tisdag 9 oktober 2018

Går på sparlåga

Det är precis vad vi gör här hemma just nu. Går på sparlåga. Allihopa. Och det är ok. För ibland så måste man varva ner och ta en sak i taget. Däremot så läser jag. Eller rättare sagt inhalerar jag böcker. Många! I alldeles lagom fart.


lördag 29 september 2018

Överlevnadstaktik

Idag är det städ och barnkalas som ligger i fokus. Förhoppningsvis hinner jag med en liten promenad så jag kan få mig en liten dos av Stephen King fast som det ser ut nu så kommer det nog regna och då stannar jag hellre inne och dricker vin. För att jag antar att jag behöver det efter barnkalaset. Antingen en promenad i min ensamhet med en bra bok eller ett gigantiskt glas vin...





fredag 28 september 2018

Skogen - A Friday Horror Story


Skogen! Jag älskar skogen! Som uppvuxen vid skogsbrynet spenderade jag mycket tid i skogen som barn. Faktum är att jag spenderade nog mer tid i sällskap med träd än något annat. Det är iallafall så jag minns det. Och denna vansinniga kärlek till träd och skog verkar gå i arv då min treåriga dotter även hon är både en trädkramare och en skogsälskare. 

Fast även om jag känner sådan stor kärlek till skogen så är jag även lite rädd för den. Det känns i hela kroppen när man går in i en okänd skog. Där stockar och stenar och varenda krök är ny och personligen känner jag mig alltid betraktad. För man vet aldrig vad som spejar på en bakom träden. Och det är ju självklart denna skräckblandade kärlek som gör att jag är så förtjust i skogen. Skogen är ett levande organ som man bara måste respektera. 

Fast tänk om det verkligen finns någonting eller någon i skogen som håller ett öga på dig? I Wychwood Forest ,Oxfordshire i England så rapporteras det ofta om besökares upplevelser i skogen och det faktum att de känt sig betraktade där. Att någon har följt efter dem och stirrat dem i nacken under hela besöket. Det finns även många rapporter om att någon har tagit dem på axeln eller ryggen och när de sedan har vänt sig om så har det inte funnits någon där. Ljuden av hästhovar, viskningar och skrik ska eka genom den ödsliga skogen och en stark känsla av illamående ska även drabba många besökare. Även en häst och vagn som körts av en man med två gråtande barn ska ha setts vid ett flertal tillfällen. Det ska även finnas ett speciellt träd, även kallat "the hanging tree", där en viss speciell känsla ska infinna sig. (Ni kan nog gissa varför.) Detta är bara några av många ganska så läskiga händelser i den här underbara och skräckinjagade skog och som ni självklart förstår redan så är Wychwood Forest en väldigt historisk plats. Det faktum att skogen till stor del består av uråldriga träd, vissa så gamla som upp till 700 år gör för mig hela platsen helt magisk. Detta är absolut en plats som jag vill besöka en dag. Oavsett om någon kommer knacka mig på axeln eller inte.

Vill ni hitta mer att läsa om denna vackra och läskiga skog kan ni kika in och googla loss lite här.


torsdag 27 september 2018

En hälsning till er på bokmässan: Precis så här föreställer jag mig att det går till just nu

Här sitter jag på jobbet och läser räkmackor och författarintervjuer, lyxsviter, Bokhoramingel och mässtress och känner mig allmänt lite blue för att inte lilla jag också får trängas, mingla och smutta på vin på årets allra största händelse. Vilket skitöde att bo i tjottahejti. För jag vet att ni har jätterolig just precis nu, att ni kånkar på bokfyllda väskor stora som lastbilsflak och att ni mingar. Och som ni mingar. Till höger om er har ni säkert fått span på en författare och till vänster sprutar mingelvinet ur en gigantisk fontän där människor trängs för att fylla på sina tomma glas och för att mingla lite extra med alla fantastiska bokbloggare. Sen har ni på er de allra vackraste kläderna med juveler dinglandes runt halsen och öronen. Slipsen har halkat lite på sned och kavajen hänger över armen. Ni har det rödaste läppstiftet, de blankaste herrskorna och ni pratar böcker. På ett sådant där gudastrålande vis som bara boknördar kan. Strålkastarna tindrar som tusentals stjärnor i taket och snart, alldeles snart börjar livesändningen av Babel och ni kommer alla skutta dit i glada hoppsansteg med vinet i handen och med höga förväntningar. Väl där kommer ni skratta tillsammans och njuta av högtalarnas ljuvliga gnissel medan ni samtidigt redan planerar nästa författarträff, bokinköp och minglande. 

Precis så tänker jag mig att ni har det. Så där alldeles underbart och ljuvligt och fantastiskt. Och visst måste jag ha rätt? Visst är det precis sådär perfekt som jag har tänkt mig med gyllene salar och guldgraverade bokomslag? Jag hoppas ni alla njuter av det. Precis som jag tänker mig att ni gör.

(Tidigare publicerat inlägg från 28 september, 2012)


onsdag 26 september 2018

Dan före dan

Jaha! Återigen sitter jag här borta i tjottaheiti medan ni tokpeppar inför Bokmässan. Imorgon kommer ett gammalt inlägg ut här på bloggen om hur jag föreställer mig att ni har det. Obs ett inte ironiskt inlägg även om många kanske kan uppfatta det så. Nej, jag är totalt och vansinnigt avundsjuk på er alla. Och det säger jag med all kärlek till er. För jag unnar er också dessa underbara bokmässedagar och hoppas att ni får det fantastiskt. Själv ska jag försöka ignorera vilken typ av dagar dessa är och bara njuta av den varma vårsolen. Och fortsätta läsningen av Mr. Mercedes. Vilken fantastisk bok det är! 


via GIPHY

torsdag 20 september 2018

Into the Water - En recension


Into the Water av Paula Hawkins skiljer sig väldigt mycket från The Girl on the Train (Kvinnan på tåget). Kvinnan på tåget är en riktigt skickligt skriven bok där berättelsen och karaktärerna är komplicerade och samtidigt otroligt välskrivna. Into the water är också en bok med välskrivna karaktärer men de är så otroligt många att jag som lyssnade på boken tappade bort mig flera gånger. Jag lyssnade på den på engelska och då är det vanligt att den är inläst av flera skådespelare så att alla karaktärer får var sin röst och det säger en hel del att den här boken har fem olika inläsare. Otroligt förvirrande.

Into the Water handlar om Jules som åker tillbaka till sin hemort på grund av att hennes syster har dött. Jules hade inte något bra förhållande med sin syster Nel. Faktum är att de båda systrarna inte hade pratat med varandra på många år. Nel brukade ringa sin syster Jules men Jules svarade aldrig och nu var Nel död, vilket de flesta anser vara självmord. Jules kommer alltså tillbaka till sin hemort för att ta hand om hennes syskonbarn och huset hon växte upp i och all hennes gamla ångest och rädslor kommer över henne som en gammal filt. Snabbt befinner hon sig bland gamla känslor, gamla klasskamrater och i ett virrvarr av lösa trådar som hon försöker nysta ihop så hon kan få något hum om hur Nels liv såg ut.

