lördag 30 mars 2013

Ofrivilligt påsklov!

Ofrivilligt och ofrivilligt är kanske lite att ta i men jag spenderar hela påsken utomhus och så långt från en dator som möjligt så det är lite tyst här på bloggen. Däremot har jag hunnit få lite böcker mitt i sol och påskgrillning så klappar som en galning här nu för tillfället. På baksidan av denna Kate Atkinson finns dessutom en alldeles fantastisk blurb av Stephen King som gör att jag klappar på den alldeles extra. Har även nu snart läst ut Doktor Joseph. Hua så bra den är! 

onsdag 27 mars 2013

Påskekrim och lite ungdomslitt och skräck på det!

Ingen panik, alla böcker på en gång. Lite så känner jag nu. Har så mycket bra att läsa att jag har börjat läsa lite här och lite där. Inte för att jag klagar men hallå vad det kommer ut bra böcker hela tiden. Jag har hela påsken full med saker jag ska göra men självklart kommer jag läsa också. Först och främst ska jag läsa ut Mo Hayders Ritual som är ett riktigt påskekrim och såklart Andreas Romans Doktor Joseph som inte är påskekrim utan mer påskeskräck men bra är det. Sen har jag även påbörjat Saga Swärd av Taliah Pollak som jag gillar starkt men som fick vila lite när Doktor Joseph dök ner framför mig. Sen är jag också sjukt sugen på att påbörja Alex Marwoods Onda flickor, David Levithans Jag, En, Ulf Starks Dårfinkar och Dönickan och bok nummer två i Game of Thrones. Ja ni märker! Ingen panik alla på en gång. 

http://mlovdahl.shapemeup.se/files/2011/04/easter-rabbits-my-butt-hurts-what-no-ears1.jpg

tisdag 26 mars 2013

Billigt hjärtformat fynd!

Bokomaten tipsar idag om att Skalpelldansen kostar en fjuttig krona vilket ni inte får missa om ni inte har läst den och då skulle jag vilja passa på att tipsa om att Joe Hills bok (Stephen Kings son), Heart-shaped box finns jättebilligt (1.99 dollar) på Amazon idag. Jag vet inte hur länge erbjudandet finns kvar men det är ju ett riktigt fint pris så shoppa på!


Fågelbarn av Christin Ljungqvist

Åh! Jag säger bara åh! Som jag längtade efter den här boken. Som jag hoppades på den här boken eftersom jag tokälskade Kaninhjärta. Och som mina förhoppningar infriades. Jag tyckte så mycket om den att jag ville läsa om den igen. Helst nu på en gång. Den är så obehaglig, så vacker, så hjärtslitande och så underbar och jag säger det igen; Christin Ljungqvist är Sveriges svar på Audrey Niffenegger.
     Berättelsen handlar om Hanna som vi redan träffat som en bifigur i Kaninhjärta. Redan då gillade jag Hanna men här möter vi henne som yngre och när hon växer upp plus att vi får lära känna henne, hennes familj och hennes klärvoajans riktigt ordentligt. Hanna föds in i en familj som består av en karriärsframgångsrik pappa, en väldigt religiös mamma och två bröder. Samuel som är hennes bästa vän och Jens som hon både fruktar, hatar men även älskar. Samuel dör dock som väldigt ung, något som Hanna ger Jens skulden för. Jens dör också senare och kvar står Hanna med skulden och en hotfull spökJens som antagligen är ute efter hämd.
     Det faktum att hon ser spöken precis överallt omkring henne är det bara hennes bröder och hennes bästa vän Rebecka (som är en riktigt otrevlig typ) som förstår. Hennes föräldrar och alla de vuxna rollfigurer omkring henne trycker ner henne och påstår att hon konstant ljuger. Och mitt i alltihopa, mitt i kaos och idiotiska vuxna, mitt i död och våld och mitt bland alla spöken står Hanna. Stark och samtidigt skör, modig och med en jävlar anamma.
     Det är en bok om att växa upp men även en bok som innehåller så mycket mer. Som jag redan nämnt är den så vacker, så underbar men samtidigt så otroligt obehaglig. Jag älskade den så mycket och kommer läsas om så många många gånger. Ingen press nu Christin Ljungqvist men skriver du tusen böcker till blir i alla fall jag väldigt glad.

Rec.ex. Gilla Böcker      

måndag 25 mars 2013

Andetag av Stina Nilsson

Andetag av Stina Nilsson är en liten bok med stort innehåll som har värmt min hylla jag vet inte hur länge. Ni vet, ibland blir det bara så. Man vill läsa den, planerar att läsa den men det kommer alltiod något annat före. Men nu när jag äntligen har läst den så känner jag mig verkligen glad över att jag har gjort det för det är en riktigt fin bok.
     Berättelsen handlar om Elsa som lever i ett dött äktenskap. Hennes man kväver henne långsamt innefrån och är en riktigt otrevlig typ. Elsa som har levt med denne man i så många år har slutit sig från omvärlden och har mer eller mindre slutat leva. Hon har svårt för andra människor och hon upplevs som obehaglig av de flesta hon möter vilket hon är fullkomligt medveten om. I berättelsen får vi följa Elsa i sin ångest, frustration och hennes väg ur denna fångenskap. 
     Vi får också möta Pelle i boken som har en liten antikbokhandel och Elsa och Pelles vägar möts tillslut. Dock hade jag nog föredragit om berättelsen bara hade fokuserat på Elsa för blev lite störd när Pelle helt plötsligt fanns där även om han är en intressant gestalt att läsa om.
     Oavsett så är detta en väldigt läsvärd bok och som man läser på en eftermiddag men det jag tyckte mest om i boken är helt klart språket. Det är vackert, flytande och underbart. Lite som att jag fick känslan av att flyta när jag läste den. Helt klart en liten fin bok i fin förpackning och med fint innehåll.

Tack Stina för rec.exet!

fredag 22 mars 2013

Baktokig zombie

När jag skrev det där sjukt peppigipeppiga inlägget i onsdags så glömde jag tillägga att jag för övrigt om vi för en stund glömmer av hur skoj jag tycker att det är att skriva, befinner mig i något slags zombiestadie i den här veckan. Jag är så galet trött att jag inte orkar göra något annat än skriva på min berättelse. Allt annat har helt enkelt kommit i skymundan förutom då att jag hamnat i något slags bakdille då jag bakar kakor till höger och vänster. Så om det blir lite tyst här de kommande dagarna så hoppas jag att ni kommer ha lite tålamod med mig. Jag befinner mig antagligen då i soffan med en bok under duntäcket eller i köket bakandes eller skrivandes på min berättelse. Vill ni ha kakor får ni däremot väldigt gärna komma hit och knacka på.

(Fast då på egen risk då jag mest liknar den här mannen när jag bakar...)

onsdag 20 mars 2013

Att skriva

Nu trodde ni allt att jag skulle recensera Stephen Kings fenomenala bok On Writing (Att Skriva). Men tji fick ni för det tänker jag inte alls göra. Nu har jag i och för sig faktiskt läst boken för ganska länge sedan men aldrig recenserat den så det kanske är dags någon gång men jag tänkte tjata lite om mitt egna skrivande. Egentligen hade jag inte planerat att skriva några inlägg om mitt egna skrivande för att inte tråka ut er men jag kan faktiskt inte låta bli. Jag är så pepp.
     I Stephen Kings bok om sitt egna skrivande (som jag inte tänkt att skriva om nu) står det att han skriver 2000 ord om dagen när han väl arbetar på en bok och att en aspirerande författare borde skriva i alla fall minst 1000 ord per dag/sex dagar i veckan. Alltså hur det ska gå till när de flesta människor och aspirerande författare faktiskt har heltidsjobb eller pluggar eller har barn eller alla tre samtidigt vet jag inte men att skriva 500 ord om dagen/sex dagar i veckan är faktiskt förvånadsvis lätt. Ibland har jag till och med kommit upp i 800 ord och då har jag till och med brytit mot Kings gyllene regel att stänga in sig på ett rum med inga distrationer och legat i sängen bredvid Herr Lingis och halvkollat på TV medan jag har skrivit. För hej vad det går när man typ vet vad man ska skriva.
     Det här med att åka tunnelbana eller göra hushållsysslor är också bra för inspirationen och har helt plötsligt blivit nästan på gränset till hysteriskt roligt för helt plötsligt har man så mycket att fantisera om och jag vet inte om det är för att jag gillar att dagdrömma rent generellt eller om det är för att det är så roligt att skriva men saker som att diska har i alla fall blivit otroligt mycket roligare än innan. För det är då eller i kollektivtrafiken som jag bestämmer mig för hur berättelsen ska fortsätta. Plus att gå på stan bland folk i rusningstrafik som i vanliga fall är mitt hatgöra är till och med nästan trevligt. Helt plötsligt stör jag mig inte så mycket längre på människor som går sakta eller på machosnuskkommentarer som annars kan göra mig vansinnig.
     Så kort och gott kan jag konstatera att det är hälsosamt för både mig och min omgivning att ha kommit igång att skriva på riktigt. Och livet rent generellt har blivit så otroligt mycket roligare (inte för att det inte varit roligt innan men nu har det blivit extra roligt). Och det är fint som snus det!

