I trötthetskoma och med mamma i släptåg klev jag igår in på min nya fina favoritbokhandel i Buenos Aires. Efter fem minuter smet min mamma ut genom dörrarna för att hon tyckte att det luktade lite "unket" (ska nog inte köpa in den där nya lukta-som-en-gammal-bok-parfymen som precis kommit ut till henne i present) men själv stannade jag kvar, drog fingrarna över bokryggarna och letade efter den perfekta boken som jag helt ologisk hoppades på skulle bota mitt trötthetssyndrom. Den första boken som jag plockade ner från hyllan var The little stranger av Sarah Waters som jag redan läst och fullkomligt älskar men som jag också gav bort för ett tag sedan. Eftersom jag har ångrat det sedan dess och vars hål i bokhyllan har irriterat mig, fick den snällt följa med mig hem.
Därefter hittar jag Gargoyle av Andrew Davidson och känner att tröttheten så smått förbyts mot extrem lycka (ävon om jag faktiskt då för tillfället inte för i hela mitt liv kunde komma på om den kunde vara läsvärd eller inte) men kände mig ändå inte riktigt nöjd för jag kan ju inte köpa två böcker där bara en av dem är olästa. Den tanken kändes inte riktigt logisk.
På jakt efter den tredje boken som jag är ganska säker på ska fullända min dag, fortsätter jag att leta i hylla efter hylla och vet inte riktigt när jag står där och letar om jag vill läsa alla dessa böcker i hyllan eller ingen alls. Jag vet att den fantastiska bokhandeln är full med fantastiska böcker men just då såg jag ingen som fastnade på hjärnhinnan. Ända tills ögonen efter en lång stund fastnar vid ett favoritförfattarnamn; Susan Hill. "Åhå", tänker jag och dyker på boken. För tänk om det är en av hennes böcker som jag inte läst förut.
Och visst var det det. Till och med en av hennes böcker som jag aldrig har hört talas om förut. Aldrig någonsin. Vilket gör att jag helt plötsligt börjar tvivla på om det verklikgen är
den Susan Hill som har skrivit boken. Tveksamt vänder jag på boken
Mrs de Winter och ser ordet
ghost story.
Nu helt övertygad om att det verkligen är den Susan Hill (och piggelin) går jag fram till kassan för att betala. När jag står där och snicksnackar lite med kassörskan så håller hon helt plötsligt upp boken Mrs de Winter och säger; "Ja den här boken som denna bok baserar sig på är helt fantastisk men denna här jag inte läst än". "Öh va?" säger jag och vill nästan skaka ur henne mer information. För vad i hela friden menade hon med det?
Tio minuter senare går jag ut ur bokhandeln pigg som en mört men med en numera trött mamma och fyra nya böcker i handen. För det är ju helt ologiskt att köpa en bok som baserar sig på en annan bok som man inte tidigare har läst utan att köpa båda. Sen är det ju helt ologiskt att köpa en bok som man redan läst utan att köpa de dubbla antalet olästa böcker till denna lästa. Hänger ni med? Jag menar ju att det måste finnas balans i bokköpandet. Annars blir det ju helt ologiskt i hjärnan.
I alla fall var det så som jag tänkte igår. Idag när jag vaknar så vaknar jag lycklig över mina bokköp men lite förvirrad över mina ologiska bokköpsresonemang. För är det verkligen normalt att hjärnan börjar ta sådana omvägar enbart för att övertyga sig själv om att det okej att köpa böcker? Idag har jag bestämt mig för att det antagligen inte är det men jag misstänker att jag kommer tycka att det är ett fullkomligt logiskt resonemang nästa gång jag går in i en bokhandel.
Och jag som alltid argumenterat för att man blir smart av att läsa många böcker...
