söndag 31 juli 2011

En sådan där månadslista nu igen...

Sitter här och ser över vad som blivit läst i juli och blir ganska förvånad över att jag hunnit läsa så här pass många böcker, med tanke på att jag de första två veckorna knappt läste någonting alls. Det blev en hel del spöken den här månaden. Även lite vampyrer och ett helt gäng zombies. Den enda boken som inte faller in under kategorin övernaturligt är Porto Francos väktare. Vilket faktiskt var ett rent misstag att jag började läsa. Ett misstag som jag är väldigt glad över för den var riktigt bra. Saknas en del recensioner än så länge men de kommer så småningom.


Harry Potter av J. K. Rowling
The woman in black av Susan Hill
Oväntat besök på Star street av Marian Keyes
Roth & Ruin av Jonathan Maberry
Last sacrifice av Richelle Mead
Spirit bound av Richelle Mead
Porto Francos väktare av Ann Rosman
Ghost story av Peter Straub - nästan utläst
Collected ghost stories av M.R. James

The woman in black av Susan Hill

Det absolut bästa jag vet och som jag älskat sedan jag var liten är spöken. Uppväxt på landet och lite mörkrädd som jag är, låg jag ibland i min säng och lyssnade på knarret i huset. Totalt livrädd men ändå samtidigt lite förtjust. Vad skulle jag inte ha gjort för ett spöke i huset? 
     Därför blev jag så glad när jag för ett tag sedan var inne och tjuvläste Dark Places älsklingar för att sno åt mig lite boktips och hittade The woman in black av Susan Hill. En bok som jag hört talas om men helt enkelt glömt av. Snabbt som attan rusade jag iväg till min lilla konstiga favoritbokhandel och köpte den, sprang hem och läste ut boken på en eftermiddag. Besviken blev jag verkligen inte.
     The woman in black handlar om Arthur Kipps, en jurist med  kärleksfull familj som återberättar en händelse från när han var ung. Återberättelsen beskriver hur han då var tvungen i jobbet ta hand om ett dödsbo, mitt ute på kusten, utanför en by, någonstans i England samt vad som hände honom där.
      Den här boken innehåller allting som en riktig spökhistoria ska innehålla. Ett gammalt hus, kyrkogårdar, havsmist, konstiga ljud samt en dam i svart och jag myser, skräms och gömmer mig under täcket hela boken igenom. Den här boken är så bra att jag bara vill krama sönder den. Jag vet inte om jag tycker att den var sådär fruktansvärt skrämmande som många av er som redan läst den har tyckt men den skapar den där rätta känslan som jag ofta är ute efter i böcker men ofta inte får uppleva. En stämningsfullhet uppkommer genom kombinationen av magi och fantasi. En känsla som för mig är stark förknippat med barndomen. Det är också den där känslan som boken lyckas skapa som för mig gör den så genialisk.
     Nu har jag även läst på flera bokbloggar att denna bok ska filmatiseras med Daniel Radcliffe i huvudrollen och jag tror att han faktiskt kan göra sig riktigt bra i den här rollen även om han för de flesta är Harry Potter. Väldigt många barnskådespelare frigör sig förr eller senare från sina barndomsroller, växer upp och blir fantastiska skådespelare. Vem till exempel hade trott att Jum-Jum i Mio min Mio skulle växa upp och bli en Oscarsbelönad skådespelare? Så jag tror på Daniel Radcliffe. Däremot så tycker jag att man ska läsa boken innan filmen kommer ut. Om man vågar det vill säga.       

Andra som älskat är Bokomaten, Bokhora, Fiktiviteter och Calliope

fredag 29 juli 2011

Better World Books håller vad de lovar

Den eminenta och nyupptäckta bokhandeln lyckas med vad de flesta andra e-bokhandlar inte klarar av, att leverera böcker till Argentina. Tog lite över fyra veckor att få hit böckerna och min lycka är nu väldigt stor. Visst är böckerna lite använda men för 60 kronor, inklusive frakt tycker jag att detta är ett fantastiskt kap.  


Fredagsnöje - Klassikerlista från elib-biblioteket

Sitter här och tittar igenom elib-bibliotekets åttahundra-någonting romaner och har sammanställt en liten lista över klassiker som finns att låna helt gratis. Sådant sitter jag och pysslar med så här på fredagsförmiddagen.