Som sagt så är jag sådär förtjust i den här boken. Den är spännande så jag sträckläser den ganska så snabbt men samtidigt är den rörig plus att jag tycker inte riktigt att vissa saker är trovärdiga. Varför Nel och Jules inte pratat med varandra på så länge är inte heller riktigt trovärdigt och boken är lite rörig i sin historia. Jag gillar ändå berättelsen i sin helhet och den röda tråden i boken som är "the drowning pool" samt bakgrundshistorien till den, och som jag redan nämnt så är det inte en dålig bok men den hade enligt min smak varit bättre om jag inte blev så snurrig av alla karaktärer. Så den här boken får både bra och lite dålig kritik. Och den håller absolut inte måttet om den ska jämföras med The Girl on the Train som jag gillade skarpt.


onsdag 19 september 2018

Dockhusskräck

Det är lite sporadiskt bloggande just nu för både jobb och livet är lite i vägen men de senaste dagarna har jag varit med familjen på den argentinska pampas och ridit häst. Eller jag har inte ridit häst. (Hästar är nämligen stora och lite läskiga enligt mig och enligt min före detta hästhoppande man och treåriga dotter är hästar det bästa som finns i hela världen.) Jag har tittat på medan min man och min dotter har ridit en stor (vansinnigt stor, enligt en nervös mamma) häst. Vi har alltså varit på landet och där hann jag varken läsa eller skriva på bloggen då hästar, mat och vin gick före men däremot så bodde vi i ett fantastiskt och gammalt hus där även möblemanget är antikt. Mysigt enligt mig och min dotter, fruktansvärt läskigt enligt min make. Åsikterna gick isär de här dagarna som ni kanske märker.

Vad som däremot var enormt läskigt var ett otroligt vackert men uråldrigt gammalt dockskåp från mitten av 1800-talet ungefär om jag räknat rätt som jag var tvungen att gå förbi varje dag. Detta gamla dockskåp var som sagt fantastiskt men samtidigt så vansinnigt otäckt. Anledningen var att det såg ut som att passa in The Woman in Black eller ännu värre, det jag associerade dockskåpet med var nämligen denna otäcka film där just denna scen enligt mig är en av de värsta jag sett:




Gissa om jag tittade in genom fönsterna på detta dockskåp. Nä just det! Jag är inte dum i huvudet. Inte ens min smarta dotter gick i närheten av det...

fredag 14 september 2018

Things that go "Tik-Tik" in the night - A Friday Horror Story


Då jag har både nära familj och vänner från Filippinerna så jag har också varit där några gånger. Sista gången jag var där, vilket nu var väldigt många år sedan, så åkte vi upp i bergen någonstans mitt i djungeln för att hälsa på ett äldre par på cirka 70-år som bodde där i ett vackert litet hus på pålar mitt ute i ingenstans. Detta var alltså mitt ute i djungeln och även om de sa att de hade grannar i närheten så såg man inget mer är fantastisk och underbar djungel. Huset hade ingen elektricitet och i och med att det var en bit att åka innan man kom fram till huset (plus vandring över risfält) så stannade vi över en natt eller två. Detta var som sagt många år sedan så jag kommer bara ihåg fragment av vistelsen där men några av de saker som jag minns sitter där i minnet för livet. Dessa saker var naturen som omgav huset, gaslamporna på kvällen som gav ifrån sig ett gult sken över allas ansikten och den otroligt skräckfyllda historien om Tik-Tik som berättades när mörkret lagt sig som en svart filt över djungel. 

Tik-Tik är nämligen ett filippinskt (folklore)-monster (Aswang), en shapeshifter eller vampyrliknande varelse som jagar unga och gravida kvinnor genom djungeln för att äta deras ofödda barn och kvinnan själv. De ska utgöra ett tik-tik-tik-ljud som ska bli svagare ju närmre de befinner sig för att sedan avslutas med ett svagt "tik-tik"-ljud i örat. Tydligen kan denna varelse se ut själv som en unga vacker kvinna med fladdermusvingar och ska kunna dela sig i två delar och ska lämna den undre delen när hon jagar. För att döda detta moster måste man hitta den undre delen och sprida aska och/eller salt över det öppna såret på den undre delen så de inte kan återföras. Eller också ser den ut som en stor svart fågel med lång tunga. Oavsett hur de ser ut (finns många varianter) så ser de ut som människor på dagen och otäcka monster på natten. Och de äter ofödda barn och unga kvinnor och det berättades hårresande historier för mig om hur deras nära vänner och familj flytt hals över huvud genom djungeln.

Berättelsen om Tik-Tik berättades alltså för mig av äkta Tik-Tik troende människor mitt i den kolsvarta djungeln, mitt ute i ingenstans och oavsett om jag trodde på historien om Tik-Tik eller inte så kommer jag ihåg att jag inte sov så mycket den natten. Jag låg vaken och lyssnade på djungelns alla ljud. Och vet ni hur mycket ljud i nattdjungeln som låter tik-tik?

torsdag 13 september 2018

Att jobba på distans...

...kan se helt annorlunda ut vecka för vecka.

Ibland är det helt lugnt och man hinner skriva på bloggen, läsa böcker, strosa omkring i vårsolen och bara ta det lugnt.

Så här:


via GIPHY




Och andra veckor är det liksom lite mer ös.

Som så här:


via GIPHY

Med tanke på tystnaden här, gissa vilken vecka vi är i nu...


fredag 7 september 2018

Läskiga saker barn säger - A Friday Horror Story


Idag tänkte jag skicka er raka vägen till den här länken då min tid har varit lite knapp i veckan. Så tyvärr är den på engelska och har inte hunnit översätta men om ni kan läsa den på engelska så är det värt det. För det här är läskigt värre!

torsdag 6 september 2018

Just nu!


Försöker praktiskt taget springa ifrån spökena när jag powerwalkar och lyssnar på böcker om hemsökta hus. 

onsdag 5 september 2018

So many books, so little time-syndromet som vi bokälskare lider av

Eller AAAAARRRRRRGGGGG!!!!!! Som det här inlägget också kan heta för jag räknade nämligen efter hur många böcker jag läst under det här året och räknade till futtiga tjugosju stycken. 27! The horror! För det blir ungefär fyra stycken i månaden vilket är ingenting med tanke på hur många olästa böcker jag har i min virtuella bokhylla hos Storytel. Problemet är också att man bara hittar fler och fler böcker att läsa. Underbart men samtidigt så otroligt frustrerande. 

Sen finns det de där böckerna som jag inte kan motstå. Som praktiskt taget alla böcker som handlar om något slag spöken. Igår när jag skrev inlägget om Peter James haunted house-bok så hittade jag en artikel från The Guardian om fler spännande böcker om spöken. Författare så som Kate Mosse, och Susan Hill och då kom den här artikeln ut år 2015. För tre år sedan! Tänk på hur hur långt efter jag ligger då. Det är nästan så jag vill börja gråta...


via GIPHY

tisdag 4 september 2018

The House on Cold Hill - en riktigt otrevlig bok med hemsökelser av Peter James



Jag älskar när en författare överraskar en med att totalt byta genre. När de i vanliga fall håller sig till sin genre så hårt att när de väl vänder kappan efter vinden så får man den rakt i ansiktet. För mig var detta exakt vad som hände mig när jag helt apropå ingenting upptäckte att Storytel hade en bok av Peter James som är, håll i hatten, en Haunted House-bok. The House of Cold Hill var vad han döpt denna bok till och med tanke på vad han döpt denna bok till så kan man förstå vem han tillägnat denna bok och titel. The House of Cold Hill har fått blandade reaktioner på till exempel Goodreads, överlag väldigt goda men när man läser recensionerna så säger de negativa recensionerna alla samma sak. Att den är förutsägbar och tråkig och en recension är till och med inriktad på att den är en förolämpning till Shirley Jacksons, Haunting of Hill House (se länk ovan). Personligen tycker jag att denna bok är fantastiskt bra och en underbar hyllning till Shirley Jackson och vad många inte vet angående den här boken är att den faktiskt är baserad på författaren Peter James egna erfarenheter. 

Ollie and Caro Harcourt och deras tovåriga dotter Jade har tagit sitt pick och pack och köpt deras drömhus på landet för praktiskt taget allt de äger. Ollie har ett eget företag där han designar webbsidor för olika företag och Caro är mäklare och deras ekonomi är inte den bästa men de har räknat ut att de antagligen kommer att klara att rusta upp huset om de håller sin budget tight och allt går bra. Snabbt inser de dock att de inte är ensamma i huset och det tillsammans med att de snabbt får problem med upprustningen i huset gör att situationen med både boendet och relationen blir minst sagt problematisk. Ganska snart inser både Ollie och Caro att de tagit sig vatten över huvudet. Att de har flyttat in i helt fel hus förstår dock läsaren i början av boken då man möts av något som för mig blev en liten chock. Jag var till och med tvungen att gå tillbaka och lyssna en gång till och det var den där chocken som verkligen fick mig att tycka att det här är en riktigt bra spökberättelse från första början. För den här boken är riktigt bra och ganska så ruggig. De saker som händer kryper sig på en och man måste vara på sin vakt hela tiden för det händer saker som inte är som det från början tros vara. Mer än så tänker jag inte säga för jag vill gärna att ni ska läsa den här själva. Sen vill jag att ni åker till England och ser föreställningen. För jojomänsan, denna precis som The Woman in Black är även en föreställning, ute för att skrämma vettet ur en. Och vem vill inte se något mer eller mindre självupplevt av självaste Peter James?  

Läs mer här om pjäsen och hans självupplevelser. Fast gör det helst efter att ni läst boken.

fredag 31 augusti 2018

Familjen Perron - A Friday Horror Story


Då var det dags igen för ännu en Friday Horror Story och här sitter jag och skrämmer skiten ur mig själv som vanligt. För idag hälsar vi nämligen på familjen Perron vintern 1970 som flyttar in i vad de tror är ett charmigt litet hus på landet på Rhode Island. Första natten i huset vaknar Carolyn (mamman) upp av en kvinna i en grå gammal klänning vars huvud hänger vid sidan om som ger henne meddelandet "Ge er iväg" Ge er iväg! Jag driver ut er med död och mörker". Hade det varit jag som fått det meddelandet så kan jag tala om för er att jag hade varit ute illa snabbt. För här har vi den sanna historien bakom skräckfilmen The Conjuring

Caroline var säker på att denna kvinna som väckte henne var en häxa som hette Bathsheba och som föddes på Rhode Island 1812. Hon ska ha offrat sitt barn till djävulen och själv hängt sig i ett träd i trädgården och nu var ute för att få de levande som bodde i huset att göra samma sak. Huruvida historien om Bathsheba är sann vet man inte men faktum är att Bathsheba har funnits och förlorade hennes barn som unga. Enligt familjen Perron ska dock Bathsheba ha varit väldigt fysisk med dem. Hon ska ha nypit och slagit familjemedlemmarna och stuckit Caroline med virknålar. Även dottern i huset ska ha upplevt Bathshebas ilska och ska ha skrivit flera böcker om det. 

Berättelsen om familjen Perron är världskänd och då främst beroende på att Ed och Lorraine Warren som är två av världens mest kända ghost hunters (spökjägare) åkte dit och undersökte fenomenet. De sägs att de mer gjorde Bathsheba upprörd än något annat och att Ed och Lorraine Warren senare ska ha agerat som rådgivare vid filmen The Conjuring. Tydligen ska familjen ha upplevt många av de saker som filmen visar och bara det gör att jag är väldigt osugen på att se filmen igen. Jag var helt okej med att tro på att den var helt påhittad av manusförfattare. 

Ed och Lorraine Warren är två personer som jag kommer återkomma till vid ett senare tillfälle för dessa var väldigt intressanta. Filmen om dockan Annabelle är också en film som är baserad på deras undersökningar. Hua säger jag bara.

Bakgrundsinformation till detta inlägg har jag hittat här, här och här och självklart kanske hittade både familjen Perron och Ed och Lorraine Warren på allt detta men jag håller mig iallafall långt borta från både filmen och platsen nu. 

torsdag 30 augusti 2018

Yrsel av Annika Widholm


Yrsel av Annika Widholm är en väldigt intressant och annorlunda bok. Boken handlar om Clara som precis flyttat in till sin kärlek Markus och hans två tonåringar. I början av boken vaknar hon upp på toalettgolvet efter att ha svimmat av därinne mitt på natten. Dagen efter svimmar hon när hon befinner sig mitt på stan och vaknar sedan upp i en hotellobby utan att veta hur hon kommit dit och hennes dator saknas. Hon börjar känna av yrsel vid alla möjliga tillfällen och människor omkring henne börjar bete sig annorlunda. Samtidigt som allt detta händer så försöker hon skriva klart sin uppsats i psykologi och kombinationen med studierna och hennes upplevelser leder henne minst sagt in på en intressant väg. Intressant om man är läsaren men ganska så stressigt för huvudpersonen Clara som har det ganska så jobbigt i boken då detta är något av en psykologisk thriller. 

Jag gillar den här boken starkt för som läsare så vet man inte alls vad det är som händer egentligen. Den här boken fokuserar mycket på medvetandets gränser vilket är något jag gillar för det finns många frågor och inga riktiga svar. Eller många svar, beroende på hur man ser på det. Clara slits mellan verkligheten och någon annan slags verklighet och det finns många frågor i den här berättelsen som inte alla får svar. Och det är helt ok. Jag tycker om den här boken och fastän detta är Annika Widholms första vuxenbok så påminner den lite om hennes böcker för unga som jag tidigare läst av henne. Missförstå mig inte för detta är absolut inte en bok för unga men känslan finns där. Annika Widholms berättarstil lyser liksom igen alla de böcker jag läst och det är något väldigt positivt för mig. 

Jag skulle inte kalla den här boken för otäck eller läskig men den är riktigt bra och perfekt för en ruggig höstkväll.

Recensionsexemplar
Tack till Bonnier Bookery (där kan ni även köpa boken) och författaren Annika Widholm
Finns som både ljudbok och e-bok

Fler bokbloggar som läst är Hyllan, och dagarna går..., och Jennies boklista

onsdag 29 augusti 2018

To all the boys I've loved before - Filmen


Så efter att ha läst ut båda böckerna om Lara Jean (läs min recension här) så kunde jag inte låta bli att slänga mig över filmen på Netflix också såklart. Självklart enormt peppad på att se den men också övertygad om att jag skulle bli besviken. Boken är ju alltid mycket bättre än filmen och allt det där ni vet. Filmens huvudpersoner ser inte alls ut som jag tänkt mig (såklart) men då speciellt inte Lara Jeans lillasyster som totalt skiljer sig från hur jag föreställt mig henne fast framförallt beter hon sig inte som i boken. Även Josh är praktiskt taget osynlig i boken vilket är lite konstigt med tanke på att boken fokuserar på just Josh. Filmen är söt och ganska så gullig ändå men den skiljer så enormt mycket från boken att det stör mig något så förbaskat mycket. De har liksom lyckats blanda både första och lite av den andra boken och filmen faller sig platt i jämförelse men boken. Fast om man inte har läst boken så är detta helt klart en sevärd film för skådespelarna är bra och jag gillar faktiskt pappan bättre i filmen än i boken. 

