söndag 20 mars 2011

När Miss Stackhouse tar över ens liv

Jag var på bröllop igår. Här i Argentina börjar bröllopsfirandet vanligtvis runt klockan tio på kvällen och pågår hela natten. På Argentinska bröllop finns heller vanligtvis inga spärrar. Då menar jag inte att de är fulla och springer omkring nakna men mer att alla deltagare firar allt vad de bara orkar. Alla, nämligen alla dansar till exempel. Oavsett ålder. Då är det ingen gammaldans vi pratar om utan salsa, reggaeton och all slags höft-vickar dans man kan tänka sig. Dessutom är det alltid öppen champagnebar, dessertbord som skulle kunna få vilken chokladälskare som helst att svimma av lycka och allmänt glädjerus. På Argentinska bröllop har man alltid garanterat väldigt, väldigt skoj.
        När man då helt plötsligt, mitt på dansgolvet kommer på sig själv att tänka på den senaste Sookie Stackhouse boken; "Dead as a Doornail" av Charlaine Harris blir man lätt förvånad. Eller kanske mer införstådd i att Charlaine Harris böcker påverkar mig mer än vad jag tidigare trott. Det kanske är tid nu att verkligen erkänna att jag älskar varje bok av Charlaine Harris serie Sookie Stackhouse. Det går liksom inte riktigt att låta bli. Sookie som huvudperson är lite irriterande, lite korkad, lite högdragen men ändå så irriterande ljuvlig. Sen har Charlaine Harris en förmåga att beskriva en översjö av övernaturliga varelser utan att det blir konstigt. I Sookie Stackhouse serien förklaras denna översjö med; "om det finns vampyren, varför skulle då inte alla övernaturliga varelser vi någonsin hört talas om finnas?", och Charlaine Harris lyckas med detta. Jag tycker också om Charlaine Harris fantasi och förmåga att inte tråka ut läsaren. Jag tycker fortfarande att Sookie Stackhouse serien passar in i tantsnuskfacket. Så det är väl dags att erkänna; jag är en tantsnusk-älskare.         

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar