lördag 11 juni 2011

The Summoning av Kelley Armstrong. En beroendeframkallande plåga

Den här boken börjar så bra. Vi har en femtonårig tjej med uppenbara, vad vi först tror, är psykiska problem. Hon ser nämligen spöken. Sen hamnar hon, som heter Chloe på mentalklinik och träffar andra tonåringar med andra, vad vi till en början tror, är psykiska problem men sedan visar sig vara någonting helt annat. Boken är bra skriven, spännande och fantasirik.
     Sen på ungefär mitten av boken så händer det någonting. Eller rättare sagt så händer absolut ingenting med karaktärerna. För hur mycket än karaktärerna borde utvecklas tillsammans med handlingen så stannar de kvar i sina stereotyper. Chloe är snäll hela tiden mot alla. Även mot den karaktär som tidigare slagit ner henne med en tegelsten och lämnat kvar henne i en mörk källare. Den karaktär som är bitchig är bitchig och ironisk hela tiden. Den karaktär som är sur är sur hela tiden och så fortsätter det. 
     Det här irriterar mig så till den grad att jag efter tre fjärdedelar avskyr karaktärerna. Ändå kan jag inte sluta läsa. För jag vill veta hur det går. Så jag fortsätter läsa och avsky hela vägen till slutet. Då författaren avslutar med en cliffhanger och jag vill bara skrika rakt ut av ilska. För vi det laget är det bara plågsamt och jag hatar karaktärerna. Jag skulle vilja ta tag i dem, skaka om dem och läxa upp dem. Jag vill aldrig mer se dem, bara gå vidare till någonting bättre. Fast jag vill också veta hur det går. Jag MÅSTE få veta hur det går!
     Det fanns vid det här laget bara en sak att göra: genast ta tag i nästa bok och få plågan överstökad.

Författare: Kelley Armstrong    ISBN: 9780061450549     Förlag: Harper Collins     Bandtyp: Ljudbok       Språk: Engelska   
Kan köpas här och här

3 kommentarer:

  1. Det verkar väldigt jobbigt, men jag förstår vad du menar =)

    SvaraRadera
  2. Det låter lite som självplågeri, men jag läser själv en riktigt dålig chic lit-sak just nu som jag ändå måste få se hur den slutar, så jag förstår. Det jobbiga med min bok är att jag korrläser mer än läser.

    SvaraRadera
  3. Visst är det jätteirriterande när man läser enbart för att få komma till slutet och inte för att man tycker om boken. Vanligtvis har jag inga problem med att lämna en bok mitt i men det här gången tog min nyfikenhet i överhand.

    K-L: Fy vad trist det måste vara att korrläsa en bok som man inte tycker om. Tur ändå att du vill veta hur den slutar. Annars måste det verkligen vara rena rama självplågeriet.

    SvaraRadera