torsdag 10 november 2011

Sharp objects by Gillian Flynn. Från noll till hundra.

Jag kan inte minnas att jag har haft så höga förväntningar på en bok innan som jag hade på Sharp objects av Gillian Flynn. Boken som verkligen alla älskar. Därför var det med ganska stor besvikelse som jag läste de första femtio sidorna. Jag tyckte ärligt talat att boken var lite ljummen och att huvudpersonen var lite...eh...osympatisk. Sen längre in i boken så vände det lite. Jag hittade flytet och jag började tycka att handlingen var intressant. Lite över hundra sidor in i boken började helt plötsligt förstå vad alla pratade om för jag var helt fast i den lilla staden och Camilles outhärdliga familjesituation. Det här blev helt plötsligt riktigt, riktigt skrämmande bra.
     Jag har funderat en hel del på efter jag läste ut boken hur det kom sig att jag gick från att inte gilla boken till att fullkomligt älska den. Tillslut har jag kommit fram till detta:
För det första så är berättelsen väldigt bra men när  man tänker efter så är det en ganska enkel historia. Det är sättet som Gillian Flynn berättar sin historia på som är så genialiskt. Hon är helt enkelt en fantastisk författare och berättare. Hon matar läsaren med lite information i taget och fick mig att hela tiden vilja läsa och veta mer. Sen har hon en förmåga att kunna beskriva obehagliga situationer så att de blir smärtsamt smutsiga och kryper in under skinnet på läsaren. Jag befann mig under hela läsningen i en liten ångestbubbla då jag aldrig riktigt kunde släppa Camille och hennes obehagliga situation. 
     Så fort som jag läst en bok som jag verkligen älskar så har jag så svårt att verkligen recensera dem rättvist. För känslan hos en bra bok sitter mer i hjärtat och i maggropen hos mig och inte i hjärnan för jag kan inte för i hela mitt liv sätta finger på vad det är som gör den så bra förutom författarens genialitet. Så tro inte att för att recensionen är kort att det här är dåligt. För det här är galet bra och jag ser verkligen fram emot att få läsa hennes andra bok Dark places. Som en besatt liten tok har jag också försökt hitta information om en tredje bok av författarinnan. För jag tänkte att människan måste väl skriva på en ny? I vilket fall som helst så hittade jag inte det men istället hittade jag information om att filmen Dark places kommer att komma, vilket betyder att jag snabbt som attan måste läsa boken. Sen har Gillian Flynn på sin hemsidan skrivit någonting väldigt läsvärt men lite otäckt till sina läsare. Lite läskig kvinna det här. Genialisk men läskig.    

I och med att jag är lite lat för tillfället och att detta är en galet älskad, läst och recenserad bok i bokbloggsvärlden så får ni gå in här och läsa fler recensioner av Sharp objects.         

4 kommentarer:

  1. Åh, skönt att du föll till sist, blev lite orolig där. :)

    Ang en tredje bok: jodå, den är på g. Gone Girl heter den och utkommer till våren. Lite mer info om handlingen hittar du här: http://www.amazon.co.uk/Gone-Girl-Gillian-Flynn/dp/0297859382

    Sjukt spännande med filmatisering av Dark Places! Jag tänker att Christina Ricci skulle vara fantastisk som Libby om hon fick tillbaka sin nittiotalskropp.

    SvaraRadera
  2. Åh hurra!! Och tack!
    Då kan jag läsa Dark Places nu innan filmen i lugn och ro och med säkerheten om att det finns en ny Flynn väntandes på mig. Man måste ju liksom logiskt planera sin läsning :)

    SvaraRadera
  3. Hrm.. vet du, jag läste den här i söndags efter att den hajpats till döds juh. Och nej, är inte såld. Faktiskt. Tyckte den var lite.. enkel. Helt ok och spännande, men eh.. inte med på Flynn-hajpen än. Just börjat på dark Places dock och DEN är jag mycket mer insugen i direkt. Får se när jag får ihop någon text..:)

    SvaraRadera
  4. Sådär kände jag när jag började läsa boken. Tyckte som sagt att den var lite platt. Men sen föll jag pladask för mörkret i den. Ska bli spännande att läsa Dark places nu. När jag hittat den här i Arg det vill säga :)
    Ibland är det svårt att läsa helt sönderkramade böcker för att förväntningarna är så höga. Själv har jag Donna Tartts DHH liggandes här och vågar knappt röra den i rädslan för att bli besviken...

    SvaraRadera