August Strindberg Röda rummet
Robert Louis Stevenson Skattkammarön
Michail Bulgakov Mästaren och Margarita
Alexandre Dumas De tre musketörerna
Jane Austen Förnuft och känsla
August Strindberg Giftas
Robert Louis Stevenson Dr Jekyll & mr Hyde
Frances Burnett Den hemliga trädgården
Jack London Skriet från vildmarken
Arthur Conan Doyle Sherlock Holmes Äventyr – Volym 1
Moa Martinson Mor gifter sig
Herman Melville Moby Dick eller Valen
Jules Verne Jorden runt på 80 dagar
Marianne Fredriksson Skilda verkligheter
W. E. Johns Biggles i öknen
Victor Hugo Singoalla
Torgny Lindgren Bat Seba

torsdag 28 juli 2011

Bad, bubbel & världens sämsta bok.

Det bästa med att min inflammation fortfarande envisas med hänga sig kvar är att jag "tvingas" till att ta långa varma bad på kvällen. Så häromkvällen när jag tappade upp ett riktigt varmt bad mitt i vinterkylan så kom jag på att jag för ett ganska bra tag sedan hade köpt en klassisk chick-lit bok av Marian Keyes som skulle passa utmärk till det långa badet och det mousserade vinet som jag hade kvar från kvällen innan. Jag är inte direkt någon chick-lit fantast men då och då kan jag absolut tänka mig att läsa en och Marian Keyes går alltid hem hos mig. Sagt och gjort så hällde jag upp ett glas, hoppade i badet och tryckte på play (i och med att det var en ljudbok). 
     Fem minuter in i boken började mina tankar snurra ungefär så här: 
"Vad i hel-ete är det här för en jä-la skitbok? Vad f-n är det här för jä-la ande som helt plötsligt dyker upp? Men hur kan man skriva ihop sådana här dåliga och stereotyp karaktärer? Har jag verkligen tyckt om sån här skit innan?  
Och så där höll jag på tills jag gav upp och stängde av boken. Det här boken är så dåligt att jag blev riktigt arg. Fast i och med att jag faktiskt köpt skitboken och inte lånat så lyssnade jag lite till...för att sedan efter en tredjedel totalt ge upp. 

     Oväntat besök på Star street är för mig ett riktigt fiasko och jag vet inte om det var för att det övernaturliga inslaget är riktigt dåligt, om boken i sig i helhet är dålig, om jag är ovan att läsa engelskt skrivna böcker på svenska eller om jag inte är intresserad av Marian Keyes något mer. Vilket är konstigt för att jag alltid har gillat henne. Fast efter att ha läst en hel del gott betyg om boken hos många bokbloggare så har jag bestämt mig för att det är nog hos mig som problemet finns. Marian Keyes intresserar mig inte längre. Jag bryr mig inte om de personer som bor på Star street, hur de mår, jobbar med och pysslar med. jag struntar även i vad den där anden gör i huset. Som jag för övrigt tycker riktigt illa om.  
     Kanske så skulle boken kunna bli bättre längre fram i historien men jag orkar bara inte lyssna något mer. Så jag stänger av, lägger ner och packar ihop boken och letar rätt på någon annan lättlyssnad kärleksbok som jag kan ta med ner i badkaret. För den här boken gjorde mig bara arg. 

onsdag 27 juli 2011

Låten som enbart är gjord för boknördar...

Sitter här och lusläser den nyfunna bloggen för att hitta boktips och hittar det här...

På tal om starka kvinnliga förebilder i YA-litteraturen.

Sitter här och försöker få ihop en recension till The woman in black vilket går trögt. (För hur skriver man en värdig recension till någonting så fantastiskt bra?) Fast blev nu helt tillfälligt distraherad av ett bloggtips som jag fick av Miriam på Schitzo-Cookies´s bokblogg, nämligen en blogg som bara fokuserar på starka kvinnliga förebilder i YA-litteraturen. Bloggen heter Fierce heroines: Young women in YA fiction och skriver få men riktigt bra inlägg. För oss som gillar att läsa riktigt bra YA-litteratur är detta ett fantastiskt tips. Så här skriver bloggerskan om sin egen blogg och sina hjältinnor:

"What's my definition of a fierce heroine? A character who's primary motivations aren't centered around finding love or a man. A character who can do what the boys do, and not be judged for it. A character who can be feminine without being knocked on for it. A character who is flawed and imperfect, and has some serious growth within the story. A character who isn't shuffled off to the side and isn't just in the book to be The Girl in the ensemble. A fierce heroine doesn't have to be likable or the main character either."

