The Raising: Gotisk akaporr för mörkervurmare.

Det tog lång tid att läsa ut den här boken men det har ingenting att göra med att den inte är bra. Nej den här boken är helt fantastisk! Speciellt om man är mörkervurmare, akaporrsälskare med förkärlek för spökerier. Vi befinner oss nämligen på ett universitet någonstans i USA bland unga tjugoåringar och hos professorer som älskar vad de gör. Boken inleder med en olycka som beskrivs väldigt vackert, lite som en dröm och på så vis tar Laura Kasischke oss med på en väldigt förvirrande men spännande resa på jakt efter någonting som man inte riktigt kan ta på. I början är det lite förvirrande men sedan blir man helt fast i berättelsen. Jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på vad den här boken handlade om egentligen men bra är det om man gillar just böcker med handlingar i universitetsmiljö, gotiska inslag som Poe och spökerier. Jag känner mig inte direkt klokare av att ha läst den här boken men det är få som har fått så många anteckningar. Det här är helt enkelt fantastiskt bra. Jag vill nu läsa allt av Laura Kasischke (ja hon har nog världens mest svårstavade namn) för om hon skriver så här bra så bara måste man det. Jag kan inte riktigt jämföra den här boken med någonting jag har läst innan men om man blandar Carol Goodman och John Harwood så kommer man ganska så nära sanningen. Så gillar man dem så kan jag nästan garantera att man nog kommer gilla det här. Knepigt, underbart och mörkt. Det är vad det är.

Waking the Moon - kanske bästa boken någonsin!

Waking the Moon av Elizabeth Hand (som jag envist kallat Walking the Moon väldigt länge vilken är väldigt konstigt då det är svårt att gå ut och gå med månen) har jag haft i bokhyllan i ett år som hyllvärmare. Anledningen till att den stod i min hylla så länge var för att jag visste att den var speciell. Det var som om den viskade till mig med orden: "Du kommer älska mig - jag lovar!" Så när jag i julas plockade upp boken för läsning så kan jag lova att jag hade höga förväntningar på den. Och som dessa förväntningar infriades. Waking the moon är faktiskt en av de bästa böcker som jag någonsin har läst. Jag fullkomligt älskade allt med den. 

     Boken handlar om Sweeney Cassidy som börjar studera på The University of the Archangels and St. John the Divine i Washington, D.C, även kallat The Divine. Där träffar hon människor som förändrar hennes liv, en uråldrig sekt, gudinnedyrkan och vi får följa Sweeny genom livet då hennes erfarenheter på universitetet mer eller mindre förföljer henne. För mig har den här boken alla ingredienser som jag älskar, Sweeney är för det första en antihjältinna, de mytologiska elementen som gudinnedyrkan och gamla sekter är perfekt utförda och får religionsvetaren inom mig att tjuta av glädje och praktiskt taget vilja göra volter och om detta inte vore nog så befinner vi oss till stor del inom universitetsvärlden. What´s not to like? Det är en berättelse som växter och blir en thriller fast ändå inte, som har ett underliggande meddelande, är gotisk och som påminner en del om The Secret History fastän den är bättre. Ja ni hörde rätt! Den är bara helt enkelt fenomenal och fick mig mer eller mindre att tappa andan av ren bokkärlek och jag sitter som på nålar för tillfället och väntar på Black Light som är lite av en tvilling till denna. 

     Hands böcker är tyvärr svåra att få tag på men numera finns även ganska många av Hands böcker som Kindle. Jag kommer däremot enbart leta inbundna utgåvor och ägna en hel hylla åt Elizabeth Hand magiska värld. För bättre än så här går det knappast skriva men vill ni däremot läsa bättre recensioner än denna avgudande babblande och ganska så värdelösa recension, så tycker jag att ni ska läsa Dark Places Helenas (fast när hon bloggade på Bokhora), Bokstävlarnas och Skuggornas Biblioteks recensioner istället.      

Den hemliga och jättelånga historien

Det här var en bok som jag hade skyhöga förväntningar på vilket inte är så konstigt i och med att mer eller mindre hela världen älskar den. Därför väntade jag med att läsa den tills semestern då jag kunde vara fullkomligt avslappnad och...eh...oförväntande. 