(Stephen Kings bok On Writing är för övrigt helt fenomenal och rolig att läsa även om man inte gillar att skriva.)

       

måndag 18 mars 2013

Glasblåsarns barn. Ett ljus i höstmörkret!

Ja det är höst här nu. Hösten kom på en dag känns det som. Vi har temperaturer mellan 11 och 25 grader och det är ljuvlig efter en lång och otroligt svettig sommar och jag vet att jag har klagat en del på värmen och att jag kommer längta tillbaka när det är som kallast i vinter men ni vet hösten är ju så ljuvlig. Jag känner lite julstämning och vill tända ljus och jag blir sådär baktokig som jag alltid blir på hösten. Då vill man också krypa upp i soffan och läsa bra böcker, något som det minst sagt inte är någon brist på nu men jag blev extra glad i helgen då jag upptäckte att Glasblåsarns barn av Maria Gripe äntligen kommit ut som e-bok. Som jag har längtat efter att få läsa den. Sagt och gjort så kröp jag upp i soffan och njöt av en av mina absoluta favoriter som barn.
     Glasblåsarns barn handlar om just glasblåsarens barn Klas och Klara som blir bortrövade av Härskaren som en gåva till Härskarinnan och om hur de lever i den folktomma staden i det stora gotiska slottet mitt bland mörker och ingenting. Det är en berättelse om sorg, kamp och överlevnad insvept i gotiska och trollska miljöer och Maria Gripe har verkligen lyckats fånga det där vackra mörkret som jag kommer ihåg fick mig att börja älska just mörka berättelser. Den här boken är minst lika bra att läsa som vuxen som den var att läsa som barn och det finns mycket oförklarat som gör att man vill fundera vidare länge efter man har läst klart den. Sen är det väldans kort och kan läsas på en eftermiddag vilket är praktiskt om man till exempel ska höglasa den. Tillsammans med Häxorna av Roal Dahl är det här en av de böcker som jag minns starkast från barndomen om vi då räknar bort Lindgrens fantastiska barnböcker. För det är faktiskt inte så många barnböcker som lyckas hålla samma höga nivå när man läser om en bok som vuxen. Men Maria Gripe, hon kan hon.   

fredag 15 mars 2013

När det börjar bli lite för trångt i hyllan.

Så här ser det ut hemma hos mig för tillfället då mina hyllor brakade ihop för ett tag sedan. Det här är också bara en bråkdel av alla böcker jag har för de flesta av dessa är nämligen mestadels olästa. Och jag antar att detta inte är ett direkt ovanligt problem bland de som gillar att läsa mycket, att hyllorna rasar ihop menar jag, eller inte får plats längre. Men jag lider lite när de ligger på golvet sådär och samlar till sig damm. Helst skulle jag vilja putsa upp dem lite varje dag men samtidigt så orkar jag inte det heller då jag faktiskt har ett liv också. Så de får ligga där tills vi flyttar i höst och samla damm. Men jag undrar lite nu...vart gör ni av era böcker som inte får plats i hyllan längre? Eller har ni verkligen plats till alla böcker?

onsdag 13 mars 2013

Its a never ending boklista!

