onsdag 20 augusti 2014

Otäck, magisk och alldeles knäpp

http://media.bonnierforlagen.se/bokbilder/b/9789163878374.jpgNeil Gaiman har ett alldeles unikt sätt att skriva på. Han har en förmåga att skriva för alla åldrar på ett alldeles magiskt sätt samtidigt som det är lika otäckt för barn som för vuxna. Oceanen vid vägens slut är ett litet mästerverk av skräck, magi och barndomsminnen och det här är helt fantastiskt bra. Och otäckt! För det finns scener i den här boken som jag läste mellan fingrarna. Som jag nästan ville hoppa över och bara önskade tog slut fast ändå inte för att det var så otäckt och bra. 
     Oceanen vid vägens slut handlar om en man som jag faktiskt kom på efteråt är namnlös. Vid en hemresa för hans barndomsminnen honom till sin barndomsväns Letties hem där Letties mormor bor kvar vars ålder konstigt nog är densamma som när han var barn. Där hos Letties mormor minns han en del av hans barndom där vänskap, ondska och ren och skär skräck härskat och Gaiman tar med oss på en resa som rent ut sagt sätter sig som berg på hjärnhinnan. 
    Det här är otäckt härligt och alldeles lagon kort med sina cirka hundrafemtio sidor så det går fort att läsa ut den här boken vilket faktiskt är alldeles lagom fort. Däremot är jag tveksam till om jag kommer låta en 12-åring läsa den här boken som vanligtvis kan läsa Gaimans andra böcker. Kanske drar jag gränsen vid 13 år. För otäckt är det. Och alldeles fantastiskt bra! Och läsa den bör man.

söndag 17 augusti 2014

Silence is golden

Jag blir alltid lämnad ensam varje arla söndag för en liten stund och därför blir det alltid extra härliga morgonstunder här hemma i soluppgången och fågelkvittret. Ugglan sitter i trädgården och mornar sig medan jag dricker mitt kaffe och läser om hemsökta hus. Det blir inte så mycket fest här för tillfället men i och med att det kommer ett litet lingonkart till jul så får jag ta det lugnt och passa på att njuta av ensamheten.

fredag 15 augusti 2014

Haunted house kärlek

Epok Förlag (aka allas våran före detta Swedish Zombie bokbloggare som startat förlag) kommer i slutet av augusti ut med en haunted house-antologin Mörkerseende som jag slängde mig över igår kväll när den damp ner som rec.ex i min inbox. Och det var kärlek vid första ögonkastet måste jag säga. Det här var precis vad jag behövde just nu. Något härligt otäckt och alldeles underbart samtidigt som jag befinner mig i någon slags baknings- och nestingperiod i mitt liv då det pysslas hejvilt hemmavid. Umärkt kombination det där, hemmapysselmani och hauntes house skräck. Heja heja!   

1400_morkerseende



onsdag 6 augusti 2014

I Danmark kan de också skrämmas

Det här är inte alls lika otäckt som vad de gjorde i Brasilien men jag hade nog blivit livrädd ändå. (Och kanske lite barnsligt glad samtidigt.)

tisdag 5 augusti 2014

En lång resa med ett abrupt avslut

http://www.adlibris.com/images/486319/pappersstader.jpgDet här är en bok som mer eller mindre hela världen har läst och som har fått väldigt blandad kritik. Berättelsen handlar om Quentin som är kär i sin otroligt coola barndomsvän och granne Margo men umgås i en helt annan umgängeskrets. En kväll kommer dock Margo och knackar på hans sovrumsfönster och han får vara med om ett äventyr som han aldrig i hela sitt liv hade fått uppleva utan Margo.
     Jag gillade den här boken starkt i början av läsningen men när jag kom till hälften av boken så började det går lite trögt. Sen gick det bara mer och mer långsamt och sen när vi väl kom till slutet av boken då jag trodde på att det skulle ta fart igen så höll jag på att döööö av uttråkighet. För vad i hela friden hände där på slutet? Jag har läsr recensioner av den här boken där läsaren har gillat slutet även om det gått trögt på vägen men för mig tar det bara stopp. Hela boken är som en lång evighetsresa som bara slutar helt abrupt. Så otroligt synd tycker jag för John Green skriver egentligen helt fantastiskt bra.
     Så nej det här var verkligen ingenting för mig den här gången men jag vet samtidigt att jag kommer läsa mer av John Green. För skriva, det kan människan minsann ändå.