Egentligen undrar jag varför jag envisas med att alltid se filmen efter att ha läst boken för, för det mesta så är det ju så otroligt mycket sämre. Fast samtidigt så kan man ju ha tur ibland för vissa filmer lever ju nästan upp till boken. Den här filmen gör absolut inte det men den är ändå sevärd. Plus att trailern är lite roligt ändå:




måndag 27 augusti 2018

In a Cottage in a Wood av Cass Green


Jag har inte läst The Woman Next Door som Cass Green är så känd för så jag visste inte vad jag gav mig in på när jag påbörjade läsningen av In a Cottage in a Wood. Jag gillade titeln och visste att hon skrev thrillers och det var nog det enda jag utgick från om jag ska vara helt ärlig, då jag väldigt sällan läser summering av handlingar. 

Den här boken handlar om Neve som befinner sig i en period i sitt liv där hon känner sig ganska så nedstämd då hennes liv har vänts uppochner. Hon har ett jobb där hon känner sig misslyckad, bor hemma hos sin syster som precis fött barn och har en sambo som är en skitstövel och Neves tidigare förhållande är totalt kollapsat. Genom en ganska så hemsk händelse blir hon ägare av en stuga mitt ute på den engelska landsbygden och hon åker dit mest egentligen för att hon har fått nog av hennes liv i London. Väl där så upptäcker hon att den lilla stugan inte är det där magiska lilla paradiset som hon har föreställt sig.

Det här är en ganska så myspysig thriller. Inte alls otäck eller skrämmande utan en mer krypa-upp-i-soffan-en-mörk-höstkväll-och-läsa-lättsam-thriller-bok. Boken styrka är för mig helt klart Neve. Jag gillar henne lite kaotiska framtoning och det faktum att hon är lite trasig. Själva plotten i boken kan man gissa sig till, fast boken håller ändå tycker jag på grund av dess uppbyggnad. En helt klart läsvärd bok. Inte en bok som jag skulle lägga till i min favoritlista men jag kommer absolut läsa mer av Cass Green. 

fredag 24 augusti 2018

Dockor - A Friday Horror Story


Detta inlägg är ett BIG no no! Ett "Please dont go there" inlägg. Och så gör jag det ändå. Skriver om det. För så här är det:

För några veckor sedan flyttade det hem en liten docka till oss. En riktigt gammal docka som bott hos svärföräldrarna och innan dess kommit någon annanstans ifrån. Saken är den att min dotter är galet förtjust i den och kallar den för "Pepona". Pepona är flintskallig och tappar ständigt ena armen som är gjort av trasor och är väldigt creepy. Hon dyker upp på de allra mest konstiga ställen i huset och ska jag vara riktigt ärligt så tycker jag att det vore bättre om hon flyttade tillbaka till svärföräldrarna. Men, men, vår dotter älskar henne så hon får vara här. Iallafall ett tag. Fast så idag, mitt på blanka förmiddagen då jag var såklart ensam hemma och var tvungen att koppla upp mig på vårt internet efter ett strömavbrott, så såg jag detta:


Kan tillägga att detta inte är ett vanligt namn, faktum är att jag aldrig hört det förut PLUS att detta aldrig någonsin dykt upp förut...så...inte ok. Inte ok alls.

Så detta fick mig självklart att börja googla på "levande dockor" och hittar mycket som är så läskigt att jag inte ens vill nämna det här men också något som jag tänker nämna. För det finns nämligen en liten ö söder om Mexiko som kallas för Isla de las Muñecas (the Island of the Dolls) där det på en väldigt liten ö hänger hundratals läskiga dockor. Dessa ska ha hängts där av en man som tydligen ska ha hittat en liten flicka som drunknat i området, tillsammans med en docka. För att hedra flickan ska mannen ha hängt upp dockan i ett träd men ska sedan börjat höra konstiga ljud som han trodde var dockan som var bebodd av dockans själ. (Här bör också nämnas att mannen var något av en eremit.) Detta ledde till att han hängde upp fler och fler dockor. Tydligen sägs det att mannen själv drunknade på samma plats som flickan men att dockorna finns kvar på ön och vem som helst kan åka dit för att besöka dem. 

Huruvida historien om dockorna är sann eller inte är osäkert. Vad som är sant är att mannen bodde på ön och att platsen och dockorna finns där. Själv kommer jag aldrig i hela mitt liv åka dit (räcker att se bilderna plus är inte galen) men om någon är nyfiken så kan man kolla lite här.  


torsdag 23 augusti 2018

10 bokcitat som förklarar innebörden av ett bokberoende

Vad är livet utan böcker? Ja för en boknörd inte så mycket alls. Dock är det ganska så omöjligt för någon som inte läser mycket att förstå hur en riktig bookaholic känner inför sitt beroende. Så har under en tid samlat på mig de för mig bästa bokcitaten från Goodreads som alla är välkomna att länka till utifall ni har någon i er närhet som inte riktigt fattar.

 Så här kommer de. Utan inbördes ordning! Hoppas meddelandet är tydligt efteråt.











onsdag 22 augusti 2018

To All the Boys I´ve Loved Before


Som jag redan baserat ut så är jag helt fast i Jenny Hans böcker om Lara Jean Song och hennes systrar. Fast vägen dit var faktiskt inte spikrak. Faktum är att jag läste nästan hela boken lite tveksamt för om jag ska vara riktigt ärlig så känns den inte alls trovärdig. Alla karaktärerna känns lite för bra, lite för perfekta. Fast å andra sidan så kanske det är det som gör att boken blir så härlig att läsa. Det kan vara skönt att ibland få en stor dos av ren litterär lycka. För det är precis vad denna bok är. En stor dos av härlighet. För när jag läst ut den här boken var jag bara tvungen att få umgås mer med Lara Jean och tack och lov finns det en uppföljare.

Lara Jean har två systrar. En storasyster och en lillasyster vilka båda spelar en stor roll i hennes liv. Hon är duktig i skolan och älskar att baka. Hon har haft fem stora förälskelser i sitt liv och varje gång hon varit förälskad och sedan försökt ge upp denna förälskelse så har hon skrivit dessa personer var sitt kärleksbrev som hon sedan sparat i en hattlåda. Enbart för henne egna räkning. Fast så en dag så postas dessa brev av någon okänd person och Lara Jean får nu ta hand om konsekvenserna. Som redan nämnt så tyckte jag boken bara var ok när jag började läsa. Fast ju mer jag läste, ju mer trivdes jag. Någonstans mellan allt detta bakande och Lara Jeans ångest så fastnade jag. För det är väldigt trevligt att vara hemma hos familjen Song och i Lara Jeans huvud. Och även om allt är lite för perfekt så är det också så skönt att det är så. Så enkelt och härligt och underhållande. Jag slängde mig som sagt över uppföljaren och om ni inte visste det så finns filmen nu ute på Netflix. Själv har jag inte sett filmen än men jag sparar den tills jag läst ut P.S. I Still Love You som för övrigt är lika bra. 


tisdag 21 augusti 2018

TYST! Jag läser! (Eller anledningen till varför det är så tyst här för tillfället)

Det har varit långhelg här i Argentina. En viktig sådan, nämligen Alla Barns Dag som är typ som en extra julafton i den här familjen på den argentinska sidan då det bara finns två barnbarn att skämma bort. Så det har firats med bravur här hemma. Jag och min man försöker alltid att inte köpa något dyrt just den här dagen. Och det lyckades vi med i år. Däremot var den inte så dyra presenten istället gigantiskt. Så stort att det inte fick plats i bilen och knappt får plats i hennes rum. Här i Argentina kan man nämligen få tag på stora underbara dockskåp i trä som är en dröm för dem som gillar dockskåp. Som både jag och vår dotter. Så detta är en av anledningarna till att jag inte varit så aktiv här. Vi leker. 

