Utifall ni undrar...

Så är det mycket nu. Så kör en liten pausbild här och hämtar andan så jag kan komma tillbaka härligt skrivsugen. Eller när jag saknar er och bloggen för mycket. Vilket är allra troligast!

Hardcore metal och katter - går alldeles utmärkt ihop

Alltså hur fin är inte den här boken? En hel bok dedikerad till hardcore metal musiker och kärleken till deras katter. Det är nästan så man bara är tvungen att ha den här boken i hyllan hemma. Vill ni se flera fantastiska bilder från boken så kan ni titta här. Jag älskar de här bilderna!

Bilden kommer härifrån.

Här blir det banne mig inget påskekrim

Nej här är det ensamma hjärtan, hemlösa hundar och postapokalyps som tar upp min lästid för tillfället. Sen lite spökresearch och spökläsning på det så är min påsk helt perfekt! För här är hösten på ingång med stormsteg så då känner jag att det är mer behövligt med höstläsning istället för påskekrim. Ni vet, krypa upp i soffan under filt och bara mysa. Det är lite konstigt att ha påsk under hösten men ändå helt ok.

  

Promise not to tell

Det är någonting med Jennifer McMahons böcker som är lite magiskt. Först och främst är det omslagen. Dessa vackra omslag med barn som gör att man bara VET att man kommer älska den här boken men sen är det även att hon alltid leker med det övernaturliga i sina böcker. Läsaren vet aldrig vad som är sant och vad som inte är sant och historien tar ofta flera rundor. 

     Kate Cypher, en 41-årig skolsyster blir tvingad att åka till sina hemtrakter för att ta hand om sin mamma som har Alzheimers. När hon väl är tillbaka blir en unga flicka mördad och Kate dras in i en mordhärva samtidigt som alla hennes gamla hemligheter som hon helt försökt glömma dyker upp ur garderoben. 

     Den här boken är ljuvlig. Inte riktigt lika bra som Dont breath a word som tog andan ur mig men bara härligt ljuvlig. Den är heller inte perfekt då jag listade ut slutet innan jag läst halv boken mer eller mindre men ändå sådär myspysig och spöklig som man vill ha mörka höstkvällar som vi har här i Argentina nu. För jorå, det spökas hejvilt i den här boken och det är ganska så läskigt ibland faktiskt. Men mest av allt är den här boken mysig och ljuvlig och jag är glad att jag har flera av Jennifer McMahons böcker kvar att läsa.

     Vill nu kika in på McMahons trevliga hemsida så tryck på bilden.

    

Ingen födelsedag utan bokköp

Nej det går inte fylla år utan bokköp. I det lingonhjärtska hemmet ges aldrig bort några böcker på grund av att bara jag vet vad jag vill ha men däremot så köps det böcker för födelsedagspeng som trillat ner. Så det blev allt ett litet bokköp i år också när jag fyllde år igår. Och det bästa (farliga) med kindlen är att det går så fort att klicka hem dem. Så klicketiklick så hittade The Faith of Mercy Alban av Wendy Webb hem till mig och kvällen var räddad med bok och bubbel.

     Tack mamma!

Att fastna emellan böcker (Det stora ilandsproblemet)

Ni vet den där känslan. När man har läst färdigt en bok som man tyckte väldigt mycket om och ställer den ifrån sig. Då boken har varit så bra att det känns som om att vad man än påbörjar som kommer det falla platt även om man har en massa böcker olästa som man vet att man kommer älska. Den där känslan kan hålla i sig i flera dagar för mig ibland. I vanliga fall kan jag påbörja en bok direkt efter att avslutat en annan men ibland när man har läst en bok som man VERKLIGEN tyckt om, ja då går det bara inte. I alla fall, där befinner jag mig nu efter att jag har läst ut Promise Not to Tell av Jennifer McMahon som var underbar men som inte var den absolut bästa bok jag läst men som ändå lämnade ett stort hålrum efter sig. Så nu vet jag inte vad jag ska läsa för allt jag plockar upp och påbörjar känns lite trist och grått i jämförelse. Visserligen har jag två av hennes böcker olästa här i hyllan men dem vill jag ju spara på ett tag. Till råka på allt har jag bara fyra avsnitt kvar at Breaking Bad och det är riktigt illa faktiskt. 