måndag 25 juli 2011

Postapokalyptisk zombiehistoria för unga vuxna

Det finns vissa genrer inom litteraturen som vi alla undviker. Då menar jag inga speciella genrer utan genrer som bara intresserar oss mindre. Bokstävlarna belyste det för några dagar sedan då hon ifrågasatte varför så många i bokbloggsfären undviker science fiction. Själv älskar jag science fiction och allt som har med det att göra. Däremot har jag undvikit en helt annan genre som jag egentligen borde gilla, nämligen zombie-apokalyps litteraturen. Jag har inte riktigt förstått charmen med zombies för att de inte har skrämt mig. Efter att ha läst Roth & Ruin av Jonathan Maberry som Swedish zombie rekommenderade mig så förstår jag att jag har varit helt ute och cyklat. Apokalyptiska eller postapokalyptiska zombieberättelser ska inte skrämmas, de är vackra, sköna och hoppfulla. 

“Benny Imura couldn’t hold a job, so he took to killing.” Så inleder Maberry sin bok. Benny Imura är från början av boken en ganska irriterande, barnslig och jobbig tonåring som växer upp ett litet samhälle avspärrat från världen. Världen har nämligen cirka fjorton år tidigare infekterats av ett virus som förvandlar döda till zombier. Människoätande zombier. När det är dags för Benny Imura vid femton års ålder att skaffa sig ett jobb så ansluter han sig tillslut och mot sin vilja till sin zombiedödande storebror. Jag fullkomligt älskar den här historien. Älskar zombierna, postapokalypsen och de starka karaktärerna. Speciellt då de starka kvinnliga karaktärerna. Det finns vissa saker som jag irriterar mig på dock. Jag tycker att Maberry har försökt anpassa sitt språk till målgruppen som han skrivit till. Dialogerna är övertydliga och det känns som om man ibland får en moralkaka slängd i ansiktet på sig. Personligen tycker inte jag att böcker för unga vuxna ska vara för övertydliga. Det är inte treåringar vi har att göra med här utan vuxna människor. Det hade varit lite skönt om Maberry hade tonat ner lite ibland och jag sluppit känna för att skrika ut min frustration över att han för hundrafemtionde gången förklarat skillnaden på gott och ont. Nu har jag i och för sig inte läst hans andra böcker, så det kan vara så att det är på detta sätt som Maberry skriver. Oavsett så är detta ändå en bok som jag älskar och som får mig sugen på att läsa mer vackra postapokalyptiska zombieböcker.

Fantastiskt att komma över min zombielitteraturspärr bara sådär.

söndag 24 juli 2011

Potter saved my day...

Från det ena till det andra. Har ett tag haft rejäl skrivångest. Inte så att jag inte har kunnat skriva, för det har jag men det har gått så extremt långsamt plus att jag har inte vetat vilken ända jag ska börja på varje gång jag öppnar skrivmappen på skrivbordet. Så det har alltid slutat med att jag mer har suttit och pillat med layouten på manuset än någonting annat. Suttit och funderat på vad som är den bästa layouten samt vilka indrag jag ska ha för att manuset ska bli så lättläst som möjligt. För det är någonting som jag har lärt mig med tiden, layouten är minst lika viktig som innehållet. Nästa...
     I vilket fall som helst så löste jag det för ett tag sedan. Eller lättare sagt så löste Annika det åt mig på sin blogg Alkb.se i sitt inlägg om värdefulla tips för den som vill försöka bli utgiven. Efter att slaviskt ha följt den mallen som följde det inlägget så känner jag att jag har layouten klar. Visst kan det ändras senare men just nu behöver jag i alla fall inte tänka mer på det. Problem ett löst.


Sen det här med att det går trögt att skriva löstes igår när (Annika igen via twitter) länkade via Harper Collins en artikel om hur J. K Rowlings skrivprocess framskred. En fantastiskt bra artikel som beskriver hur Rowlings i sju år formulerade hela Harry Potter historien i sitt huvud innan hon ens började skriva. I och med denna artikel så förstod jag varför det går trög för mig att skriva. Min historia är inte riktigt färdigformulerad än. Det finns delar som jag inte riktigt vet hur jag ska utveckla eller hur jag ska lösa. Istället för att skriva den timman eller timmarna om dagen som jag lagt undan åt mig ska jag nu istället sätta mig och använda mig enbart av fantasin. Nu sitter inte jag här och påstår att det kommer hjälpa mig att skriva nästa Harry Potter, bara att min skrivångest totalt har lyfts från mina axlar. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Passande nog så är jag även mitt uppe i min första Harry Potter bok.




