Kretsen av Maggie Stiefvater (En kortisrecension)

Tänk vad jag inte var sugen på att läsa den här boken. Enbart för att jag inte blev så förtjust i Maggie Stiefvaters tidigare bok Shiver som jag aldrig fastnade för. Att jag bestämde mig för att läsa den här boken skedde egentligen bara av en slump då jag befann mig i en liten läsvacka och vill ha någonting lättläst. Och man kan säga att det var tur att jag befanna mig i den här läsvackan för Kretsen, eller The Raven Boys som den heter på engelska fastnade jag rejält för.

     Boken handlar om Blue vars hela familj förutom hon är synska. Den enda kraft hon har är att förtydliga hennes familjs synskhet genom att vara i närheten. Blue är nämligen lite som ett batteri. Hon tillför energi till sin omgivning. Samtidigt som vi får lära känna Blue och hennes minst sagt underliga familj så får vi även lära känna the Raven boys. Det är fyra killar som går på ett internat i närheten och som har det underliga intresset att forska om en legend som ligger sovandes långt innen i skogen någonstans. Så möts Blue och killarnas vägar och deras jakt på det underliga och det mystiska fortsätter tillsammans.

     Detta är minst sagt en underlig bok. Jag fastar på första sidan och sträckläser den men samtidigt som jag känner att det är svårt att komma bokens gestalter inpå livet. Eller rättare sagt, jag förstår inte så mycket till att börja med. Fast det gör ingenting för jag tycker så mycket om den här boken ändå. Religionsvetaren inom tokmyser nämligen i jakt på legender, spöken, mystiska väsen och i jakten på energilinjer. Jag köper det rakt av. Så jag kommer absolut läsa fortsättningen som kommer ut nu i höst. Helst med en gång.

Fler som läst och gillar är: Elisabeth, Skuggornas Bibliotek, Vargnatts Bokhylla och Oanade Sidor.

Nej, jag ger upp nu

Jag hade så stora förhoppningar för den här boken. Därför sparade jag den till ett bra tillfälle då det kändes helt rätt att läsa den. Kritiken för boken var över förväntan och förväntansfullt öppnade jag bokens första sidor för någon dag sedan. Fast nu har jag läst lite mer än hundra sidor av Maggies Stiefvater´s Shiver och ger upp. Jag kommer bara inte in i den här boken. Jag tycker att både Grace och Sam är tråkiga och det finns ingen riktig energi eller glöd emellan dem. Att Grace är den initiativtagande och starka i relationen gillar jag men historien är för mig inte trovärdig eller på något sätt realistisk. Med realistisk menar jag fiktionsrealistisk och inte verklighetsrealistisk och för mig är det någonting som är väldigt viktigt. Jag vill inte bara kunna tro på att en historia är sann, jag vill även kunna bli övertygad om att detta skulle kunna vara min verklighet. 

Men nej. Det här är så trist och platt att jag bestämt mig för att lägga den åt sidan och istället ägna mig åt Alla själars natt av Deborah Harkness, en bok som har fått både bra och dålig kritik men som jag har varit sugen på ett bra tag.
        Jag är lite ldesen över att jag och Shiver inte fungerade tillsammans. Kanske återkommer jag en annan gång då jag kanske är mer mottaglig men som det ser ut nu så kommer det i så fall dröja länge.

Läser just nu...

...och det går förvånansvärt trögt faktiskt. Jag som annars brukar sluka böcker om hårförklädda djurmänniskor. Vet inte om det är för att jag kanske är i fel målgrupp eller för att jag har en hel hög med spännande böcker som ligger och väntar. Jag ger den femtio sidor till och om jag inte älskar den då så ger jag nog upp och ger mig på någonting annat läskigt istället.