onsdag 17 juni 2015

How to make a boknörd lycklig!

Scenario:
(För den normale argentinaren)

Copa cop är igång (Sydamerikas svar på EM). Klockan är 20.30 och Argentina spelar mot Uruguay något som är nästan lika stort som att spela mot Brasilien. Spelarna går in på plan hand i hand med små barn, radar upp sig och ställer sig beredda. Den argentinska nationalsången går igång och spänningen är olidlig...och så PANG! Så går strömmen!

Ni kanske kan tänka er avgrundsvrålet i mitt bostadsområde!
Det vrålas och svärs i ett annars totalt knäpptyst bostadsområde och maken håller på att kolavippa av irritation. Strömmen verkar inte komma tillbaka.


Scenario:
(För boknörden)

Copa cup är igång (Sydamerikas svar på EM). Klockan är 20.30 och Argentina spelar mot Uruguay något som är nästan lika stort som att spela mor Brasilien. Spelarna går in på plan hand i hand med små barn, radar upp sig och ställer sig beredda. Den argentinska nationalsången går igång och spänningen är olidlig...och så PANG! Så går strömmen!

Ni kanske kan tänka er glädjevrålet inom boknörden! Bebisen har precis somnat. Maken blir tokstressad och går och lägger sig. Det vita vinet som bara boknörden gillar har minst två glas till att fylla och kindlen har minst halva batteriet kvar. Strömmen verkar inte komma tillbaka.

Halleluja!!!

torsdag 11 juni 2015

Om du vågar

Jag önskar så att jag inte var så här otrevlig när jag var tonåring. För det här är verkligen inga trevliga ungdomar som vi får träffa i Om du vågar av Megan Abbott. Addy och Beth är bästa vänner och ingen i hela världen kan ge sig på dem. De är cheerleaders och ouppnåeliga och inga är så fantastiska, så coola och så snygga som de är. Beth är den självklara ledaren och Addy är hennes trogna löjtnant och tillsammans terroriserar de sin omgivning samtidigt som alla antingen vill vara dem eller vara med dem. En dag kommer det en ny cheerleading coach till skolan och Addy och de flesta av skolans cheerleaders avgudar den nya coachen medan Beth vägrar att låta sig charmas. Och på så vis börjar en viljekamp utav dess like.
     Jag har läst på flera ställen att Abbot är väldigt duktig på att skriva om "mean girls" och nu förstår jag vad alla pratar om. För det här är mörkt och skitigt och alldeles fantastiskt otrevligt. De här gestalterna är så galet osympatiska att man som läsare mår lite (sympti-)illa (mycket svält och kräk i den här boken) samtidigt som jag inte kan sluta läsa för att det är så bra. Det är lite som att läsa Gillian Flynn fast inriktat mer på unga vuxna. Sen är det här också väldigt bra skrivet. Intrigen i den här boken är också väldigt bra och den fungerar lite som en deckare och som en psykologisk thriller fast ändå inte. Det är inte handlingen som är obehaglig. Det är dessa ungdomars psykologiska inre. Så jorå det här är riktigt bra och jag antar att jag nog inte behöver nämna att jag klickade hem The Fever efter att jag lästa bara halva boken.    
     Jag vet faktiskt att jag inte var i närheten av att vara så hör vidrig som tonåring. Jag var ganska så snäll. Men däremot är det otroligt spännande att läsa böcker om ungdomars dolda och mörka inre. För det här är riktigt mörkt och skitigt och jag ser fram emot att få läsa många av Abbotts böcker nu i framtiden.

Förlag: Bokfabriken
Köpa kan du till exempel göra här och här.

torsdag 30 april 2015

One upon a time...

Lingonkart i all ära och ljuvligt som det är...men tänk den som kunde få skrämma upp sig ordentligt med en riktigt otäck bok i flera timmar...

torsdag 23 april 2015

Här firas internationella bokdagen minsann!