Ett inlägg till Norge

Har haft svårt att skriva ett inlägg i helgen på grund av, ja ni vet vad. Själv var jag passande nog på begravning i fredags när jag fick höra om attentatet i Norge. Det är svårt att försöka förstå varför sådant här händer. Hur det kan finnas sådana här galningar i världen. I de sociala medierna i helgen så har många frågat sig om världen har blivit galen eller vad som händer med världen när något sådant här kan inträffa. Vi blir chockade, ledsna, upprörda och sånt här får oss att tappa tron på mänskligheten. Jag som försöker förstå sådana här händelser inom mina religionsvetenskapliga studier, om varför det händer, hur det händer samt hur vi kan förebygga det, känner att jag inte alls är förvånad. Tyvärr är det så att det här är inte ens ovanliga händelser. De kommer bara i många olika skepnader. Det finns så mycket ondska i världen, det har det alltid gjort och det är någonting vi får leva med men det är inte ondskan som vi ska fokusera på. För jag personligen brukar alltid fokusera på de enskilda moraliskt goda och fantastiska människor som dyker upp vid sådana här tillfällen. I detta fall tänker jag på de campinggäster som hoppade i sina båtar på Utöya och rädda långt över hundra människor. De tyska campinggästerna som med sin båt lyckades plocka upp runt hundra människor ur vattnet helt själva. Det är alltid mot de här människorna som jag känner att jag behöver vända blicken. För att faktiskt inse att det finns så många fantastiska, goda och modiga människor i världen. Människor som riskerar sina liv för att rädda andras. Annars blir det här alldeles för ogreppbart och för svårt att förstå.

torsdag 21 juli 2011

Hur man kurerar en boknörd

De som tittat in här den senaste månaden kan nog knappast undgått att jag har varit sjuk en hel del med tanke på att jag klagat lite hit och dit. För några dagar sedan var jag så glad över att den månadslånga inflammationen var borta och studsade omkring här med en hel del överskottsenergi men sen igår vaknade jag med en dunderförkylning och nös mig till en nackspärr. Fast nu totalt vägrar jag att låta det tynga ner mig utan bjuder istället här på en förkyldningskur som fungerar utmärkt på boknördar. En kur som jag själv pysslar med just i denna stund. 

Så här går det till:

Kuren är uppdelad i två faser. Fas ett fokuserar på kroppen och huden. 
Tappa upp ett bad med badsalt och lavendel. Samtidigt som du gör detta hämtar du lite kaffesump från eftermiddagskaffet och 2 matskedar honung. Detta blandar du tillsammans och medan du väntar på att vattnet fylls i badkaret så skrubbar du ansiktet med denna gegga. Detta sköljs sedan av. Innan du lägger dig i badkaret så ska du stryka ut honung i ett tunt lager över hela ansiktet. OBS! Detta ska du enbart göra om du vill ha ett ansikte lent som en barnrumpa. Honung som ansiktsmask är helt fantastiskt om man är förkyld och har "förkyldningshud" men fungerar i övrigt helt utmärkt också. Främst på torr och trött hud.   
När du väl lagt dig i badet så trycker du play på din ljudbok. Själv lyssnade jag idag på en zombie-apokalyptisk young adult bok som är riktigt fin. Där ska ni ligga och njuta och lyssna ända tills fingertopparna börjar deformera sig till russin. 
När du känner dig redo så tvättar du av dig honungsmasken, krämar in dig och det är dags för fas nummer två. 

Fas nummer två fokuserar på själen och börjar med att du smörjar in näsan och halsen med vapor rub. Nu vet jag inte om det finns i Sverige men om inte så fungerar alla krämer som har Tea Tree Oil. Sen kokar du vatten för att göra tè med citron och honung, lägger fram lite choklad och en citrusfrukt, lägger dig i sängen under täcket och tar fram kvällens andra bok. I mitt fall Harry Potter. Där ska du ligga nu för resten av kvällen, täcket uppdraget till halsen och uppslukad av din bok. 
Känner du dig inte friskare dagen efter när du vaknar, ja då är det bara att göra om kuren igen. För har du inte blivit friskare så har du i alla fall fått en hel del läst, har hud len som en bäbisrumpa och fått i dig mycket c-vitamin. Precis vad en förkyld boknörd behöver.

Godaste honungen i världen förresten är helt klart honung med saffran. Fantastiskt med chevre...


