Mastodontbokens fantastiska fortsättning!

Det tog ett bra tag innan jag gav mig på att läsa den här boken men nu så här i efterhand är jag verkligen glad att jag väntade så på pass länge. Jag älskade verkligen The Passage (Flickan från ingenstans) och hade som alla andra extremt höga förväntningar på denna. Tack och lov blev jag inte besviken alls.

     Precis som i The Passage så tyckte jag att boken var lite trög i början och det var inte förrän jag läst en tredjedel som jag tyckte att det riktigt tog fart. Vi får tillbakablicka på vad som har hänt först genom en genialisk liten biblisk text men även sedan berättad på ett väldigt skickligt vis genom nya bekantskaper. Sedan träffar vi även de gamla bekantskaperna men rent generellt är det väldigt svårt att förklara vad som händer i den här boken förutom att jag tycker väldigt mycket om den. För det händer så mycket. Cronin skriver som vanligt väldigt maffigt och storartat och det var roligt att se att översättningen höll så bra hela vägen.
     Det enda som jag har haft svårt med gällande den här boken är att den har varit så svår att sätta sig ner att skriva om. Jag misstänker för att det är för att det händer så otroligt mycket och att det är mer en litterär resa vi får vara med om istället för bara en berättelse. Så jag tycker istället att ni får läsa den rätt och slätt istället för att jag ska berätta om den. Ni får helt enkelt lita på att boken är bra och att ni kommer gilla den. För gillade man den första jag då kommer man helt klart gilla den här. Justin Cronin är verkligen en helt fantastisk författare.

Rec.ex Norstedts

Överdoserar postapokalyps!

Just nu läser jag Världskrig Z som jag velat läsa jättelänge men helt hade glömt av att jag hade fått som e-bok av Modernista för längesedan. Fast så här lagom till att filmen kommer ut så kan det passa kanske med en läsning och en recension av den. För er som inte har läst den så är den riktigt bra och berättas genom intervjuer med olika människor över hela världen vilket gör att den känns både verklig och blir väldigt otäck emellanåt. Sedan såg jag igår Warm Bodies filmen (japp innan jag läst boken) och hade fått för mig att den skulle vara lite fjantig. Istället satt jag och skrattade högt och gillade den starkt även om det inte direkt var väldens bästa film. Sen gillar jag också skådespelaren Nicholas Hoult och har gillat honom sedan hans prestation i About a Boy för sisådär hundra år sedan.  Så jag överdoserat zombisar nu. Och postapokalyps. Sen har jag även Cronins De första tolv som jag ska hetsläsa därefter. Och sen vill jag läsa vampyrböcker. Jag ni kanske märker att jag har hamnat i något slags postapokalyps/zombie/vampyr-behov för tillfället. Underbart är det i alla fall.

Trailern till Warm Bodies. Men en varning dock: ser ni denna har ni nästan sett hela filmen, bara så att ni vet.