En annan anledning till tystnaden är för att jag inte kan sluta lyssna på Jenny Hans böcker. Jag började lite lätt med To All the Boys I´ve Loved Before och fortsatte direkt med PS. I Still Love You. Det gick liksom inte att sluta med att bara läsa den första. Helt omöjligt! 

Recension kommer snarast men till dess kan det här kanske få beskriva min känsla av boken så här i efterhand:
     
via GIPHY

fredag 17 augusti 2018

Hemsökta hus till salu - A Friday Horror Story

Lite sent ute kommer fredagens verkliga men läskiga historia och det kanske passar bra till en fredagskväll så här i mitten av augusti. För idag tänkte jag nämligen prata om verkliga hemsökta hus till salu. Eller rättare sagt ett speciellt hus till salu som kanske inte direkt är hemsökt utan mer "bevakat". Det finns nämligen en hel del hemsökta hus som är till salu och där hemsökelser ingår i själva beskrivningen av huset och jag har läst en del om vissa hus som verkligen har skrämt mig. Fast detta hus jag ska prata om idag skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. För nu pratar vi inte om spöken längre utan här pratar vi om vad ägarna och invånarna i staden huset befinner sig, kallar för "the Watcher".

I Westfield, New Jersey, USA, så finns det ett stort och väldigt vackert hus med sex sovrum, två garage, som ligger nära bra skoldistrikt och som har, jajamänsan, en totalt galen stalker. Detta hus har nämligen varit till salu flera gånger och varje gång så får den nyinflyttade familjen brev från någon som kallar sig själv för the Watcher och som inleder breven lite lätt med att "Först var min farfar the Watcher, sedan min far och nu jag." Ägarna får sedan fler brev med mer detaljer om dem själva och till slut börjar the Watcher kräva ungt blod som de måste offra, vilket skulle skrämma slaget på vilken barnfamilj som helst. Brevskrivaren frågar även personliga frågor och hintar även om att huset bär på hemligheter. Inte förvånande nog så säljs detta hus vidare snabbt och rättsliga tvister har även uppstått på grund av the Watcher. 

Personligen tycker jag att detta är helt vansinnigt otäckt. För tänk er lyckan över att ha köpt sitt drömhus och så visar det sig vara ens värsta mardröm. Här kan man läsa mer och se hur det se ut för själv har jag svårt att skriva mer detaljrikt om vad som igår i dessa brev.  



torsdag 16 augusti 2018

Lite torsdags-feelgood?



Jag måste vara den sista personen på jorden som läst den här boken men jag kan inte låta bli att prata om den ändå här på bloggen. Som tur var så läste jag ingenting om handlingen innan jag började läsa för om jag gjort det så hade jag aldrig fått för mig att läsa den. För jag är lite smått allergisk mot böcker vars baksida försöker få mig att "må bra", som beskriver hur två personer är kanske menade för varandra men kanske ändå inte och så vidare. Jag har lite emot feelgood-böcker helt enkelt. You had me at hello är den ultimata feelgood-boken och jag är så glad att jag äntligen tog mig för och läste den. För herrijustanes så bra och underhållande den här boken är. Den är också intelligent och komisk och jag både skrattade och grät mig igenom den här boken och det måste ha sett lustigt ut i och med att jag faktiskt lyssnade på boken och var ute och gick vid varje tillfälle. (Såg ni någon stundom gråtandes stundom skrattandes galning nyligen? It was me.) 

Boken handlar om Rachel och Ben som var bästa vänner på college men sen gick livet vidare och Rachels och Bens vägar gick åt olika håll och de gled isär. Nu är Rachel vuxen, har ett ordentligt jobb och sisådär nöjd med livet när vi träffar henne. Mer information än så får ni inte av mig för har ni inte redan läst den så måste ni nu bara läsa denna underbara bok. 

Själv väntar jag på filmen. Snälla låt det komma en filmversion av boken.


tisdag 14 augusti 2018

När hösten galopperar in som en huvudlös ryttare



När jag tänker på höst så tänker jag också alltid på Sleepy Hollow.
     Det är kallt och ruskigt och dimman ligger som en kall vit filt över marken. Träden börjar bli kala och står man ute sent på kvällen kan man mellan vindens pinande höra det rytmiska trummandet av en galopperande häst. Snabbt närmar sig ljudet och du känner kalla kårar i nacken och svetten bryter ut i pannan under den varma yllemössan. Så plötsligt står den framför dig, huvudlös och skräckinjagande. 

     Hösten.

Det kanske låter som om jag inte gillar den svenska hösten men faktum är att jag fullkomligt älskar den. Det finns inget bättre än att få klä sig i långa varma koftor, ha ett glas rött i handen och krypa upp i soffan framför en öppen brasa och en riktigt bra bok. Så jag höstpeppar här på bloggen idag och frossar lite i höstens boksläpp. Det var riktigt längesedan som det peppades kommande böcker här på bloggen. Så utan någon inbördes ordning så kommer nu här några av de jag ser fram emot:

                                                

Stephen King släpper alltid nya böcker (hur i hela friden han hinner skriva alla är omöjligt att förstå). Denna heter Outsidern och kommer ut i butik i september i år.


Jag ljuger ibland av Alice Feeney. En ny författare för mig men en bok som verkar riktigt spännande.
Kommer ut i butik 29 augusti.


The Clockmakers Daughter av Kate Morton. Dreggel säger jag bara. Boken släpps i september på engelska. Tills dess kan ni gå in på hennes otroligt vackra hemsida och dreggla lite som jag.
Förlag: Atria Books


Neverworld av Marisha Pessl kommer i oktober och släpps i oktober. Både snygg och verkar spännande. Har dock än inte läst en enda bok av henne. Fastän jag har båda här hemma.
Förlag: Modernista


Hantverkaren av Sharon Bolton. Ännu en författare som skriver böcker på löpande band och jag är väldigt förtjust i hennes fristående böcker. Denna kommer ut i oktober.
Förlag: Modernista 





måndag 13 augusti 2018

Dagens humörbaserade bokomslag - tråkmåndag


Jag roar mig ibland med att göra ett eget bokomslag med dagens humör och idag får detta bokomslag avgöra mitt måndagshumör. Nu har jag ingen "toddler" längre utan detta omslag gjorde jag för cirka ett år sedan men det passar så bra idag då förkylningsvirus härjar här hemma och en liten en blir ännu mindre och känner sig lite sjuuuuk. Urgulligt och jättejobbigt samtidigt. Så det snuvas och hostas här hemma och väldigt lite är roligt just nu. Som tur är finns det My Little Pony på Netflix och ljudbok och vin till mamma när hon stoppats om och sover. Överlevnadstaktik till max.

Lyssnar nu på Crazy Love You and Lisa Unger igen och befinner mig tillbaka i the Hollows. Älskar att vara tillbaka där.

lördag 11 augusti 2018

"The Widows House" av Carol Goodman - Wanna read something haunting?