Fotot har jag lånat här.

onsdag 20 juli 2011

tisdag 19 juli 2011

Actionspäckat vampyrslut

Med två helt fantastiska böcker avslutar Richelle Mead sin vampyrserie Vampire Academy. Jag är lite förundrar över hur hög kvalité som Richelle Mead faktiskt lyckas hålla hela vägen. Visst var bok fyra; Blood promise lite seg och innehåll lite action men det vägde Mead upp med i de två sista böckerna; Spirit bound och Last sacrifice
     Att skriva recensioner på en bokserie är svårt utan att spoila så därför vill jag varna för spolervarning i slutet av den andra recensionen. Jag kommer dock varna innan så ända tills spoilervarningen kommer kan ni ta det lugnt.  

I Spirit bound tar Rose, Lissa och hennes vänner examen. Rose slits mellan sina två kärlekar men boken fokuserar som vanligt mer på hennes styrka som person och inte på den "stora kärleken". Med detta menar jag att Rose inte blir besatt äv kärleken som andra hjältinnor (hint Twilight) blir. Rose är fortfarande moraliskt exemplarisk utan att för den delen bli alls tråkig. Jag fullkomligt älskar henne. 
     I bokens början slängs vi genast in i actionscener och det tar faktiskt aldrig riktigt slut. Sen efter examen ger sig Rose och hennes vänner ut på ett litet äventyr och vi har action, Rose blir lite bestraffad och det blir mer action och så håller det på tills boken tar slut. Utan att förstöra bokens handling så tror jag nog att det här är den bästa boken i hela serien men att den slutar med en riktig cliffhanger. Som tur är läser ju jag böckerna på engelska så jag gick snabbt över till den sista boken i hela serien.



Last sacrifice börjar precis som Spirit bound med action vilket håller hela boken ut och jag bara fortsätta att älska. Här kommer även alkemisten Sydney tillbaka som fanns med en stor del i Blood promise och hon är nästan lika fantastisk som Rose. 
     Hela den här boken är som en lång härlig actionfilm där man slängs in från det ena till det andra. Det finns dock några detaljer som stör mig och som jag inte riktigt kan släppa och det är här vi får lägga in en SPOILERVARNING.
     För det första. Om nu Rose kan se andar, varför i hela världen frågar hon inte den döda personen som slutet kretsar omkring, när hon väl träffar henne, vem som har dödat henne. Slänga ut lite namn eller något som hon gjorde med Jason när han dog. För Rose är ju en jäkligt smart tjej och har hon redan gjort det en gång så borde det inte vara så svårt att göra det en andra gång. Men nej då. Istället tar hon sig igenom allt det där som hon tar sig igenom. Hade hon i och för sig frågat så hade boken blivit väldigt kort men ändå!
     För det andra. Om man nu skriver att någon bor i Paris så gissar jag på att de flesta läsare i världen då tror att det är Paris, Frankrike vi pratar om och inte Paris, Kentucky. Extremt störande. Dock upptäcktes detta ganska snart men jag tycker att Richelle Mead kunde ha valt en annat stad i USA och inte en som heter samma sak som en europeisk. 
     I övrigt är jag väldigt nöjd över hela serien. Efter Sookie så är helt klart detta något av det bästa som jag läst i år. Nu är det vara att hoppas på att nästa serie blir lika bra.    

måndag 18 juli 2011

Sorg...

Vampire Academy-serien är färdigläst och jag känner mig helt tom. Som tur är kommer Richelle Mead ut med den nya serien Bloodlines som handlar om alkemisten Sydney från VA-serien, nu  den 23:e augusti. I och med att jag är väldigt förtjust i Sidney också så tycker jag att det verkar som ett alldeles utmärkt tröstgodis nu när VA är slut. Men lite ont i bröstet gör det...


söndag 17 juli 2011

Efterlyses: Starka kvinnliga föredömen i litteratur. (Helst YA)

Håller på att förbereda lite framtidsplaner här och jag skulle behöva lite tips. Därför efterlyser jag litteratur, helst Young Adult men inte nödvändigt, där det finns starka kvinnliga föredömen. All litteratur som unga vuxna kan identifiera sig med fungerar alldeles utmärkt. 
     Med starka kvinnliga föredömen så menar jag kvinnor inom litteraturen som är starka, självständiga och som gör det som krävs av dem. Samt som inte gör allt för kärleken. Bra exempel är  bland annat Rose i Vampire Academy och tjejerna i Cirkeln. Det behöver inte nödvändigtvis vara litteratur med övernaturliga inslag bara det är böcker med starka kvinnor. 
     Så är det någon som sitter inne på en massa bra tips åt mig så blir jag jätteglad och väldigt, väldigt tacksam.  

