torsdag 23 april 2015

Här firas internationella bokdagen minsann!

Sovandes över datorn...
Kanske råkar fingrarna klicka hem några böcker i sömnen.
Man vet aldrig...

onsdag 22 april 2015

Som om jag vore fantastisk

Som om jag vore fantastisk är den tredje boken i Sofia Nordins fantastiska apokalyptiska serie där en feber tagit död på de allra flesta människorna i världen. I den här boken får vi följa Ella och Nora som gett sig ut i Sverige för att leta efter andra överlevare och det är Umeå som de har ställt in siktet på då de vet att det där finns andra som har överlevt precis som dem. Vägen till Umeå är lång och svår och de möter en del hinder på vägen. Den här gången är det Ellas tankar som vi får ta del av och här får vi möta både existentiell ångest och vanlig tonårsångest och det är en av de saker som gör att jag verkligen gillar de här böckerna. Och även en av de saker som gör att de känns så verkliga.
     De här böckerna är ganska så korta men är samtidigt otroligt välarbetade. Det finns något romantiskt med postapokalyps och jag tycker att Nordin har fångat det väldigt bra genom sin berättelse. Det här med att människan har dömt sig själva och att naturen tar hand om sig själv. Det är också väldigt härligt att läsa om vanliga tonårsproblem i en ovanlig situation och på så vis får vi lära känna personerna i berättelsen ordentligt. Min favorit av de här tre böckerna är helt klart den första boken men de andra två kommer inte långt efter. Vad jag däremot är lite orolig över är att jag någonstans läste att det bara blir tre böcker, att det är en trilogi. Fast det hoppas jag verkligen inte för jag bara måste få veta hur det går nu. 


söndag 12 april 2015

Ett livstecken

Nej jag har inte slutat blogga. Jag har bara fullt upp med att hålla näsan över vattenytan med bebis och heltidsjobb så när jag har tid över så försöker jag vila så gott det går. Inte heller hinner jag läsa. Total katastrof! Och jo jag vet att ni kanske har tröttnat på mina klagoinlägg och löften om framtida bloggning så den här gången lovar jag ingenting. Bara att jag inte ledsnat på min blogg eller på att läsa. Jag behöver bara hitta en rutin. Så när den är funnen så återkommer jag på riktigt. Tills dess får ni nöja er med någon recension här och där. Och kanske en och annan Bokorelaterad bild...

tisdag 10 mars 2015

Dödlig besatthet och pinigt sex

Det här är den andra Nora Roberts-boken som jag ger mig på någonsin och här gången blev det en av hennes mysdeckare. Blå Dahlia var jag lite tveksam till när jag läste den så när jag fick tillfälle att läsa Dödlig Besatthet så tackade jag glatt ja. För är man en storsäljare som Nora Roberts så måste hon ju ha någonting speciellt. Något som jag själv inte upptäckte när jag läste Blå Dahlia
     I Dödlig Besatthet så träffar vi Lila. Hon är författare och professionell hemmavakt. Hon tar hand om hem vars ägare är på semester. Därför har hon heller inget eget hem och livnär sig bra som författare då hon alltid har tak över huvudet, får betalt för det plus har tid att skriva. Lila är otroligt fascinerad av människor. Så fascinerad att hon alltid har en kikare med sig som hon använder för att kunna kika in i andra människors liv och en kväll då hon sitter med sin kikare så blir hon vittne till ett mord. 
     Ashton är konstnär och när Lila och Ashtons vägar möts så skapas en underlig vänskap. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter mördare och antikviteter och under de fyrahundra sidor som den här boken består av blir det aldrig en lugn stund.
     Jag är lite kluven till den här boken. Jag kan nämligen hitta en hel del att klaga på. Fast sedan var jag samtidigt helt fast i boken och när jag inte läste den så gick jag runt och funderade på vad som skulle hända och vad som har hänt. Faktiskt otroligt underhållande. Jag skulle ju inte vilja påstå att Nora Roberts är en direkt tajt författare som till exempel King där språket är något helt fantastiskt men det är hennes berättelser som gör att i alla fall jag totalt fastnar. Det här är perfekt underhållning när man behöver något lätt och fluffigt och kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av henne nu. Däremot måste jag bara nämna att sexscenerna var lite...eh...för romantiska för mig. Det användes ord som var alldeles för puttinuttiga. Så pass att jag tyckte det var pinsamt. En stor eloge till Carla Wiberg som har översatt boken för det kan verkligen inte ha varit lätt att översätta det här. Och då är jag inte en person som är direkt pryd eller tycker att det är det är jobbigt att läsa sexscener i vanliga fall. Fast om man kommer över att det är pinsamma sexscener i den här boken så rekommenderar jag den absolut. 
     Mer deckarfluff till folket säger jag bara. Eller i alla fall till mig.

fredag 6 mars 2015

Jag tar bussen med de andra


Ni kanske börjar undra vad det är för underliga böcker som jag recenserar nuförtiden då det kanske verkar som om jag går utanför mitt intresseområde. Fast då ska ni veta att det gör jag inte. Går utanför mitt intresseområde alltså. Jag befinner mig nämligen så långt inne i det området som jag kan komma då jag läser en bok som Jag tar bussen med de andra, som är en bok full med citat av Påven Franciskus. För det första så är jag religionsvetare och för det andra så bor jag i Argentina där Påven kommer ifrån. Denne man är nämligen omåttligt populär här och det var han långt innan han blev Påve.
     När den vita röken steg ur skorstenarna i Vatikanen och Kardinal Bergoglio utvaldes till ny Påve satt jag mitt på motorvägen Panamericana utanför Buenos Aires. Bilar började tuta något vansinnigt mycket och människor skrek i radion av glädje. Bergoglio som han egentligen heter är nämligen en man som är otroligt populär här för att han anses vara totalt orädd i ett land där människor konstant är rädda. Argentina är ett land som knappt håller näsan ovanför vattenytan och har mer eller mindre alltid varit det. Bergoglio däremot är en man som alla oavsett religiös, ekonomisk eller social bakgrund anses vara hjälte. Visst är han religiöst konservativ men han både skyddar de fattiga och helt orädd ger sig in i de mest fattiga och farliga områdena i Buenos Aires för att besöka människor och för att se hur de har de. Jag har personligen aldrig hört någon nämna ett ont ord om honom. Så jo ni kanske kan förstå hur det jublades här när han blev vald till Påve.
     Det här med att han är helt orädd märks såklart nu när han är Påve. Det har varit väldigt roligt att se hur världen reagerat på honom och hans åsikter. För mig som religionsvetare är det därför väldigt intressant att läsa citat av honom i den här boken. Den ger en bra bild av hur han är som person och hans uttalanden. Boken är också ett roligt komplement till alla historier som florerar i samhället här om honom. För historier om honom finns det massor av. Om hur han ringer hem till människor istället för att svara via mejl eller hur han smyger ut på nätterna i vanliga kläder för att umgås som helt vanlig människa till de som behöver hjälp. 
     Själv är jag inte religiös men oavsett om man är det eller inte så så kan man ju lugnt påstå att den nya Påven inte är rädd för förändringar och jag misstänker att det var en stor anledning till att han valdes till Påve. 

Rec.ex: Libris Förlag

 

torsdag 5 mars 2015

Och långsamt går det…

Ja det var verkligen inte lätt det här. Att jobba hemifrån och samtidigt gosa med tvåmånadersbebis. Sen hinna läsa och blogga på det. Det enda som fungerar väldigt bra är läsandet för ammar gör man ju hela tiden plus att jag även har börjat använda word för att blogga. Visserligen kan man inte lägga upp bilder men man kan spara bloggposterna som draft och då känns det ändå väldigt smidigt tycker jag. På så vis kan jag också lätt skriva utan att vara uppkopplad. För blogglusten finns där absolut. Och sedan så har jag tre stycken recensioner på gång som jag pular på lite då och då mellan jobb och amning och gos. Men jag är dödstrött just nu så recensionerna får vänta lite till med att bli klara.
     Nu ska jag gå och gosa. Hej hopp så länge.

torsdag 26 februari 2015

Utifall ni undrar...

Ifall ni undrar varför det är så tyst här på bloggen den här veckan så är det för att vi njuter av sista veckan mammaledigt här hemma. Här får man nämligen bara tre månader så på måndag är det dags igen. Visseligen ska jag jobba hemifrån nu men ändå. Önskar att jag bodde i Sverige just nu ska ni veta. 

     Så vi gosar här hemma nu och när vi inte gosar och lingonkarten sover så läser jag eller tittar på Gilmore Girls. Ibland tar vi också långa promenader. Som vi ska göra nu. Så jag återkommer nästa vecka igen. Med flera recensioner och annat bokigt.