Belinda Bauer alltså! Jag är så galet förtjust i hennes väldigt annorlunda deckare som aldrig upphör att förvåna mig. För om man har läst mycket deckare så är det så lätt att känna igen de där gamla vardagliga deckarmönstren som alltid återkommer i en vanlig deckare. Bauer däremot skriver på något sätt baklänges och ifrån perspektiv som man som läsare inte förväntar sig och det är det som gör henne till en stor favorit hos mig. 
Jag älskar det här omslaget! Kanske just inte för själva omslagets skull men vad för det ser ut att innehålla. Bara av att titta på det här så ser jag framför mig hur jag har dragit upp benen i soffan med ett glas vin och bara njuter av en generationsberättelse som tar oss tillbaka i tiden då livet var så annorlunda mot det liv vi lever här i dag. Och i väntan på min författarfavvo av dem alla, Kate Morton, så har jag hittat Katherine Webb. För WOW så bra det här är!Så här går det till: Varje person som blivit taggad får 7 filmatiseringar baserade på böcker som man sedan ska sätta en passande gif till baserat på vad man tycker om just den filmatiseringen. Filmerna kan vara sådana som är gamla, nya eller sådana som inte ens blivit släppta än (bara fantasin och förmågan att googla sätter gränserna!). Varje person som blir taggad får sedan tagga 5 personer och ge dem 7 filmatiseringar. Lycka till!Själv utmanar jag ingen heller men längst ner kommer en lista med sju filmatiseringar av böcker så vill ni får ni gärna hoppa på. Själv låter jag bilderna få tala sitt tydliga språk.
Alex Marwood kan verkligen konsten att skriva om väldigt obehagliga teman. Onda Flickor som kom ut förra våren handlade om barn som dödade barn och denna gången skriver Marwood om ett tema som också minst sagt berör läsaren. Fast på ett helt annat sätt. Och jag som var väldigt förtjust i Onda Flickor är faktiskt till och mer lite mer förtjust i denna. Däremot tog det ett bra tag för mig att ta mig igenom boken. För fy sjutton vad obehagligt och otäck den är. Jag kan också förstå varför Stephen Kings blurb står på omslaget till den här boken för Granne med Döden påminner mig lite om Kings skrivande när det är som otäckast. Och det säger inte lite det!
En helt ny deckare av en för mig helt okänd författare dök upp hemma hos mig för ett litet tag sedan från Modernista. Otroligt trevligt tyckte jag som dessutom var väldigt sugen på en ryslig deckare. Och när man kallar Flickoffret av James Oswald för ryslig så gör man helt rätt. 
En bok som handlar om böcker och gamla brev. Vem kan motstå det om man är boknörd och faktiskt älskar att läsa gamla brev som finns kvar till eftervärlden som ett avtryck i historien. Själv sparar jag på gamla brev som jag hittat från min släkt. Jag har brev som går tillbaka till i början på 1900-talet och på något vis är det som att för ett ögonblick få titta in i historien hos människor som är ens familj. Att få se hur de tänkte och levde, hur deras relationer var och hur vardagen såg ut. Så självklart drogs jag som en mal till en lyktstolpe på natten när jag upptäckte boken Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters. 
En av de böcker som dök upp på listan ovar boken The Secret of Crickley Hall av James Herbert. Och nu undrar jag lite försynt: HUR I HELA FRIDEN HAR JAG KUNNAT MISSA DEN HÄR!!!! För inte bara verkar boken helt fantastiskt härlig och otäck utan den finns även som miniserie i tre avsnitt av BBC. Själv ska jag nog ge mig den här i julklapp. För tänk er 600 sidor av detta:
Kanske är det allt du behöver veta eller We were liars som boken heter på engelska av E. Lockhart har nog varit en av vårens mest hypade böcker. Kanske till och med en av årets mest hypade böcker än så länge för hurraropen har varit många. Självklart var det en stor anledning till att jag nästan slängde mig över boken när Lavender Lit nu idag släpper boken på svenska men slängde mig över den med ganska så halvhöga förväntningar faktiskt. Anledning till det är att ju mer hypad en bok är ju mer sparkar jag liksom lite bakut. Och tack och lov att jag är en sådan där motvallskärring för det hjälper mig ofta när jag läser hypade böcker. Plus att jag också då sällan läser om vad boken handlar om innan utan vet inte ett jota om boken när jag väl påbörjar den. Jag går in med en sådär förväntansfull och nollställd attityd och kommer ut på andra sidan helt glad och lycklig.
Dagen börjar snurrigt som tydligen är normalt när man bär på lingonkartar men som är vansinnigt otrevligt så nu ligger jag i sängen i morgonsolen med vitt kaffe och rostat bröd och massor av dulche de leche. Bra bok har jag i allafall i händerna och dagen ska ägnas åt den, åt att fota ugglorna och plantera om plantor i trädgården. Och hoppas på att jag slutar känna mig full såklart. Hoppas ni har en "nyktrare" söndag med hög mysfaktor!
En hälsning till er på bokmässan: Precis så här föreställer jag mig att det går till just nu
Här sitter jag på jobbet och läser om räkmackor och författarintervjuer, lyxsviter, Bokhoramingel och mässtress och känner mig allmänt lite blue för att inte lilla jag också får trängas, mingla och smutta på vin på årets allra största händelse. Vilket skitöde att bo i tjottahejti. För jag vet att ni har jätterolig just precis nu, att ni kånkar på bokfyllda väskor stora som lastbilsflak och att ni mingar. Och som ni mingar. Till höger om er har ni säkert fått span på en författare och till vänster sprutar mingelvinet ur en gigantisk fontän där människor trängs för att fylla på sina tomma glas och för att mingla lite extra med alla fantastiska bokbloggare. Sen har ni på er de allra vackraste kläderna med juveler dinglandes runt halsen och öronen. Slipsen har halkat lite på sned och kavajen hänger över armen. Ni har det rödaste läppstiftet, de blankaste herrskorna och ni pratar böcker. På ett sådant där gudastrålande vis som bara boknördar kan. Strålkastarna tindrar som tusentals stjärnor i taket och snart, alldeles snart börjar livesändningen av Babel och ni kommer alla skutta dit i glada hoppsansteg med vinet i handen och med höga förväntningar. Väl där kommer ni skratta tillsammans och njuta av högtalarnas ljuvliga gnissel medan ni samtidigt redan planerar nästa författarträff, bokinköp och minglande.
Precis så tänker jag mig att ni har det. Så där alldeles underbart och ljuvligt och fantastiskt. Och visst måste jag ha rätt? Visst är det precis sådär perfekt som jag har tänkt mig med gyllene salar och guldgraverade bokomslag? Jag hoppas ni alla njuter av det. Precis som jag tänker mig att ni gör.
När jag fick reda på att Simona Ahrnstedt skrivit en ny bok blev jag oerhört glad och faktiskt lite nervös och orolig. För jag var och är fortfarande så otroligt förtjust i hennes tidigare romance-historiska böcker så när jag fick reda på att hon skrivit en bok vars handling är placerad i nutid blev jag osäker på om jag skulle gilla det lika mycket som innan. Just för att hennes tidigare böcker har varit en sådan härlig flykt från verkligheten, böcker som man kan gräva ner sig i soffan med och bara underhålla sig med och det var svårt för mig att föreställa mig hur det skulle kunna vara möjligt att uppleva samma känsla med en bok som handlar om vår vardag idag. 
Idag blir mycket slapp och lite städning då regnet hänger i luften och ugglorna kurar tätt tillsammans helt uppfluffade och söta. Vill ni se det fina paret så är ni välkomna in på mitt instagramkonto som ni hittar längst upp på bloggen. Igår läste jag ut En enda natt och planen idag är att läsa ut Sophies historia då jag råkade påbörja fyra böcker häromdagen. Så mycket mer än så blir det inte idag som tur är. Det är ju ändå söndag!
Solen skiner, pannkakorna befinner sig i magen, frukträden blommar och ugglorna kuttrar tätt tillsammans på en trädgren. Det är svårt att vara sur en sådan ljuvlig söndag som denna. Dagen kommer nog spenderas med Simona Ahrnstedts bok En enda natt och till att dricka kaffe i vårsolen. Större planer än så har jag inte idag. Hoppas ni själva har en ljuvlig dag med eller utan aktiviteter.
Tydligen är det så att om man har en lingonkart växande i magen här i Argentina så måste man göra en herrans massa konstiga undersökningar som man absolut inte gör i normala fall i Sverige. Säga vad man vill om Argentina med fantastisk läkarvård har de. Har aldrig varit så genomstuderad i mitt liv sedan jag kom hit. Så nu sitter jag i ett laboratorium och får hänga här i två timmar. Ska jag vara ärlig så är det faktiskt riktigt trevligt för har världens bästa sällskap. Är helt galet kär i Claire och James och så glad över att jag helt hade missat de här böckerna innan. Fantastisk fluffig underhållning!
En enda natt av Simona Ahrnstedt dök först upp här hemma och har redan börjat smygläsa lite i den. Visste heller inte att Simona Ahrnstedt skulle komma ut med en ny bok så det här var en helt fantastisk överraskning. Nytt om denna bok är att den handlar om nutid vilket gör mig lite nervös över att läsa den då jag älskar hennes historiska böcker men är galet peppad på att läsa den ändå. Den här boken släpps idag utifall ni är lika sugna på den som jag.
