Nu trodde ni allt att jag skulle recensera Stephen Kings fenomenala bok On Writing (Att Skriva). Men tji fick ni för det tänker jag inte alls göra. Nu har jag i och för sig faktiskt läst boken för ganska länge sedan men aldrig recenserat den så det kanske är dags någon gång men jag tänkte tjata lite om mitt egna skrivande. Egentligen hade jag inte planerat att skriva några inlägg om mitt egna skrivande för att inte tråka ut er men jag kan faktiskt inte låta bli. Jag är så pepp.
I Stephen Kings bok om sitt egna skrivande (som jag inte tänkt att skriva om nu) står det att han skriver 2000 ord om dagen när han väl arbetar på en bok och att en aspirerande författare borde skriva i alla fall minst 1000 ord per dag/sex dagar i veckan. Alltså hur det ska gå till när de flesta människor och aspirerande författare faktiskt har heltidsjobb eller pluggar eller har barn eller alla tre samtidigt vet jag inte men att skriva 500 ord om dagen/sex dagar i veckan är faktiskt förvånadsvis lätt. Ibland har jag till och med kommit upp i 800 ord och då har jag till och med brytit mot Kings gyllene regel att stänga in sig på ett rum med inga distrationer och legat i sängen bredvid Herr Lingis och halvkollat på TV medan jag har skrivit. För hej vad det går när man typ vet vad man ska skriva.
Det här med att åka tunnelbana eller göra hushållsysslor är också bra för inspirationen och har helt plötsligt blivit nästan på gränset till hysteriskt roligt för helt plötsligt har man så mycket att fantisera om och jag vet inte om det är för att jag gillar att dagdrömma rent generellt eller om det är för att det är så roligt att skriva men saker som att diska har i alla fall blivit otroligt mycket roligare än innan. För det är då eller i kollektivtrafiken som jag bestämmer mig för hur berättelsen ska fortsätta. Plus att gå på stan bland folk i rusningstrafik som i vanliga fall är mitt hatgöra är till och med nästan trevligt. Helt plötsligt stör jag mig inte så mycket längre på människor som går sakta eller på machosnuskkommentarer som annars kan göra mig vansinnig.
Så kort och gott kan jag konstatera att det är hälsosamt för både mig och min omgivning att ha kommit igång att skriva på riktigt. Och livet rent generellt har blivit så otroligt mycket roligare (inte för att det inte varit roligt innan men nu har det blivit extra roligt). Och det är fint som snus det!
(Stephen Kings bok On Writing är för övrigt helt fenomenal och rolig att läsa även om man inte gillar att skriva.)
Det här med att åka tunnelbana eller göra hushållsysslor är också bra för inspirationen och har helt plötsligt blivit nästan på gränset till hysteriskt roligt för helt plötsligt har man så mycket att fantisera om och jag vet inte om det är för att jag gillar att dagdrömma rent generellt eller om det är för att det är så roligt att skriva men saker som att diska har i alla fall blivit otroligt mycket roligare än innan. För det är då eller i kollektivtrafiken som jag bestämmer mig för hur berättelsen ska fortsätta. Plus att gå på stan bland folk i rusningstrafik som i vanliga fall är mitt hatgöra är till och med nästan trevligt. Helt plötsligt stör jag mig inte så mycket längre på människor som går sakta eller på machosnuskkommentarer som annars kan göra mig vansinnig.
Så kort och gott kan jag konstatera att det är hälsosamt för både mig och min omgivning att ha kommit igång att skriva på riktigt. Och livet rent generellt har blivit så otroligt mycket roligare (inte för att det inte varit roligt innan men nu har det blivit extra roligt). Och det är fint som snus det!
(Stephen Kings bok On Writing är för övrigt helt fenomenal och rolig att läsa även om man inte gillar att skriva.)