     Så som sagt, där befinner jag mig nu. I sorg över att boken är slut och att jag inte kan påbörja en ny och i total ångest över att världens bästa serie kommer ta slut när som helst. Det är tur att det är fredag och att jag fyller år på söndag. Och det är tur att jag har bubbel på kylning i kylen. För ibland kan de allra minsta av ens problem kännas så enormt stora. 

När sista avsnittet av Breaking Bad är avklarat då dör jag

Jag har läst väldigt lite i bokbloggsvärlden av vad jag anser är världens mest fantastiska TV-serie. Det kan ju vara för att den inte är baserad på en bok men hallå! Vart är ni Breaking Bad älskare? 

     Breaking Bad handlar om kemistläraren Walter White som blir diagnostiserad med obotlig lungcancer och som börjar producera drogen meth för att kunna försäkra sig om att hans familj har det ekonomiskt bra när han dör. Han tar kontakt med en gammal elev och missbrukare Jessie Pinkman och så tar de med oss på en resa som kommer ge mig stora abstinensbesvär när den väl är över. Det bästa med den här serien är hur fantastisk bra manusförfattarna är. Karaktärerna utvecklas genialiskt och skådespelarna är helt otroliga och historien! Herrejösses så bra! Den här serien är så bra att jag inte har några ord för det men det jag kan säga är att det här är faktiskt den bästa serie som jag någonsin sett. Fast det jag tycker det säger en hel del om en serie om de kan ägna ett helt avsnitt åt att döda en fluga och det fortfarande är bara helt underbart. 

     Så om ni har Netflix och inte har sett den här serien. Se den! För bövelen!

Mvh/

Från en som precis tog en fikapaus i femton minuter och bara pratade Breaking Bad.  

Otroligt läskiga saker som barn har sagt

Jag håller på med en liten undersökning för tillfället. Eller en ganska stor sådan egentligen som tar ganska mycket av min tid och en del av det är att hitta övernaturliga saker som människor varit med om. Och det finns en hel del att läsa om vill jag lova så jag sitter här under kvällar och helger och skrämmer upp mig själv. Jag gillar att bli skrämd men jag är ganska så lättskrämd och något av det läskigaste som finns enligt mig är spökbarn eller när barn säger ganska så läskiga saker och i veckan skickade min likaså spökälskande vän en länk till mig. Om ni också tycker att spökbarn eller sådant som barn kan säga som har att göra med övernaturligt att göra är riktigt läskigt, så ska ni INTE gå in här och läsa vad barn har sagt. 

För om man inte varit mörkrädd innan så kan man bli det nu helt klart...

Flowers in the attic - Filmen

Inte nog med att det kommer ut en film om Lizzie Borden nu 2014 och The Thirteent Tale i december 2013, även den här filmen kommer ut i år med Heather Graham i huvudrollen. De stora skandalernas bok nummer ett, som jag läste och gillade väldigt mycket. Nämligen Flowers in the Attic. Den här måste jag bara se.

 

Den där månadsrapporten ja...

Jag kom av mig med månadsrapporterna när jag bloggade på LitteraturMagazinet. Jag kom även av mig med att lista upp vilka böcker som jag läst under 2014 och sitter nu här och försöker få ihop en lista på vilka böcker som jag läst. Ska jag vara ärlig så känns det ganska så jobbigt att helt plötsligt inte ha koll. Nästan lite snudd på panik faktiskt. 

     Och hur gick det med mars månad då? Jorå, om man ser till hur många avsnitt av Breaking Bad jag har sett så är det nästan hela serien. Några avsnitt av Medium som jag älskat med fantastiska Patricia Arquette (grymmaste skådisen i världen) har jag också lyckats se och sen har jag blivit lite smått beroende av den störtfjantiga superamerikanska spökjägarserien Ghost Adventures. Otroligt fånigt men ganska så härligt läskigt! Så mycket läsande har det inte blivit av. Bara två små rackare. Damn you Netflix. Damn you!

Lästa böcker mars 2014

Rörgast av Johan Theorin

The tale of Halcyone Crane av Wendy Webb

Känner ni peppen?

Ljuvlig!

Jennifer McMahon är världen bästa författare. Tänkte bara tala om det. För ÅÅÅÅÅÅH vad Promise not to tell är bra!