Den andra boken som dök upp och som jag vet är väldigt hypad är Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Jag är väldigt sugen på den här boken. Inte för att den har blivit så omskriven utan för att jag misstänker att den erbjuder det jag behöver som bäst just nu. Nämligen litteraturfluff. Den beskrivs nämligen så här på förlagets hemsida:
Noveller har egentligen aldrig riktigt varit min grej. Jag gillar när böcker är riktiga böcker och tycker ofta att noveller kan kännas avhuggna och för korta. Vill liksom alltid ha mer. Men sedan finns det såklart undantag. Stephen King till exempel är en jäkel på att skriva noveller och när Fruktan kom ut med novellboken som heter Stockholms Undergång så kunde jag inte låta bli att slänga mig över den.Kom hem igår från en veckas semester på varma och härliga breddgrader så är lite jetlagad och trött. Därför har det också varit lite tyst härifrån. Här har det trillat in lite härliga rec.ex som jag kommer berätta mer om men den största nyheten som jag har just nu är att Ms Featherball (som vi nu vet att det är) har under tiden som vi har varit borta skaffat sig en partner. En riktigt fluffig rugguggla som håller henne sällskap hela dagarna. Så vi är överlyckliga här hemma för nu blir det garanterat tillökning av minst 3 små fluffiga ugglebollar här i trädgården. Sen har även våren landat och persiko- pommon -och citronträden blommar här för fullt. Ibland känns livet alldeles extra lyxigt. Hoppas att ni själva har en lika underbar söndag.
Neil Gaiman har ett alldeles unikt sätt att skriva på. Han har en förmåga att skriva för alla åldrar på ett alldeles magiskt sätt samtidigt som det är lika otäckt för barn som för vuxna. Oceanen vid vägens slut är ett litet mästerverk av skräck, magi och barndomsminnen och det här är helt fantastiskt bra. Och otäckt! För det finns scener i den här boken som jag läste mellan fingrarna. Som jag nästan ville hoppa över och bara önskade tog slut fast ändå inte för att det var så otäckt och bra. 
Det här är en bok som mer eller mindre hela världen har läst och som har fått väldigt blandad kritik. Berättelsen handlar om Quentin som är kär i sin otroligt coola barndomsvän och granne Margo men umgås i en helt annan umgängeskrets. En kväll kommer dock Margo och knackar på hans sovrumsfönster och han får vara med om ett äventyr som han aldrig i hela sitt liv hade fått uppleva utan Margo.
Arla söndagsmorgon med frukost i sällskap med John Greens Pappersstäder som inte ville vara med på bild. Men trevligt är det! Och bra start på en dag som ska ägnas åt att måla möbler.
Och undrar ni vad ugglan Mr. Featherball gör så står han utanför sitt lilla hål och lever upp till sitt namn. Idag är det nämligen nollgradigt här och då hjälper det tydligen att blåsa upp sig till en stor dunboll.
Och så skruvade Jennifer McMahon upp stämningen rejält. Inte för att Jennifer McMahons tidigare böcker inte har varit stämningsfulla men den här har något visst precis som den näst senaste boken hon skrev Don´t Breath a Word. Det är mörkare, lite smutsigare och de övernaturliga inslagen är tilltalande, vackra och för mig fullkomligt trovärda. Den här gången har också McMahnon vågat att ta i lite när det gäller de övernaturliga slagen. Innan har det känts som att hon hållt tillbaka och inte riktigt vågat fullt ut även om om alla hennes böcker är fantastiska.
När jag läste Sonya Hartnetts bok Torsdagsbarn för ganska så länge sedan nu så blev jag fullkomligt upp över huvudet kär i hennes sätt att skriva. Hennes språk är flytande och lite poetiskt och hennes gestalter är minst sagt komplexa då man faktiskt inte har en aning om vad man egentligen tycker om gestalterna. Så fantastiskt uppfriskande och härligt! Nu när jag läste hennes bok Kungens Barn så fick jag exakt samma känsla. Jag har markerat stycken i boken där jag nästan fått rysningar av hennes underbara språk och själva berättelsen är vackert beskriven och känns på något vis väldigt verklig. Gestalterna är återigen komplexa och ibland helt galet jobbiga och jag irriterade mig en hel del på en av gestalterna som är ganska så odräglig fast på ett bra vis. Så jo man kan lugnt säga att Sonya Hartnetts bok är väldigt speciella och underbara.Det var längesedan jag gjorde ett frukostinlägg så här en arla söndagsmorgon så här får ni ett med kaffe, rostade mackor med fikonmarmelad (måste skaffa ett fikonträd bums) och mjuk banan/choklad/ingefärakaka. Till det läser jag faktiskt om The Winter People. Vissa böcker är absolut värda en omläsning!