lördag 16 juli 2011

Bokkonst


För ett tag sedan när jag var inne i Buenos Aires centrum så sprang jag på det här. Först så undrade jag varför i hela världen de hade byggt upp ett torn med tidningsutklipp men när jag gick närmare så såg jag att tornet inte alls var uppbyggd med tidningsutklipp utan böcker. Helt plötsligt kändes själva idén helt otroligt mycket vettigare. Den verkliga anledningen till detta gigantiska torn av böcker har jag ingen aning om i och med att jag och min sambo var lite stressade men är det inte helt fantastiskt? Jag var lite sugen på att återkomma mitt i natten och tjuva lite böcker men genomförde aldrig min genialiska plan. Däremot hörde jag senare att det var någon annan som hade kommit på samma fantastiska idé. För några dagar senare fanns det faktiskt lite hål här och där i detta fantastiska boktorn. 

fredag 15 juli 2011

Med för många val får jag kortslutning

Den här fredagen gick av bara farten. Den började sittandes med kölapp på ett laboratorium där jag skull lämna lite blodprov. Det värsta var att jag satt där och var så fruktansvärt hungrig med tanke på att jag inte fått äta på tolv timmar och att kön var evighetslång. Det bästa var att man blev bjuden på kaffe efteråt. Tydligen får alla som lämnar blodprov kaffe för att inte svimma efteråt. Lite lustigt men också väldigt trevligt. Resterade delen av dagen har jag bokat kör till kyrkan inför bröllopet, pratat med bästa mormor och morfar i telefonen och släktforskat, släktforskat, släktforskat. Förfrågningar bara trillar in för tillfället och jag har fullt upp. Otroligt roligt. Fast också därför har jag inte hunnit med något läsande även om mina tankar nästan totalt har varit hos Rose i Vampire Academy-serien idag. 
     Mina tankar har också varit fokuserade på frågan om vilken bok jag ska läsa efter att Vampire Academy-serien är slut. Jag har så otroligt många bra böcker här hemma och valet ligger nu på Song of ice and fire-serien, Harry Potter-serien som jag tidigare inte läst skamligt nog, The Shining eller Gone with the wind som jag upptäckte är en tegelsten. Sen så har jag ju en ny fin zombiebok som jag vann häromdan, några väntande recensionsexemplar och några oavslutade serier. Tycker att det är otroligt jobbigt att ha så många bra böcker att välja på. Ibland önskar jag att någon kom hit och valde ut bok åt mig så jag slapp själv. Lite som när jag var liten och läste tidningar med mamma och mamma sa "Läs här nu" och jag läste.

Typ så här.

    

torsdag 14 juli 2011

Flera hundra år förflyter och ögonen går i kors.

Jag måste komma ihåg att om jag nuförtiden vill ha en tillstymmelse till chans att skriva vettiga inlägg och recensioner så måste jag göra det på morgonen. För här sitter jag nu mer två recensioner som jag vill skriva och helt tom i huvudet. Jag älskar mitt släktforskningsprojekt men man blir inte styv i bollen efter en hel dags grävande i arkiv. Vad jag däremot skulle vilja hinna göra innan jag nu ägnar mig åt något som inte innebär att jag måste använda hjärnan, är att jag skulle vilja nämna att jag sträckläste ut Spirit Bound i Vampire Academy-serien igår. I särklass den bästa boken i serien och som innehåller action från början till slut. Nu är jag lite ledsen över att det bara är en bok kvar i serien. För vad ska jag göra sen utan ass-kicking-Rose? 

onsdag 13 juli 2011

Astrid Lindgren på esperanto

Häromdagen gick jag förbi den där olagliga gatuförsäljaren igen som sålde både brända filmer och e-böcker. Nyfiken som jag är så kunde jag inte låta bli att kika lite på e-böckerna som han sålde och upptäckte då en bränd cd-skiva med e-böcker som han döpt till "Astrid Lindgren: esperanto". När jag frågade vad i hela friden det var för någonting, för jag kunde inte tro att han faktiskt sålde brända Astrid Lindgren-böcker på esperanto, så berättade försäljaren att det var precis så det var. Böckerna som ingick var; Emilo de smolando, La fratoj leonkoro och Ronjo rabista filino
     När jag kom hem så var jag tvungen att googla lite på det här och upptäckte att Astrid Lindgren faktiskt finns på esperanto. Vilket ledde till att jag började googla på vem som i hela världen skulle läsa Astrid Lindgren på esperanto. För som jag minns är esperanto ett språk som ingen egentligen talar. Fast där hade jag fel. Enligt Svenska Esperanto Förbundet så finns det minst hundra tusen människor i världen som pratar esperanto och 40 000 översatta böcker. Idén med esperanto var att utveckla ett helt neutralt språk. En idé som är intressant men som har fungerat sådär med tanke på att mer eller mindre hela världens befolkning pratar antingen engelska, spanska eller mandarin.
     Själv har jag inte så svårt för att förstå esperanto då ganska mycket är inspirerat av de latinska språken men är inte direkt sugen på att lära mig det eller ännu mindre läsa Astrid Lindgren på  esperanto. Någon måtta tycker jag ändå att det får vara.
    

tisdag 12 juli 2011

Heeeeere`s Jonny!

Eller heeeeere´s Lingonhjärta, ska det vara. För kan inte hålla mig mer. Fyra dagar tog det och jag har bloggskrivar-abstinens. Är fortfarande inte frisk för tydligen tar det här veckor att läka ut men vi ignorerar det och går direkt på ämnet böcker istället.
     Läser gör jag, även om det går långsamt. Spirit bound i Vampire Academy serien är väldigt bra så jag njuter av varje sekund. Vunnit en bok har jag också gjort hon Swedish Zombie där till och med författaren själv skickade boken till mig. Det är verkligen inte fy skam.
     Ja, det var mest det jag ville säga nu. Göra min röst hörd och säga att jag är tillbaka. Sen bjuder jag på en skräckisscen också från en av de läskigaste filmer jag vet. Boken är jag riktigt sugen på att påbörja snart men misstänker att den kommer slängas in i frysen lite då och då...

fredag 8 juli 2011

Gnissel, gnäll och tjat

Jag är så trött på det här nu. Att vara sjuk alltså. Inte heller får jag någonting läst. Ligger mest och beklagar mig och tittar på mina böcker. Önskar att de kunde bara hoppa in i mig utan att jag behöver öppna dem. En litteraturinjektion skulle kunna vara någonting kanske?  
     Så  jag tror att jag nu tar mig en liten bloggsemester en vecka. Så jag får lite inspiration och läs-och skrivarlust tillbaka samt är förhoppningsvis lite piggare. Plus att då har jag kanske också slutat gnälla. För det finns inget tristare än en gnällig blogg. Tills jag återkommer här så bjuder jag på en upplyftande kissemiss. 





onsdag 6 juli 2011

Vi kan pusta ut (Möjligtvis Sookie-spoilervarning!)

Halsbakteriebaskeluss som ledde till andningsproblem på äktenskapskurs, som ledde till nattligt akutbesök på sjukhus, som ledde till injektion i rumpan, som ledde till bananflugeprat med läkare, som ledde till ny svenska språkkurselev och läkarkvinnans privata mobilnummer, som ledde till hjärtmuskelinflammationsdiagnos. 

En minst sagt händelserik natt. Som tur är har jag äntligen fått en diagnos som även om den är ganska ofarlig så är ganska så oskön. Jag är också så otroligt less på att ligga i sängen. Åtminstone gör jag äntligen lite skäl för mitt bokbloggsnamn. 
     Som tur är kan jag ligga här och titta på andra avsnittet av True Blood i säsong fyra och vill meddela att vi Sookieälskare kan pusta ut. Andra avsnittet närmar sig bok fyras handling med stormstek. Var ganska nervös där efter första avsnittet då det och boken inte alls gick ihop. Detta nämner jag med tanke på den diskussion som pågick hos Bokstävlarna för ett tag sedan. Det finns vissa anledningar till att vi vill ha säsong fyra så lik bok fyra som möjligt. Mer tänker jag inte nämna...   

tisdag 5 juli 2011

Distraktionslitteratur inför äktenskapskurs

Har upptäckt någonting väldigt konstigt och något förolämpande även för en utbildad religionsvetare. Nämligen att om man ska gifta sig i Argentina och ska ha ett kyrkligt bröllop så måste man gå på obligatorisk äktenskapskurs anordnat av den katolska kyrkan tre kvällar i rad. Igår kväll var vi på vår första kurs och jag bestämde mig för att gå dit med inställningen om att utföra en mindre empirisk undersökning. Tänkte att detta kunde vara väldigt intressant inom mina religionsstudier samt även rent sociologiskt intressant. Vad vi däremot inte visste var att vi gick rakt in i en kväll med sexualundervisning i fokus. Det vill säga hur man som gift inom den katolska kyrkan i Argentina, oavsett om jag inte tänker konvertera till katolicismen, måste sköta vårt sexuella umgänge med varandra. Här ska även tilläggas att i Argentina har de ingen riktig sexualundervisning i skolan som vi är vana vid, utan att detta sköts av kyrkan vid giftermål.
     Även om jag är väl införstådd i den katolska kyrkans syn på äktenskap och sexuella umgängen så gick jag ändå därifrån två timmar senare, något chockad, något förolämpad som kvinna, kände mig som jag antagligen gjorde vid första sexualundervisningslektionen i skolan och i stort behov av lättläst litteratur för att kunna överleva dagens kvällskurs samt sista kursen imorgon.    

