tisdag 12 mars 2013

"Men skriv själv då för fan!"

Jag har tänk mycket på det här med att skriva recensioner om böcker den senaste tiden något som jag inte varit ensam om i bokbloggsvärlden. Feuerzeug skrev till exempel ett fantastiskt inlägg med kloka ord om att vara kritisk. Nu skriver jag väldigt sällan något kritiskt om de böcker jag läser för att jag aldrig läser klart böcker jag inte tycker om. Min lästid är helt enkelt för dyrbar för mig för att läsa klart något som jag inte känner för att läsa. Ibland lägger jag dem åt sidan ett tag då jag vet att jag nog kommer gilla den om jag bara läser den vid rätt tidpunkt. Så det skrivs sällan något kritiskt om en bok på min blogg för jag skriver från hjärtat och om min läsupplevelse och läser mest sådant som jag tokälskar och nästan vill krama sönder. Mina recensioner innehåller därför mest sönderkramningar och därför kan jag absolut inte kalla mig för bokkritiker. Snarare bokkramare.
     Men ändå! Här sitter jag och opponerar mig över något som någon annan har kämpat med. Som de har kämpat riktigt länge med. Slitit sitt hår och haft ångest. Ibland undrar jag vad jag har för rätt. Även om jag skriver något fint. Fast sen kommer jag på att jag har ju all rätt som läsare att säga vad jag tycker om en bok. För jag skriver ju för dem som inte läst boken än. Vad jag skriver är ju min åsikt och min åsikt har jag rätt till. 
     Men samtidigt när jag skriver om en bok oavsett hyllning så hör jag alltid en liten röst inne i mitt huvud som viskar: Men skriv själv då för fan! För jag sitter verkligen och opponerar mig över någonting som är någon annans älskling. Det är så lätt att säga vad man tycker när man inte är medveten om hur lång och smärtsam processen är. Så nu gör jag det. Skriver själv. För fan. I och för sig så har jag alltid skrivit (klyscha japp) men inte så strukturerat som jag gör nu plus att jag länge har befunnit mig i en lång inspirationssvacka. Nu har jag ett mål och jag har en plan. Och inspiration! Jag har min berättelse klar i huvudet och till viss del nedskriven men vägen från början till slut i en berättelse är lång och svår. Hur kommer man egentligen till slutet på ett sätt som inte är idiotiskt? Hur knyter jag ihop säcken och hur skriver man bra? Så jag har post it lappar över hela huset och sådana där små kort med berättelsen i olika kapitel och text skriven på papperslappar och anteckningsböcker precis överallt. Det är ett rent kaos och ett rent helvete och nu sitter jag här och sliter mitt hår och kommer snart se ut som Skalle-Per. Kanske blir det aldrig klart. Men jag skriver i alla fall. För fan. 
     Nu säger inte jag att man måste skriva för att ha rätt till att skriva recensioner eller ge kritik om en bok (jag pratar alltså enbart om mig själv här) men det hjälper mig helt klart att skriva en recension när jag själv kan förstå hur jobbigt det är att skriva. Jag har fullkomlig respekt för författare som har lyckats publicera en bok. Oavsett om jag tycker boken är bra eller dålig. För det är ju bara min åsikt. Och visst! Innan jag blev mer strukturerad i mitt eget skrivande kunde jag förstå den processen ändå för man behöver inte skriva för att kunna förstå hur hjärtslitande det är men jag kunde inte undvika höra den där lilla rösten i huvudet varje gång jag skrev en recension. Det kan vara för att jag så gärna velat komma igång att skriva själv igen. Antagligen är det så.

Så jag skriver nu. Minst 500 ord om dagen. Det klarar jag av om jag har berättelsen förberedd i huvudet. Hoppas jag. Och när jag nu publicerar detta inlägg så blir det på riktigt. I alla fall för mig själv och även om ni kanske skiter i att jag skriver klart så gör jag det för att det är skoj. Skriver alltså.

17 kommentarer:

  1. heja! och tänk inte "om" det blir klart. bestäm dig för att det SKA bli det. skriver du 500 ord om dagen så blir det ju det. förr eller senare.
    det är mitt bästa tips egentligen: Skriv färdigt. oavsett hur dåligt man tycker att det är. skriv färdigt. och skriv sen nästa;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH tack för pepp!! Och det ska bli klart. Det har jag gett mig sjutton på. Och blir det dålig är det bara att skriva vidare, skriva om och inte ge upp. För oavsett som det blir dåligt så är det i alla fall roligt :D
      Jag läste någonstans att en författare med barnfamilj brukar ungefär klara av 500 ord per dag så i och med att jag är barnlös så borde det ju gå. Vissa dagar går det trögare dock. Som idag :)

      Radera
  2. Det låter helt underbart. Allt utom det där att kritisera någon annans skrivande, vilket jag också försöker att undvika så långt det bara går.

