvinnoaffärer. Jag struntar faktiskt vad han sysslar med på sin fritid och hur många kvinnor han haft. Fast då måste jag erkänna att jag gillar ju kändisskvaller. men att läsa en hel bok om det är jag inte så sugen på.

Bok nummer 6
Äta djur av Jonathan Safran Foer

Usch, det här är lite jobbigt att erkänna. Att jag inte alls vill läsa den här boken. För jag brukar ofta bli lite upprörd på människor som inte orkar bry sig om djurrättsfrågor och miljöfrågor. Jag tycker att vi alla har ett ansvar över våra dagliga handlingar. Jag älskar även att äta kött även om jag äter det väldigt sällan på grund av att jag egentligen tycker att det är fel. Så det är verkligen inte så att jag inte bryr mig om det här ämnet. Det gör jag. Så just nu slits jag mellan vad som är moraliskt korrekt att göra och inte. Så någon gång kommer jag nog läsa den men kanske bara inte just ju.

Bok nummer 7
Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman

Bara titeln gör mig trött. Omslaget måste jag säga att jag tycker mycket om men jag vill verkligen inte läsa om Alex Schulmans kärlek till sin fru. Ibland går jag in på hans blogg och han skriver där ofta bra och underhållande men att läsa en hel bok om hans kärlek vill jag verkligen inte. Vet faktiskt inte heller om jag kan bli övertalad här. BLÄ vad trist.

Stör ej - bok läses

Så känns det för tillfället. Jag kan inte slita mig från min bok. Under hela påskhelgen, förutom en fantastisk bloggstafett av enligt O, påskmiddag och en hel del påskchokladmumsande så har jag läst. Nu har jag inte bara läst en bok utan tre. Hur i hela friden det gick till undrar jag också men slita mig från dem har jag inte kunnat göra. Det är en härlig känsla, den där känslan som gör att man bara vill veta mer och som gör att man till och med drömmer om sin bok. De tre böcker som jag har hunnit med har även varit extremt olika varandra. Den sista är jag dock inte riktigt klar med så jag återkommer när jag känner mig mer...när jag har läst klart. 

Världsboksdagen. En dag att fira med en berättelse ur det förflutna.

Berättelser har funnits till sedan tidernas begynnelse. Det är så vi människor har roat oss, informerat oss och ibland skyddat oss från omvärlden genom att tillåta oss själva för en stund försvinna in i en annan icke existerande magisk värld. Berättelser har gjort oss glada, rädda, ledsna, arga, besvikna och har till och med räddat oss undan livshotande faror. Berättelser har under människans existens försökt förklara och förstå världen och även beskriva det som händer runt omkring oss. Genom berättelser har vi fört vidare våra traditioner världen över. 

           Berättelser i alla dess former är för människan ett livsviktigt behov. Själv vill jag här, denna Världsbokdag hylla berättelsekonsten. För oavsett vem vi är, hur mycket eller lite pengar vi har, om vi befinner oss under förtryck eller inte, om vi är långa eller korta, tjocka eller smala, bor i koja eller slott; det finns ett ställe där vi alla kan mötas, förstå varandra, känna gemenskap och tillhörighet. Nämligen genom berättelser och i litteraturen. Berättelser kan även fungera som gåvor och skapa minnen för livet och existerar i både muntlig och i skriftlig form. Av vad vi vet är en av de äldsta skrifterna i världen är  cirka 6000 år gamla men sedan finns det även sägner och berättelser som aldrig blivit nedskrivna. Små historier med stor betydelse och med hög ålderdom. Nya berättelser skapas dagligen och genom dessa berättelser möts vi. Det är också genom berättelser som litteratur skapas. Berättelserna kanske skapas inom författarna själva eller genom små historier vi hör och tar fasta på. Den lilla berättelsen är litteraturens frö.
      Idag vill jag därför dela med mig av ett minne med er som består av en folksägen som förklarat, skildrat, skrämt och förtrollat människor i flera tusen år. Genom att dela med den med er lever denna lilla sägen vidare även om den inte har varken början eller slut. För vem vet, kanske kan denna lilla folksägen ge upphov till ett nytt litterärt verk någonstans i världen: 

                                                                                                    _ _ _

I december 1996 satt jag tjugo år gammal i ett litet bambuhus utan elektricitet mitt i den filippinska djungeln. Jag befann mig i min väns barndomshem, där hon bott fram tills hon att fyllt tjugo år. För att komma till detta bambuhus hade det tagit oss åtskilliga timmar på en buss som hade varit så överfull att det hade hängt människor utmed bussens sidor, hårt kramandes de öppna fönstren för att inte trilla av. Vi hade klivit av mitt på ett risfält och vandrat i cirka fyrtio minuter genom risfältet och upp i bergen genom djungeln. När vi kom fram hade det börjat skymma och framför mig såg jag detta lilla bambuhus som var högt placerad på pålar och omgiven av en liten men otroligt vacker trädgård. En liten bit därifrån hördes en bäcks ljudliga porlande.

              Jag välkomnades av min väns föräldrar som båda var väldigt små i jämförelse till mig själv och vars ansikten pryddes av stora härliga leende. Det lilla bambuhuset bestod av en liten inbyggd veranda som rymde fyra personer om man satt riktigt ihopkrupen, ett litet matrum som även fungerade som kiosk, ett sovrum med en dubbelsäng och ett kök som var placerat utomhus. Vi välkomnades in i det lilla matrummet som hade ett litet bord med en fotogenlampa stående i mitten. Jag minns att jag fick en känsla av värme och hemtrevnad och jag trivdes i det lilla bambuhuset med min vän och hennes föräldrar mitt ute i den filippinska djungeln.
              Efter att ha ätit en fantastisk middag som bestod av ris och grillad kyckling, som jag misstänker kom från deras egen gård, satte vi oss alla fyra på den lilla verandan. Det var trångt och fuktigheten fick mitt linne att klibba på ryggen. Mörkret hade lagt sin tunga filt över djungel och fotogenlampans svaga sken lös upp våra ansikten. Alla nattens ljud hördes ljudligt och i taket satt små ödlor som emellanåt kilade iväg nedför väggarna. Min väns mor med sina åttio år satt i sittande fosterställning med ryggen mot innerväggen. Hon såg på mig med sina kloka ögon, log och sade:          
             "Nu ska jag berätta för dig om wak-wak."     
             "Vad är det", frågade jag och jag minns att jag väntade mig en berättelse om någon familjemedlem eller kanske en berättelse om en gigantisk groda.
            Hon tittade på mig, tog ett nytt tag om sina ben och började sedan berätta: "Wak-wak är en varelse som finns här ute i djungeln och som kommer fram på nätterna. På dagarna ser hon ut som en vanlig människa men henne ska man akta sig för. Hon är ond och har existerat längre än berget vi bor på."
             Jag minns att jag stirrade på min väns mor. Först väldigt skeptisk till hennes berättelse men i takt med djungelns nattliga ljud steg mitt intresse.
            "Wak-wak törstar blod. Hon kräver blod. Hon kommer i natten omvandlad till en fågel och söker sitt byte. Det hon främst söker är gravida kvinnor. Hon letar upp dem och väntar tills de sover. Sen sticker hon in sin långa snabelliknande näbb i kvinnans mage och dödar fostret genom att suga upp fostrets blod. När detta sker släpper hon ifrån sig ett "wuk-wuk-wuk" ljud. Ju svagare som detta ljud hörs ju närmre befinner sig wak-wak och ju längre bort hon befinner sig ju starkare är ljudet. Så gör wak-wak för att förvilla sina uttänkta offer. 
          Finns det inga gravida kvinnor jagar wak-wak de yngsta människorna hon kan få tag på. Även dem tar hon när de sover. Här ute i djungel är det många människor som har förlorat sina nyfödda bebisar till wak-wak. Wak-wak är en vacker varelse men har röda ögon när hon har förvandlats. Hon kan förvandla sig till vad som helst men föredrar att förvandla sig till en fågel på grund av att den snabellinande näbben når lätt in till fostrets eller barnets lever och hjärta."  
              Min väns mor tystnade. Fotogenlampans ljus dallrade och jag minns att jag just där och då kände mig utelämnad till djungeln och det okända som fanns däri. Efter en stund bröt min vän tystnaden:
              "När jag var arton år och gravid för första gången blev jag en gång jagad av wak-wak. Jag var på väg hem från en vän tidigt på kvällen och mitt inne i djungeln hörde jag ljudet av wak-wak. Först högt men sen lät det lägre och lägre. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och jag sov inte på hela natten. Jag visste att hon var ute efter mig. Men jag hade tur som kom undan." 
                Min väns mor nickade medgivande med ett allvarligt uttryck i ansiktet och jag kände att jag rös. Fast det var 27 grader varmt och extremt hög luftfuktighet.
                Även om jag inte trodde på berättelsen sov jag inte mycket den natten. Varje gång jag slumrade in tyckte jag mig höra ljudet av den blodsugande varelsen genom djungels nattliga ljud.

Några år senare, tryckt hemma i Sverige och långt ifrån wak-wak försökte jag leta upp historien om wak-wak. Det visade sig att historien om wak-wak, även kallad Aswang, Kikik och många fler namn är en av Filippinernas äldsta folksägner och är en mytologisk vampyrliknande varelse som anses kunna anta vilken skepnad som helst. Detta är en sägen som har berättats i generationer och fortfarande berättas på den filippinska landsbygden. I äldre tider förklarade den missfall och spädbarnsdödlighet men rapporter inkommer fortfarande ofta om var wak-wak har blivit sedd eller härjat. Både då och fortfarande idag känner jag mig lyckligt lottad över att jag fick ta del av en sådan gammal sägen på sin autentiska plats. Jag fick där i djungeln en bit av den inhemska filippinska kulturen och traditionen och jag förstod inte förrän långt senare att min väns mamma gav mig där denna berättelse som en gåva. En gåva som jag fortfarande minns och bär med mig idag femton år senare och som jag nu för vidare. Och förhoppningsvis finns det nu ett litet litterärt frö som gror där ute någonstans.
   

__________________________________________________________________________________________


Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen. Läs mer om stafetten hos följande bloggare:
och dagarna går…; Ariels Bokhylla; Eli läser och skriver; Can’t sleep, must read; Fiktiviteter; Böcker böcker böcker; Marias Bokblogg; the curious case of the books; Tidnings Ida; Talk nerdy to me; Bokform; Boklesebloggen min; Bokomaten; Två träd i en bokskog; Mimmimaries böcker och annat; Inreda med böcker; Havsdjupens sal; Ciccis Bokblogg; Böcker etc.; Lingonhjärta; Lyrans Noblesser; Ord och inga visor; En full bokhylla är en rikedom; enligt O

Glad Påsk

Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att av misstag radera ett inlägg. Som tur var det inget inlägg som var direkt viktigt, bara att jag kunde bokfrossa lite över påsk. Så från och med nu tänker jag nog hålla mig ifrån datorn idag och ägna resterande delen av dagen åt ett recensionsexemplar som dök ner i mejlboxen häromdan. Men innan jag gör det vill jag önska er:

GLAD PÅSK 

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

Den här boken läste jag för ett tag sedan nu men har fått vänta på sin recension. Jag antar att det passar bra ihop med att jag väntade länge med att läsa den, fastän att jag ville läsa den redan när den kom ut. Den fanns där inne i huvudet ganska länge och pockade på uppmärksamhet. Fast jag är glad att jag inte läste den på direkten för det här var en bra klassisk deckare. Jag listade dock ut förövaren ganska snabbt vilket inte alltid är så skoj även om man känner sig smart och duktig. Språket är väldigt enkelt och ibland lite för enkelt för att vara i min smak men det hindrade inte mig att fullkomligt sluka boken.
      Handlingen utspelar sig i Brantevik och om en försvunnen höggravid kvinna vilket lätt skapar starka emotionella känslor hos läsaren. Det är heller inte så ofta att deckare handlar om gravida kvinnor. I alla fall inte som jag kan på rak arm komma på. Sen tycker jag även att Sofie Sarenbrants författarstil påminner mig lite om Läckbergs. Någon som jag bör veta i och med att jag häromdagen insåg att jag läst alla Läckbergs böcker. Det är en deckargenre som jag brukar kalla för: husvagnsdeckare. En typ av deckare som alla kan läsa och tycka om, som kan läsas på semestern eller på bussen och som kan läsas av både unga och gamla. Ett ganska säkert kort om man vill läsa en bra deckare.
      Så nu ser jag fram emot att få läsa Sofie Sarenbrants nästa och precis nyutgivna bok som jag vann hos Hyllan för några dagar sedan och som är en fortsättning på Vecka 36. Det är härlig när fortsättningen kommer så pass snabbt efter men jag måste ge ett varnande ord innan du läser: Det förekommer grova särskrivningar i epub-formatet. Nu har jag inte sett det inbundna formatet men misstänker att dessa särskrivningar blev till i själva omvandlingen från pdf till epub-format. Så är du särskrivningsallergiker, läs pappersvarianten.

Titel: Vecka 36   Författare: Sofie Sarenbrant   ISBN: 9789173516822   Förlag: Damm förlag   Utgivningsår: 2010   Format: Epub   Sidantal: 300   Genre: Deckare    Finns att köpas här och här och lånas här   Betyg: 3/5  

Efter detta inlägg kommer snart en recension...

"Det finns egentligen bara två orsaker till att du läser en bok: den ena är att du tycker om den och den andra är att du tycker om att tala om för andra att du har läst den."

Bertrand Russell (1872-1970)

Att fira världsbokdagen och påskafton

På lördag är det båda Påskafton och Världsbokdagen och det ska firas med en bloggstafett på väldigt fint initiativ av Enligt O. Så, så fort ni vaknar på lördag, hämta påskägget och bänka er framför datorn, för här kommer stafett-listan:

00.01 enligt O

01.00 och dagarna går...

02.00 Ariels Bokhylla

03.00 Eli läser och skriver

04.00 Can’t sleep, must read

05.00 Fiktiviteter

06.00 Böcker x 3

07.00 Marias Bokblogg

08.00 the curious case of the books

09.00 Tidnings Ida

10.00 Talk nerdy to me

11.00 Bokform

12.00 Boklesebloggen min

12.30 Bokomaten

13.00 Två träd i en bokskog

14.00 Mimmimaries böcker och annat

15.00 Inreda med böcker

16.00 Can’t sleep, must read

17.00 Havsdjupens sal

18.00 Ciccis Bokblogg

19.00 Böcker etc.

20.00 Lingonhjärta

21.00 Lyrans Noblesser

22.00 Ord och inga visor

23.00 En full bokhylla är en rikedom

23.59 enligt O

Det här är vad jag kallar porr

Via  den fina bokbloggen the curious case of the books har jag hittat en av de finaste hemsidor som jag någonsin sett. Nämligen Bookshelf Porn, en hemsida tillägnad bara foton på fina bokhyllor. Själv får jag lite andnöd när jag ser det här:  

Internationella Malbec-dagen

Igår var det den internationella Malbec-dagen. För de som inte vet är Malbec-druvan en fransk druva (pratar nu om rödvin här och inte litteratur), men frodas och växer bäst i Mendoza, Argentina. Något som har gjort Argentina välkänt gällande sitt malbec-vin. Mendoza ligger vid Alperna, nära Chile på, om jag inte har fel, ca 2000 meters höjd och har ett klimat som är så torrt att du kan glömma ha på dig linserna. Tro mig, jag försökte.

       Malbec-vin är det absolut bästa vin jag vet med sin fylliga, bäriga och tunga smak. Har heller aldrig någonsin träffat någon som inte älskat ett malbec-vin. Så igår firade vi dagen här hemma på det allra bästa och finaste vis jag vet. Med en flaska Alamos, det godaste vinet i världen och självklart med en god bok.

Ps. Finns på Systembolaget. 89 skruttiga kronor kostar det.

En dag av David Nicholls.