Carol Goodman är en sådan där författare som jag bara älskar rakt av. Nu har jag inte läst några av hennes böcker för unga vuxna med risk att jag ska bli besviken men jag har läst vartenda en av hennes böcker i övrigt. Varje gång jag läser en bok av henne så förundras jag över hennes briljans. Hon kan verkligen konsten att gång på gång få en läsare att fastna. Den här boken är självklar inget undantag utifall ni undrar. Den här boken är nämligen inspirerad av Daphne DuMauriers Rebecca och Charlotte Perkins Gilmans The Yellow Wallpaper och man slängs hit och dit i något slags psykologiskt virrvarr.

Boken handlar om Claire och hennes man som tar jobb som fastighetsförvaltare hos deras gamla college professor. Detta i hopp om att Claire ska börja skriva igen och få deras äktenskap att blomma upp. Det Claire istället träffar på är ett stort lite fallfärdigt hus där skuggorna har liv och där spädbarn hörs gråta i natten. Som vanligt så tar Goodman med oss på en historisk resa och får nackhåren att resa sig då hon lyckas skapa en väldigt klaustrofobisk känsla både gällande bokens miljö och psykologi.

Den här boken är fantastisk! För boken är egentligen en ganska så klassisk haunted house bok fast ändå inte och jag gillar det där med att inte veta och att man hänger där i luften av ovisshet och bara njuter. Den är också absolut en hyllning till både Rebecca och The Yellow Wallpaper och bara det får Goodman att stiga ännu mer i graderna för mig. En bok som man bara måste läsa. Punkt.

fredag 10 augusti 2018

Stanley Hotel - A Friday Horror Story

Har ni hört talas om Stanley Hotel någon gång? Om du inte har det så kan jag garantera att de flesta av er nog säkert har sett filmen Dum, Dummare som delvis spelades in på Stanley Hotel i Aspen. Om man googlar på det så är detta ett fullt fungerande hotell där man kan boka rum men då kanske ni ska fråga innan vilket rumsnummer de bokar in er på innan. För Stanley Hotel är nämligen det hotell som inspirerat Stephen King till att skriva The Shining (Varsel) och rum 217 är ett av de rum som man nog ska undvika om man är spökrädd. Hotellet ska tydligen vara fullt med spöken. Små barn som springer omkring och hörs sjunga på natten och musik som spelas och rum som ska vara så fyllda med energier att vissa gäster inte ens kan gå in i rummet. I rum 217, vilket ska vara ett av de finaste rummen så ska en gasexplotion ha skett år 1911 där en anställd ska ha råkat befinna sig och där hela rummet ska ha exploderat och kollapsat rakt över matsalen som befann sig under rummet. Huruvida någon dog av skadorna finns det olika uppgifter om men något som är säkert är att personen som byggde hotellet, Freeland O. Stanley, ska ha älskat stället enormt mycket och ska därför tydligen vara en av dem som spökar där. Tillsammans med sin fru som spelar piano hela nätterna igenom.

När Stephen King bodde där med sin fru ska hotellet ha varit ganska så skabbigt och de ska ha spenderat en natt själva där med personalen. De ska även tydligen ha bott i just rum 217 och det sägs att de vandrat runt i hotellet sent på kvällen och blivit ”inspirerade”. Numera är detta hotell ett lyxhotell och man kan boka nattliga spökvandringar i hotellet och oavsett om man tror på spöken eller inte så ska det tydligen vara väldigt troligt att du kommer träffa/höra ett innan då åker därifrån. Detta enligt vad hotellet säjer själva såklart. För om man läser deras egna hemsida eller andra försäljningssidor gällande hotellet så är detta självklar propaganda. 

Själv skulle jag ändå gärna åka dit och gå på spökvandring. För oavsett om man tror på spöken eller inte så är det otroligt häftigt att få vara på den plats som inspirerat till en av de läskigaste böcker som någonsin skrivits. 

onsdag 8 augusti 2018

De tre läskigaste böckerna för min treåring




Så jag har en 3,5 årig liten dotter här hemma som även hon är en litterär mörkerälskare. Hon verkligen älskar allt som har med spöken och monster att göra och just nu tycker hon att fladdermöss är spännande. Och faktiskt ganska så gulliga! Precis som hennes mamma. Det finns dock något som hon är helt galet rädd för däremot och det är vargar. Jag kan verkligen förstå det för jag var själv rädd för vargar när jag var liten och hade ständigt en återkommande mardröm om vargar och hur de jagade upp mig på ett snickarbotak. Okej, Emil i Lönneberga kan ha varit involverad i drömmen men otäck var den och jag minns fortfarande hur drömmen utspelade sig. 
     Huruvida min dotter drömmer mardrömmar om vargar har jag inte riktigt fått koll på än men läskiga är de och så fort det kommer någon animerad varg på TV så gömmer hon sig bakom det föremål/människa som är det första som hon kan få tag på. Det konstiga är dock att hon tycker det är jättespännande att läsa om vargar fast då bara de kvällar då hon känner sig extra modig och just de kvällarna läser vi nästan alltid samma tre böcker. 

Den första boken är Rödluvan av Catarina Kruusval (Pressbild från Nordstedts Förlagsgrupp AB)

 Pressbild från Norstedts Förlagsgrupp AB
Detta är en otroligt fin liten bok tycker jag som mamma och vuxen och jag är väldigt förtjust i Kruusvals versioner av gamla berättelser. Första gången min dotter läste boken själv så slängde hon iväg min ipad så det tjongade om det. Tills jag fattade att det var vargen hon var rädd för så var jag  lite sur där ett tag men sen förstod jag att hon tycker att denna bok är JÄTTELÄSKIG! Fast de kvällar som hon känner sig extra modig så kommer den här boken fram och så kryper hon långt ner under täcket och kikar fram då och då för att titta på vargen. Jag gillar de små detaljerna med den här boken och det faktum att den slutar som den gör. Den är både läskig och inte läskig för en treåring. Det roliga är dock att min dotter är även lite rädd för Rödluvan. Läskig tjej med läskigt namn säger hon. Personligen tycker jag det är görgölligt.
Här hos Bokus kan man hitta den underbara boken.



Nästa bok som är enormt läskig är Tre små grisar av Catarina Kruusval (Pressbild från Nordstedts Förlagsgrupp AB)

Svin(höhö)läskig bok enligt min treåring och första gången jag läste den för henne började hon nästan gråta även om hon redan kände till berättelsen genom Mashas Stories på Netflix. Jag fick snabbläsa slutet den gången så hon förstod att den slutade bra. (Vill bara tillägga här att boken var hennes val så ni inte tror att jag gillar att få henne gråta bara sådär.) Men den här boken läses alltid genom att hon gömmer sig under täcker så huruvida hon har sett de fina bilderna det vet jag inte. Jag tycker de är jättefina iallafall och hon älskar boken och lyssnar gärna på den när hon känner sig extra modig och här hos Bokus kan man hitta den.





