The time traveller´s wife

En tidsresande man. En icke tidsresande kvinna. Deras förhållande och liv som gifta.

Så kan man väldigt kortfattat beskriva innehållet till denna alldeles ljuvliga bok. För bättre än så kan jag nog inte förklara det. Det kanske inte låter så intressant men Audrey Niffenegger är en sådan fantastisk berättare att  hon skulle kunna få en väderrapport att låta intressant och helt magisk.

     Jag såg faktiskt filmen långt innan jag läste boken och det gjorde inte alls någonting. Visseligen så visste jag vad som skulle hända men i Niffeneggers fall är det alltid själva resan och inte slutet som är det intressanta. Sen är boken uppdelad i väldigt korta kapitel vilket innebär att det går att suga på denna fina karamell väldigt länge. Själv läste jag denna bok enbart på lunchen i en hel månad och var ett helt fantastisk sällskap.

     Jag är väldigt förtjust i Niffeneggers författande och jag önskar så att det snart kunde komma ut en ny bok av henne. Nivån på författandet är väldigt högt och Niffenegger flirtar genom hela boken med sina läsare genom att "trycka" på vissa litterära "knappar". Sen kände jag igen mig både i Clare och Henry och då vet man att en författare har lyckats med sitt författande. 

Slutligen så kommer vi då till den stora frågan: Blev Henry DeTamble min Valentine? 

Klart han blev! 

En liten lunchhälsning

Wanna be me Valentine Henry DeTamble?

Jag är inte direkt förtjust i Alla hjärtans dag för tycker att den dagen tillhör alla dagar och vaknar alltid på lite dåligt humör just därför idag.. Däremot gillar jag att välja ut böcker att läsa denna dag och tidigare år har jag alltid vänt mig till min stora litterära kärlek, Mr Darcy. I år gick valet mellan en viss Herr Rochester (någon annan som gillar litterära buttra män?) och Henry DeTamble, Audrey Niffeneggers tidsreseglada man.

    Tillslut åkte Henry DeTamble ner i väskan. Vi känner varandra inte så bra än och jag är lite sugen på att lära känna honom lite bättre. Sen gillar jag idén att han kan dyka upp lite överallt och när som helst. Utmärkt lunchsällskap helt enkelt.

   

När man använder ordet "man" så menar man nästan alltid sig själv.

Man bokar in en lunch med en vän som man inte sett på länge. Man bokar lunchen nära bokbutiken, ni vet den där som man är kär i, med baktanken att man kan ju går förbi och ser vad som står i hyllorna utan att köpa. Man tar bara med sig pengar så att det täcker lunchen för böcker får man ju inte köpa just nu, husbygge ni vet. Man går in i bokhandeln innan lunchen. Man hittar en realåda. Man börjar fundera på om man är hungrig egentligen och inte kan strunta i att äta och bara ta en juice eller något annat läskande för man har ju faktiskt svårt att äta om det är varmt ute. Man argumenterar att det är ju faktiskt jättevarm och i 35 graders värme så kan man ju inte äta mitt på dagen. Man känner sig inte alls hungrig. Man rotar i realådan. Man hittar böcker. Man handlar. Man träffar vän. Man dricker en juice. Man känner sig JÄTTEHUNGRIG!!! 

Nu undrar man lite...när man väljer att köpa böcker istället för att äta, då kan man väl nästan räknas till missbrukare? För så känner man sig nu. Visserligen två böcker gladare men har också spenderat hela dagen jättehungrig. 

Man misstänker att man har problem. 

Vad blev det för böcker ?

Man tycker bokköpen är jättefina!

Dagens huvudbry!

Fantastiskt fina Better World Books har gett mig pengar tillbaka på två böcker som efter fyra månaders väntan fortfarande inte har kommit fram till mig. Otroligt fint tycker jag i och med att det inte är deras fel utan tullen i Argentina som antagligen sitter och trycker på dem. Det handlar inte direkt om mycket pengar men det blir ändå en ny bok. Så nu sitter jag här och svettas över vilken bok jag ska beställa.

Just nu ligger valet på dessa men problemet är att de första två måste jag beställa och får antagligen vänta tre månader innan jag får dem, suck. Den tredje vill jag ha och läsa men har den redan som e-bok. (Jo jag vill ha den som riktig bok också). Problemet är bara att jag vill ha de första två mer än den sista. So what to do, what to do???