Jag tror det var förra veckan, då jag fann mig på löpbandet på gymmet. Redo för min nästa ljudbok trycker jag på play och förväntar mig Spill av Sigrid Combuchen när helt plötsligt jag befinner mig på ett studentrum på Edinburghs Universitet, en examensnatt med de två unga, examinerade studenterna Dexter och Emma. Jag blev hemskt besviken men gav den okända ljudboken ändå en chans. Därför att jag på gymmet föredrar att lyssna på ljudböcker än att tvingas lyssna på gymmets radio som har på någon slumpmässig radiokanal med dålig signal. Efter en stund kom jag på mig själv att le och stundvis fnittra mitt under min powerwalk och jag uppfylldes med en känsla av lycka och upprymdhet. Jag var helt förlorad i Dexter och Emmas värld.
       En dag av David Nicholls skildrar en vänskap mellan de två huvudgestalterna och utspelar sig under tjugo år men bara under ett datum varje år, nämligen den 15 juli. Det geniala med att bara skildra deras relation under ett specifikt datum under tjugo år är att man som läsare får ta del av deras vänskap och relation som en "riktig" vän. Nicholls återberättar året som en vän återberättar och sammanfattar årets händelser för en annan vän. Nicholls lyckas även riktigt snyggt skildra Storbritanniens politiska och ekonomiska situation samt den socioekonomiska indelning  under 1988 fram till 2008.
         Jag älskade boken men blev också arg på Nicholls under tiden som jag läste. För jag ville ha mer av Dexter och Emma. Jag blev också glad, lycklig, sorgsen och upprörd och det här är en av de få böcker som jag, i och med att jag lyssnade på boken, stökade ner hemma för att kunna städa upp, enbart för att ha någonting att göra och som ursäkt lyssna på boken samtidigt. Det här är också verkligen en skickligt skriven bok och bokens moraliska tema är fullkomligt framträdande. Vi har bara ett liv och vi måste ta vara på de människor omkring oss som vi älskar. Själv förstår jag inte hur i hela världen jag har kunnat missa denna juvel innan och det var av ren tur som jag fick denna bok av en vän för ett bra tag sedan. Annars hade jag nog missat en av de bästa böcker som jag har läst på länge. Kanske på flera år. Sen måste jag tillägga att Anders Ekborg som läste upp boken gjorde det helt fenomenalt. Nu är jag på jakt efter fler böcker upplästa av honom. För det känns som om han till och med skulle kunna läsa upp en enkel Fantomen tidning och jag skulle tycka att det var den bästa Fantomen jag någonsin fått uppläst.
       Jag gjorde dock ett misstag under läsningens gång. Jag gick nämligen in och läste både recensioner och kommentarer till recensionerna vilket gjorde att jag ville börja gråta. Jag fick nämligen slutet serverat och det vill man verkligen inte när det gäller den här boken. Så läs inga recensioner. Läser du den här recensionen och inte har läst boken; FY på dig. Läs inga fler nu utan njut av David Nicholls bok En dag. För det kan bli en av dina bästa läsupplevelser på länge.

Andra bloggar som också recenserat En dag är: Bokhora, En bokcirkel för alla, Hyllan, Boktagen och många, många andra fina bokbloggar.

Titel: En dag   Författare: David Nicholls   ISBN: 9789197906708   Förlag: Printz Publishing   Inläsare: Anders Ekborg   Utgivningsdatum: 2010   Finns att köpas här och här   Betyg: 5/5

Gratis e-böcker. Eller hur man skapar sin egen epub

Borde egentligen skriva på min E-uppsats men så blev jag helt plötsligt distraherad av google igen. Eller egentligen blev jag distraherad det faktum att många av mina e-böcker i mina studier måste läsas min dator och inte på min ipod som jag föredrar. Format som jag kan läsa på min ipod är pdf och epub vilket ledde till att jag började leta efter hur man gör epub-filer. När jag satt här och letade (hittade förresten en bra informationslänk som du kan läsa här), så hittade jag även en webbsida med gratis, lagliga e-böcker. Vad sägs om böcker som Juvenilia I, II och III av Jane Austen, A room with a view av E M Foster eller The portrait of a lady av Henry James? Det finns några riktiga guldklipar här som kan laddas ner i både epub och pdf men även i andra format. Det finns även böcker av författare som jag aldrig ens hört talas om. Till exempel Lady Susan av Jane Austen. Så om ni gillar romantiska klassiker, historiska böcker och historiska biografier, kolla då in här.  

HURRA, jag vann!!

Tänk att jag som aldrig vinner något faktiskt vann den här gången när den fina bloggen I hyllan lottade ut Sofie Sarenbrants nya bok I stället för dig och som är en fortsättning på Vecka 36. Nu ser jag verkligen fram emot att få läsa fortsättningen.
Tänk att få stänga in mig här en höstkväll i april/maj med varm choklad och boken med det här fina omslaget:

Veckans bokbloggsjerka

Jag ligger efter med nästan allt i helgen. Alla inlägg som jag redan har färdigformulerar i mitt huvud, de tre recensioner som jag knåpar på och de kommentarer jag vill skriva, väntar på att få komma ut i etern. Ändå sitter jag här och vill bara läsa ut min bok. Fast nu bestämde jag min för att ändå ta tag i veckans bokbloggsjerka som Annika har varje vecka. Denna gång såg frågan ut så här:

Har du något ämne, intresse, fobier, hobby eller annan ”non-fiction”litteratur som du vill tipsa oss om?

Det här är en bra fråga. Frågan är bara om DU verkligen är intresserad av att höra mitt svar? För så smalt är mitt ämne som jag snöat in på för tillfället.

