måndag 28 februari 2011

Totalt insnöat och alldeles underbart

När jag var yngre så ansåg jag att det viktigaste som fanns vara att hänga med "innemänniskorna", gå på de rätta ställena, ha på sig de rätta kläderna och vara så cool som det bara gick. Helt otroligt ytligt, jo jag vet, men jag kan här även tillägga att jag som ung även hade ganska dåligt självförtroende och dålig självbild. Med tanke på att jag är en person som även går in till hundra procent för det som jag fått för mig att göra så var jag även ganska framgångsrik i mitt sökande efter bekräftelse. Jag hade väl de "rätta innevännerna", de rätta kläderna och gick  på de rätta ställena men inte kände jag mig mindre osäker för det. Tvärtom kände jag mig mer osäker och totalt fel. Lyckligtvis så lärde jag mig vid åren att totalt strunta i att vara vad alla talade om för mig var "rätt" och började istället lyssna till vad mitt hjärta och hjärna istället tyckte om. Denna konstanta samhälleliga påtryckning på att vad det innebär att vara "rätt" i samhället är för unga totalt missvisande, för vad innebär det egentligen med att vara "rätt"? 
          För mig personligen innebär det att vara "rätt" nu för tiden att jag älskar mig själv och att jag trivs med min tillvaro. Att tycka att det är helt fantastiskt att snöa in på, vad jag förr tyckte var trista och konstiga saker, så som släktforskning, historia och böcker. Att tycka att det är helt fantastiskt att en hel lördagskväll sitta och smutta på ett gott rödvin och förkovra mig i 1800-tals litteratur istället för att stå och studsa på en av Buenos Aires "coola" (japp, mycket citationstecken i detta inlägg) klubbar. Att istället för att lägga mina slantar på kläder, spendera dem på böcker på Amazon eller en månads släktforskning hos SVAR. Att istället för att vara totalt fixerad vid utseende fixering (som nästan alla Argentinska kvinnor är), vara nöjd med mig själv och hur jag är.
         Just därför känns det då helt extra fantastiskt att jag kan sitta här nu, 34 år gammal och alldeles otroligt lycklig över att jag sitter och läser en bok på 446 sidor om Bollnäs historia av J.E Blomberg från 1946 som täcker hela Hälsinglands historia och invånarhistoria (inklusive namn på gårdar, gårdshistorier och släkter). Någonting som jag för tio år sedan aldrig i hela mitt liv skulle kunna tänka mig att göra. Jag sitter här totalt insnöad på Hälsinglands historia, luktar på bokomslaget och tycker att livet är alldeles, alldeles underbart. Visst måste det vara så här det känns att känna sig fullkomligt rätt.       

tisdag 22 februari 2011

Swengelska och kurs i hur man skriver historiska romaner

Problem man kan ha som utlandssvensk ibland är att det kan vara svårt att hantera flera språk på samma gång. Därför smyger det in sådana här lustiga saker ibland som i mitt förra inlägg. Kalle och Chokladfabriken heter boken såklart på svenska och inget annat.
           Däremot medan jag ändå är här kan det vara bra att tipsa mig själv (och kanske någon annan) om den fantastiska sommar kursen: Att skriva Historiska Romaner på Linneuniversitetet. Ja, det är en distanskurs och ja, den är på halvtid. Själv gick jag denna kurs förra sommaren och kan stark rekommendera den. Om du redan skriver på en roman så ger denna kurs inget extra arbete alls utan snarare hjälper ditt skrivande. Själv hoppas jag nämligen kunna gå fortsättningskursen till hösten om jag hinner med. På denna kurs hittar du inte bara andra fantastiska författaraspiranter utan blir inspirerad, motiverad och något som jag själv stark gillade; du får ditt skrivande och ditt arbete kritiserat.
           Jag känner väldigt mycket kärlek till Linneuniversitetet för att de erbjuder en sådan fantastiskt fin kurs.

Ilandslyxproblem

Med tanke på att jag bor i ett land som faktiskt befinner sig i tredje världen, kanske det här problemet jag har inte ens borde uttalas men det här med att börja läsa bokserier...är det bara jag som har detta problem? Nämligen om jag påbörjar en bokserie så vill jag så snabbt som möjligt ta mig igenom alla böckerna i serien på en och samma gång. Jag hinner inte riktigt njuta av böckerna utan läser dem som om jag var den där tjocka och glupska ungen i Charlie och Chokladfabriken. Ni vet han som trycker i sig så mycket choklad han bara kan. Sen hjälper det inte riktigt att jag har en hög stapel med andra böcker av andra författare som väntar på mig. Min lösning till detta glupska snabbläsande är att lyssna på bokserierna medan jag befinner mig på löp-bandet på gymmet. Vilket i sin tur innebär att jag vill befinna mig på gymmet hela tiden. Det kanske inte är någonting jag ska gråta över men inte bara känner jag att jag inte riktigt tar in böckerna, jag får heller ingenting annat viktigt gjort, typ jobb, eftersom jag jobbar hemifrån
        Egentligen har jag ingenting viktigt att säga med det här. Förutom att jag mest är irriterad av min egen lässtress och tack och lov för att ljudböcker finns. Lösningen kanske vore att sluta läsa bokserier helt och hållet eller kanske skaffa mig ett jobb som bokserierecensent.  

måndag 21 februari 2011

Den första västerländska vampyren

Ju fler böcker jag läser desto mer inspirerad blir jag i mitt eget skrivande. Inte så ovanligt direkt men när man sitter och skriver sin egna släktsaga och helt plötsligt får för sig att stoppa in en vampyr i den, så kan man bli lite chockad själv.
              Visst kan det låta fjantigt att få för sig att skriva om vampyrer. Speciellt nu när vampyrer är så "inne". Jag själv skäms nämligen bara jag tänker på det men har kommit på en så bra idé till min roman så kan inte låta bli. Själva ursprungsidén till romanen är kvar. Vilket var att jag skulle skriva en historisk fiktiv roman om min farmors föräldrar så egentligen har jag inte gått ifrån mitt tema så mycket. I vilket fall som helst har detta lett till att jag läst på en del om vampyrer och hittat den första västerländska vampyrnovellen från år 1809 som är tillgänglig och kan läsas lagligt på nätet. Författaren hette John Polidori och var mannen som förvandlade vampyren från en zombieliknande blodtörstande varelse till en sofistikerad, sexig, känslolös gentleman som sov på nätterna, åt vanlig mat men livnärde sig på människoblod. The Vampyre som novellen heter är väldigt bra skriven och kan läsas på lunch-rasten.
             Den här novellen kommer antagligen att få en stor betydelse för en av mina romangestalter. I alla fall ser det ut så för tillfället. Fast i mitt eget skrivande så vet jag aldrig vad som händer. Vem vet? Kanske kommer det dyka upp både tomtar och troll i bara farten sen...

tisdag 15 februari 2011

Sagan om prällen

Min absoluta favoritbok i hela världen är (för mig förvånansvärt nog när jag läste den för första gången), Gösta Berlings Saga. Det finns någonting med Selma Lagerlöfs författarstil som jag blev förälskad i. Hon hade en förmåga att blanda saga med verklighet, historia, tragedi och kärlek som kan få läsaren att totalt sluka hennes böcker. Visst förstår jag att inte alla gillar hennes stil men jag fullkomligt älskar den.
         När jag då för typ ett halvår sedan hittade en gammal antik upplaga från 1904 av Gösta Berling Saga på Tradera med rött läderomslag och guldtryck slog jag till. Jag fick den för den absurda summan 68 kronor. En billig summa för en helt ovärderlig bok. Så nu ligger den där hemma hos mamma, fint invirad i papper på vinden i Sverige och väntar på att jag ska komma och hämta den. Ibland hör jag lite svagt hur den ropar på mig. Väntar på att bli ompysslad, älskad och läst. Väntar på kärlek. Precis som Gösta Berling själv.

söndag 13 februari 2011

Harlequin

Jag har inga problem att läsa flera böcker på en och samma gång. Jag tappar oftast inte känslan eller tråden för böckerna utan istället känner jag att jag får igång min egen skrivarkreativitet. Just därför läser jag nu The First Sin och Dead Until Dark (Sookie Stackhouse) av Charlaine Harris. Dead Until Dark kan man däremot enbart läsa på engelska. Jag började läsa den på svenska men blev så förbannad på den dåliga översättningen att jag var tvungen att byta till originalspråket. Språket är fortfarande väldigt enkelt, lite som att läsa en barnbok men för vuxna. Att det inte är en barnbok förstår man däremot ganska snabbt på grund av det något naiva våldet men framför allt av allt sex. Jag trodde att serien och böckerna skulle skilja sig åt mer men än så länge överensstämmer de. Själv skulle jag nog sätta in boken i tantsnusk facket. Lite som en dålig Harlequinbok. Man vill inte läsa skiten fast man kan ändå inte låta bli. 
        Jag vet inte om jag kan kalla Dead Until Dark en bra bok direkt. Fast underhållande är den absolut.  

onsdag 9 februari 2011

Låneböcker på I-prytlen

Nu har äntligen Elib löst problemet med att man bara kunde låna e-böcker till sin dator för nu är det möjligt att låna E-böcker till Ipad/Iphone/Ipod Touch. Med tanke på att det är praktiskt taget omöjligt att få tag i svenska böcker, eller skönlitterära böcker över huvud taget här i Buenos Aires så kan man lugnt säga att detta har jag väntat på. Applikationen heter Blue Fire och hittas här. Du måste dock ha ett Adobe ID men sen är det bara att låna E-böcker som en galning på bibliotekets Elib sida.

Snacka om lycka när jag upptäckte detta igår.

Fotot  taget från pysselbloggen Ladylox

tisdag 8 februari 2011

Att vara och inte vara...samtidigt

Jag är inte direkt förtjust i att titta på TV. Jag sitter hellre vid datorn, läser en bra bok, släktforskar eller pysslar med andra saker. Någonting som jag däremot är tokförtjust i, (konstigt nog i och med att jag inte gillar Tv rent generellt) är riktigt bra TV serier och TV-serie-boxar. Något som man kan plocka fram när man känner för det. Min absolut största favorit är Dexter som efter fem säsonger fortfarande är lika otäckt bra. Jag är hyfsat kräsen när det gäller TV serier. Nämligen är det så att jag kräver att historien i själva TV serien behöver ett moraliskt och etiskt dilemma som går emot vad det som anses är normalt, bra och korrekt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är jag som är lite twistad, om det är för att jag är intresserad av just ämnet etik eller om det här är helt normalt. Någonting som jag vet är i alla fall att inte är ensam om det här för en annan av mina favorit serier är: True Blood, som nämligen också är en av de absolut mest populära TV serierna just nu.
        True Blood är en intressant serie när det gäller etiska dilemman men framför allt tycker jag nog om det för att den är så förbannat sexig. Jag menar, vad är inte sexigt med vampyrer? Just därför bestämde jag mig häromdagen att ta igenom Charlaine Harris böcker: Sookie Stackhouse som True Blood baserar sig på. För vad kan vara sexigare än själva böckerna? Fast nu när jag sitter här och letar information om själva författaren så vet jag inte längre om jag är så sugen på att läsa dem. Sexigheten i själva idén om att läsa böckerna försvann lite när jag såg det här fotot av författarinnan själv:





Charlaine Harris, författaren till: Sookie Stackhouse

.

måndag 7 februari 2011

Ingen panik, allting på en gång

De senaste dagarna har jag haft en sådan hysterisk bokstress. Det finns så många böcker som jag känner att jag bara måste läsa och det på studs. Därför har jag här nu gjort mig själv en liten lista utan inbördes ordning som jag sedan kan boka av. Hur lång tid det kommer ta att sedan läsa alla dessa böcker är en helt annan fråga med tanke på att jag faktiskt har ett liv förövrigt.

- Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson 

- Den du söker finns inte här av Mia Öström

- Huvudjägarna av Jo Nesbo 

- Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken

- Låt de gamla drömmarna dö av Johan Ajvide Lindqvist

- Tedags för normalt byggda damer av Alexander McCall Smith

- Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

- Kackerlackorna av Jo Nesbo




fredag 4 februari 2011

Magi

Det finns en liten bokaffär i Paris där jag är helt säker på att magi skapas varje dag. Denna lilla bokaffär är ingen hemlighet eller något nytt för oss boknördar men är ändå ett ställe som får mig att totalt hissna av förtjusning när jag kliver in i de magiska dörrarna.

Att befinna sig där inne kan bara beskrivas som ren kärlek.

I have a dream

Ända sedan jag flyttade hemifrån för snart femton år sedan har jag bott ganska trångt, vilket inte är ovanligt i en stad som Stockholm. När jag flyttade hit till Buenos Aires för snart fyra år sedan har jag bott lika trångt och med trångt då menar jag lägenheter som består av ett rum och kök eller två rum och kök. Nu har jag ju blivit lite äldre, ska gifta mig till hösten och har planer på att utöka familjen under de närmsta åren vilket innebär att vi är på väg att skaffa hus. Med tanke på att jag är svensk och bor i Argentina har jag även planer på att köpa ett torp i Sverige där jag och min familj kan spendera några veckor eller månader om året.
     Allt det här ser jag fram emot fast det finns en detalj i allt detta som jag ser fram emot mest i mitt nya hem.  Nämligen mitt egna bibliotek/kontor. På grund av att jag jobbar hemifrån och kommer göra det förhoppningsvis i hela mitt liv så behövs ett kontor, vilket jag har fått min blivande make att svära på kommer vara mitt och som bara jag får inreda. Det kanske låter egoistiskt men bara tanken på detta bibliotek gör mig lycklig.
     En blogg som jag tycker mycket om och ofta är inne på, som lite förstår det där med bibliotek och kärleken för böcker är: The Things som skrivs av en Konrad Olsson. Jag känner inte denne man men han har ofta med ett inslag som heter: dagens bokhylla, ett inslag som en bokälskande, forskarintresserad student, släktforskare, rödvinsälskare och bokprojektsskrivande människa som jag uppskattar mycket.

Se här så vackert:











Och slutligen mitt torp på svenska landsbygden som numera ska se ut så här:




Länk till detta fantastiska bygge på The Things blogg finns här.

torsdag 3 februari 2011

Lawrence Sanders

Jag är barnsligt förtjust i deckare. Egentligen är jag lite av en allätare när det gäller böcker. Jag bryr mig inte så mycket om om en bok uppfyller en viss kulturell nivå eller om språket inte är perfekt. Jag läser också allt från skräck till deckare till historiska romaner till självbiografiska böcker. Det finns egentligen bara två saker som kan irritera mig när det gäller böcker. När en författare idiotförklarar läsaren samt när författaren upprepar samma ord igen och igen. Exempel på sådana böcker är Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson, där hela boken kändes totalt genomskinlig samt The Lost Symbol av Dan Brown, där han konstant (kändes det som i alla fall) använde ordet: utterly, genom hela boken.
       En författare som galant skrev deckare var Lawrence Sanders. Just nu läser jag hans andra bok: The First Deadly Sin som är helt fenomenal. Sedan jag öppnade boken har jag knappt kunnat släppa den och hans sätt att använda ord får mig att vilja läsa boken långsamt och inte snabbt och rastlöst som jag annars brukar läsa. Som tur är, är det för mig min första Lawrence Sanders bok som jag läser, så jag har en hel del härliga deckare kvar att plöja igenom.

Välkomna

Hej och välkomna till min bokblogg!

Meningen med den här bloggen är att jag ska ha igång den så länge som jag skriver på min historiska roman. Det betyder att den kan vara igång i alltifrån ett år till 10 år, beroende på när min roman är klar. Här kommer jag skriva om andra böcker i olika genre och bokbloggar för att peppa mig själv om mitt skrivande samt mitt intresse för släktforskning som idén till min historiska ram grundar sig i. Jag hoppas att ni bok -och historienördar som jag kommer att vilja titta in här ibland.

Mycket läsnöje!

/Anette Blomqvist