Det har kommit in så många recensionsexemplar den senaste tiden att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja då jag helst vill läsa alla på samma gång. Fast sedan så har jag också en gigantisk lista med böcker som jag också vill läsa just nu. Och ibland blir jag lite stressad över det här. För det finns för många böcker och för lite tid. Verkligen! Ibland har jag dagar då jag känner att livet var enklare innan jag bokbloggade för min kunskap var inte i närheten så stor om hur många fantastiska böcker det finns som jag har nu. Fast egentligen menar jag inte alls det där. För jag blir ju även lycklig av tanken på hur många fantastiska böcker det finns och av att bokblogga. Tänk vad livet är enkelt ibland. 
     Så jag gör listor för tillfället på böcker och delar upp dem i olika kategorier. Det är dock ett evighetsjobb. Här under ser ni listan på böcker i kategorin: Böcker som jag tänker köpa in så fort jag kan. Dock har jag ju köpstopp just nu...lite surt det.
     
Winterlong by Hand, Elizabeth
What Lies Beneath the Clock Tower by Margaret Killjoy, Killjoy, Margaret
The Stone Diaries by Carol Shields
The Reapers Are the Angels by Bell, Alden
The Raising by Kasischke, Laura
The Night Villa by Goodman, Carol
Available Dark by Elizabeth Hand
The Haunting of Alaizabel Cray by Wooding, Chris
The Haunted by Bentley Little
The Chimney Sweeper's Boy by Vine, Barbara
The Brimstone Wedding by Vine, Barbara
The Blood Doctor by Vine, Barbara
The Bird's Nest by Jackson, Shirley
Sunshine by McKinley, Robin
Saffron and Brimstone by Hand, Elizabeth
Radiant Days by Hand, Elizabeth
Hangsaman by Shirley Jackson
The Sundial by Shirley Jackson
Ghosts by Gaiman, Neil, Hand, Elizabeth, Kiernan, Caitlin R.
A Field of Darkness by Read, Cornelia
I am legend by Richard Matheson
A Prayer for the Dying av Stewart O'Nan

tisdag 12 mars 2013

"Men skriv själv då för fan!"

Jag har tänk mycket på det här med att skriva recensioner om böcker den senaste tiden något som jag inte varit ensam om i bokbloggsvärlden. Feuerzeug skrev till exempel ett fantastiskt inlägg med kloka ord om att vara kritisk. Nu skriver jag väldigt sällan något kritiskt om de böcker jag läser för att jag aldrig läser klart böcker jag inte tycker om. Min lästid är helt enkelt för dyrbar för mig för att läsa klart något som jag inte känner för att läsa. Ibland lägger jag dem åt sidan ett tag då jag vet att jag nog kommer gilla den om jag bara läser den vid rätt tidpunkt. Så det skrivs sällan något kritiskt om en bok på min blogg för jag skriver från hjärtat och om min läsupplevelse och läser mest sådant som jag tokälskar och nästan vill krama sönder. Mina recensioner innehåller därför mest sönderkramningar och därför kan jag absolut inte kalla mig för bokkritiker. Snarare bokkramare.
     Men ändå! Här sitter jag och opponerar mig över något som någon annan har kämpat med. Som de har kämpat riktigt länge med. Slitit sitt hår och haft ångest. Ibland undrar jag vad jag har för rätt. Även om jag skriver något fint. Fast sen kommer jag på att jag har ju all rätt som läsare att säga vad jag tycker om en bok. För jag skriver ju för dem som inte läst boken än. Vad jag skriver är ju min åsikt och min åsikt har jag rätt till. 
     Men samtidigt när jag skriver om en bok oavsett hyllning så hör jag alltid en liten röst inne i mitt huvud som viskar: Men skriv själv då för fan! För jag sitter verkligen och opponerar mig över någonting som är någon annans älskling. Det är så lätt att säga vad man tycker när man inte är medveten om hur lång och smärtsam processen är. Så nu gör jag det. Skriver själv. För fan. I och för sig så har jag alltid skrivit (klyscha japp) men inte så strukturerat som jag gör nu plus att jag länge har befunnit mig i en lång inspirationssvacka. Nu har jag ett mål och jag har en plan. Och inspiration! Jag har min berättelse klar i huvudet och till viss del nedskriven men vägen från början till slut i en berättelse är lång och svår. Hur kommer man egentligen till slutet på ett sätt som inte är idiotiskt? Hur knyter jag ihop säcken och hur skriver man bra? Så jag har post it lappar över hela huset och sådana där små kort med berättelsen i olika kapitel och text skriven på papperslappar och anteckningsböcker precis överallt. Det är ett rent kaos och ett rent helvete och nu sitter jag här och sliter mitt hår och kommer snart se ut som Skalle-Per. Kanske blir det aldrig klart. Men jag skriver i alla fall. För fan. 
     Nu säger inte jag att man måste skriva för att ha rätt till att skriva recensioner eller ge kritik om en bok (jag pratar alltså enbart om mig själv här) men det hjälper mig helt klart att skriva en recension när jag själv kan förstå hur jobbigt det är att skriva. Jag har fullkomlig respekt för författare som har lyckats publicera en bok. Oavsett om jag tycker boken är bra eller dålig. För det är ju bara min åsikt. Och visst! Innan jag blev mer strukturerad i mitt eget skrivande kunde jag förstå den processen ändå för man behöver inte skriva för att kunna förstå hur hjärtslitande det är men jag kunde inte undvika höra den där lilla rösten i huvudet varje gång jag skrev en recension. Det kan vara för att jag så gärna velat komma igång att skriva själv igen. Antagligen är det så.