Sovandes över datorn...
Kanske råkar fingrarna klicka hem några böcker i sömnen.
Man vet aldrig...

onsdag 22 april 2015

Som om jag vore fantastisk

Som om jag vore fantastisk är den tredje boken i Sofia Nordins fantastiska apokalyptiska serie där en feber tagit död på de allra flesta människorna i världen. I den här boken får vi följa Ella och Nora som gett sig ut i Sverige för att leta efter andra överlevare och det är Umeå som de har ställt in siktet på då de vet att det där finns andra som har överlevt precis som dem. Vägen till Umeå är lång och svår och de möter en del hinder på vägen. Den här gången är det Ellas tankar som vi får ta del av och här får vi möta både existentiell ångest och vanlig tonårsångest och det är en av de saker som gör att jag verkligen gillar de här böckerna. Och även en av de saker som gör att de känns så verkliga.
     De här böckerna är ganska så korta men är samtidigt otroligt välarbetade. Det finns något romantiskt med postapokalyps och jag tycker att Nordin har fångat det väldigt bra genom sin berättelse. Det här med att människan har dömt sig själva och att naturen tar hand om sig själv. Det är också väldigt härligt att läsa om vanliga tonårsproblem i en ovanlig situation och på så vis får vi lära känna personerna i berättelsen ordentligt. Min favorit av de här tre böckerna är helt klart den första boken men de andra två kommer inte långt efter. Vad jag däremot är lite orolig över är att jag någonstans läste att det bara blir tre böcker, att det är en trilogi. Fast det hoppas jag verkligen inte för jag bara måste få veta hur det går nu. 


söndag 12 april 2015

Ett livstecken

Nej jag har inte slutat blogga. Jag har bara fullt upp med att hålla näsan över vattenytan med bebis och heltidsjobb så när jag har tid över så försöker jag vila så gott det går. Inte heller hinner jag läsa. Total katastrof! Och jo jag vet att ni kanske har tröttnat på mina klagoinlägg och löften om framtida bloggning så den här gången lovar jag ingenting. Bara att jag inte ledsnat på min blogg eller på att läsa. Jag behöver bara hitta en rutin. Så när den är funnen så återkommer jag på riktigt. Tills dess får ni nöja er med någon recension här och där. Och kanske en och annan Bokorelaterad bild...

tisdag 10 mars 2015

Dödlig besatthet och pinigt sex

Det här är den andra Nora Roberts-boken som jag ger mig på någonsin och här gången blev det en av hennes mysdeckare. Blå Dahlia var jag lite tveksam till när jag läste den så när jag fick tillfälle att läsa Dödlig Besatthet så tackade jag glatt ja. För är man en storsäljare som Nora Roberts så måste hon ju ha någonting speciellt. Något som jag själv inte upptäckte när jag läste Blå Dahlia
     I Dödlig Besatthet så träffar vi Lila. Hon är författare och professionell hemmavakt. Hon tar hand om hem vars ägare är på semester. Därför har hon heller inget eget hem och livnär sig bra som författare då hon alltid har tak över huvudet, får betalt för det plus har tid att skriva. Lila är otroligt fascinerad av människor. Så fascinerad att hon alltid har en kikare med sig som hon använder för att kunna kika in i andra människors liv och en kväll då hon sitter med sin kikare så blir hon vittne till ett mord. 
     Ashton är konstnär och när Lila och Ashtons vägar möts så skapas en underlig vänskap. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter mördare och antikviteter och under de fyrahundra sidor som den här boken består av blir det aldrig en lugn stund.
     Jag är lite kluven till den här boken. Jag kan nämligen hitta en hel del att klaga på. Fast sedan var jag samtidigt helt fast i boken och när jag inte läste den så gick jag runt och funderade på vad som skulle hända och vad som har hänt. Faktiskt otroligt underhållande. Jag skulle ju inte vilja påstå att Nora Roberts är en direkt tajt författare som till exempel King där språket är något helt fantastiskt men det är hennes berättelser som gör att i alla fall jag totalt fastnar. Det här är perfekt underhållning när man behöver något lätt och fluffigt och kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av henne nu. Däremot måste jag bara nämna att sexscenerna var lite...eh...för romantiska för mig. Det användes ord som var alldeles för puttinuttiga. Så pass att jag tyckte det var pinsamt. En stor eloge till Carla Wiberg som har översatt boken för det kan verkligen inte ha varit lätt att översätta det här. Och då är jag inte en person som är direkt pryd eller tycker att det är det är jobbigt att läsa sexscener i vanliga fall. Fast om man kommer över att det är pinsamma sexscener i den här boken så rekommenderar jag den absolut. 
     Mer deckarfluff till folket säger jag bara. Eller i alla fall till mig.