       Jag har för vana att snöa in på¨olika saker och då tar jag reda på allt om detta ämne. Ibland hänger detta intresse kvar bara någon vecka men ibland, när det handlar om något riktigt intressant kan intresset hänga kvar i flera år. Just nu läser jag allt om Hälsinglands historia och gärna då allt som har att göra men bygden runt Bollnäs. Med historia så menar jag också från världens begynnelse, eller så långt bak vi kan komma och vet någonting om denna trakt. Detta intresse uppkom på grund av min släktforskning för att min släkt kommer därifrån men sen upptäckte jag vilken galen historia de har där uppe. Något som jag kan nämna är att i min släktforskning upptäckte jag att min familj i flera hundra år att inte flyttat på sig. Alltså i flera hundra år gifte de sig alla med grannen. (Jo, misstänker inavel här...) Detta är någonting väldigt ovanligt och ofta inom släktforskning får man leta rätt på gammal släkt över hela Sverige och även världen. Men inte min släkt inte. Efter lite efterforskning så har det visat sig att de flesta i Hälsingland har betett sig på liknande sätt. Det har visat sig att de flesta där uppe härstammar från urminnestider. Sedan dess stannade de kvar. Det finns även rapporter där påven på 1300-talet är fly förbannad på Hälsingarna för att de vägrar betala kyrkoskatt och är allmänt svåra att ha att göra med, att de gör som de behagar. Jag tycker att det här är fantastiskt intressant och helt plötsligt förstår jag vart min extrema envishet och extrema behov av självständighet kommer ifrån. Blir lite trött bara jag tänker på det. Det finns till och med uppgifter om hur en typisk Hälslänning ser ut: lång, blond, avlångt ansikte och rak näsa. Precis som jag. Själv är jag så intresserad av hur detta folk tänkte men samtidigt är det lite skrämmande. Fast det INGEN som hade någon slags äventyrslust, undrar jag? Jo, säger böckerna, som Vikingar reste vi tydligen en hel del men kom alltid tillbaka hem till Hälsingland.  Varje gång jag tänker på Hälsingland numera dyker bilden av Ronja Rövardotter upp i mitt huvud.  

      Det finns många ganska knäppa saker man kan lära sig om Hälsingland. Litteraturen är ganska omfattande. Fortfarande lusläser jag dock boken: Bollnäs historia I av J. E Blomberg från 1946. Det finns även mycket information på nätet att få  tag på för att Hälsinglands bygdegårdar verkligen är måna om sin gamla bygd. Något som i alla fall jag fullt ut kan förstå. Så fort jag kommer hem till Sverige nästa gång, kommer jag åka upp till min pappas kusin för att ta en lång rundtur i bygden.    

Brobyggarna av Jan Guillou

Nej det här boken har inte kommit ut på marknaden än. Enligt Piratförlaget är det inte dags förrän den sjunde september men jag känner mig redan väldigt otålig. Jag har faktiskt aldrig läst någon bok av Jan Guillou. Inte ens böckerna om Arn som utspelar sig i min egna hembyggd. Fast Brobyggarna lockar mig mer tanke på att detta är en släktsaga och vad jag har förstått ska Guillou vara en utmärkt författare. Så nu väntar jag otåligt på att vintern i Argentina (den svenska sommaren) ska gå väldigt snabbt.

Väldigt snabbt!   

Böcker som man inte kan sluta tänka på

De först tio månaderna i Argentina bodde jag i staden Cordoba, Argentinas näst största stad. När jag sedan flyttade till Buenos Aires flyttade jag in i en liten lägenhet med fyra fantastisk Colombianer (som alla hade pojk- och flickvänner som alltid var där) och en tjej från San Diego (som numera är en av mina bästa vänner), som jag även delade rum med. Jag kände ingen av dem när jag flyttade in men med tanke på att vi bodde på ungefär 60 kvadratmeter, lärde jag känna mina nya lägenhetskompisar väldigt snabbt. I vilket fall som helst gav min rumskompis mig en bok efter första veckan, en bok som hon själv hade fått av den person som bott med henne i rummet innan mig. Jag sträckläste boken. Men inte utan att för var femte minut släppa ner boken i knät, extremt generad, tittandes på min nya vän och med orden: I can´t read this book anymore. I am so embarrassed!  Varav hon alltid svarade mig med att utropa: I KNOOOOOW!!! Man kan lugnt säga att denna bok hade en stark påverkan på mig och att jag och min nya rumskompis snabbt blev vänner.

      Det här skedde för cirka tre och ett halvt år sedan men jag har fortfarande inte kunnat sluta tänka på boken med den tyvärr bortglömda titeln. Fast idag, äntligen, hittade jag den. Boken heter The Wind Dancer av Iris Johansen och är en, hör och häpna, historisk romance triller. Boken handlar om slavflickan Sanchia och utspelar sin i Italien på 1600-talet. Sanchia blir köpt av lord Lionello Andreas som behöver henne för att kunna stjäla tillbaka en staty som tillhör hans familj. Denna bok är den första i en trilogi och har sålt miljontals exemplar. 

       Man förstår ju ganska snabbt vad det här är för en bok. Själv skulle jag vilja byta ut genren: historisk romance triller mot genren: historisk extrem-snusk triller om det hade existerat. För denna här boken borde ha en stor varningstriangel på sig med orden: VARNING FÖR SUPERSNUSK! Samtidigt är detta en väldigt beroendeframkallande bok. Lite av samma slags beroendeframkallande känsla som Simona Ahrntedts bok Överenskommelser. Man hatar att man älskar den. Det är i alla fall så som jag kommer ihåg den när jag läste den för nästan fyra år sedan. 