Så jag skriver nu. Minst 500 ord om dagen. Det klarar jag av om jag har berättelsen förberedd i huvudet. Hoppas jag. Och när jag nu publicerar detta inlägg så blir det på riktigt. I alla fall för mig själv och även om ni kanske skiter i att jag skriver klart så gör jag det för att det är skoj. Skriver alltså.

måndag 11 mars 2013

"We make up horrors to help us cope with real ones."




En bok som inleder med ett citat av Stephen King och som blurbats av Dennis Lehane var ju någonting som i alla fall jag bara måste läsa. Speciellt då när författaren är svensk ungdomsförfattare.
     Synvilla av Karina Berg Johansson handlar om Samuel som åker på klassresa till Gotland och som han har bestämt ska bli hans allra sista resa någonsin. Han ska aldrig mer komma tillbaka, avsluta sitt liv. Han är trött på att vara annorlunda och utanför och han är trött på hans konstiga liv. Så sagt och gjort har han stoppat kniven i fickan och med väskan fylld med hemliga saker ger han sig i väg med sina klasskamrater på vad som kommer bli hans allra sista resa. Samuels klass består av, precis som en normal klass, väldigt blandad kompott av elever. Vi har den populära tjejen Emelie (som Samuel är smygkär i), den ultra snygge och trevligt killen Lukas som är sjukt poppis och som alla älskar och vi har de resterade eleverna som befinner sig alla olika på popularitetsskalan.
     Vi får följa klassen på deras resa inte bara genom Samuels ögon utan även genom Emelies mammas Ikas ögon som följer med på resan. Det är för mig en väldigt intressant blandning av synvinklar och jag tycker väldigt mycket om både Samuel och Ika. Gruppdynamiken är väldigt intressant utförd och boken är riktigt spännande men vad jag tyckte allra bäst om är hur välskriven den är. Det märkt att Karina Berg Johansson tog lång tid på sig att skriva boken för varje mening i boken är välformad och vacker. Sedan är det en allvarlig bok som tar upp ett allvarligt ämne och det är väldigt uppfriskande att få läsa en bok som för en gång skull handlar om en vanlig klassresa.
     Så ja, jag tyckte om boken väldigt mycket. Så här i efterhand då jag har letat upp recensioner om den här boken så har jag också upptäckt något väldigt intressant. Hos de vuxna bokbloggarna har den här boken tagits emot ganska så blandad. Hos de yngre bokbloggarna har den däremot tagits emot med jublande hejarop. Till exempel hittade jag en 11-årig läsare som hade läst den tre gånger och som tänker läsa den om och om igen. Och det måste vara ett fantastiskt betyg för en ungomsförfattare, att lyckas skriva en bok som den utvalda åldersgruppen älskar att läsa om och om igen.

