måndag 19 november 2012

The Secret Keeper av Kate Morton

Kate Morton kan verkligen inte misslyckas med sina böcker för de håller alltid samma typ an linje. Det börjar alltid med en huvudgestalt som söker efter svar i det förflutna och långsamt låter hon läsaren få nästlas in i hennes underbara mussiga historier om svunnen tid och hemligheter. Jag älskar Kate Mortins böcker och om man inte läser dem för tätt så kan man njuta ordentligt av att läsa det som hon har skrivit. 
     Den här boken handlar om Laurel som blir vittne till en hemsk händelse i hennes tonår som mer eller mindre påverkar resten av hennes liv. När hennes mamma ligger för döden bestämmer hon sig för att söka svar på gåtan som leder oss tillbaka till 1940-talet och hennes mammas ungdom och Morton beskriver denna tid vackert, uppmålat och fantastiskt detaljerat, nästan så som hon levde själv under den tiden. 
     Kate Morton och jag har ett gigantiskt gemensamt intresse vilket är att försöka rätt på gåtor och hemligheter som gömmer sig i historien. Hon verkligen älskar familjehistorier och jag misstänker starkt att hon är en galet besatt släktforskare när det gäller hennes egen släkt. Hon älskar gamla foton och att utläsa vad som föregår i dem och hon älskar allt som har med det förra sekelskiftet att göra. Att få ta en fika med Kate Morton skulle vara helt underbart. Vi skulle aldrig ha slut på samtalsämnen. Fast om vi återgår till boken så tycker jag att den är helt fantastisk även om den kanske inte riktigt lever upp till The distant Hours. Fast vad gör väl det. Hon har återigen lyckats skriva en bok som fångar mitt intresse, är helt beroendeframkallande och som jag hade stäckläst med sina 600 sidor om det inte hade varit så att jag faktiskt har ett övrigt liv också. Jag älskar Kate Mortons böcker. Så enkelt är det bara.

13 kommentarer:

  1. Jaha, ja... *lägg till Kate Morton på vill-läsa listan*. Check.

    SvaraRadera
  2. =) Ja, det är lite kluvet det där att hon skriver så brutalt tjocka böcker.:) Åh ena sidan är de så bra att man ju vill att de ska vara länge när man läser, åh andra sidan blir det att man läser mer sällan för man behöver mer tid för dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha visst är det! Fat det är lite skönt att läsa dem mer sällan tycker jag. För då räcker de längre :D

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  3. Jag läste just The Distant Hours, men på svenska. Dags att läsa Morton på originalspråk kanske. Det är rätt lättläst trots omfånget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh jag har knappt hunnit läsa bloggar på ett tag så har missat om du har skrivit om den men ska in och kika hos dig nu. Jag har hört att översättningarna är sådär. Har bara läst henne på engelska själv men är väldigt förtjust i hennes språk :)

      Radera
  4. Jag läser också en bok skriven av henne just nu och det är min första läsupplevelse av hennes böcker. Lite rörigt kan jag tycka att det blir när hon hoppar fram och tillbaka i tiden och mellan olika huvudpersoner. Men boken tar sig nu och jag tror att jag kommer att läsa fler av hennes böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag det kan vara lite rörigt i början av hennes böcker. Ibland snurrar jag till det för mig och vet inte riktigt vem hon pratar om men sen tar det sig alltid och då är man fast :) Läs dem inte för tätt bara. För de liknar varandra rejält, hehe. Men hon är lika bra ändå :)

      Radera
  5. Jag har precis läst Den glömda trädgården. Det är min första Kate Morton och den gav mersmak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart! Min favorit är The Distant Hours men alla är nästan lika bra :D

      Radera
    2. Den har jag precis köpt. Ska bli spännande.

      Radera
    3. Jaaa :D Hoppas du gillar den lika mycket som jag!!

      Radera