       Det är intressant det här med böcker som etsar sig fast och som inte vill släppa taget förrän man har läst den igen. Något jag tänker göra nu med denna bok. För jag vet inte riktigt om det var den här konstanta känslan av att bli ständigt generad som etsade sig fast eller om det var för att boken verkligen var bra. Jag är också lite nyfiken på om det finns någon annan av er som också går omkring och tänker på någon bok som inte vill släppa taget. Och i så fall vilken? I vilket fall som helst så förstår man varför Iris Johansen säljer så bra. Kombinationen, historik, romance och triller med riktigt snuskiga sexscener kan ju liksom inte gå fel. 

Att tycka synd om eller inte: de stora frågornas dag.

Idag fyller jag år. Att befinna sig långt ifrån sitt hemland, sin familj och sina vänner kan vara svårt på sin födelsedag. Den första födelsedagen jag firade här i Argentina var för fyra år sedan. Jag minns det som en dag då jag längtade otroligt mycket hem. Jag hade bara befunnit mig i Argentina i två månader och befann mig i en situation där jag inte var lycklig. Jag pratade ingen spanska, kände inte direkt någon och de nya vänner som jag hade kunde jag knappt kommunicera med. Jag saknade mina vänner någonting fruktansvärt. Att då fylla år på det var verkligen ingen bra kombination. Min dåvarande pojkvän kom även hem sent från sitt arbete och gav mig en bok i present. Någonting som jag vanligtvis skulle bli överlycklig över men boken var på spanska och jag förstod inte ens vad den handlade om. Snacka om misär. 

       Alla födelsedagar efter det har varit fantastiska. Jag har firat den med vänner och min nuvarande sambo och även om jag nästan alltid längtar lite hem så trivs jag i Argentina. Sen kan jag även tillägga att min spanska har blivit väldigt mycket bättre. Men att jag firar den långt ifrån Sverige kan även vara svårt för mina vänner och min familj i Sverige. Idag har jag haft flera samtal med Sverige där samtalet mest bestått i att försäkra dem att jag inte är ledsen och att jag inte känner mig ensam även om min sambo både jobbar hela dagen och har föreläsningar på Universitetet hela kvällen. Till och med min svärmor har ringt mig och sagt att jag verkligen inte kan vara ensam hela dagen på min födelsedag och måste pallra mig dit på direkten om jag känner mig ensam. Så i och med att så många har varit på mig och oroat sig över min ensamhet idag (självklart är jag tacksam över all den kärlek som ligger bakom denna oro) så har jag försökt att riktigt känna efter om jag känner mig ensam och är ledsen eller inte. Fast varje gång jag verkligen försökt så har jag istället blivit fnittrig och känt mig urfånig. Det går bara inte. För jag har så svårt att tycka synd om mig själv när jag har i en hel vecka planerat denna dag, att den nu äntligen är här och ser ut precis som jag planerat den: 

Så dagens stora fråga får numera istället bli denna: Ska jag läsa klart The First Deadly Sin som är en av de bästa deckare som jag någonsin läst, fast som av någon outgrundlig anledning fortfarande är outläst, eller ska jag börja på Själens Osaliga Längtan som får det liksom att klia i läshjärnbalken varje gång jag ser den? What to do? What to do? Livet kan verkligen vara svårt ibland...

Per Morberg och jag

Lite sent om sido (i och med att jag får använda SVTPlay) så såg jag Babel idag och glad blev jag när en av mina favoritkockar var med, nämligen Per Morberg. Jo jag vet att han är kock/skådespelare/mångsysslare/hatad/älskad men jag kan inte låta bli att gilla honom som både skådespelare och TV-kock. Hans matlagningsprogram gör mig alltid glad plus att det får MIG att vilja laga mat. Och det säger en hel del. Fråga bara min sambo. Jag tycker om när maten blir till en konstform och när matlagningen blir till genom litteraturreferenser. Jag gillar när Per Morberg håller upp en tomat och utropar; "Titta på denna tomat, vilket konstverk!". Jag förstår att detta kanske känns tokfånigt för många men för mig fungerar det alldeles utmärkt. Per Morberg får mig verkligen att vilja laga mat och njuta av det samtidigt. Sen att han har en förmåga att skapa en känsla som gör att det känns som om man verkligen sitter där i hans kök med hans stora familj är bara ett gigantiskt plus. 

         Så för er alla som gillar Per Morberg så tycker jag att ni ska kolla in hans bok; Morberg: Scenen, livet och konsten att laga mat för den är  lika underhållande som hans matlagningsprogram. Sen tycker jag att ni ska införskaffa den som ljudbok. I vilket fall fick den mig att må toppen. 

Titel: Morberg

Författare: Per Morberg

ISBN: 9789174330380

Förlag: Bonnier audio

Inläsare: Per Morberg

Utgivningsdatum: 2010-04-30

Finns att köpas här

           

Ps. Sen har jag nu äntligen skrivit en lång beskrivning av mig själv här. Med foto och allt.   

Kära Maria

Jag säger bara Agnes Cecilia. Vilken bok! Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag inte har läst Maria Gripes böcker förut. Här slängs man in i en värld fylld med kärlek, moraliska dilemman, ensamhet, mörker men med en glipa ljus. En bok som fängslar läsaren och som vägrar släppa taget förrän allting är över. Nora är en sådan sympatisk huvudgestalt. Så ensam med sina tankar och sina känslor. Så ensam med sina övernaturliga upplevelser. Jag tycker att boken väldigt vackert skildrar hur vår egen familjehistoria faktiskt påverkar oss omedvetet. Hur man genom att informera sig om sin historiska bakgrund kan söka tröst och förståelse över sina egna känslor. Jag tycker även mycket om ifrågasättandet av tid och rum och att tid faktiskt är ett mänskligt påhitt. Någonstans samtidigt som oss kanske det pågår en annan tid. I ett parallellt universum. Eller kanske här och nu där vi befinner oss men som de flesta av oss inte uppfattar med våra sinnen. 