     Jag vet inte vad det är med den här boken som gör den så bra. Om det är för att man förälskar sig i karaktärerna, älskar miljön, avgudar Tartts skrivsätt eller enbart vill veta hur berättelsen slutar. För om man tänker på det, så händer det inte så mycket i den här boken. En kille börjar ett nytt universitet, kille får nya kompisar och kille får kompisproblem. Jag tror att det är kombinationen av allting som gör boken komplett men främst av allt så älskar jag den nog så för att jag är avundsjuk på huvudpersonen. Jag vill också studera grekiska, träffa hans vänner, plugga filosofi igen och vara allmänt dekadent. Fast sedan finns det en massa andra saker som jag inte är avundsjuk på. Jag vill inte knapra piller, dricka samma mängd alkohol och inte heller vill jag vara med eller göra samma saker som karaktärerna i boken. Ni som läst vet vilka saker jag pratar om. 

     Jag älskar allting med den här boken och jag förstår varför så många läst om den så många gånger och en av anledningarna till varför det tog hela tio dagar att läsa ut boken var att jag läste den njutbart långsamt. Som tur är har jag redan Donna Tartts andra bok The little friend och även om jag förstår att den skiljer sig väldigt från den här så ser jag väldigt mycket fram emot att läsa den. För vilket fantastiskt bra författare hon är Donna Tartt.    

Det är du och jag nu Herr Justin Evans

Tycker att det är lite underligt att väldigt få personer i bokbloggsvärlden inte har läst den här boken av Justin Evans. Jag har letat som en galning efter recensioner och den enda som jag har hittat är Helena-Dark Places recension på English bookshop (som för övrigt var den som fick mig slänga mig över boken). 

     Jag njöt av den här boken och snabbt som attan läste jag ut den. Jag har alltid gillat böcker i akademiska miljöer och jag har alltid gillat spöken så den här boken fyllde alla mina litterära älsklingsbehov. Den är dock inte perfekt men skönhetsfel behöver ju inte vara fel. Tvärtom väldigt vackert. 

     The white devil handlar om den smått problematiske amerikanske studenten Andrew som hamnar på det engelska urgamla och välkända internatet Harrow. Boken innehåller spöken, mord, mystik och är enormt litteraturflörtande. För det första så är boken döpt efter klassikern The white devil av John Webster och i fokus av hela handlingen befinner sin nämligen den vackre och mörke Lord Byron. Det här är en bok för mörkerälskare och vad som även bör nämnas i denna superkorta recension är att språket är väldigt vackert. Evans har en förmåga att beskriva miljöer och stämningar så pass att jag njuter av varje mening. Nu ska jag ge mig på Justin Evans andra bok som hela världen verkar ha läst förutom jag, för nu vill jag ha mer av Evans.  

Kunde inte motstå...

Aka-porr, goth, spöken, gudinnor och magi. Kunde bara inte låta bli. Min första Elizabeth Hand är äntligen på väg hem till mig. God Jul till mig!

Sommarvarme men anda insnoad.

Eller ode to a book store och dess bloggare.

Det borjar bli sommar nu harborta i Argentina. Blommarna har borjat sla ut, faglarna kvittrar och det ar varje dag mellan tjugo och trettio grader varmt. Jag har redan hunnit doppa mig i poolen, atit Ceasarsallad pa balkongen i finaste sallskap samt druckit Mimosas i solnedgangen. Sommaren ar antligen har. 

     Fast det ar inte det som upptar min uppmarksamhet for tillfallet vilket ar konstigt med tanke pa hur mycket jag faktiskt langtat till sommaren utan det ar min nya insnoning pa litteratur. Jag har namligen tre faktorer inom litteraturen som upptar all min uppmarksamhet. De ar egentligen inte helt nya faktorer for mig utan detta ar tre olika amnen som jag alltid varit intresserad av men daremot sa ar det det enda som jag for tillfallet vill lasa. Jag har alltsa totalt snoat in. Den ena av insnoningarna (om man nu kan kalla det sa) ar att jag ar intresserad av allting som utspelar sig mellan ar 1910 och 1940. Det spelar ingen som helst roll i vilken del av varlden historien utspelar sig utan det kan vara i Sverige, USA, Australien eller Sydafrika. Helst dock England sa klart. (Downton Abbey, I love you.) Det har ar precis som jag redan namt ingen ny besatthet. Jag har alltid alskat den har tiden. Nar jag var liten sa alskade jag att rota bland min farmors saker och tog pa mig hennes gamla klanningar och smycken. Jag gor det fortfarande forresten da jag bade anvander hennes gamla kappor och handskar fran forr, ett mode som faktiskt aldrig gar ur tiden (har jag bestamt i alla fall). Inom slaktforskningen sa ar det mest den har tiden som intresserar mig och nar jag var liten sa trodde jag helt sakert pa reinkarnation och att jag i ett tidigare liv levt under den har tiden. Snacka om att jag redan da alskade det.  

