måndag 6 maj 2013

Don’t Breathe a Word av Jennifer McMahon

Vissa böcker är helt klart värda att vänta på. Det är faktiskt en av de anledningar till att jag har så mycket hyllvärmare som jag har. Jag gillar vetskapen om att de finns där och mognar till sig och att jag när som helst kan plocka upp en bok som jag velat läsa jättelänge. Lite så har det varit med Don’t Breathe a Word av Jennifer McMahon även om den inte legat hemma som hyllvärmare. Fast känslan av att den funnits och väntat på det rätta tillfället har funnits där hela tiden. Och den var helt klart värt sin väntan och jag kommer nu i framtiden dedikera mig till att läsa alla av Jennifer McMahons böcker även om det har hintats om från olika hålla (Hej Pocketlover, Dark Places och Bokbabbel som även ni älskade och fick mig att längta efter denna) att även om Jennifer McMahon skriver fantastiskt, så kan inget som hon har skrivit riktigt väga till denna lilla älvpärla. 
     Don’t Breathe a Word handlar om just det. Älvor alltså. Eller kanske inte. För vad den handlar om är Phoebe och Sam som lever tillsammans med en herrans massa djur. Phoebe är några år äldre än Sam och de lever lyckliga tillsammans. Däremot finns det någonting i deras liv som förhindrar dem att bli sådär riktigt lyckliga som de borde vara. Sams syster Lisa försvann nämligen som barn och hennes försvinnande hänger över dem som ett grått moln. Vad som hände med Lisa vet man inte men som barn lekte Lisa, Sam och deras kusin Evie tillsammans i Vermonts mörka skogar och Lisa var besatt av att få kontakt och gifta sig med den store Älvkungen. Så den dag som Lisa ger sig ut i skogen för att möta honom, försvinner hon spårlöst. 
     Jag vet inte hur jag ska förklara hur bra jag tycker den här boken är. Om det är en thriller, eller riktig skräck det vet jag inte men det finns scener i den här boken som fullkomligt skrämde vettet ur mig. Allting är ett förvirrande virrvarr och vi lotsas fram och tillbaka i tiden mellan Lisa, hennes bror Sam och deras kusin samt Sam som vuxen och Phoebe och jag befann mig konstant i ett andlöst läsande för att se hur allting hängde ihop. Jag är även väldigt förtjust i att Jennifer McMahon inte har ett stort behov av att förklara för läsaren om vad som är sant eller inte utan hon lämnar läsaren med mersmak utan att man känner minsta frustration över att allting kanske inte blev helt och fullt ut förklarat. Denna fantastiska underbara bok är helt klart numera en av mina absoluta favoriter och en bok som jag vet att jag kommer läsa om många gånger. Gillar man en skräckblandad thriller så är det här nästan ett läsmåste.
     Däremot undrar jag nu precis som Elisabeth på min facebooksida för ett tag sidan: Är det inget svenskt förlag som snappat upp denna fantastiska författare? Jag är nämligen helt säker på att den skulle göra sig alldeles utmärk på den svenska marknaden för bättre än såhär kan det knappast bli.         
    

2 kommentarer:

  1. *mumlar något om stackars långa önskelista på adlibris och lottovinst och mycket mera lästid*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha! Jag förstår dig precis :D

      Radera