fredag 8 mars 2013

En helg i pennans tecken

Det är mycket idag. Först och främst är det internationella kvinnodagen och den måste vi uppmärksamma. Själv kommer jag inte ägna mig åt några inlägg inför detta i dag men däremot gör Enligt O det så tycker helt klart ni ska titta in hos henne. Sen har även Fiktiviteter skrivit ett bra inlägg som jag tycker ni ska gå in och läsa. Själv ägnar jag mig mest åt att försöka förstå vad jag gjorde igår. Att jag uppfyllde en av mina största drömmar att hålla i en lejonunge, att jag hade en bengalisk fullvuxen tiger gosandes vid mitt ben så jag nästan föll omkull och att åttaårige lejonkungen Allan lapade i sig lite mjölk ur min hand och var så pigg och gosig att jag höll på att dö av kärlek. Jag kan inte sluta tänka på det vilket är lite tokigt för att jag hade planerat skriva så mycket som möjligt i dag och istället sitter jag här och tittar på foton och drömmer mig bort. Men i helgen och i några fler dagar än det kommer jag vara gräsänka vilket ska bli fantastiskt härligt. Ibland är det ju brar för underbart att vara själv även om man älskar den man lever med. 
     Så i helgen ska jag skriva, smutta på rödtjut och skriva lite till. Jag kommer antagligen också läsa massor och bara njuta av att vara själv. Vad ska ni själva pyssla med?

tisdag 5 mars 2013

The Lottery av Shirley Jackson

The Lottery av Shirley Jackson publicerades i The New Yorker 1948 och fick enormt många negativa kommentarer. Läsarna var nämligen helt upprörda över hur någonting så smaklöst kunde tryckas i The New Yorker. Idag är The Lottery en av världens mest kända noveller. The Lottery är en samhällskritisk skräckis som handlar om ett lotteri i en liten ort någonstans i USA och är enligt mig helt briljant. Jag läste någonstans att efter att novellen publicerats att Shirley Jackson var tvungen att förklara i The New Yorker vad novellen egentligen handlade om något som hon hatade. Tydligen var hon glad över att novellen blev bannlyst i Syd Afrika för att de i alla fall förstod vad novellen handlade om. 
     Jag älskar Shirley Jackson. Hon har ett sätt att bygga upp en berättelse på som få författare kan och hon är/var knepig i sitt skrivande. Man måste läsa hennes böcker långsamt och noggrant för att inte missa någonting. We have always lived in the castle och The haunting of Hill House är två av mina absoluta favoritböcker och jag är nu på jakt efter The Sundial
The Lottery and Other Stories (häftad)     Det besvärliga med The Lottery är att man inte kan berätta vad den handlar om utan att berätta själva poängen så jag tycker att ni ska läsa den istället. På The New Yorkers hemsidan kan man nämligen fortfarande läsa originalet. Den är så kort att det klarar man av på tio minuter. Den hittar man här. Annars tycker jag att man ska köpa boken för då får man ett helt paket av Jacksons noveller. Och ju mer Jackson desto bättre helt klart.





måndag 4 mars 2013

Ingen läspackningsångest här inte

Jag har semester nu i två veckor framöver. Och jag har ingen läspackningsångest alls.  Det är nog en av de saker som är bäst med att stanna hemma på semestern. Plus det där med att man fullkomligt slappna av för att vi totalt förberedde oss här hemma inför semester. Hemmet är nämligen städat, tvätten tvättad och de enda husliga saker vi behöver ha för oss är laga mat och diska. Sen är det läsning, skrivande, tränande och slappande som prioriteras i det här hemmet. En av mina största drömmar kanske införlivas på onsdag men vågar inte peppa för mycket eller säga det högt utifall det inte sker. (Om det sker så kan ni räkna med att jag kommer vråla ut det här.) Jag har även lite inlägg planerade och tänkte ta mig lite tid till att läsa bokbloggar. Här prioriteras bara de viktiga sakerna i livet. Redan efter två dagars semester känner jag mig redan fullkomligt avslappad . Jag misstänker att jag efter två veckor kommer se ut typ såhär:  

                                                                                          Source: tumblr.com via Eva Gunvor on Pinterest

Underbart bokbloggsmöte!

För ett tag sedan damp det ner ett mejl i inboxen av en tjej som precis kommit hit till Buenos Aires för att plugga spanska och litteratur i några veckor. Ett helt fantastiskt trevligt och roligt mejl som jag svarade på med en gång. Sagt och gjort så sågs vi fler än en gång och jag skulle vilja passa på att tacka Lovisa för jättetrevliga möten, för boken och för att du skrev till mig. Vi hann prata böcker och om allt annat, smutta på lite vin och titta i second hand bokstånd, fika på allehanda fik och steka på klostergården. Så otroligt roligt att ses! Bokbloggsmöten för mig händer inte ofta men det är otroligt roligt när det sker! 