Den tredje och sista boken är Gittan och Gråvargarna av Pija Lindebaum (Pressbild från Nordstedts Förlagsgrupp AB)

Så himla fin bok det här då Gittan inte är som alla andra. Hon är försiktig och eftertänksam och tycker saker och ting är läskigt men är ändå så modig. Denna bok passar min dotter utmärkt och hon gillar den skarpt. Inte alls lika otäck som de andra böckerna och när vargarna i den här boken somnar så har det hänt att hon lägger sig på sidan och somnar med dem. Just nu dock så tycker hon boken är läskig just därför att den handlar om just vargar och att det finns vargar på framsidan men det kommer och går lite den där rädslan. För vi har läst den här boken minst hundra gånger och inte en enda gång har hon gömt sig under täcket. Jag har inte läst några av de andra Gittan-böckerna men är väldigt sugen på att köpa in allihop för denna är fin och underhållande och väldigt mysig enligt både mig och min lilla modiga treåring.
Här hos Bokus kan man hitta den. 


tisdag 7 augusti 2018

Ink and Bone av Lisa Unger - En riktigt mörk och otäck sak


Det är någonting speciellt med Lisa Ungers böcker förstår jag nu efter att jag läst den andra boken av henne. Hon kan konsten att skapa en stämning som på något vis känns smutsigt och mörkt och som totalt slukar en när man väl sätter sig ner och läser hennes böcker. Ink and Bone handlar om tjugoåring Finley Montgomery som sedan barnsben är synsk. Hon ser saker som ingen annan ser och hon drömmer om saker som hänt eller sedan händer och när vi träffar henne som bor hon hos sin mormor som även hon är synsk. Hennes mormor hjälper henne att hantera sina synska sidor och det är genom mormodern som Finley hamnar mitt i ett polisfall där en liten tjej har försvunnit. Boken växlar mellan de olika karaktärerna och för mig var boken väldigt överraskande. Finley själv har inte haft det lätt under sin uppväxt eller under tonåren och man får följa hennes riktiga motvilja och strävan till att göra det som känns rätt. 

Som jag tidigare nämnt så är detta en riktigt mörk bok. Berättelsen är tung att läsa och då speciellt om man har barn. Jag mådde till och med lite psykiskt illa på sina ställen men samtidigt kunde jag inte sluta läsa. För boken är också enormt bra och för mig väldigt överraskande. Det finns inget mer irriterande än när man själv kan lista ut själva plotten väldigt snabbt gällande både böcker, serier och filmer men när det gällde den här boken så tillät jag mig inte ens att fundera på hur det skulle sluta. På något sätt ville jag hålla mig kvar i den här historien fastän jag samtidigt bara ville att allt skulle vara över. En riktigt obehaglig bok och samtidigt så bra och läsvärd. Personligen känner jag att jag nu behöver läsa alla Lisa Ungers böcker på en och samma gång. Önskar att de kunde inhaleras rakt av så mycket vill jag läsa dem allihop.

Den här boken har högt betyg på Goodreads så gå gärna in där för att läsa lite mer om den vetja.

måndag 6 augusti 2018

Det här med annonser och samarbeten



Ni kanske har märkt nu att det dyker upp annonser, samarbeten och reklam och sådan skit på bloggen. Att jag skriver ”sådan skit” kanske kan vara märkligt i och med att jag faktiskt nu har infört det men faktum är att jag alltid har hatat reklam. Jag ogillar starkt att se reklam på alla sätt. På bloggar, på hemsidor, på TV, i radio osv. Så då kan det tyckas ännu märkligare att jag faktiskt inför det på bloggen. Fast under den tid som jag varit frånvarande här på bloggen så har jag faktiskt börjat förstå varför man väljer att ha det på sin blogg. Att blogga tar faktiskt otroligt mycket av din tid om du har en blogg som du älskar och vill ta hand om. Så varför då inte faktiskt göra samarbeten och samtidigt kunna tjäna på det? Så jag tänkte länge och bestämde mig tillslut för att börja med samarbeten och kunna erbjuda sådant som jag kan stå för och på så vis kunna känna att jag numera bloggar mer professionellt. (Man kan blogga professionellt utan reklam och samarbeten såklart. Jag pratar bara om mig själv och min blogg nu.)

     Just därför kommer det komma inlägg här i bloggen i samarbeten med sådant som relaterar till böcker. Däremot har jag även ”installerat” (eller vad det nu heter att man gör) Google Adsense på bloggen vilket ni kan se i den högra kolumnen. Vi kommer inte riktigt överens än då jag försöker få även den till att bli mer smalt inriktad. (Varav titeln på bilden ovan.) Man kan nämligen blocka sådan reklam som man inte vill visa på bloggen men just nu ser jag mest sportreklam. Kan bero på att det är det jag har googlat på en hel del den sista tiden då jag är lite halt och lytt för tillfället men det är ändå lite irriterande. Om ni också tycker det är irriterande och se sådant som ni själva googlat som sedan dyker upp som reklam i ditt webbflöde och inte står ut, så kan ni läsa om hur man avinstallerar cookies här. Så får ni istället se mer slumpvis reklam. 

     Så nu vet ni och jag hoppas att ni inte blir avskräckta. Jag är även igång och startar upp en blogg på engelska som även kommer vara mest inriktad på litteratur men som också är lite bredare kanske än denna. Även där kommer jag införa annonser, samarbeten och reklam och kanske till och med i lite större utsträckning. Vi får se vad som händer men så fort den är igång så hojtar jag.

(Just nu märker jag att det kommer upp reklam under min header. Jag jobbar med att ta bort den för där får den absolut INTE sitta.) 


fredag 3 augusti 2018

LINGONHJÄRTA PRESENTERAR: Real Life Ghost Stories - A Friday Horror Story

Då var det dags för någonting som jag skulle vilja kalla fredagsskräckinlägget. Varje fredag framöver så tänkte jag nämligen skriva här på bloggen om något sant men ändå otroligt läskigt. Just ordet sant kan självklart vara relativt men här kommer presenteras någonting som jag har hittat i världens vida webb.
      Det första inlägget är någonting som jag har haft sparat i min browser väldigt länge och någonting som jag fascinerats mycket av. Det är nästan så att jag önskat att jag själv var sisådär tjugo år och kunde ha både tid och möjlighet att söka detta. För det vi pratar om här är en helt vanlig annons som publicerats på en brittisk hemsida där kan både kan hitta jobb som till exempel barnflicka och söka efter barnflickor, barnvakter, au pairs och allt möjligt som är inriktat på barn och barns utbildning. Detta är alltså en seriös hemsida.  

Annonsen är skriven av en mamma till två barn som är fem och sju år gamla och de bor i en stor historisk byggnad vid den Skotska gränsen. Familjen söker både en barnflicka och någon som kan ta hand om hushållet då båda föräldrarna arbetar mycket och sällan befinner sig hemma på grund av jobbet. Detta betyder att i minst fyra nätter i veckan så kommer den anställde sova ensam i huset med barnen. Personen som de söker måste ta hand om barnen, laga mat, ta hand om kläder och skjutsa barnen till och från skolan och aktiviteter. För detta betalar familjen en otroligt bra lön och man bor i huset fast man får också en lång semester och ledigt alla storhelger.
     Därefter tillägger mamman (väldigt ärligt) att de har bott i själva huset i tio år och när de köpte huset så talade försäljarna om att huset var hemsökt. Själva har de inte märkt någonting men däremot så kan de omöjligt behålla de barnflickor som de tidigare anställt på grund av att de har sagt upp sig för att de har märkt av en hel del övernaturliga saker i huset. Så som saker som gått sönder, möbler som flyttar på sig och konstiga ljud. Nu söker familjen en barnflicka som inte har något emot om det spökar lite och de betalar gärna en bra summa till någon som vill stanna hos familjen länge, då detta är något som barnen behöver.

