Dödlig besatthet och pinigt sex

Det här är den andra Nora Roberts-boken som jag ger mig på någonsin och här gången blev det en av hennes mysdeckare. Blå Dahlia var jag lite tveksam till när jag läste den så när jag fick tillfälle att läsa Dödlig Besatthet så tackade jag glatt ja. För är man en storsäljare som Nora Roberts så måste hon ju ha någonting speciellt. Något som jag själv inte upptäckte när jag läste Blå Dahlia. 

     I Dödlig Besatthet så träffar vi Lila. Hon är författare och professionell hemmavakt. Hon tar hand om hem vars ägare är på semester. Därför har hon heller inget eget hem och livnär sig bra som författare då hon alltid har tak över huvudet, får betalt för det plus har tid att skriva. Lila är otroligt fascinerad av människor. Så fascinerad att hon alltid har en kikare med sig som hon använder för att kunna kika in i andra människors liv och en kväll då hon sitter med sin kikare så blir hon vittne till ett mord. 

     Ashton är konstnär och när Lila och Ashtons vägar möts så skapas en underlig vänskap. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter mördare och antikviteter och under de fyrahundra sidor som den här boken består av blir det aldrig en lugn stund.

     Jag är lite kluven till den här boken. Jag kan nämligen hitta en hel del att klaga på. Fast sedan var jag samtidigt helt fast i boken och när jag inte läste den så gick jag runt och funderade på vad som skulle hända och vad som har hänt. Faktiskt otroligt underhållande. Jag skulle ju inte vilja påstå att Nora Roberts är en direkt tajt författare som till exempel King där språket är något helt fantastiskt men det är hennes berättelser som gör att i alla fall jag totalt fastnar. Det här är perfekt underhållning när man behöver något lätt och fluffigt och kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av henne nu. Däremot måste jag bara nämna att sexscenerna var lite...eh...för romantiska för mig. Det användes ord som var alldeles för puttinuttiga. Så pass att jag tyckte det var pinsamt. En stor eloge till Carla Wiberg som har översatt boken för det kan verkligen inte ha varit lätt att översätta det här. Och då är jag inte en person som är direkt pryd eller tycker att det är det är jobbigt att läsa sexscener i vanliga fall. Fast om man kommer över att det är pinsamma sexscener i den här boken så rekommenderar jag den absolut. 

     Mer deckarfluff till folket säger jag bara. Eller i alla fall till mig.

Rec.ex Albert Bonniers Förlag

Nora Roberts - Blue dahlia.

Jag skulle redan här vilja utföra en varning. Inte bara för den här boken utan även för min recension. För jag både lite avskydde den här boken och gillade den så det här kommer nog bli något an de mest ojämna recensioner som jag någonsin har skrivit. Fast det är också för att boken är riktigt ojämn. Jag vet faktiskt inte vilken kategori jag ska sätta in den i. För det här är en bok som hamnar om sorg, kärlek, spöken, trädgårdar, stora hus och obehagliga sexscener som pågår i flera sidor och som jag för det mesta hoppade över för att jag inte klarade av det. Det här är också en bok som har extremt stereotypa karaktärer där en man är en man och en kvinna är en kvinna. Någonting som jag ofta brukar vilja kräkas lite över om det inte är välskrivet eller har en undermening. Nora Roberts enda anledning till att skapa stereotyper verkar vara för att det går hem hos många läsare helt enkelt. Det är nog inte för inte som flera av Nora Roberts böcker även säljs av Harlequin. 

     Det var ändå ganska skönt att landa i den här boken. Att läsa någonting som inte är helt fantastiskt utan bara underhållning och som jag kunde störa mig på lite då och då. Ibland känns det som om jag kan bli lite för överväldigad när jag läser för många bra böcker under kort tid och behöver därför någonting mellanbra att kunde få pusta ut i. Blue dahlia fungerar alldeles utmärkt som en sådan bok. Den har nämligen alla det där ingredienserna som för mig en bra bok kan ha. Fast att det sedan inte fungerade så fint tillsammans gjorde mig inte så mycket för att den fyllde sin funktion. Det kanske inte direkt är något gott betyg till den här boken att den fungerar bra att mellanlanda i innan man läser någonting bättre men för mig fyllde den sitt syfte. Jag kan till och med tänka mig att läsa de andra två i denna trädgårdserie som Blue dahlia inleder då jag behöver mellanlanda någon gång igen kanske. Fast inte förrän jag nu har läst någonting riktigt, riktigt bra.

     

Läser just nu...

...lite här och lite där men efter cirka 1500 sidor av Hungerspelen så fastnada jag tillslut i Nora Roberts Blue dahlia och Kate Mortons The forgotten garden. Alltså bara myspys böcker. Antar att det är det jag behöver efter väldigt mycket krigande. Under resan både började jag på och läste ut Alfa hannen av Katarina Wennstam. Totalt överraskande bok. Överraskande är också Nora Roberts Blue dahlia. Vet inte riktigt vilken genre jag ska stoppa in den i. En kärleks, spöks, romance-bok. Typ! Fast det spelar ju ingen som helst roll vad det är. Jag gillar det helt enkelt.

Dagsutflykt

Nu, precis nu, sitter jag på en båt över till Uruguay med den här utsikten i nacken. Egentligen skulle jag inte behövt ta den här utflykten för egentligen borde jag ha argentinskt uppehållstillstånd nu som gift med en argentinare. Fast ickeförvånande så strular det med papprerna. De skickas nu fram och tillbaka över hela världen, stämplas och översätts och skuppar omkring på Atlanten så jag fick ta den här resan. 

     Tro dock inte att jag klagar. Nej, nej, nej,nej! För jag får ju ta ledigt och spendera dagen med att läsa. Dagslektyren är två stycken lättlästa böcker; Blue dahlia av Nora Roberts (kände att jag behövde mata hjärnan med lite romance så varför inte) plus Alfa hannen av Katarina Wennestam en bok som jag fått som gåva för ett bra tag sedan. Så kommer njuta av den här lediga dagen nu. Allt vad jag bara orkar.