måndag 21 januari 2013

Torsdagsänkorna - är det verkligen så här det är i Argentina?

Och på den frågan ska kan jag svara JA! För i Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro så författaren lyckats med någonting som är väldigt svårt att göra, hon skriver nämligen med både ett innefrånperspektiv och ett utifrånperspektiv så att både jag och min fellow Argentinare känner igen mig i bästsäljare Torsdagsänkorna
     Jag påbörjade läsningen den här boken ganska så rädd. För jag var lite rädd för att den skulle vara förskönande eller inte visa en rättvis bild om hur livet i allmänhet kan fungerna här i Argentina men ganska snabbt försvann min rädsla då den boken ger en väldigt rättvis bild om hur människor som söker trygghet faktiskt lever. Det finns dock några saker som jag skulle vilja tillägga eller förklara lite närmre om just instängda bostadsområden och varför man väljer att bo i ett sådant område.
     Tänk er att leva i ett land som är i ekonomisk kris. Ok, visserligen gör vi alla det för tillfället men jag talar om verklig kris, där landet håller på att gå i konkurs, fler och fler människor blir bostadslösa, där 50 procent av alla barn i landet lever under extrem fattigdom och där människor börjar bli så desperata att det rånas mer, dödas mer och där du lever i ständig rädsla för att bli överfallen, förlora jobbet och där du inte en enda kväll kan gå och lägga dig utan risk att någon tar sig in i ditt hus eller lägenhet på natten för att råna. Här har du Argentina år 2001 då landet gick i total bankrutt och även idag är kriminaliteten väldigt hög. Säga vad man vill om mitt älskade Argentina men trygg har jag aldrig direkt känt mig när jag har bott här. Detta är anledningen till att de som har möjlighet flyttar ut till det som kallas för Countries eller Barrio Cerrados. Ett Country är det som beskrivs här i Torsdagsänkorna. Det är ett instängt bostadsområde som har precis allt. Allt från mathandel till klubbhus och där de som bor där nästan aldrig behöver gå utanför dörren. Ett Barrio Cerrado är ett bostadsområde som enbart är ett bostadsområde. Det har alltså ingen matvaruhandel, inget gym och inget klubbhus. De här områderna är några av de få områden i Argentina där du kan leva tryggt, där dina barn kan leka på gatan med andra barn utan risk för att de ska bli rånade, kidnappade eller överkörda. Ni kanske tycker att jag målar upp en grym bild av Argentina nu men det är faktiskt så här att leva i Buenos Aires i alla fall och det är hemskt energidödande och tröttsamt att vara på sin vakt hela tiden. Det är därför som så många flyttar ut till dessa instängda områden och idag byggs det även sådana här områden för den normala medelklassen och inte bara för de rika och den övre medelklassen som beskrivs i boken. För det är så att de flesta vill bo tryggt, lugnt och kunna låta sina barn kunna leva ett någorlunda tryggt liv. Inte en helt orimlig önskan, eller hur? Så detta är anledningen till att många vill bo så här, något som jag tycket är viktigt att förstå när man läser boken.  
     Torsdagsänkorna handlar om ett antal familjer som bor Country:t Alto de la Cascada och där de flesta kvinnorna från början är hemmafruar och där männen är familjeförsörjarna. Här får vi träffa människor som är allt annat än perfekta men som målar upp bilden av den perfekta familjen, det perfekta huset och den perfekta trädgården, ja i princip det perfekta livet. Hur saker och ting ser ut på ytan är nämligt väldigt viktigt i Argentina och här är ett exempel på någonting som jag själv ständigt kulturkrockar med. (Fast nu pratar vi inte om mig, nu pratar vi om boken.) Så där lever de med sina perfekta liv som är allt annat är perfekta som man ganska snabbt förstår. Med tanke på att boken beskriver tiden mellan 1999 och fram till år 2001 så lever dessa människor i riktig katastrofal ekonomisk kris och Claudia Piñeiro beskriver den här krisen och ett samhälles förfall på ett väldigt snyggt och välbeskrivande sätt. Och det är detta som boken väldigt enkelt förklarat handlar om men det är inte för inte som den här boken är en storsäljare både här i Argentina och över hela världen. Den är helt enkelt förbaskat bra och en bok som jag tycker att man absolut ska läsa för att få en liten inblick i en liten del av Argentina. Sen är det väldigt intressant att kunna se och förstå hur ett samhälle där klasskillnaderna är stora ser ut till en liten del och bara för att vissa kan leva "skyddat" från omvärlden så behöver det inte alls betyda att de för den skull inte bor tryggt eller ens drägligt.
     Jag skulle dock vilja avsluta med att säga att jag hoppas verkligen inte att jag har skrämt bort er nu från att besöka Argentina och Buenos Aires. För det är helt fantastiskt här och faktiskt alla som jag känner som har varit här verkligen älskar det. För det finns en viss energi här som är väldigt smittande och människorna, vinet och kulturen är underbart härliga. Och det är inte så att man inte kan gå ut på gatan och inte bli rånad. Jag själv har nämligen aldrig själv någonsin blivit rånad här (ta i trä), så kom hit nu. För tänk er, när jag sitter och skriver det här har vi runt 30 grader varm och det är januari. Inte helt fel ändå.
    
