onsdag 4 september 2013

Insurgent - rörig och beroendeframkallande

Det är så fantastiskt skönt när efterföljaren håller måttet till föregångaren. När berättelsen utvecklas mer och kompletterar det som redan skett på ett bra sätt. Väldigt ofta händer det att nummer två kanske spårar ur lite eller blir för fjantig när det gäller böcker för unga vuxna men Veronice Roth vet verkligen vad hon gör. 
     I Insurgent så får vi återigen träffa Tris och denna gång fokuserar det inte direkt alls på henne och kärleken till Tobias utan denna gång kämpar hon för vad hon tror på och vad hon tror är rätt. Hon kämpar för rättvisa och överlevnad och med ångest över vad som skedde i slutet av den första boken och jag tycker att det här är riktigt spännande och bra. Det var många gånger som jag kände frustration över att jag var tvungen att lägga boken ifrån mig när livet ryckte mig i kragen eller när ögonlocken föll ihop och jag tycker helt klart att ett helt år är hemskt länge att vänta tills den tredje och sista boken släpps.
     Här krigas det mellan falangerna och det är hemskt förvirrande gällande vilken sida man står på eller hejar på så jag höll mig hela tiden på Tris sida ävenom jag väldigt ofta inte alls förstod varför hon betedde sig på ett visst sätt. För det snurras runt med information och man är inte alls klar över vilka som är onda eller goda. Men det är också det som är det fina med boken. Att det onda och det goda har så många olika nyanser och gråskalor. Sen gillade jag även att jag fick mycket större förståelse över hur de olika falangerna fungerar plus att jag tyckte även att man fick mycket mer bakgrundsinformation till världen i sig. Sen gillar jag dock inte att boken avslutades med en cliffhanger man det kan bero på att det gjorde mig mest galet frustrerad över att jag inte fick läsa vidare. För jag är hemskt nyfiken nu på hur allting kommer sluta. Tänk att ett helt år kan känna så avlägset!

Fler som läst är: Eli, Bokomaten och Skuggornas Bibliotek

Recex. Modernista

6 kommentarer:

  1. Ja, ett år känns så långt borta. Vill ju läsa tredje boken nu, nu. Men det beror också på cliffhangern, i annat fall skulle jag säkert klara mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men visst är det så! Boken hade helt klart klarat sig fint utan cliffhanger men nu vill jag ju veta vad som händer genast. Hemskt jobbigt det här ;)

      Radera
  2. Jag var så glad att denna, precis som du skriver, inte är så fokuserad på kärleken. Jag gillar när det knakar lite i fogarna i relationen mellan karaktärer, precis som det gör i verkligheten ibland. Jag håller även med dig om att det var viktigt att det gavs mer information om världen, även om jag hade velat ha ännu mer sådant. För det är konstigt att ingen någonsin har undrat vad som döljer sig bortom grinden..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, jag hade inte en tanke på vad som fanns bakom grindarna i första boken. Ganska så konstigt men i denna ville jag veta så mycket mer! Det kan ha och göra med att vi får reda på mer i denna som du säger. Nu blev man ju extra nyfiken. Och visst är det lite skönt att det knakar lite i fogarna. Rosenskimret försvinner då vilket jag gillar mycket bättre :)

      Radera
  3. Jag gillar också att det inte bara fokuseras på kärleken utan att man får veta lite mer om falangerna och världen, men jag hade gärna fått veta lite mer. Och den där cliffhangern i slutet... Jag tror jag ska läsa sista delen på engelska

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja jag funderar nästan också på att läsa den på engelska. Det är svårt att hålla sig :) Jag hoppas att den sista boken förfyller alla våra nyfikenhetsbehov :D

      Radera