fredag 10 juni 2011

Ju fortare jag går, desto mindre är jag. Eller med kufig tant i Uruguay.

140 sidor har den här boken. Det var faktiskt den enda anledningen till att den fick följa med mig på min dagstur till Uruguay i onsdags. Det var inte så att jag inte ville läsa den. Tvärtom sparar jag på mina "riktiga" böcker, de med omslag och papper, till speciella tillfällen. Uruguayresan var visst den här bokens speciella tillfälle. Jag ville ha med mig en bok som jag kunde läsa ut under dagen.
     Jag tror inte det går att skriva en sådan här bok om man inte har en liten Mathea Martinsen i sig. Jag tror faktiskt att det praktiskt taget är omöjligt och jag misstänker att kanske Kjersti Annesdatter Skomsvold då är en av mina själsfränder i livet. Jag tror nämligen på att vi har ganska många sådana. Människor som förstår ens små konstigheter och sociala eller asociala knepigheter. För jag känner så igen mig i Mathea Martinsen. Fastän jag är mycket mer en lightversion. 
     Marthea Martinsen är nämligen helt asocial. Och Mathea tänker nästan bara på döden. När den kommer inträffa och hur den kommer inträffa. I boken följer vi Matheas tankar och hur hon vill lämna avtryck efter sig innan hon dör. Mycket mer än så är det inte. Det kanske låter tråkigt men det kan jag garantera att det inte är. För det här är en av de roligaste böcker som jag läst på länge och samtidigt en bok som gör så ont att läsa. Det är just därför som jag tror att det är omöjligt att skriva en sådan här bok om inte små delar av tankarna redan finns där. För den är så fantastiskt underbart och klockrent skriven. Att jag fick den här boken som gåva, redan läst och recenserad, passar så bra in på boken i sig. Nu bara längtar jag till att i min tur få ge den till någon som jag vet kommer älska den lika mycket.    


Författare: Kjersti Annesdatter Skomsvold 
ISBN: 9789186634018
Förlag: Gilla Böcker 
Bandtyp: Inbunden   
Språk: Svenska   
Antal sidor: 140

Kan köpas här och här 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar