I den här boken återkommer Ahrnstedt återigen till slottet Wadenstierna och alldeles nyss upptäckte jag att hon hämtat mycket av sin inspiration till Wadenstierna från Läckö slott på KinneKulle, i vilket område som jag själv är uppvuxen, och det kan vara en av anledningarna till varför jag tycker så mycket om slotten Wadenstierna. Det känns på något vis bekant. Så bekant att jag faktiskt ganska länge trodde att det var ett riktigt slott någonstans i Sverige.
Jag älskar Ahlstedts böcker för hon lyckas verkligen med sitt mål för sitt skrivande vilket är att roa läsaren till fullo. Hennes bakgrundsresearch till hennes berättelser blir bara starkare och starkare och det är enkelt att föreställa sig de tidsperioder som hon tar oss till. Sen är det härliga med hennes böcker också att det är böcker som man kan läsa om och om igen. Själv kommer jag nog läsa dem flera gånger om. Helst då i sällskap av jordgubbar och champagne helt klart.
Andra som har läst hittar ni här.
Och boktrailern hittar ni härunder:
Jag älskar Ahlstedts böcker för hon lyckas verkligen med sitt mål för sitt skrivande vilket är att roa läsaren till fullo. Hennes bakgrundsresearch till hennes berättelser blir bara starkare och starkare och det är enkelt att föreställa sig de tidsperioder som hon tar oss till. Sen är det härliga med hennes böcker också att det är böcker som man kan läsa om och om igen. Själv kommer jag nog läsa dem flera gånger om. Helst då i sällskap av jordgubbar och champagne helt klart.
Andra som har läst hittar ni här.
Och boktrailern hittar ni härunder: