Efter att inte ha köpt Atonement av Ian McEwan som jag först planerat så gjorde jag det en litteraturälskare inte gör i torsdagskväll. Jag såg filmen. Jag vet att det är fy skam men kunde inte låta bli. Problemet är nu bara att jag nu inte kan läsa boken. För fy bövelen vad sorglig den var. Jag grät mig igenom halva filmen. Fantastisk men sorglig. Något glädjande som jag fick ut av filmen var i alla fall att jag nu mera vet hur min nästa klänning som jag ska sy upp ska se ut. Här i Argentina går man på minst tre bröllop om året vilket tydligen kräver en ny klänning till varje gång i och med att alla känner varandra. Jaja, man får ju ta seden som den kommer och ledsen över det är inte jag direkt. Lite fattigare kanske men inte ledsen.
Efter att ha funderat på den där hemska filmen i flera dagar så bestämde jag mig för i lördagskväll ta Bokomatens råd och titta på första Harry Potterfilmen. Har nämligen inte sett den första filmen sedan den kom ut. Jag hade verkligen glömt av hur roligt den är. Plus hur mycket som tekniken utvecklats sedan den första filmen kom ut. Eller är det så att de utvecklat filmtekniken tillsammans med berättelsens utveckling? Något att fundera på men förändrats har de i alla fall under åren och fnissade mig igenom filmen gjorde jag. Speciellt då den lilla drakbebisen nyser eld i Hagrids skägg. Nu vill jag helt absolut ha en litet drake jag med. Precis som Eli.
