måndag 28 juli 2014

söndag 27 juli 2014

Ett sådant där frukostinlägg igen

Arla söndagsmorgon med frukost i sällskap med John Greens Pappersstäder som inte ville vara med på  bild. Men trevligt är det! Och bra start på en dag som ska ägnas åt att måla möbler.
     Och undrar ni vad ugglan Mr. Featherball gör så står han utanför sitt lilla hål och lever upp till sitt namn. Idag är det nämligen nollgradigt här och då hjälper det tydligen att blåsa upp sig till en stor dunboll.

fredag 25 juli 2014

Mörka skogar, vita otäcka varelser och härligt mörker.

http://3.bp.blogspot.com/-u61YMOdHnyc/U6WAmGxikoI/AAAAAAAAHKs/DE4M2DJ8kfI/s1600/the+winter+people.jpgOch så skruvade Jennifer McMahon upp stämningen rejält. Inte för att Jennifer McMahons tidigare böcker inte har varit stämningsfulla men den här har något visst precis som den näst senaste boken hon skrev Don´t Breath a Word. Det är mörkare, lite smutsigare och de övernaturliga inslagen är tilltalande, vackra och för mig fullkomligt trovärda. Den här gången har också McMahnon vågat att ta i lite när det gäller de övernaturliga slagen. Innan har det känts som att hon hållt tillbaka och inte riktigt vågat fullt ut även om om alla hennes böcker är fantastiska.
   The Winter People handlar om flera olika personer vars öden korsar varandra. Vi befinner oss långt inne i skogarna i Vermont där vi blir varnade för att befinna oss och där the winter people blir sedda lite då och då. Det är stämningsullt och otäck och lättläst och den här boken fungerar nog bäst en mörk höstkväll under en filt då man skulle kunna ana the winter people utanför förnstret. Människor försvinner och historia och nutid blandas friskt. Och håll i hatten nu för den här boken kommer även ut på svenska nästa höst hos Bazar Förlag. Första McMahon-boken som kommer ut på svenska så vi får hoppas att hennes andra böcker också blir översatta på svenska. För Jennifer McMahon böcker är lite magiska. Ibland lite ojämna men när magin lyser så starkt så kan det lätt överses.

Fler som skrivit om den här är Calliope

onsdag 23 juli 2014

Fortsättning på Ugglelyckan

Alltså ni kommer väl ihåg ugglefamiljen som bor i mitt område och som jag tjatat om väldigt många gånger. Alltså ni vet, de här små söta fluffiga varelserna som tillåter mig få komma så nära dem, uggleföräldrarna som använder vår trädgård som jaktmarker och som så gärna hänger med oss i vår trädgård. Ni vet dem! Som jag är så upp över öronen kär i och som såg ut så här för några månader sedan:
     Nu har ju dock de här uggleungarna flyttat hemifrån för längesedan och vart de tog vägen och byggde bo de har vi inte haft en aning om faktiskt. Däremot har de inte slutat besöka oss lite då och då och nu äntligen vet vi varför. De har flyttat in i vår trädgård. I VÅR TRÄDGÅRD!!! Jag är så uppspelt över det här nu så att det inte är riktigt sant och upptäcktes faktiskt genom att de skrämde livet ur Herr Lingis igår. I och med att de är nattdjur och för att det är vinter här nu så har vi inte upptäckt detta innan då de också bor under marken men jag är så urbota glad just nu. Hur detta ska gå vet jag inte men vi kommer i allafall behandla dem som små kungar.


