De först tio månaderna i Argentina bodde jag i staden Cordoba, Argentinas näst största stad. När jag sedan flyttade till Buenos Aires flyttade jag in i en liten lägenhet med fyra fantastisk Colombianer (som alla hade pojk- och flickvänner som alltid var där) och en tjej från San Diego (som numera är en av mina bästa vänner), som jag även delade rum med. Jag kände ingen av dem när jag flyttade in men med tanke på att vi bodde på ungefär 60 kvadratmeter, lärde jag känna mina nya lägenhetskompisar väldigt snabbt. I vilket fall som helst gav min rumskompis mig en bok efter första veckan, en bok som hon själv hade fått av den person som bott med henne i rummet innan mig. Jag sträckläste boken. Men inte utan att för var femte minut släppa ner boken i knät, extremt generad, tittandes på min nya vän och med orden: I can´t read this book anymore. I am so embarrassed! Varav hon alltid svarade mig med att utropa: I KNOOOOOW!!! Man kan lugnt säga att denna bok hade en stark påverkan på mig och att jag och min nya rumskompis snabbt blev vänner.
Det här skedde för cirka tre och ett halvt år sedan men jag har fortfarande inte kunnat sluta tänka på boken med den tyvärr bortglömda titeln. Fast idag, äntligen, hittade jag den. Boken heter The Wind Dancer av Iris Johansen och är en, hör och häpna, historisk romance triller. Boken handlar om slavflickan Sanchia och utspelar sin i Italien på 1600-talet. Sanchia blir köpt av lord Lionello Andreas som behöver henne för att kunna stjäla tillbaka en staty som tillhör hans familj. Denna bok är den första i en trilogi och har sålt miljontals exemplar.
Man förstår ju ganska snabbt vad det här är för en bok. Själv skulle jag vilja byta ut genren: historisk romance triller mot genren: historisk extrem-snusk triller om det hade existerat. För denna här boken borde ha en stor varningstriangel på sig med orden: VARNING FÖR SUPERSNUSK! Samtidigt är detta en väldigt beroendeframkallande bok. Lite av samma slags beroendeframkallande känsla som Simona Ahrntedts bok Överenskommelser. Man hatar att man älskar den. Det är i alla fall så som jag kommer ihåg den när jag läste den för nästan fyra år sedan.
Det är intressant det här med böcker som etsar sig fast och som inte vill släppa taget förrän man har läst den igen. Något jag tänker göra nu med denna bok. För jag vet inte riktigt om det var den här konstanta känslan av att bli ständigt generad som etsade sig fast eller om det var för att boken verkligen var bra. Jag är också lite nyfiken på om det finns någon annan av er som också går omkring och tänker på någon bok som inte vill släppa taget. Och i så fall vilken? I vilket fall som helst så förstår man varför Iris Johansen säljer så bra. Kombinationen, historik, romance och triller med riktigt snuskiga sexscener kan ju liksom inte gå fel. 