           Maria Gripe beskriver känslan av övergivenhet, saknaden av föräldrar som har gått bort och oförståelsen hos vuxna av hur viktigt det är är att prata med barn. Jag förstår varför Gripe är en så älskad och vördad författarinna och jag känner att jag måste läsa alla hennes böcker. Gärna inom kort. Sen upptäckte jag även att det gjordes en filmatisering av Agnes Cecilia 1991. Ser med spänning fram emot att se den. 

Titel: Agnes Cecilia   Författare: Maria Gripe   ISBN: 9789163850301   Förlag: Bonnierförlag Repris   Utgivningsår: 2011   Sidantal: 220    Bandtyp: Epub   Genre: Ungdom   Betyg: 5/5   Kan lånas här.

Liten uppdatering

Upptäckte igår att jag aldrig satt ut ISBN, förlag eller utgivningsdatum när jag har recenserat mina lästa böcker. Även om jag inte har läst några recensionsex så tycker jag ändå att jag borde göra det. Både för böckernas skull och för er skull men även för min för egen skull. Så nu sitter jag här går igenom alla mina inlägg. Tur att bloggen är hyfsat ny...

Stenhusets hemlighet

Tänk dig ett stenhus. Ett sådant där stort grått stenhus som man ibland kan se på den svenska landsbygden. Du vet, ett sådant hus som får en att alltid tänka: Nej, usch för att bo i det där huset, där spökar det säkert, när man åker förbi med bilen. Ett hus som har konstiga vinklar, skuggskepnader bakom gardinerna och förfallen trädgård. Som alltid får en att rysa av obehag när man bara tänker på det. 

         Till ett sådant stenhus flyttar Ella. Ja, du vet Ella. Hon som ska börja sjätte klass och vars mamma jobbar på Universitetet som forskare. Vars pappa jobbar på kontor med något som Ella inte riktigt vet vad det är och vars pappa som kanske inte flyttar med till stenhuset. Ja, Ella. Du vet hon som är livrädd för hästar.

           Ella trivs inte på landet dit hon har flyttat. Det är väl inte så konstigt. Ingen gillar väl att flytta heller. Inte heller trivs hon i skolan och med sina konstiga klasskamrater. Den ende som Ella trivs med är hennes nye vän Jakob. Fastän han går i sjuan och fastän hon tror att han är lite kär i henne. Jakob gillar arkeologi och gräver i skogen hela dagarna efter skolan. Ibland hittar han gamla saker som människor någon gång har ägt.

          Du vet, Ella börjar drömma så konstigt. Så konstigt att hon inte vet om det är dröm eller verklighet. Kanske är det båda. Vad tror du? Kanske är det spöken som spökar. Eller är det det? Alla säger att hon bor i ett spökhus men Ella tror att det är någonting annat. En hemlighet. Stenhusets hemlighet. Du vet, det börjar hända spännande saker för Ella. Riktigt läskiga saker. Mörka, dunkla, men levande, härliga och berättande äventyr. Kanske vågar du följa med henne? Jag tycker nästan att du måste. Jag lovar att Ella kan hålla dig i handen. Eller kanske Jakob kan göra det för han är också med på äventyret. För det är just det vad det är. Ett riktigt spännande äventyr. Häng med!      

Titel: Stenhusets hemlighet

ISBN: 9789150218343

Författare: Annika Widholm
Förlag: Berghs förlag

Ålder: 9-12 år

Sidantal: 200

Utgivningsdatum: 2010-08-16

Material: inbunden
Genre: Ungdom
Betyg: 4/5

Läsinspirationens början 1979

I och med att jag håller på och avslutar en masters-utbildning på Uppsala Universitet och på distans så har jag inga fasta arbetstider. Jag lärde mig ganska snabbt under mina sex års distansstudier att om man inte har fasta tider så får man skapa sig fasta tider. Jag lärde mig också ganska snabbt att min hjärna fungerar bäst på morgonen och förmiddagen, vilket jag har till och med fått testat och bevisat via olika IQ test. Ju mer dagen närmar sig sitt slut, ju mer korkad blir jag. Kanske inte är så konstigt i och med att jag börjar dagen klockan sju på morgonen  med mina studier och fortsätter ofta fram till klockan sex på kvällen där litteraturen består av mest teorier av alla möjliga slag och facklitteratur. Det kanske inte är så konstigt att intelligensen dalar framåt kvällen när huvudet är fullt av konstiga teorier.
            Oftast när kvällen då börjar närma sig och jag sitter vid datorn så händer det att jag börjar googla runt för att sedan hamna på youtube. Och har jag väl hamnat på youtube kommer jag aldrig därifrån. Jag tittar på allt från musikvideor till konstiga/roliga filmsnuttar som någon okänd laddat upp. Vad jag tittar på är egentligen inte så viktigt, bara jag blir road. Fast igår kväll när jag satt där och tryckte fram videoklipp efter videoklipp så dök det upp någonting bekant. Någonting bekant som fick  mig, trots min låga kvällsintelligens, att inse någonting riktigt stort. Det slog mig varför jag är så förtjust i att läsa böcker. Det började nämligen redan vid tre års ålder:

Nu är det inte bara jag som uppmärksammat detta i bloggboksvärlden utan även Breakfast Book Club, någonting som jag snart upptäckte men frågan är om inte det här programmet i alla fall påverkade min generation mer än vad vi någonsin trott. Se bara sagotanten som programmet har...