Andra som har läst är Bokföring enligt Monika, Bokmoster och Breakfast Book Club.

12 kommentarer:

  1. Åh, vilket härligt inlägg! Och tack för förklaringen till de inhägnade områdena, den biten hade jag inte klar för mig.

    Helt underbart att du också gillade boken, som inflyttad argentinare :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir att du gillade det :D Och jag tyckte verkligen att boken var jättebra. Både skrattade högt och grät lite och kände SÅ igen mig. Väldigt bra bok så tack så mycket för tipset :D

      Radera
  2. Jätteintressant att läsa! Det här var en av sakerna som jag undrade över när jag läste boken, hur väl det speglade livet.
    Har länge velat åka till Argentina. I början av 90-talet var några av mina bästa vänner argentinare och de flyttade tillbaka, men vi har aldrig kommit iväg för att hälsa på dem...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä men åh! Då har du bästa möjligheten till att komma hit. Det är ljuvligt här. Lite kaosartat men ljuvligt. Och vad glad jag blir över att du gillade inlägget :)

      Radera
  3. Intressant inlägg! Jag såg filmen för inte så längesedan. Argentina är nog inte ensamt om att ha sådana communities (såg en annan film om ett liknande community i Mexico City). Är levnadsvillkoren svåra är det inte så konstigt att kriminaliteten stiger. Värre är när makthavarna bryter mot de mänskliga rättigheterna (jag tänker på när Argentina var en militärdiktatur). Jag skulle känna mig extremt otrygg av att veta att jag och mina nära och kära kunde bli bortförda och dödade när som helst på grund av att man hade "fel" åsikt. Såg en hemsk dokumentär om mördade argentinare vars små barn "adopterades" av mördarna. Usch! Eller när bandet Queen berättade om när de fick tillstånd att ge en konsert i Buenos Aires på typ 80-talet - för att rensa upp i trafiken stannade polisen och började avlossa automatvapen i luften bara sådär, haha. :P Tur att den tiden är förbi nu i alla fall. Nu skulle jag inte ha något emot att åka till värmen och gona mig. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har hört att filmen är bra men att den är mycket mer överdriven än boken. Har en vän här som har filmen så ska nog låna den :) Och ja det är många länder här som har communities. Det är tyvärr nästan det enda sättet man kan leva på om man vill känna sig lite trygg. Varje morgon visar de på TV hur någon blivit rånat i sitt hem och skjuten. Man blir lätt stressad av att leva så. Sen usch ja. 70-talet var vidrigt i Sydamerika över lag. Otäcka diktaturer som en reaktion av det kalla kriget. Fy sjutton vad otäckt! Men tyvärr så bryts de mänskliga rättigheterna fortfarande varje dag. Med hög korruption fungerar väldigt lite som det ska. Det är väldigt ledsamt att se. Men som tur är får man i alla fall nästan tycka vad man vill nu och säga det högt :P Fast som sagt, det är ljuvligt här också så det är helt klart värt ett besök. Har faktiskt aldrig träffat någon som kommit hit och inte älskat det.

      Radera
  4. Kul att du också gillade den! Väldigt intressant att läsa dina synpunkter :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vad roligt att höra :) Och ja den var riktigt bra!!

      Radera
  5. Shit, vilket intressant inlägg! Jag var inte så sugen på att läsa den här boken innan, men blev det verkligen nu! Jag har faktiskt också haft lite problem med Gated communities men förstår det i många länder. Jag menar, i USA eller Sverige är det en sak, där kan jag tycka att det är ganska märkligt, men i sydamerika förstår jag det faktiskt. Och nej, du har verkligen inte skrämt bort mig från ARgentina, en dag står jag och knackar på dörren hör du!;) Jag SKA besöka BA i alla fall någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha jaaa! Du är så välkommen så :D Kom hit när du vill :D Jag har också svårt för gated communities som koncept för det är väldigt konstigt att leva så i länder där man kan bo bra och tryggt ändå. Fast här i Argentina gillar jag inte Countries som har precis allt men däremot så älskar jag Barrios Cerrados som är enbart stängda bostadsområden. För det är lite som att komma in i en helt annan värld. Som att komma från kaos till himmelen, typ! Jättekonstigt men det är sååååå lugnt och skönt där. I dessa kan man också leva normalt, ha ett normalt jobb, handla mat som normala människor men bo i lugn och ro. Men sen älskar jag stan också så klart. Buenos Aires är fantastiskt! :D

      Radera
  6. Håller med ovanstående: låter väldigt fascinernande och tänker direkt på gated communities i USA med flera ställen, men kanske inte riktigt samma sak. Åker på upp på önskelistan i vilket fall som helst. Tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod :) Vad roligt att du gillade det! Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt hur ett gated community ser ut i USA men det som jag tycker är konstigt är att där kan man ju bo helt ok och ganska så tryggt utan behöva leva instängt. Så man behöver ju inte bo instängt där. Här kan man inte riktigt det om man jobbar i Buenos Aires. Hoppas du gillar boken:D

      Radera