onsdag 18 maj 2011

Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson

Jag är född och uppvuxen på landet. Utanför en liten håla med ungefär tretusen invånare så jag vet precis vad det menas med landbygdsångest. Efter att jag fyllt femton år brukade jag på kvällarna åka moppe hem till mina vänner. Ibland tog vi oss in till den lilla orten för att ströga runt på mopparna, smygröka och spionera lite på den där killen som någon av oss var lite extra intresserad av just då. Ibland åkte vi bara hem till varandra för att titta på skräckfilm ihoptryckta under en filt, för att sedan åka hem på moppen under natten genom skogen, totalt livrädd för att Jason från Fredagen den 13:e skulle hoppa ut framför mig med hockeymask och motorsåg. 
        Jag minns hur jag satt framför TV en mörk vinterkväll ensam hemma, tittandes på Twin Peaks. Hur vårt gamla trähus knakade och suckade i vinterkylan och hur jag efter kvällens avsnitt var tvungen att gå ut i kylan och mörkret för att gå på toaletten På grund av att vinterkylan återigen fryst igen toalettavloppet. Jag minns känslan av obehag och olust och jag fantiserade om hur det skulle hoppa fram monster bakom garageknuten när jag passerade. En känsla som fick mig att vilja springa in i värmen så fort som möjligt och lämna det otäcka bakom mig. Den känslan uppkommer numera bara när jag befinner mig tillbaka på landet, lämnad ensam hemma i mitt barndomshem. Inte någon annanstans. Förrän nu.
          Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är för mig en resa tillbaka till just exakt det i min barndom. När jag läste boken fick jag gång på gång påminna mig själv att detta inte är en bok inom genren skräck. Jag förväntade mig nämligen konstant att det skulle hoppa fram ett monster eller en konstig varelse när som helst under läsningen. Det här är även en bok med ett långsamt tempo, med ett språk som är totalt träffsäkert och som får läsaren att balansera mellan dröm och verklighet.
            Huvudpersonen, David Flygare reser hem till sin gamla hemort Dalen för att spendera sommaren med sin bästa vän, Lukas. Helt plötsligt befinner has sin indragen i en mardröm som är omöjlig att ta sig ur där ett visst ödehus spelar en central roll. Romangestalterna är mystiska, opålitliga och ibland synska?! Det här är en extremt välskriven bok och jag älskar den. Jag är även väldigt förtjust i de filosofiska detaljerna och de musikaliska referenserna. Christoffer Carlsson beskriver själv  boken som "Glesbygds Noir" och jag kan inte kan komma på något annat sätt att beskriva den på. Jag som personligen är lite småtrött på deckare för tillfället älskade varje minut och förlorade mig själv i det skärpta men härligt långsamma språket och tillät mig själv föras tillbaka till min landbygdsångest med glädje.

"Jag tänder en cigarett och röker den inomhus, och när jag andas ut det första blosset har viskningarna kommit tillbaka, det ordlösa vispandet av vad som måste vara röster. De verkar vara mer i mig än förra gången, mer inuti mitt eget huvud men ändå inte helt, och jag försöker skaka av mig dem eftersom de måste vara ett verk av min egen fantasi. Hur jag än försöker kan jag inte få dem att sluta och de blir mer och mer intensiva, kommer närmare och närmare och nu ryser jag, cigaretten glider ur min hand och jag är ganska säker på att jag kommer att bli galen om de inte slutar."


Boken är ett recensionsexemplar från förlaget: Piratförlaget.

Titel: Den enögda kaninen
Författare:Christoffer Carlsson
ISBN 9789164203564
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsdatum: 2011-05-18
Format: Inbunden
Finns att köpas: här och här


2 kommentarer:

  1. Jag fick den idag, åh vad spännande det låter!

    SvaraRadera
  2. Härligt :) Jag tyckte jättemycket om den!!

    SvaraRadera