Bild och namn har jag lagt upp med Lovisas tillstånd såklart. (Valde den bilden här, Lovisa. Tyckte den var så himla fin!)


Sen fick jag en av Lovisas favoritböcker som jag inte läst men är hemskt peppad på nu. Jättetack för att du gav bort din favoritbok till mig!

söndag 3 mars 2013

Februaris lästa böcker!

Det blev en del läst ändå i februari och högst lässpurt hade jag helt klar i början av månaden. Sen att det inte fanns en enda bok av dessa som jag inte gillade var ju ett stort plus. Jag känner att jag verkligen börjat lära mig att välja enbart bra läsning nu för tiden. Det är väl bara att erkänna att jag är numera en riktig trygghetsläsare. Underbart!
     Månadens bästa bok var dock helt klart The Talisman.  

En sekund i taget av Sofia Nordin
The Talisman av Stephen King och Peter Straub
Onda krafter i Sollentuna av Coco Moodysson
Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn
Only väg is upp av Emmy Abrahamson 
Skuggan vid stenbänken av Maria Gripe
The haunting of James Hastings av Christopher Ransom

fredag 1 mars 2013

The Haunting of James Hastings

Vad passar bättre en fredag som denna än en recension på en haunted house bok som skrämt mig ordentligt på senaste tiden. The haunting of James Hastings är en mörk, ljuvlig, King-inspirerad, lite snuskhumrig och en otäck bok där det spökar en hel del. James Hastings fru dör nämligen genom en otäck olycka och James är totalt förkrossad. Han dricker därför en hel del, vet knappt skillnad på vad som är dag och natt och han klarar inte av att jobba överhuvudtaget. Han är ganska så nojig och ältar hela sitt långa förhållande med sin fru och vi får långsamt ta del av deras relation som är minst sagt komplicerad. Samtidigt börjar det ske konstiga saker i huset. Saker flyttar på sig, han känner sig betraktad och han tycker sig ha kontakt med sin döda fru genom att hon tar på honom och går omkring i huset och gör konstiga ljud. Samtidigt flyttar det in en kvinna i huset bredvid som han inleder ett förhållande med och hon börjar säga och göra saker som James fru brukade säga och göra. James fru verkar inte alls ha lämnat honom. 
     Jag blev riktigt rädd av den här boken. Christopher Ransom har en förmåga att bygga upp en riktigt otäck känsla genom att beskriva en man, hans hus och hans tankar. Jag känner mig isolerad och betraktad när jag läste den och jag satt på helspänn hela tiden för att mitt egna husspöke skulle bestämma sig att göra sig till känna mitt under läsningen. Det hade varit extremt dålig timing. Ett stor fantastiskt plus är också att boken är väldigt bra författad och beskriven. Det enda som jag reagerade på under läsning och som störde mig var Christopher Ransom beskrivning av grannkvinnans bröst. Jo, det kanske låter konstigt men vad är egentligen det här med många manliga författare (Hej King!) och bröstbeskrivande? Det är inte första gången som en kvinnlig gestalt i trettioårsåldern beskrivs med så fasta bröst att de inte rör sig en milimeter och pekar uppåt. Inte heller är det silikonbröst utan alltid naturliga och så otroligt fasta. Så vad jag undrar är vad detta är för superbröst som många kvinnliga gestalter har som författas av många män (Hej igen King!)? Finns det sådana över trettio (undrar den 36-åriga bokbloggerskan)? Jag bara undrar. Men för övrigt så tyckte jag otroligt otroligt OTROLIGT mycket om den här boken. Jag fick kalla kårar konstant och var ibland tvungen att lägga den ifrån mig så obehaglig var den.
     Den enda som jag kan hitta i bokbloggsvärlden som har läst den här är Dark Places Helena som har skrivit om den hos English Bookshop. Och det går ju inte för sig alls tycker jag då det är en riktigt bra och ruggig bok. Tyvärr finns den inte översatt till svenska men jag lovar att om man gillar haunted house genren så är denna bok värt besväret att läsas på engelska för den som är ovan. Själv ska jag läsa mer av Christopher Ransom som faktiskt verkar nästan bara skriva haunted house böcker. My kind of guy (oavsett gummibollsbröst).