    Tänk om jag också kunde få tummen ur. Hjälper vinet till... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja vinet hjälper absolut! Inte för mycket dock för det blir man bara sömnig av :D Min hjälpte det mycket att få hela berättelsen klar i huvudet. Inte alla kapitel men jag vet i all fall vilket håll det ska gå åt och hur det ska sluta. Då var det bara att sätta sig ner att börja skriva sen för mig. Så heja heja :)

      Sen det här med att ge kritik så kan det ju faktiska vara något fint och positivt. Det behöver ju inte vara negativt utan upplyftande. Eller kanske bara en förklaring till något man kanske saknade men som egentligen inte påverkade läsningen. Fast jag är dålig på det med. Jag utropar mest "LÄÄÄS!!" i mina recensioner.

      Radera
  3. Men hallå! Vad kul att du skriver. Heja, heja. Och om du vill att den ska bli klar så blir den det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för peppen :D Och ja du har helt rätt. Det är bara att vara envis:)

      Radera
  4. Härligt att höra att du skriver! Hoppas få läsa mer om det på bloggen:-)

    Jag kan inte tänka så att jag själv måste kunna skriva böcker för att tycka till om böcker. Även kritiskt. Men min kritik måste vara tydlig, inte ett personangrepp på författaren, utan en beskrivning av min upplevelse av boken. Jag jobbar med något helt annat, men i en värld där man faktiskt kritiskt granskar varandras arbete, och jag skulle inte ha utvecklats om jag inte fått den kritiska granskningen utan bara blivit sönderkramad.
    Fast ibland hade jag velat bli sönderkramad;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis! Jag tycker också att det är väldigt viktigt att bli konstruktivt kritiserad och att veta hur man ger konstruktiv kritik. Som en sån där ständig akademiker (nu har jag i och för sig en paus men ge mig snart på det igen) så tillhör det något självklart. Men jag måste medge att jag är urusel att ge det här på bloggen då jag mest vill kramas. För visst är det lite härligt med söderkramningar också :)

      Och jag kommer säkert skriva om skrivandet mer men kanske inte så mycket. Är lite för rädd för att jag kanske mest sen skriver om att skriva fast jag inte skriver, om du förstår vad jag menar hehe :)

      Radera
  5. härligt!

    Jag är lite för bekväm av mig, eller för att vara ärlig; lat
    Skrivklådan har vaknat ige men jag sätter mig ite o skriver några 500 ord utan gnölar bara... fårkanske leka att det är gymnasiet o uppsattsskrivning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh ja det fungerar utmärkt!! Jag leker att jag skriver uppsats. På riktigt! För då måste jag ju skriva lite varje dag och så blir det mer strukturerat så. Nu har väl du i och för sig både fina djur och knattar där hemma men jag tänker också såhär att bara 200 ord är ju bara några twitterflöden och det klarar jag ju av lätt som en plätt :)

      Radera
  6. Åh vad kul, och vilket bra inlägg! Heja dig! :D

    SvaraRadera
  7. Heja, vad roligt och vad duktig du är! Jag är också en sån där klyschig typ som "alltid" skrivit men har jättesvårt att ge mig själv tiden. Blev lite inspirerad nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh ja Helena snälla skriv! Jag tyckte så mycket om din novell som du vann med så jag vill gärna läsa mer i framtiden. Det svåra för mig var verkligen att få ändan ur vagnen och hitta någon slags struktur men det hjälpte mig att vara ledig lite. Sen tär det dock på lästiden vilket är hemskans hjärtslitande.

      Radera
  8. Jättelångt efter alla andra upptäcker jag det här inlägget och blir ju hemskt nyfiken och glad över att du skriver - kan inte tänka mig annat än att det blir bra! Fortsätt för allt i världen, och rapportera gärna om det under tiden här på bloggen. Ser enormt mycket fram emot att läsa när det blir klart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack!!! Först tänkte jag att jag nog inte vågar rapportera men nu är det så roligt att skriva så det kommer nog en rapport ibland ändå. Och jag hoppas att det kommer bli bra. Just nu är det mest läskigt att gå tillbaka och läsa men hoppas kah jag ju :)

      Radera