fredag 3 juni 2011

Från det ena till det andra - Eller kassettbandskärlek

Igår uppmärksammade Bokstävlarna om True Bloods återkomst den 26:e juni som ledde till en ganska lång och rolig diskussion om skillnaden mellan Sookie Stackhouseböckerna och TV-serien. Nej, nu ska jag inte börja tjata om böckerna igen så oroa er inte. Fast däremot blev jag uppmärksammad om min egen läshetsbesatthet som ibland kan drabba mig när det handlar om bra litteraturserier. Jag har inte förmågan att vänta på en viss utgåva av en bok utan införskaffar den i den första upplagas som kommer ut och är lättillgänglig för mig. När det gäller Sooke Stackhouse serien så har jag läst alla böcker i e-boksformat eller ljudboksformat. även om jag vet att alla tretton böcker kommer köpas in förr eller senare. När jag satt och funderade över detta så kom jag på hur glad jag är för att jag kan lyssna på ljudböcker vilket i sin tur ledde till att jag började fundera på varför jag tycker så mycket om just ljudböcker:
      När jag var liten så tyckte jag väldigt mycket om att vara sjuk. Inte för att det hände direkt ofta och inte för att min mamma var hemma på dagarna och passade upp på mig. Nej, det var för att jag fick ligga i min säng, läsa serietidningar och lyssna på kassettband. Jag hade tre kassettband som jag ständigt lyssnade på. Emil i Lönneberga, Rymdsmurfen och Fem barn hittar ett troll. Jag låg där i sängen med täcket uppdraget till hakan och lyssnade spänt på samma historier om och om igen. Jag kommer nu idag inte ihåg så mycket vad de handlade om. Förutom att jag lärde mig konstiga ord i Fem barn hittar ett troll, men jag kommer däremot ihåg hur mycket jag tyckte om att lyssna till en berättelse medan jag kunde måla eller bara räkna fjärilar på tapeten. Plus att jag kunde spola tillbaka och lyssna på favoritdelar och pausa om jag behövde lämna rummet. Alldeles själv! 
    Jag tycker om att få sagor, berättelser och historier berättade för mig för att det påminner mig om min barndom. Jag föredrog kassettbanden mycket mer än TV:n och inte heller hade vi några TV:spel hemma. Jag känner också nu att detta är någonting som jag vill föra vidare till mina barn (om jag nu kommer få några det vill säga), för vad kan vara härligare än att få föras in i sagorna och berättelsernas värld precis när man vill. Tänk vilken härlig uppenbarelse jag fick så här mitt på fredagen. 

4 kommentarer:

  1. Åh, vilket mysigt inlägg!! Jag älskade också att lyssna på sagor när jag var liten och kommer till och med ihåg hur jag låg i sängen och ropade på mina föräldrar att de skulle vända band, när jag var riktigt liten. Jag kommer också ihåg att jag fortfarande lyssnade på band fast kompisarna blivit så stora att de tyckte att det var töntigt. Jag har till och med kvar en del av banden, Tintin banden till exempel, som var stora favoriter.

    Varje kväll när jag lägger mina barn sätter jag på en cd-bok åt dem. Mamma mu, om mellankillen får välja, Alfons Åberg blir det när lilltjejen får bestämma och Lassemaja när stora väljer.

    SvaraRadera
  2. Åh, vad härligt att du låter dina barn lyssna på cd-böcker på kvällarna!! Och jag tror också att jag har mina kassettband kvar någonstans hemma på mammas vind. Jag tror inte heller att jag någonsin slutat att lyssna på berättelser. Var det inte kassettband, var det radioteater som gick över till ljudböcker :)

    Förresten så skrattade jag hur mycket som helst åt den där amerikanen som frågade om Vikingarna bor i reservat i Sverige. Bland det roligaste som jag hört på länge :D

    /Lingonhjärta

    SvaraRadera
  3. Men för mig har det varit helt naturligt med cd-böcker. Hur ska man annars somna? ;)

    Det där med amerikanen var en näst intill surrealistisk händelse. Det var på en feria för många år sedan. På den tiden när ferian varade minst en vecka (man var där redan ett par dagar innan den började)och man bara var hemma och sov en liten stund för att sedan återvända till festandet. Mitt i allt detta började denna amerikan prata med mig och ställde sin fråga. Han tyckte att det var helt naturligt att vi skulle ha vikingarna i reservat eftersom de har sin ursprungsbefolkning i reservat. Helt galet!

    Förresten är det helt omöjligt att inte älska din blogg när du använder ord som "lingonhjärta", "myrtenkrona" och "kasettbandskärlek".

    K-L (Återigen funkar det inte att kommentera med profilen!)

    SvaraRadera
  4. Åh vad fin du är!! Jag tycker så mycket om fina ord och sen kanske tom kombinera dem. Jätteroligt att du tycker om mina ordval och min blogg. Är själv väldigt förtjust i din =)

    Jag tycker fortfarande att det är jätteroligt med Amerikanen och har berättat det för många här redan. Jag antar att om man inte vet någonting om historia så kanske det verkar vettigt att Vikingarna bor i reservat. Hahaha!

    Jag har nog själv aldrig hört något så pass extremt. Bara det vanliga som frågor om vi svenskar har mycket sex, springer nakna på midsommar och om det går isbjörnar på Stockholms gator. Den som nu irriterar mig mest i och med att jag alltid för höra den: är hur i hela friden jag kan frysa så ofta som jag gör. (Är lite frusen av mig.) De tror nämligen att man aldrig fryser för att vi bor vid nordpolen. Brukar kontra den frågan med att fråga om de då aldrig svettas i och med att det ofta är väldigt varmt här. Brukar fungera som smör =)

    (Är något knäppt med kommentarerna för tillfället i blogger...)

    SvaraRadera