Okej. Jag älskar den här annonsen! Det finns så mycket i den som får min fantasi att bara rusa iväg och relaterar till så många böcker om hemsökta hus som jag läst. Den första jag tänker på är självklart The turn of the screw av Henry James men sen även på min favoritfilm The Others. Det underbara är, tycker jag, att familjen fått över tre tusen ansökningar på den här annonsen och verkar ha hittat någon som passar dem. Personligen vill jag hemskt gärna åka och hälsa på dem.

Jag hittade den här annonsen via Little Things som i sin tur hittade den här.  

torsdag 2 augusti 2018

Darkness to remember





Det är dags att uppdatera min lista på litterär mörkerlitteratur nu tycker jag eftersom jag har en del att lägga till i ha-läst-listan och med tanke på att jag enbart har lyssnat på böcker hos Storytel så är detta inlägg ett samarbete med just Storytel. Jag är upp över öronen förälskad i deras tjänst och kan rekommendera den starkt. 
     Så här kommer en liten lista på böcker man måste läsa helt enkelt. Vissa av dem har jag inte recenserat än men andra är gamla godingar vars recensioner jag länkar till i listan. Dessa är med på listan av den enkla anledningen att jag själv vill läsa om dem igen och för att de är riktigt bra. Sen om ni vill ta och titta in i min ”Favoriter”-flärp som jag har på bloggen är ni välkomna att göra det men än så länge har jag inte hunnit att uppdatera den. Har en hel del böcker att lägga till där men mina favoritböcker är fortfarande mina favoritböcker så listan är ändå aktuell. Denna lista som jag presenterar idag är värdiga tillägg, (om de inte redan finns med). Tyvärr finns vissa böcker bara på engelska än så länge men om man inte är bekväm med att lyssna på böcker på engelska så finns det ändå lite i listan att välja bland. Så jag hoppas ni kommer att uppskatta den här listan. För tro mig, det gör jag. Alla dessa böcker kan man hitta här hos Storytel.

1. Carol Goodman: The Widow's House
Carol Goodman, denna underbara författare som har skrivit så otroligt många underbara böcker som till exempel The Lake of Dead Languages och som vet hur böcker ska skrivas för äkta litteraturnördar samt som verkligen vet hur man ska flirta med en äkta bokläsare, har lyckats skriva ännu en flirtig bok. The Widow's House är nämligen skriven som en modern tribut till Daphne DuMauriers Rebecca och Charlotte Perkins Gilmans The Yellow Wallpaper. Om hon gjorde det med mening vet jag inte men det är uppenbart att hon är enormt påverkad av dessa litterära mästerverk när hon har skrivit den här boken. Jag har ännu inte skrivit en recension till den här boken men oavsett så antar jag att ni redan nu vet vad jag tycker om den här boken. Carol Goodmans The Widow's House är bara….aaaaaaaaahhhh….
(Finns att lyssnas på hos Storytel bara på engelska än så länge och hittas HÄR)

2. A.J. Finn: The Woman in the Window (Kvinnan i fönstret)
Det här var en bok som började trögt för mig men som sedan tog fart och totalt kastade sig över mig som ett skenande ånglok. Så fantastiskt bra skriven och sedan att denna bok är skriven av en man är för mig helt otroligt. (På grund av sina anledningar som jag kommer återkomma till i min recension.) Har dock inte skrivit klart en recension om denna heller men det kommer. Fast tänk er paranoia, mörker och spänning på hög nivå så kanske ni kan tänka er hur bra den här är.
(Finns både på engelska och svenska hos Storytel. Hittas på svenska HÄR och engelska HÄR)

3. Shirley Jackson: We have Always Lived in the Castle
En bok som jag nämnt i bloggen många gånger och som är värd att nämnas om och om igen. En av världens bästa böcker utan tvekan. För vad är det som händer i den här boken? Man fattar ingenting och ändå så otroligt mycket samtidigt. Denna fantastiska bok kan ni läsa om här och har ni inte läst den än så läs den för bövelen. Jag ryser bara jag tänker på den. Här finns min recension.
(Finns enbart på engelska hos Storytel och hittas HÄR.)

4. V.C Andrews: The Flowers in the Attic (Vindsträdgården)
Vad i hela friden är nu detta kanske ni tänker? Denna enormt omtalade bok från 1979 som fick så otroligt mycket kritik för att vara en snuskbok. Är den värd att läsas (läsas om)? Svar jaaaaa! Så klart den är värd att läsas. Mörk och knepig är den här boken och så fort man har öppnat den är den helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag har recenserat denna tidigare här och det är verkligen en bok som man kan läsa om och om igen. Här kan ni läsa min recension.
(Finns både på engelska och svenska hos Storytel och hittas på svenska HÄR och engelska HÄR.)

5. Astrid Lindgren: Skinn Skerping
Ärligt talat! Har ni läst den här lilla boken? Så galet otäck. Skrämde ärligt talat skiten ur mig och då var jag vuxen första gången jag läste den. Inte så lätt att få tag på men finns lite här och där så läs den här om ni gillar spökhistorier. Astrid Lindgren på topp. Recension kommer…
(Finns på svenska hos Storytel och hittas HÄR.)

6. Lisa Unger: Ink and Bone
Detta är en bok som jag heller inte recenserat än men ÅH vad jag är förtjust i Lisa Unger och då är detta bara andra boken som jag läst av henne. Hon kan konsten att blanda övernaturligt, Carl Ljung-referenser och mörker tillsammans med spänning och kalla kårarrysningar. Hon kan också konsten att skriva ”smutsiga” böcker. Vad det är får ni ta reda på själva. Recension kommer…
(Finns enbart på engelska hos Storytel och hittas HÄR.)

7. Peter James: The House on Cold Hill
Peter James har skrivit en riktigt klassisk haunted house-bok. Visste ni det? Detta är en bok som jag inte tänker säga någonting om för jag blev väldigt överraskad av den. Vilken bok författaren flirtar med kan ni kanske se redan i titeln. Recension kommer komma även till denna.
(Finns enbart på engelska hos Storytel och hittas HÄR.)

8. Sara Bergman Elfgren: Norra Latin
Kanske inte så överraskande så finns den här bland mina topp tio ”darkeness” böcker. Jag är enormt förtjust i Sara Bergman Elfgrens böcker och även det som hon har skrivit för radion. Även denna bok är inte recenserad så det kommer komma en recension inom snar framtid. Detta är dock en bok som inte får missas. Påminner mig ganska så mycket om Waking the Moon av Elizabeth Hand.
(Finns på svenska hos Storytel och hittas HÄR.)

9. Stephen King: Misery (Lida)
Hello Mr. Man of Darkness. Är det någon som kan skriva bra så är det Stephen King och konstigt nog har denna bok fått vänta. Filmen har jag sett olidliga gånger men boken är väldigt annorlunda måste jag säga. För den är nämligen mycket otäckare, hur den nu kan vara det. Recension av denna kommer också men detta är en bok som måste läsas.
(Finns både på engelska och svenska hos Storytel och hittas HÄR på svenska och HÄR på engelska.)

10. Wendy Webb: The Vanishing
Wendy Webb är en författare som jag i mitt tycke skriver ganska så mysiga övernaturliga böcker men när det gäller den här boken så har hon tagit ifrån tårna. Ska jag vara helt ärlig så är inte det här den bästa bok som hon har skrivit men den har ändå någonting underliggande som fastnade hos mig. Den har sina fel och brister men ändå har det något visst. En bok att sträckläsa en skön sommar-/vinterkväll om man gillar spökböcker av den mer onda varianten. Recension kommer komma till den med.
(Finns enbart på engelska hos Storytel och hittas HÄR.)