Jag behöver därför lite hjälp att välja ut en bok som är väldigt lättläst, bra och underhållande och som kan få mig att för tillfället totalt glömma av verkligheten. Plus någonting som jag kan drömma mig bort till när jag sitter på kvällskursen och svettas. 

De förslag på böcker som jag har hemma är:

Tana French: In the woods
Suzanne Collins: The Hunger Games 
Nora Roberts: Blue Dahlia
eller
Philippa Gregory: The White Queen

Just nu lutar det åt Nora Roberts eller Philippa Gregory...

måndag 4 juli 2011

Många glädjebäckar små blir till ett stort friskare jätteglädjehav.

Måndag. Ny dag. Ny vecka. Nytt liv? 

Nä! Här harvas det på som vanligt och baskeluskerna i halsen har inte riktigt gett med sig än även om jag mår bättre. Vet inte om att anledningen till att jag mår bättre beror på att jag legat i sängen hela helgen, fått i mig en hel del medicin som fått mig att konstant känna mig full eller om det beror på att True Blood säsong fyra är igång. Det kan också bero på att jag är på bra humör efter att ha läst en hel del bokbloggar och bokrelaterade saker i helgen. Ni vet, bara sådana där små saker som kan göra livet lite roligare när man ligger i sängen och tycker att livet är allmänt pissigt. För det första så har jag märkt att Better World Books har gjort succe tack vare bokbloggare som till exempel Enligt O och Pocketlover men även många fler som gjort små glädjetjut över upptäckten. Vill även passa på och tipsa om deras fina bokblogg som jag börjat följa. 
   Något annat som gjorde mig väldigt glad i helgen är att Bokstävlarna kallat mig för Sookie-fantast. Synonymer för ordet fantast är: drömmare, idealist, hängiven anhängare, fanatiker, freak, nörd, dåre, vurmare, fan, entusiast. Ni som vet vem Sookie är, ja egentligen gäller det nog alla som älskar böcker, vet att detta är väldigt vackra ord. Något som värmde mig väldigt mycket och som garanterat tog kål på några halsbaskelusker.
     Extra glad blev jag även igår när jag upptäckte att Boktagen tänkte på mig när hon läste Anna, Hanna, Johanna av Marianne Fredriksson. En bok som jag älskar. Ännu gladare blev jag när Och dagarna går påminde mig om Elin Boardy och jag upptäckte att boken Mot ljuset nu finns att låna som e-bok på elib. Som jag har väntat.
     En annan upptäckt var att jag hade absolut ingen som helst aning om vem Karl Ove Knausgård (som jag bara vill kalla för Rolf Lassgård hela tiden) var och efter att ha kollat upp honom inte alls är intresserad av att läsa hans mastodont-verk Min Kamp. Detta tack vare Kafka på jobbets roliga inlägg och läskamp. Skönt att inte behöva lägga till mer bokserier på läslistan.
     Tills sist så har det trillat in lite roliga jobb som jag tänkte ägna mig åt nu om min medicin tillåter. För tack vara den har det inte blivit någonting läst i helgen. Har bara suttit och glott på BBC:s version av Vem tror du att du är och känt mig snurrig. Inte helt fel det heller. Att se på Vem tror du att du är alltså. Inte att vara snurrig.  

Det var min helg det. Sjuklig men glad och på bättringsvägen. Mestadels på grund av er.

Lite glad fast mest förvånad är jag också över att vitlöken som min sambo planterade i fredags har växt fem centimeter över helgen. Kanske en liten örtträdgård är att fundera på...

fredag 1 juli 2011

Tycka synd om...

Tycker så synd om mig själv nu för tillfället. Har fått någon konstig halsbakterieinfektion som tydligen tar en vecka att utreda och ligger här i sängen helt utslagen. Vill jobba, plugga, svara på kommentarer och skriva kommentarer men har inte riktigt ork. Åh vad det här är trist! Fast kan ju passa på nu att läsa ut Alla själars natt och påbörja In the woods av Tana French som jag varit så sugen på ett tag. So I´ll be back, säger jag med Arnold Scwazenegger-rösten som halsbakterieinfektionen har gett mig. 

l´ll be back.