tisdag 22 juli 2014

Kungens Barn

När jag läste Sonya Hartnetts bok Torsdagsbarn för ganska så länge sedan nu så blev jag fullkomligt upp över huvudet kär i hennes sätt att skriva. Hennes språk är flytande och lite poetiskt och hennes gestalter är minst sagt komplexa då man faktiskt inte har en aning om vad man egentligen tycker om gestalterna. Så fantastiskt uppfriskande och härligt! Nu när jag läste hennes bok Kungens Barn så fick jag exakt samma känsla. Jag har markerat stycken i boken där jag nästan fått rysningar av hennes underbara språk och själva berättelsen är vackert beskriven och känns på något vis väldigt verklig. Gestalterna är återigen komplexa och ibland helt galet jobbiga och jag irriterade mig en hel del på en av gestalterna som är ganska så odräglig fast på ett bra vis. Så jo man kan lugnt säga att Sonya Hartnetts bok är väldigt speciella och underbara.
     Den här boken handlar om Cecily och Jeremy som under Londonbombningarna i andra världskriget blir skickade i sällskap med sin mamma till sin morbror Peregrine som bor mitt på den engelska landsbygden. När de kommer fram med tåget till tågstationen på slutdestinationen så upptäcker Cecily att det finns en hel del stadsbarn där som söker husrum och ber sin mamma att kunna få ta med sig en av barnen hem till sin morbror. Cecily jämför det lite som att välja en övergiven kattunge och bestämmer sig för att välja ett barn i hennes egna ålder så hon får en lekkamrat den tid de kommer stanna hos sin morbror. På så vis får May följa med familjen hem till det stora godset och känner sig som hemma direkt.Man kan lugnt säga att det inte alls blir som Cecily har föreställt sig.
     Den här boken är otroligt mångbottnad och bär även på en extra berättelse som vi får följa och jag gillar den här boken starkt. Visserligen väger den inte upp till Torsdagsbarn då de skiljer sig väldigt ändå men det är absolut en bok som jag tycker att man bör läsa. Om inte annat för språket för ibland är det så vackert att man tappar andan.



söndag 20 juli 2014

Frukostinlägg

Det var längesedan jag gjorde ett frukostinlägg så här en arla söndagsmorgon så här får ni ett med kaffe, rostade mackor med fikonmarmelad (måste skaffa ett fikonträd bums) och mjuk banan/choklad/ingefärakaka. Till det läser jag faktiskt om The Winter People. Vissa böcker är absolut värda en omläsning!

tisdag 15 juli 2014

(Things that go) Bump in the night

Faktiskt mitt favorituttryck på engelska (surprise, surprise) så hakar absolut på den här enkäten (taggen) som jag hittade hos Monika för flera månader sedan. Här taggas ingen i och med att jag ligger hemskt långt efter med den här men ni är väldigt välkomna att hänga på och kanske till och med skrämma upp er själva.
     Den här enkäten går ut på att svara lite längre på de sex första frågorna och sedan svara snabbt på de sex nästa. Så här kommer mina svar på (Things that go) Bump in the night!


Vad är din favorit när det kommer till övernaturliga väsen att läsa om?
Spöken av alla dess slag så klart men är väldigt förtjust i den mesta som har med övernaturligheter att göra. Fast det finns ingenting som går upp mot ett hederligt gammalt spöke a la King som skräms så håret reser sig i nacken.

Vilken scen (från vilken bok som helst) är din mardröm att vara med om?
Trädgårdsdjurbuskarna från The Shining helt klart. En av de mest otäcka skräckscener jag läst och en av de scener som fått mig hoppa högt en solig sommardag mitt i en fullsatt park mitt i stan.

Om du skulle besöka en läskig setting/plats i en bok: Vilken skulle du besöka och varför?
Jag skulle besöka Hill House utan tvekan. Skulle nog dö av bara skräcken att gå in i huset men det verkar vara ett så fantastiskt hus att jag nog inte kunnat låta bli.

Vilken bok var så tråkig att du nästan somnade i en evighet när du läste den?
I genren (Things that go) Bump in the night kan jag inte komma på en enda just nu som var trist faktiskt...

Vilken bok skulle du kunna riva ut några sidor ur för att göra den bättre?
Jag skulle kunna riva ut sisådär 150 sidor i början av Bag in Bones även om jag älskar boken fullkomligt. Men den är lite seg där i början då King babblar på om skrivkramp.

Vilken elak karaktär skulle du vilja förvandla från ond till god?
Ingen av dem. Jag är väldigt förtjust i mina onda favoritkaraktärer. De vill jag absolut inte förändra till mesproppar.

och sedan över till de "snabba":

Vilken är din favroritvampyr?
Hm...ok jag är mesig nu men är väldigt förtjust i Sookies Eric i böckerna. Annars supervampyren från Salems Lot är otäck och härlig.

Vilken är din favoritvarulv?
Läser inte direkt om varulvar men gillade boken Vargsläkte väldigt mycket.

Vilken är din favorithäxa?
Linnea

Vilket är ditt favoritmonster?
Åh! Måste nog säga Lovable Sulley från Monsters Inc då jag inte läser monsterböcker direkt.

Vilket är ditt favoritspöke?
Uj vad svårt! Gillar nog dem alla.

Vem är din favoritmördare?
Walter White. Ok, TV-serie jag veet men hallå!!!