Överenskommelser - Simona Ahrnstedt

Förlag: Damm Förlag AB    ISBN: 9789173516587    Format: Epub   Sidantal: 450   Utgivningsår: 2010   Genre: Romance   Betyg: 4/5

Hur vackert är inte det här omslaget? För mig hade det nog inte spelat någon som helst roll vad boken hade handlat om. Jag hade läst den ändå. Lite synd att texten på omslaget överdriver dock. "Sveriges nya Jane Austen"; står det. Skitsnack, säger jag. Snarare känns det som om författaren har snott delar ur alla Jane Austen böckerna och blandat ihop det till en salig röra. Jag saknar även bättre miljöbeskrivningar och starkare historisk kontext. Karaktärerna är stereotypa, fåniga där män är män och kvinnor ska veta sin plats. Glömde jag nämna att boken borde kategoriseras in i tantsnuskfacket och inte i romance? Boken är verkligen upplagd för att jag ska hata den. Ändå sträckläste jag den och älskade varje minut. Jag satte inte ens på min dator under hela lördagen på grund av att jag var så förlorad i Simona Ahrnstedts magiska värld och det säger en hel del om både mig och boken. Jag måste säga att författarinnan Simona Ahrnstedt är ett geni. Ett underhållningsgeni helt enkelt. Det känns som hon har skrivit boken enbart för att låta läsaren tillåta sig försvinna in i hennes magiska värld för en liten stund. Hon gav mig både min läslust och min inspiration tillbaka och det här med att jag tycker att hon har snott och blandat alla Jane Austens berättelser i en bok; fungerar alldeles utmärkt. Sen vem vill inte läsa en bok där författarinnan jämförs med Jane Austen? Bra marknadsföring av Damm förlag.

                Tydligen är jag inte ensam om att tycka det här märker jag efter en titt på några bokbloggar. Både Eli, Boktoka, En bok om dagen, Hyllan, Bokhora och Bokläsardagbok tycker mer eller mindre likadant. Jag tror att det är så enkelt att Simona Ahrnstedt vet vad vi stundvis behöver. Att vi behöver förgylla vår gråa vardag med guldkanter utan krusiduller och utan intellektuellt tjafs. För jag tycker inte att vi behöver intellektualisera och analysera allt vi läser. Vi behöver även bli roade och underhållna. Sen tycker jag även att författaren verkar väldigt härlig. För mig ger det alltid boken ett extra plus.

Hjärnsläpp

För någon vecka sedan beklagade jag mig högljutt över att Maria Gripes  bok: Agnes Cecilia inte kunde fås tag på som e-bok. Idag funderar jag på om jag den dagen jag letade efter boken hade hjärnsläpp eller någon annan iq-befriande åkomma. För idag när jag letade på Stockholms Stadsbibliotek efter en helt annan bok hittar jag det här. Sen hittar jag även den som e-bok hos Bokus och som ljudbok hos Muntligt. Nu fattar jag ingenting...

Veckans bokbloggsjerka

Det första jag gjorde idag på morgonen var att se vad som hände på bokbloggsfronten och det första inlägg jag klickade på var Annikas bokbloggsjerka för jag kunde inte riktigt låta bli att se vad veckans fråga var. 

Det Annika frågar idag är: Om du fysiskt skulle kunna förflytta dig in i en bok eller en serie, vilken skulle det vara och varför?(Det är naturligtvis tillåtet att nämna hur många böcker eller serier du vill då jag vet hur svårt det är att välja endast en). 

Det här är en fråga som passar mig alldeles utmärkt för tillfället för denna vecka har jag befunnit mig i något som kan beskrivas som en djup inspirationssvacka. Både på den akademiska fronten och den skönlitterära. Jag har inte fått någonting gjort och ingenting skrivet på hela veckan. Inga böcker inspirerat mig och varje bok som jag öppnat har tyckts vara platt och oinspirerande. Har säker öppnat minst 10 olika böcker i veckan utan att ha fastnat i en enda. Däremot efter att ha läst denna fråga så känner jag mig helt plötsligt mer inspirerad. För Annika påminde mig med denna fråga om vad för tidsperiod i historien som jag är mest förtjust i; nämligen slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Jag skulle inte för en sekund tveka om jag blev förflyttat rakt in i Ingmar Bergmans bok (och serie) Den Goda Viljan. Eller rakt in i Simona Ahrnstedts bok: Överenskommelser (som jag precis börjat läsa). Eller vad sägs om Moa Martinsons historia: Mor gifter sig eller den fantastiska TV serien Downton Abbey. Det kanske inte är så att jag direkt vill leva deras liv. Eller jo förresten, det vill jag visst det. För tänk att på egen hand få uppleva just den tidens samhälleliga utveckling, kvinnornas roll i samhället och människornas vardagliga kamp. Sen är även kläderna, frisyrerna och relationerna helt fantastiska. Det är även under denna tidsperiod som min egen släktsaga utspelar sig och ju mer research jag gör desto mer intresserad blir jag. Jo, jag vet att detta är väldigt romantiserat av mig men jag kan inte låta bli. Därför slukar jag allt som har med denna tidsperiod att göra. Är det någon där ute som även har ett bra förslag på en bok under denna tidsperiod så emottages det väldigt tacksamt. 

Inspirationen är nog på väg tillbaka nu känner jag.