Innan jag tog mig till min nya favoritbokhandel igår så var det precis det som bokhandelägaren kallade boken Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. När jag hämtade boken så tänkte jag "Jo den var ju fin" men koncentrerade mest på hur jag skulle orka få hem det gigantiska bokskrället plus bokhandeln i sig. I går kväll när jag började bläddra i den så såg jag vad han menade. Nu längtar jag efter att få sätta tänderna i den.
"He hardly ever spoke of magic but when he did it was like a history lesson and no one could bear to listen to him."
Och så var det det här med de fruktade fotnoterna...