fredag 1 augusti 2014

Alla böcker fyller ett speciellt syfte



Om några veckor drar jag och Herr Lingis till en varm, solig strand i den norra delen av Amerikats kontinent och för att ha något att göra de dagarna vi tillägnar på stranden som vi är där, så köpte vi igår var sin bok till oss. Faktiskt lite av ett under då Herr Lingis läser maximalt en bok per år (kan ni tänka er!! The Horror!). Fast nu så klappar både jag och Herr Lingis på våra böcker och känner oss väldigt nöjda. Gissa vilken bok jag kommer slänga mig över:

http://photos-c.ak.instagram.com/hphotos-ak-xpa1/928652_274818569372506_782053375_n.jpg

onsdag 30 juli 2014

Lite så att man vill spotta på den och gräva ner den under jorden

Ok. Tänk er en bokserie som ni älskar. Jovisst är den ganska så fjortis på något vis men det är ju ändå en serie för unga vuxna så den är både förlåten för sina fel och brister och helt fantastiskt att läsa. Huvudgestalten i boken heter Rose Hathaway och alldeles underbart självständig, stark och fantastiskt rolig och är en jäkel på att spöa skiten ur de flesta oavsett storlek. Serien är välskriven, underhållande och innehåller otroligt mycket. Jo man kan lugnt säga att det här är en helt fantastiskt bra skriven bokserie för unga vuxna om vampyrer som inte är några mähän utan har starka kvinnliga gestalter som inte böjer sig för något. Och sedan kommer filmen ut och dök nästan med en gång upp i Netflix så i helgen slängde jag mig i soffan preparerad med popcorn under filten och förberedde mig på förhoppningsvis en riktigt bra film.
     Tänk er sedan hur alla era förhoppningar på filmen sjunker som en sten under de första minuterna av filmen då två riktigt dåligt snabbpratande fjanttjejer helt plötsligt blir jagade utan att ni fattar varför. Eller jo jag fattar ju i och med att jag läst böckerna men om man inte har läst denna fantastiska serie så fattar man absolut ingenting. Man fattar inte varför de blir först jagade eller varför deras känslor växlar snabbare är vad jag hinner tugga i mig popcorn och man fattar inte varför deras kamrater på skolan är som anfetaminpåverkade yrpannor vars känslor också växlar mellan varje filmklipp. Ärligt talat. Jag skulle verkligen vilja ta mig ett snack med den här regisören som har fövandlat en fantastisk bok till något av det mest fjantiga jag har sett. Den här filmen är så konstigt gjord att man inte har en aning om vilken målgrupp den är riktad till. Jag antar att de vill att unga vuxna ska gilla den men jag kan lova på heder och samvete att jag hade tyckt att den här boken varit helt avskyvärd om jag var tonåring. Riktigt förolämpande och inte ens i närheten av att vara verklighetstroget. Ok, nu är det här en film om en vampyrskola men till och med i Twilight kan man som tittare relatera till någonting i alla fall.
     Det lustiga med den här filmen är att manuset är inte dåligt. De har bara försökt trycka in så mycket handling som möjligt på så kort tid som möjligt vilket gör att den faller helt platt. Skådespelarna är egentligen bra om de hade fått lite mer utrymme och det syns att de har lagt ner mycket pengar på den här filmen. Men ärligt talat. Det här är något av det värsta som jag har sett på länge. Som tur var hade jag i alla fall poppat popcorn åt mig så lite nöje fick jag ju ändå.