Dekadent, ljuvligt och späckat med praliner och bubbel!

Ja, det kan väl bara finnas en enda svensk författare som man kan prata om för tillfället när det gäller en sådan här titel på ett inlägg. Det är såklart Simona Ahrnstedt och hennes tredje bok De skandalösa det handlar om, och återigen har hon lyckats trollbinda mig med skandaler och Jane Austen-liknande kärlekstrubbel. Magdalena Swärd, en inte så purung kvinna år 1685, möter vi boende ensam med sin tjänstekvinna och Magdalena är en ganska så utstött kvinna med en stor skandal som omringar henne som ett stort tjock rökmolm. Av en ren slump blir hon erbjuden att vara sällskapsdam till en ung och förmögen kvinna som är inbjuden till slottet Wadenstierna tillsammans med de flesta av Sveriges unga förmögna kvinnor för att försöka erbjuda sin tjänst som fru till den dekadente och nyss hemkomne greven Gabriel Gripklo. Som ni kanske kan förstå så blir det inte riktigt som någon har tänkt sig. Och helt plötsligt har Ahrnstedt återigen fört oss in i en värld av bubbel, lyx och erotik.

     I den här boken återkommer Ahrnstedt återigen till slottet Wadenstierna och alldeles nyss upptäckte jag att hon hämtat mycket av sin inspiration till Wadenstierna från Läckö slott på KinneKulle, i vilket område som jag själv är uppvuxen, och det kan vara en av anledningarna till varför jag tycker så mycket om slotten Wadenstierna. Det känns på något vis bekant. Så bekant att jag faktiskt ganska länge trodde att det var ett riktigt slott någonstans i Sverige.
     Jag älskar Ahlstedts böcker för hon lyckas verkligen med sitt mål för sitt skrivande vilket är att roa läsaren till fullo. Hennes bakgrundsresearch till hennes berättelser blir bara starkare och starkare och det är enkelt att föreställa sig de tidsperioder som hon tar oss till. Sen är det härliga med hennes böcker också att det är böcker som man kan läsa om och om igen. Själv kommer jag nog läsa dem flera gånger om. Helst då i sällskap av jordgubbar och champagne helt klart.   

Andra som har läst hittar ni här.
Och boktrailern hittar ni härunder:

Och det här med de litterära nyårslöfterna då?

Jag har sett att det har utlovats nyårlöften till höger och vänster i bokbloggsvärlden och jag hejar på er allt vad jag bara orkar. Fast att jag själv ska ge några nyårslöften gällande min läsning veti sjutton. Jag vill ju helst av att ha min läsning helt lustberoende och tvångsfri så jag bestämde mig för att inte lova så mycket förutom att jag kommer fortsätta bokblogga. Fast igår kom jag på att det finns ju några löften som jag kan inbefria som inte bryter mot lustberoendet och icke-tvångsläsningen. Till exempel så kan jag lova att jag ska läsa fler hyllvärmare vilket borde gå i och med att jag egentligen har köpstopp med undantag för vissa utvalda böcker. Sen vore det bra att lova att inte läsa för många böcker på en och samma gång. Jag vet faktiskt inte hur många som jag har på gång nu. Fem, sex stycken kanske. Sen borde jag även lova mig själv att inte läsa några kurser på universitetet i år. Det kanske låter som en konstig sak att lova men jag vill faktiskt skriva mer i år istället plus inte binda upp mig till en massa kurser som jag älskar men också ofta mitt inne i kursen känner mig stressad över. Så till sist så kan jag också lova att jag ska ha ett läsår som baseras enbart på läslust och nöjesläsning i år precis som förra året och det löftet, det kan jag i alla fall garanterat hålla. Så det blev ändå några löften i år. Fast utan press och tvång.