     Nagonting annat som jag alskar, alltid har alskat och da totalt snoat in pa for tillfallet ar spokhistorier. Har redan tjatat en hel del om det innan sa kanske inte behover saga sa mycket mer om det men det tredje som faktiskt ar helt nytt for mig, eller nagonting som jag inte direkt visste att jag kunde alska sa mycket ar akaporr. Alla bocker som har nagonting med akademiska miljoer att gora vill jag sluka, krypa in i och bara krama sonder.

    Sa efter en hel del googlande efter bocker som har med detta att gora (kombinationen av dessa tre spelar ingen som helst roll) och med tanken pa att gora en lang lista pa bocker over vad jag vill lasa sa hittar in till The English Bookshops bloggar och speciellt en blogg dar (som jag senare fattar ar Dark places Helenas andra blogg) som jag tidigare inte last. Lasandes dar sa hamnar jag lite i andnod for jag upptacker att de flesta inlaggen ar skrivna bara till mig. (Inte alls sant men de flesta inlaggen hamnar om bocker som inriktar sig pa just denna typen av litteratur.) Har finns inte bara sma recensioner och tips pa bocker som jag last och alskar, sa som The distant hours, The little stranger, The woman in black och The winter ghost utan tar aven upp bocker som jag for tillfallet laser (Rebecca) och bocker som jag vill lasa (The white devil, The anatomy of ghosts) och manga fler. Inte nog med det sa hittar jag akaporr-listor, spoklistor och bocker som jag aldrig hort talas om tidigare.

     Sa det blir ingen lista utan ni far sjalva ga in har och titta klicka er vidare. Sjalv jag kan inte mer an saga tack till Helena och The English bookshop for att vara sa bra plus att min insnoning har total vintersnostorm for tillfallet da jag nu sitter har och dregglar och gor listor och trakasserar min favoritbokhandel har i Buenos Aires med fragor pa facebook och vilka bocker som de har inne av alla dessa.  

     Har ska vintershoppas i sommarvarmen. Hurra! 

Arcadia falls av Carol Goodman

Jaha! Då var min första Goodman-bok avklarad och min första tanke är: "Varför i hela friden har jag aldrig läst Carol Goodman förut?" Det känns som om jag tidigare bott i helt fantasilös och meningslös värld för helt plötsligt har jag blivit introducerad till magiska miljöbeskrivningar, akademiskt konstnärliga internatmiljöer och en bok som inte bara innehåller en berättelse utan tre. Lite som ett Kinder-ägg. 

     Boken handlar om Meg som med sin tonårsdotter Sally flyttar till Arcadia college där hon fått jobb som lärare inom folklore efter att hennes man helt plötsligt dött. Arcadia college befinner sig i en pittoresk miljö mitt ute i ingenstans där naturen håller ett hårt grepp om både invånare och historien. Knappt hinner Meg och hennes dotter infinna sig förrän ett mystiskt försvinnande och omständigheter som bottnat i 1920-talet tar sin början. 

     Jag frågade mig flera gången under läsningens gång vilken genre som den här boken ingår i. För inte är det deckare då boken fokuserar mer på de akademiska och pittoreska naturmiljöerna än själva försvinnandet, någonting som jag fullkomligt älskar. Fast sen så kom jag på det. Det här är rena rama aka-porren. Det är de akademiska miljöerna och berättelserna i berättelsen som det fokuseras på och ingenting annat. Jovisst har jag läst aka-porr förut och jovisst så fullkomligt älskar jag det men jag har varken recenserat dem förut eller ens kallat dem för aka-porr. Kan ju bero på att jag är en gröngöling inom bokbloggsvärlden. 

     Och en gröngöling är jag även i Carol Goodmans värld och glad är jag för det. För även om jag kände under läsningens gång att jag ibland fick en överchock av fantastiska miljöbeskrivningar och pittoreska anekdoter så fullkomligt älskade jag boken och ser fram emot att få läsa The lake of dead language som dimper ner i brevlådan snart och Black swan rising som finns oläst i bokhyllan. Hurra för Goodman, säger jag bara!    

Andra som läst och älskat finns att läsa här och här.